Hej då 2019!

Året med intentionen Som jag är har i sanning varit ett underbart, utmanande och upplevelserikt liv. så mycket har hänt, så många möten har skett, så många insikter och lärdomar har kommit min väg.

Månatlig uppföljning av årets intention: Som jag är
Att varje månad följa upp på de ganska detaljerade ambitioner jag haft inom fyra områden (kroppsligt, mentalt och själsligt välbefinnande, skapande samt ekonomisk resurshushållning) har varit en intressant övning, som hjälpt mig hålla fokus, genom att jag minst (!) månatligen påmint mig om vad jag vill ge fokus åt.

Tidsresan
Inviten till T och Hs 100-årsfest i Stockholm gav mig ett dygn (eller två) av en upplevd tidsresa. Festens tema var 1920-talet, och med själssöstra S och A gavs jag en chans att verkligen resa i tiden. Som om jag under dessa dygn helt enkelt klev utanför mitt vanliga liv… magiskt!

Kallbad
Jag började kallbada i slutet av november 2018, men under 2019 har jag tagit det till nya höjder och avslutar året med 8 dagars kallbadande på raken. Och tack vare djupandning som klivit in i mitt liv ordentligt under året, så har jag slutat att ”snabbt doppa mig”, utan lyckas, med andning och fokus, ligga i det kalla vattnet upp till fem-tio minuter. Alldeles ljuvligt och definitivt något jag kommer fortsätta med!

Coach Dave
I december 2018 anlitade jag coach Dave för ett års coaching, till en hiskeligt stor summa, drygt 100% mer än jag nånsin tidigare satsat på mig själv. Vid den andra betalningen frågade min Jenny (som sköter företagets ekonomi) om Dave verkligen var värt det. Mitt svar var ganska belysande: Nä, Dave är inte värd det, men jag är! Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig mycket, men kanske är den viktigaste insikten just den. Jag är värd att investeras i!

Poddande
Jag har släppt en omgång av min egen pod Doing gentle with an edge, och har dubbelt så många avsnitt inspelade som jag inte kommit mig för att släppa ännu. Men det kommer! Har tagit del i Caspians Ett samtal (för andra gången) och har dessutom, tack vare Caspian, agerat moderator i podden Fria Barn som släppts under hösten. Tillsammans med Caspian och Mr D är jag också i gång med att spela in avsnitt av en ny pod på engelska som kommer släppas i januari. Avslutar dessutom året med ett par dagars nyårsretreat tillsammans med sagda herrar – vilket fantastiskt sätt att avsluta ett år och decennium på!

60 timmars tankespjärn
Under många år har tankespjärn följt mig, som ord, som koncept, ja faktiskt har jag, när jag började reflektera över det, haft tankespjärn som livsfilosofi längre än jag haft ordet för att beskriva det. Under året föddes idéen att genomföra en 60 timmars tankespjärn under ett samtal med coach Dave. Så blev det och det kommer mera, på olika vis, under kommande år.

Pecha Kucha och TEDxSlottsparken
Som så ofta annars säger jag: Tack vare Caspian körde jag en Pecha Kucha i Lund i april med rubriken How I broke up with my inner dictator, och kontrasten mellan den upplevelsen och juni-månads moderator-gig på TEDxSlottsparken kunde inte varit större. Jag var oerhört nervös inför det förstnämnda, medan jag som moderator på TEDx kände mig väldigt lugn och trygg. Skillnaden? Mitt Pecha Kucha hade jag skrivit i förväg och skulle tajma tal med 20 bilder á la 20 sekunder vardera, medan jag som moderator kunde agera i stunden utifrån det som var, vilket passar mig bra mycket bättre!

Kenya
Nio dagar i Kenya efter midsommar visade sig vara en av de mest givande upplevelserna under året. Det har gett mig enormt mycket på många plan, såväl ökad förståelse för den träd-spar-form som jag har som del i mitt (och barnens) långsiktiga sparande sedan 2015, till ett utökat nätverk och en väldigt nära vänskap med finaste rumskamraten Lena. Jag avslutade bloggåret med att skriva en 25-dagars adventskalender på engelska bloggen, med foto och berättelser från resan, något som än mer fördjupar min tacksamhet för att jag åkte.

Mastermind-pilot
Ännu en grej som föddes under ett coachsamtal med Dave, där han gav mig 15 minuter att ”hitta på något”, vilket resulterade i att jag skickade ut en invit att ta del i en mastermind-pilot till en handfull speciellt utvalda individer. Det blev fyra deltagare och jag som facilitator, som hängde tillsammans en timme under tretton tisdagskvällar med start i augusti, och vilken resa det var. En pilot som gav mersmak!

Kultur
Det har varit ett år med många fina kulturella upplevelser av allsköns slag. Jag och Heléne har upplevt såväl Patricia Piccininis A World of Love som Guds olydiga revben, sing-a-long till Rocketman på Spegeln samt Stina Wollters utställning i Borstahusen. Lägg därtill en fantastisk Mozart’s Requiem på Malmö Opera med Skånes Dansteater, ännu en sing-a-long med Dirty Dancing på duken och sist men inte minst påskens Stabat Mater, allhelgonas uruppförande av Missa Brevis samt körresan till Jämtland.

Goodreads reading challenge
Jag satte målet att läsa 75 böcker under året, och har idag läst slut min 76e, så målet är uppfyllt. Dessutom har jag haft 12 svenska och 12 engelska böcker som jag valde ut då året började, som jag bloggat om månatligen. Sedan jag kom på det inför 2018, då jag valde ut 26 + 26 vilket var lite väl mastigt) har jag insett att detta är ett ypperligt sätt att säkerställa att jag läser de där böckerna jag köper ”för att läsa” som sen hamnar i bokhyllan, olästa. Så inför 2020 kommer jag göra detsamma som i år, 12 + 12.

Flygfärdig
Min förstfödda drog till Australien på äventyr i januari och kom hem i slutet av november, nyligen fyllda tjugo. 10,5 månader på andra sidan jorden, och om jag tvivlade innan resan så är jag numera helt hundra på att hen är flygfärdig och redo att lämna boet. Och det gör mig väldigt glad och tacksam, för det är ju i stort vad föräldraskapet går ut på, att göra ungarna flygfärdiga!

Året som gått har bjudit på bra mycket mer än de fåtal saker jag lyfter fram här, men i stort har det varit en fantastiskt år med upp- som nedgång, med tårar av såväl glädje som sorg, med fantastiska stunder i självsamhet såväl som i gemenskap, och jag är tacksam för allt och alla – inklusive mig själv – som bidragit till att göra det till ett rikt år.

Slutligen vill jag önska dig och de dina ett riktigt gott nytt år, i glädje och kärlek, med värme och ljus – ta hand om dig!

Uppföljning november 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

November. En fullsmockad månad som slutade i ett crescendo med en väldigt känslofylld händelse.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ 129 dagar med Wim Hof-djupandning.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 7 kallbad (eller kalldusch) i november. Har varit ett par gånger på Kallis på Ribban, och passar då på att simma en sväng så jag är i åtminstone två minuter. Det i sig är värsta konversationsstartaren – många som kommenterar och nyfiket frågar ”hur jag står ut”. Kul, för då får jag en chans att prata om min egen resa till att älska kallbad.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Lindy Hop-kursen tog slut i mitten av månaden och tyvärr har jag haft andra åtaganden onsdagkvällar då det är social dans.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 4 och cyklat knappt 40 mil. 47 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Fullsmockad månad, innebär att jag endast läste tre böcker i november. Det var länge sen jag läste så lite! Så vid månadsskiftet var jag på 65/75 böcker, och är fortfarande back novembers engelska bok (däremot läste jag klart oktobers!). Utan invandring stannar Sverige (bok 11 av 12 på svenska) och Don’t panic (bok 10 av 12 på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Whoop whoop – är åtminstone en bättre gitarrelev, för jag har lagt handen vid gitarren och spelat varje dag under november, och det var länge sen!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Njae, även Mark har fått stryka på foten med hänsyn tagen till  fullsmockheten.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 12-13 (sabbat från skärm-nöjesbruk, däremot var jag på besök hos en maskinleverantör i Tyskland under dygnet, så jobb på datorn blev det lite grann av), 15-16 och 29-30 november. I december månad planerar jag in digital sabbat den 15-16, 19-20 och 30-31.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Hade behövt själssöstra Sara på plats även i november för att det skrivretreatet skulle bli av vill jag lova. Å andra sidan var det välbehövligt med två dagar som jag blockat eftersom det dök upp både det ena och det andra. Å andra sidan har jag en bonus-retreat inplanerad över nyår!
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Nä, alltså. 3 svenska och 3 engelska blogginlägg i november. Ridå…
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Fast det hjälpte inte det heller. Nåväl, det kommer det kommer. Fast, jag ska ju inte glömma bort att jag ju faktiskt är moderator av podden Fria Barn som släpptes under november månad, och under december släpps ett par avsnitt av en annan pod jag är med i också. Så poddas, det görs, bara inte min egen Doing gentle with an edge.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: En påbörjad ebok finns nu på datorn min sedan oktobers skrivretreat men mer har inte hänt på den fronten heller.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti, oktober och november! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Fullsmockheten märks även på det relativa fåtal foto jag tagit i november. Men  avslut av min mastermindgrupp jag modererat sedan augusti sticker ut, ett antal kallbad med magnifika vyer, strumpstoppning med katten Pop som sällskap, Mozart’s Requiem med Skånes Dansteater på Malmö Opera (vilken grej!), Rocketman sing-a-long-bio och dessutom undergörande klangbad på Yoga Kendra med fina H och slutligen crescendot på månaden: Alma kom hem efter 10,5 månad i Australien. Som jag grät när hen vandrade genom tullarna på Kastrup och jag äntligen fick krama mitt förstfödda barn. Vilken känsla!

Lågt hängande frukter

Att sparra.
I ett samtal.
I boxningsringen.
Oavsett var, så gagnar det att sparra.
Givet att jag är i behov att öva, träna, få testa nytt, lära in nya tanke- eller rörelsemönster. (Alltsom oftast med andra ord.)

Sparringpartner Lena Fridlund, vilken klippa. Kul har vi dessutom!

Har sparrat i dagarna två, nästa möte inbokat i övermorgon. Min chef har fått gå till jobbet, på ett sätt som hen inte gjort på länge. Det är så lätt att bara köra på utan att faktiskt reflektera över om insatsen är värd det. Om timmarna jag, i form av min egen arbetare, lägger ner faktiskt ger de resultat och den effekt jag, i form av min egen chef, önskar. Eller inte?

Och önskar chefen inget, för att chefen inte har gjort sitt jobb, ja, då kan arbetaren i mig jobba ihjäl sig, klappa sig på axeln och säga Bra jobbat! fast det enda som hen kanske lyckas är en form av Sisyfosarbete.

Men nu är chefen ombord, arbetarens direktiv blir allt tydligare, och samverkan dem emellan kommer att ge resultat. Eftersom chefen vaknat och går till jobbet kommer hen ha koll på uppföljningen av resultat och effekt av arbetarens arbetsinsats. Blir det inte resultat – ändra. Gör något annat. Tänk om, tänk till, tänk nytt. Och agera. Och följ upp. I en evig spiral!

Vi avslutade med att sätta mål, och min sparringpartner var noga med att säkerställa att vi båda fick ett par lågt hängande frukter med oss till nästa sparringtillfälle. Det både inspirerade och gav mig tankespjärn.

Så när dagens Mastermindmöte led mot sitt slut, bad jag deltagarna att ge mig ett kortsiktigt mål att bocka av tills vi ses igen nästa vecka, och ett långsiktigt att ta ett kliv framåt i till dess.

Att blanda de två typerna av mål, kort- och långsiktigt, och säkerställa att det finns åtminstone en eller ett par lågt hängande frukter bland de mer omogna och svåråtkomliga målen, gör gott. Det ger en känsla av progression, att något händer, och är ett ypperligt tillfälle att klappa sig på axeln och säga Bra jobbat där!

Som vi fastnar…

Som vi fastnar.

I tanken.
I vanan.
I rädslan.

Men inte kan väl jag.
Det här blev inte bra alls.
Ska jag, jag? Nej. Jag är ju inget speciellt…

Just detta, är en av de saker en Mastermindgrupp är riktigt bra på att rucka på.
Med vänlig men fast hand trycka rädslan, osäkerheten, tvivlet åt sidan. Säga Jag hör, jag ser. Det är ok. Jag hör på dig att det inte är här du vill vara. Ta min hand så följer jag dig en bit på vägen.

Ibland krävs tyngre doningar. Då kan det vara läge för en verbal örfil, något som skakar om, bidrar till fokus, en plötslig höjning av skärpan. Klarsyn uppnås. Insikter trillar in. Och… bäst av allt, systemet fylls med lite ny energi som resulterar i ett görande. Ta itu med det där som skaver, det där som lagts åt sidan i väntan på bättre tider och därför agerar pyspunka på skapandekraften och ta-sig-för-samheten.

Som vi fastnar… tills vi får hjälp – inifrån, eller utifrån – att komma loss! Ut och gör, människa. Världen väntar, längtar, bubblar av glädje, iver och nyfikenhet. Vill se, vill veta, vill smaka, höra, känna, ta på, vad det nu än är som just du är satt på denna jord för att förmedla!

Sammanhang.

Vikten av sammanhang. Av berikande, utvecklande, expansiva sammanhang. Sammanhang där jag skrattar i gott sällskap, utmanas, får kramar likväl som ställs inför raka frågor och tankespjärn som heter duga. Sammanhang fyllda av människor som jag har mycket att lära mig av – både av deras misstag och tabbar som av deras framgångar och firanden.

Jag är rik. På sådana här sammanhang. För jag har fler än ett. Fler än två. Ja, till och med fler än tre. Vilken skatt! Tittar jag tillbaka så fanns inga av de för mig så livsviktiga och lärorika sammanhangen i mitt liv före 2013. Mycket hände det året, framför allt #skolvåren och min Mastermind-grupp. Om dessa sammanhang har jag skrivit mången gång. Hur viktiga de varit – och fortsatt är! – för mig och min personliga expansion.

Nu är jag nyss hemkommen från två heldagar tillsammans med ett annat gäng, som seglat upp som en fantastisk kraft och känna till rikedom (på många plan) i mitt liv, sedan tidigt 2018. Ett sammanhang jag började kliva in i 2016 i samma veva som jag och exmaken separerade. Förståeligt nog blev det inte mycket bevänt med min insats då inte. Det tog ett tag, innan jag till fullo tog plats. Men nu! 

Ett annat sätt att benämna denna typen av sammanhang är påverkansgrupp. Du vet, ”Du blir som genomsnittet av de 5-10-15 personerna du umgås mest med”. Det är ett enkelt sätt att förklara vad påverkansgrupp handlar om. Och utan minste tvekan eller darr på rösten vet jag, verkligen v e t, att jag inte vore den eller där jag är idag, om det inte vore för de påverkansgrupper jag aktivt samskapat sedan 2013. Finns inte en chans.

Så ja, jag är ofantligt rik på viktiga, relevanta och signifikanta sammanhang som bidrar storligen till min expansion. Sammanhang jag inte ”bara hamnat i”. Långt ifrån. Vissa har jag bidragit till från deras allra första andetag. Andra har levt ett liv innan jag bjöds in till dem. Men det är ingen slump. Tro inte det för en endaste sekund! Den här typen av sammanhang kräver aktiva och medvetna val. Då står dörren öppen till all denna rikedom, för alla och envar. Det enda som krävs av dig är just det. Aktiva och medvetna val. 

Sjösättning

Fem års fördröjning. Det verkar vara normen för mig.
Fem år mellan barn ett och barn två.
Fem år efter att jag upptäckt bloggarnas förunderliga värld börjar jag själv blogga.
I samma veva upptäcker jag poddernas än mer förunderliga värld, och jodå, fem år därefter (ja, någorlunda i alla fall) börjar jag podda själv.

Nu, sisådär en fem år efter att jag började snacka om att dra igång Mastermindgrupper har jag äntligen gjort slag i saken. Hållit första mötet av 13 inalles, och det känns härligt. Bubbligt. Nyfiket undrar jag vad det månde bli av detta?

I våras när jag körde pilotomgången av 60 timmars tankespjärn (omgång två går av stapeln 9-11 oktober, är du nyfiken så tjoa till mig!) var det visserligen inte 5 års fördröjning mellan tanke och handling, snarast 5 veckor, men oaktat det, så var det oerhört givande att ta en egen idé från tankeväsen till genomfört event. Och Mastermindgruppen jag nu satt igång känns likadan. Att vara i ett skapande, att göra, utan att riktigt veta vad det blir av det, att sätta ramverket så att det och de som är inom ramarna kan få göra, testa, leka, fråga och reflektera, utveckla, avveckla, förkasta och förnya…

Carin Dackman, en av Mastermindgruppens deltagare, skrev till mig när vi avslutat vårt första möte av totalt 13 under de kommande månaderna och tackade för ett fint första möte. Hon sa också, som en spegling av det jag delat om just detta mitt nyvunna Görande: Så kul att du nu gör handling av dina tankar och din önskan. Älskar hur vi kan sjösätta genom prototyper eller tester. Det inspirerar mig!

Där sätter hon fingret på det! Att sjösätta, genom prototypande. Att inte tro att jag ska, eller ens kan skapa ”den perfekta produkten” vad det än månde vara (60 timmars tankespjärn, en Mastermindgrupp, en podd för att bara ta tre exempel från mitt liv i närtid) genom att tänka fram den på egen kammare. Jag skapar ”en produkt” (för vad är egentligen ”perfekt” och är det något jag behöver sträva efter?) genom att göra, göra igen och igen och däremellan reflektera och få återkoppling, skruva och finlira, utveckla och förfina.

Fördelen med att det emellanåt går lång tid mellan idé till handling för egen del, är att jag i gengäld är reellt grundad i vad-det-än-gäller. Jag menar, efter att ha varit med i en officiell Mastermind-grupp sedan januari 2013 känner jag mig väldigt trygg i själva konceptet. Fast fem år är lite väl mycket, och ju mer jag sjösätter, desto bättre blir jag på sjösättande, så… vem vet vad som kommer härnäst!

Berikande sammanhang!

Finns det något du vill dela med dig om, som skulle kunna inspirera oss på något sätt, är en fråga som dyker upp varje vecka, i ett specifikt sammanhang jag befinner mig i.

Mitt svar idag löd:
Att vända och vrida på saker. Att inte ta förgivet att det sätt jag tänker, tycker, pratar osv är ”sant”. Att omge mig med människor som gör detta, som hjälper mig att få tankespjärn (som är min livsfilosofi – jag vill både ge och få tankespjärn på daglig basis!). 

Och (viktig insikt!), tankespjärn ”gör bara nytta” om jag låter mig vara öppen för det. Om jag slår ifrån mig det-nya-möjliga-perspektivet utan att våga ta in det och vända och vrida på det, så gör det mig inget gott. Om jag däremot vågar ta in det, så finns chansen att det gör mig gott, eftersom det kan vara något som är hjälpfullt för mig, något som gagnar mig. Om inte, så har jag som mest förlorat lite tanketid.

Just detta sammanhang berikar mitt liv på så många vis, för att jag där får så mycket av det #tankespjärn jag både behöver och önskar. Och bäst av allt: det är bara ett av flera sammanhang jag är del i, som ger mig ”mitt dagliga bröd” i form av tankespjärn. Vissa är mer formella och uppstyrda (som Mastermind, coaching, samarbetspartners) än andra, men alla berikar mitt liv och jag är så enormt tacksam över att jag skapat detta mitt liv!