Uppföljning oktober: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Oktober. Födelsedagsmånaden som alltid är fullsmockad med så mycket annat än firande, så ock i år. Lite underligt att fira äldstens tjugoårsdag utan hen (Australien i ytterligare en månad), men det gick det med!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ Har nu Wim Hof-djupandats i 99 dagar på raken, och nu har jag uppgraderat till Wim Hof Method’s egen app. Rekommenderas. Fortsatte också med Deepak Chokra-meditationerna ytterligare en vecka in i oktober.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 9 kallbad (eller kalldusch) i oktober månad. Riktigt nöjd och förbluffad över mig själv. Låg i i tio minuter när det var ca 12 grader i vattnet och det var alldeles ljuvligt!
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Dansa gör jag om än att jag missade ett lektionstillfälle i slutet av månaden. Å andra sidan kompenserade jag med att dra iväg på social dans den kvällen, då jag var hemma lagom i tid för den. Min danspartner lärde mig dessutom det som avhandlats på kurstillfället, så känner inte att jag missat något direkt. Ser fram emot fortsättningskurs D nästa termin!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 7 och cyklat knappt 26 mil. 24 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 62/75 böcker, men faktiskt inte läst klart oktober månads engelska bok. Så det blir kanske två engelska böcker i nästa månadsavstämning. Har åtminstone bloggat om En dag ska jag skriva om den här platsen (bok 10 av 12 på svenska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Nä. Kommer inte gå i hamn med mitt spela-utantill-mål, men å andra sidan har jag spelat gitarr 14 gånger i oktober månad (trots att jag inte la handen på gitarren en enda gång de första två veckorna av oktober).
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: Oktober blev en underlig månad i relation till digital sabbat. Häll sabbat under körresan till Åra/Östersund 3-6, och sen avhöll jag mig 25-26 dessutom, och kanske också 11-12… fast helt säker är jag inte. Så ett vet jag och det är att jag inte varit så observant som jag brukar. Kanske därför jag känt att jag saknat dessa mina digitala sabbat-tillfällen senaste veckorna? I november månad planerar jag för sabbat 8-9, 15-16 och 29-30e.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Tack vare själssöstra Sara så blev det skrivretreat 28-29 oktober. Med darlings att göra mig av med och en påbörjad ebok känner jag mig mycket nöjd.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Med 15 svenska blogginlägg och 5 engelska så är jag åtminstone ganska bra på banan igen, inte minst med tanke på att oktober varit en månad fylld av aktiviteter, både dag- som kvällstid.
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Och oktober är än värre, så jag ska boka in dagar för podfiffande i november: 4 och 15e.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Som sagt… en påbörjad ebok finns nu på datorn min.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti och oktober! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Check på den!

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Firat 12 år som egenföretagare med lunch hos Anita tillsammans med Pernilla, körresan till Åre och Östersund kommer för evigt finnas kvar i mitt minne, #HBGTALKS med sagda Pernilla och Elenor Thelander, podinspelning med Caspian och Mr D (likväl som med Rebecka Koritz, Anna Brix Thomsen, Jens Peter de Pedro och självfallet Caspian – mer om båda dessa poddar vad det lider!), och så höll jag ett grymt bra föredrag under Better Globes Köpenhamnska kundevent på tema ”Better Globe Forestry ur ett organisationsperspektiv” (bra mycket mer spännande än det månne låter, tjoa om du vill ha en privat reseskildring från sommarens resa, jag har fantastiska bilder och berättelser att förevisa), och så det smått absurda med en vit Risebergabäck. Mjölkutsläpp hos Skånemejerier på andra sidan stan! Många kallbad, som synes, ett underbart dygn i Lessebo och Grimsnäs med en handfull #skolvårare, dag två av Likeaboss-kursen och direkt på det två dagars Intern revision för BRC food vilket även det var bra mycket roligare än det kan låta (Rikard Hellqvist på Bergström & Hellqvist är en lysande kursledare!), födelsedagsfirande i parti och minut (om än att min förstfödda lyckats med konststycket att befinna sig på andra sidan jorden på sin tjugoårsdag!), ett inspirerande möte på tåget och daglig sjua nummer 1900 på raken. Och så en egenritad gråååååda på det (tack Maja för den!). Vilken maffig månad!

 

T j u g o

Idag fyller h*n tjugo, min alldeles fantastiska, förundrandsvärda och fascinerande förstfödda. För första gången på tjugo år är h*n inte i närheten, utan hela vägen på andra sidan jorden, i Australien, som aupair, ett jobb h*n gör med den äran. I knappt nio månader har h*n varit där, och oj, som h*n vuxit. Som människa. Vuxit in i sig själv.

Nyttigt. Oerhört utvecklande. Att klara sig själv. Att utmanas, ställas inför ett nytt land, delvis nya spelregler (för alla länder har sina egna små klurigheter), hitta jobb, boende, skaffa vänner… ja. Allt sånt där.

Själv åkte jag till USA som utbytesstudent i tio månader andra året i gymnasiet. Det var också enormt utvecklande, och samtidigt: jag hade en mycket tydligare bild av vad jag stod inför, var mycket mer självklart en del i en familj, i min värdfamilj, och åkte inte iväg som mer-eller-mindre-vuxen, trots allt. Det Dane Alma gör är större, i mina ögon. Och h*n klarar det med bravur.

Toppar, det jajamensan, det har det funnits. Självklart. Att se sin första wallaby i det vilda, det var en höjdpunkt den, för att bara nämna en!Dippar, det har det också funnits. Självklart. Att febrig och hostig åka buss i typ 42 timmar, det var en bra djup dipp den.

Även den tog h*n sig genom, så där som vi gör, människan. Vi dansar genom livet, och likt ett musikstycke växlar det, mellan dur och moll, mellan det tystaste pianissimo, för att med ett kraftfullt crescendo växla till ett fortissimo, ibland i takt, ibland ur takt, med såväl oss själva som vår omvärld.

Det jag ser, så här från andra sidan jordklotet, är en människa som dansar i varsam samvaro med sig själv, i glädje, säkerhet och trygghet med ett självhedrande beteende som grundton. H*n vet att benen bär, oavsett vad det bjuds upp till för dans.

Om mindre än två månader kommer h*n hem igen, och jag ser fram emot att få krama och kramas, att höra h*ns alldeles ljuvligt porlande skratt, sitta vid köksbordet och spela kort, prata och lyssna till mamma-omtyckt musik (som h*n har bättre koll på än vad jag själv har). Men först stundar en dryg månads rundresande i västra/sydvästra Australien. Snart nog, får jag krama om min älskade förstfödda. Men längtar, det gör jag!

(Och sen ska vi inte snacka om det faktum att jag nu har ett barn som inte ens är tonåring längre. Hur i allsindar går sånt till egentligen?)

Flyg, min älskade unge, flyg!

Innerliga kramar, både från mig, pappa och lillebror, när det var dags att säga på återseende till 19-åringen som i detta nu sitter på ett flygplan med destination Doha, vilket är mellanlandningen innan nästa del-resa som slutar i Sydney, Australien.

10-12 månaders så kallad working holiday är planen, och jag, som förälder, känner mig både pirrigt nyfiken som lite vemodig och ledsen. Därav en hård hård kram, följd av en till och sen ytterligare en, innan jag slutligen lät hen ta de sista stegen till säkerhetskontrollen på Kastrup. Sen försvann hen så sakteliga in i flödet av medresenärer på väg till alla möjliga hörn av världen.

Har jag gjort nock? Har jag bistått mitt barn med att få en hyfsat klok samling verktyg med på livet, nur när det är dags att testa de egna vingarna, på riktigt, för första gången?

Klart att jag funderar över det där.
Klart jag kan känna mig både stolt – ja, jag har gjort ett gott jobb – som lite ångestfylld – jag hade nog kunnat göra ännu lite mer.

Fast. Det som har varit har varit. Det som är, det är.
Jag kan inte göra något ogjort, det enda jag kan göra är att stötta och finnas här för mitt barn, om och när det behövs lite mamma-input i en eller annan form.

För hela poängen med föräldraskap – givet grundförutsättningarna som kan variera från barn till barn – är ju att göra dem redo att kasta sig ur boet och få luft under vingarna. Mitt syfte som förälder är att göra mina ungar flygfärdiga.

 

Så flyg, min älskade unge, flyg!