Lockrop och vallvisor

Vilken dag! 

Tror faktiskt jag nöjer mig med det omdömet. 

Och med följande minnesanteckning, så jag vet var jag har texterna omutifallatt de faller ur mitt muskelminne efter dagens innötning: 
Ser fram emot vad morgondagen bär med sig, efter att ha sovit en natt på alla dessa intryck och nya ljudbilder som framtonat i och ur kroppen min idag. Att finna nya röster inom mig – och samtidigt återknyta till min barndoms ”kattspråk” som jag nu inser använder samma register och teknik som kulning gör – det ger mersmak. Har dessutom fått en helt annat relation till trallande efter kursdagen. 

Och så har jag och Sara dessutom ägnat ett par timmar åt projektspånande – mer skrivande kommer det bli framöver, var så säker!

Vilken dag, med andra ord!

Kurs i kulning dagarna två

Ligger i sängen i rummet på Pensionat Stenshuvud och gläds åt att – tillsammans med Sara – ha två dagars Kurs i kulning framför mig. 

Vad kulning är? Lyssna här!Tur det finns kossor på Bulltofta som jag kan öva mig på när jag kommer hem. 

Vilken ynnest att både ha möjlighet att gå på en kurs som denna, som jag går enkom för att det lockar mig så enormt, och att faktiskt välja att göra det. Utan Saras initiativ – hon bokade kurs och rum på Pensionatet och meddelade mig att det fanns en ledig säng till mig – så skulle det nog förblivit en sån där Oh, så läckert det hade varit!-tanke. Men nu blev det mer än så!

Nu ligger jag här efter en timmes gitarr-plinkeplonkande tillsammans med Sara, nyfiket öppen och förhoppningsfull om två intensiva och innehållsrika dagar då jag kommer lära känna min röst på ett helt nytt sätt. 

När valde du senast att göra något för dig bara precis för att du har lust till det?

Hade tänkt…

…blogga på #cleanse4expansion idag eftersom vi röjde i pannrummet igår.

Men. Jag. Pallar. Inte.

Jag har varit ute på jobb hela dagen, i för mig väldigt ovan miljö, och jag är slut i rutan helt enkelt. Så det blir ingen pannrumsblogg och definitivt inte något djupsinnigt eller tankeväckande blogginlägg heller.

För. Jag. Pallar. Inte.fabriksarbetaren

Men under merparten av dagen har jag dock haft en glimt i ögat, som synes. Vad ger du mig för den looken så säg?

Och vet du, att det emellanåt inte blir som jag tänkt – det tycker jag är lite av tjusningen med livet. Åtminstone har jag kommit till en punkt i livet då jag alltsomoftast verkligen är helt ok med att det som händer händer, oaktat vad jag tycker borde hända. Är du där med?

 

Ridå. Och omtag.

 

Vaknade i morse efter en natt då till och med jag hölls vaken av ett sanslöst åskoväder, jag som brukar sova igenom det mesta. Gick på toa. Tänkte ‘Pjuh, britterna kommer ha röstat för att stanna vilket kan väga upp min förtvivlan för de tillfälliga svenska asyllagarna som röstades igenom i tisdags‘.

Kröp tillbaka ner i sängen, kollade FB i godan ro tills jag snubblade över en brittisk väns statusinlägg.

Fyllt med ledsna kommentarer. Människor som uttryckte sin chock och förtvivlan.

Panik. Hjärtat bultar.

Surfade omedelbart in på Sydsvenskan, medan jag febrilt rabblade mantrat ‘Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant‘ bara för att mötas av rubriken Britterna röstar för att lämna EU.

Två mörka dagar inom loppet av fyra dagar.

Ridå.

Och samtidigt.
Jag kan inte stanna där. Bakom neddragen ridå. Som om pjäsen vore slut och inget mer ska ske. För det ska det ju, så klart.

Det finns mycket med EU som jag inte uppskattar, men jag har än svårare för alla dessa mot-krafter. Det jag hör hos Brexit-förespråkarna liknar detsamma jag hör hos de som förespråkar det svenska andrummet vilket liknar detsamma jag hör från Trump och hans gelikar. Mot mot mot…

Jag vill inte vara mot. Jag vill vara för. Så jag släppte taget om min rädsla och mina farhågor för den än mer ogästvänliga och gnidna värld jag befarar att vi skapar med alla dessa mot-krafter, för att istället njuta av dagen. Omtag helt enkelt!midsommarKransbindning, fantastiskt väder, god midsommarlunch i fint sällskap, en skön promenad och därefter helt vidunderligt goda jordgubbar från Den gröna fabriken. Sen ett ryck som gjorde att min växt-kuvös fick påfyllning av nysådd squash, rädisa, spenat, sockerärta, sommaradonis och rödbeta. Fotograferade min vackra vilda trädgård i det vidunderliga kvällsljuset innan det bjöds till smarrig middag. Minnesövning för hela familjen gällande att komma ihåg USAs alla delstater (jag gick från 25 -> 43 -> 47 stycken och den enda jag konsekvent glömde bort var Maine. Men hallå liksom, Maiiiiine!) bara för att övergå till att med berått mod mörda lite mördarsniglar som i sin tur var i full färd med att mörda mina bönor, ärtor och squashplantor. Plockade in kamera och dynor, saftglas och temugg.

Önskar nu dig och de dina en riktigt fin och glad midsommar, i samma andetag som jag kryper ned i sängen, där jag gör sällskap med maken och en god bok.

Omtag.

Jag är för en värld där vi hjälps åt. Där vi delar på gracerna som fördelats lite huller-om-buller över jordens alla länder. Där kärlek är utgångspunkten för hur vi relaterar till varandra, känd som okänd. Vad är du för?

 

Walk n Talk i Almedalen – där samtalet är det centrala!

Det blir både min och #skolvåren:s fjärde vända i Almedalen, men det var två år sedan jag var där senast, så i år är jag extra taggad. #skolvåren gör samlad sak med Fler Unga och kör en flippad variant på våra walk n talk’s som innefattar att lyssna till unga. Fyra tillfällen ges, må-to, kl 10:30 utanför Fenomenalen, och vi har dessutom specifika fokusområden varje dag. Se detaljerna nedan och hjälp oss sprida ordet om våra evenemang är du snäll! Kom och kroka arm med någon – vem vet – kanske din värld flippas den med!

#skolvåren

Okej vänner, nu kör vi!

#skolvåren:s Almedalsgäng är i Almedalen 3-7 juli och vill att just DU hänger med på våra numera berömda Walk n Talk’s.

I det enorma flödet av seminarier och workshops där du alltför ofta blir en passiv åhörare sticker våra samtalspromenader ut! Här är samtalet det centrala – och de nya insikter eller perspektiv det för med sig.

Och hur kan det inte bli bra när vi avslutar vår Walk n Talk vid Kärleksporten längs strandpromenaden?!!

Det finns 4 olika Walk n Talk’s att välja mellan. Alla dessa fokusområden kommer diskuteras utifrån skolans roll men främst ämnenas roll på skolan och vad som kan utvecklas. Dessutom har vi i år ett samarbete med Fler Unga och taglinnen för årets Walk n Talk’s lyder ”Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att…?” – en fråga du gärna får besvara!

Tidpunkter och fokusfrågor för…

View original post 89 fler ord

#21juni – en mörk dag

Jag visste det ju. Att det skulle röstas igenom. Men hoppet är det sista som lämnar en människa, och jag, jag är bara en människa. En människa som hoppas. Men förgäves. Åtminstone denna gången. Nu vill det till att arbeta för att denna skamliga lägstanivå av asylrätt inte ska bestå, inte ska permanentas. BoldomaticPost_21juni

Svårast att smälta är dock insikten att enkom fem riksdagsledamöter röstade mot partilinjen. F e m stycken. Vad säger det egentligen?

Utan min familj?

Jag bävar för morgondagen då Sveriges Riksdag med stor sannolikhet kommer rösta igenom tillfälliga asyllagar som sätter Sverige på kartan som ett land som vunnit tävlingen om att nå botten snabbast.

mor och son

Mor och son

Tänk… att separeras från din son eller dotter, din mamma eller pappa, dina syskon, under traumatiska omständigheter, komma till (en förment) trygghet och sen inte ha någon chans att återförenas med din familj.

alma och pop

Katten Pop och Alma

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Att släppa iväg mina barn, i hopp om att de ska överleva, och leva i ovisshet om jag någonsin skulle få en chans att träffa dem igen.

kärleksgatan

Kärlek vid Kärleksgatan

Att skiljas från den/de som jag älskar, och veta att en familjeåterförening kanske aldrig kommer vara möjlig. I princip är det vad riksdagen ska rösta om imorgon.

Bilderna är tagna på min födelsedag. En dag jag firade på det mest luxuösa sätt som är möjligt: tillsammans med min familj. Det är verkligen höjden av lyx och inget att ta för givet. Mina Gode Barn har inte den lyxen. Kanske får de aldrig uppleva den heller, förrän den dagen de bildat sina egna familjer.

Idag är det #WorldRefugeeDay och det bemöter vi i Sverige just nu, i en tid då det finns 65 miljoner flyktingar i världen – varav runt hälften är minderåriga – med att ta medvetna steg för att bland annat förvägra människor möjligheten till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.

Hur är det möjligt? Hur har vi blivit så blinda för människors grundläggande behov? Har vi tappat all förmåga att försöka sätta oss in i ett annat perspektiv, att gå en mil i någon annans skor? Vad skulle du göra om du ställdes inför valet att leva resten av ditt liv utan din familj?