Dancewalk!

Ibland upplever jag att det är lite för mycket negativa strömningar, hat, misstro, misstänksamhet, ilska, våld – överallt. Det har varit lite för mycket av den varan under den gångna helgen, inte minst med tanke på tragedin inom fotbollen i helgen.

För att kontra detta gav jag mig ut på en dancewalk på Bulltoftafältet under förmiddagen. Solen skiner, vårvindarna är ljumma och det spritter i benen mina. Med Pitbulls Timber featuring Ke$ha, Jubel av Klingande och ett par andra riktigt medryckande låtar i ögonen snörade jag på gympaskorna och dansade iväg.20140331-132017.jpg

Det är fantastiskt roligt att möta folk när jag dancewalk:ar, inte minst tantgängen som är ute och stavgår på Bulltofta. De tittar på mig och ler, ser på varandra och fnittrar. Nästan så jag kan höra deras tankar…

– Men titta, så roligt hon ser ut att ha!

– Undrar om jag skulle våga dansa iväg så där.

– Vad skulle folk säga om vi släppte stavarna och dansade iväg istället?

Samtidigt som jag skriver detta snurrar dock tankar av tvivel genom skallen min.

– Guuud, folk kommer tycka jag är fullständigt ytlig som går ut och dansar som reaktion på helgens våldsyttringar.

– Patetiskt, fullkomligt patetiskt, och att blogga om det också. Patetisk är vad du är, det kommer garanterat någon tänka.

– Äsch, vad fasiken bryr jag mig, jag ville ut och dansawalk:a och det står jag för! Varför skulle tankar om vad någon kanske, eller kanske inte, tänker hindra mig?

Ja, varför?

Say hello

At Tender Greens, Santa Monica, they had these pictures on the wall, with the most profound messages. I’m gonna share them with you because I think they are worthy of being shared, each and every one.

sayhello

I often say hello to anyone I pass out on the streets, even though I sometimes just smile. It’s funny, because in a way I think get the most out of it. It makes me feel good, acknowledging people, nodding, saying hej, morning, morgen, hi and so on. And smiling at people for sure make me feel great – and there’s even evidence to that.

Said hello or smiled to anyone today?

På tal om träningsvärk

Lite tokigt är det väl ändå, att vissa människor fördärvar sina kroppar genom stillasittande, och andra jobbar ihjäl sig i oerhört fysiskt ansträngande arbeten runt om vår glob? Och att så mycket muskelkraft används till sådant som inte eg ger något, mer än just träningsvärk och en mer fysiskt välmående kropp? Jag tänker på allt detta gymmande, som jag ju själv till viss del ägnar mig åt om än i väldigt liten skala.

Jag kan förundras över det där, framför allt det sistnämnda.

Hur skulle det se ut om vi istället faktiskt använde vår muskelkraft på sånt som skulle gagna oss i mer än en bemärkelse? Hugga ved. Beskära äppleträd. Gräva i grönsakslandet. Slipa om en gammal kökssoffa. Kitta om fönster. Måla barnens rum. Dammsuga och putsa fönster. Rensa stuprör och plocka hallon och vinbär. Knåda bröddegen för hand. Cykla till jobb istället för ta bilen. Gå vandrande skolbuss till skolan med barnen och deras skolkamrater. Rensa ogräs.

20140328-140902.jpgMen jag har ingen villa, säger du kanske. Och inga barn. Ingen kökssoffa att slipa om.

Nä, det må så vara. Men jag är säker på att du har något du skulle kunna företa dig som gav dig en kroppslig genomkörare? Och jag lovar, om inte du har, så har grannen, bästa vännen eller din oldemor det. Hur mycket mer skulle vi inte kunna hjälpas åt, till allas gagn?

Tar du emot min utsträckta hand? Tror du mig när jag säger att jag gärna hjälper dig med det du behöver hjälp med. Jag vill. Vill du?

Isn’t life grand?

20140327-195245.jpgAt least that’s a feeling I spend a lot of time with lately. It’s a very fleeting sensation though, it comes and goes. One second I can be in the middle of that senstion, and the other it’s lost. I do greatly enjoy it when it visits though, and I had such an experience yesterday, while out walking.

Part of the joy of life for me, is the very fact that my experience of it fluctuate so much. With every new thought there is the chance to experience new turns on the roller coaster of life – going up or down – since my feeling is a direct result of my thinking. Not too long ago, I lacked this understanding of the nature of life.And those days I chased the highs, and despised myself for falling into the lows. I rarely experience that anymore. Of that I am grateful, I must say.

However, last night, I enjoyed the grandness of life to its fullest:

Isn’t life grand?

En twittrande bensinmack

Var ute på promenad med dottern då vi gick förbi något som fick mig att asgarva och ta upp fånen för att föreviga lustigheten med foto.

20140303-061516.jpg

Jag twittrar mycket själv och det ger mig väldigt mycket, på gott och ont. Bekräftelse, ifrågasättande/tankespjärn och pepp men också en känga nu och då. Ibland så pass illa att jag känner ett behov av att ta paus från twittrandet.

Undrar hur ST1-mackens förhållande till Twitter kommer se ut?

Eco system engineers

Oh, what a lovely – and significantly important! – video on the eco system engineering powers of wolves:

I love how nature naturally strive towards balance. But in a sense I feel humans have lost touch with that concept. And somehow it strikes me how odd it is, that human beings, in our quest to conquer and control nature, seem to believe we are not a PART of nature, but rather the rulers of it?