Ibland upplever jag att det är lite för mycket negativa strömningar, hat, misstro, misstänksamhet, ilska, våld – överallt. Det har varit lite för mycket av den varan under den gångna helgen, inte minst med tanke på tragedin inom fotbollen i helgen.
För att kontra detta gav jag mig ut på en dancewalk på Bulltoftafältet under förmiddagen. Solen skiner, vårvindarna är ljumma och det spritter i benen mina. Med Pitbulls Timber featuring Ke$ha, Jubel av Klingande och ett par andra riktigt medryckande låtar i ögonen snörade jag på gympaskorna och dansade iväg.
Det är fantastiskt roligt att möta folk när jag dancewalk:ar, inte minst tantgängen som är ute och stavgår på Bulltofta. De tittar på mig och ler, ser på varandra och fnittrar. Nästan så jag kan höra deras tankar…
– Men titta, så roligt hon ser ut att ha!
– Undrar om jag skulle våga dansa iväg så där.
– Vad skulle folk säga om vi släppte stavarna och dansade iväg istället?
Samtidigt som jag skriver detta snurrar dock tankar av tvivel genom skallen min.
– Guuud, folk kommer tycka jag är fullständigt ytlig som går ut och dansar som reaktion på helgens våldsyttringar.
– Patetiskt, fullkomligt patetiskt, och att blogga om det också. Patetisk är vad du är, det kommer garanterat någon tänka.
– Äsch, vad fasiken bryr jag mig, jag ville ut och dansawalk:a och det står jag för! Varför skulle tankar om vad någon kanske, eller kanske inte, tänker hindra mig?
Ja, varför?