Ljuvligt väder igår. 15 grader, solsken, vindstilla.
Bangade kallbad nere på Ribban, trots det.
Så idag, när jag ändå skulle åt det hållet, packade jag ner handduk.
Men idag. Oj!
Blåste sådär som det bara kan göra i en kustnära stad. Kallt i vinden. Om än säkerligen 15 grader i lä. Men med en stark föresats att bada kallbad… så ställde jag mig således just i lä, och gjorde 3 x Wim Hof-andlingsrundor (3 x 30 in/ut följt av 2 minuter utan luft i lungorna), innan jag drog med mig cykeln de sista meterna till nakenbryggan på Ribban.
Blåst!
Solsken!
Klarblå himmel!
Havets vågor slog mot bryggan!
Tar av mig.
Mössa, jacka, skor, strumpor, jeans, trosor, halsduk, kofta och t-shirt.
Kallt?
Mm-hm!
Gå fram mot bryggan, ut på den, lutar kroppen rakt in i pålandsvinden.
Tar tag i trappräcket, med båda händerna, och tar kliv efter kliv nedför trappstegen.
Steget ovanför vattenytan översköljs plötsligt av en stor våg – och mina fötter likaså.
Så jag tar ett kliv ner till. Och ett till.
Vatten till midjan, när ännu en våg slår mot mig och säkerställer att jag är blöt upp till axelhöjd.
Kallt?
Mm-hm!
Så jag andas. Står kvar, 5 – 10 – 15 sekunder.
Låter ett par vågor slå över mig, innan jag vänder blicken upp mot bryggan, resoluta kliv upp ur vattnet.
Vinden i ryggen, kallt.
Skönt.
Tar mig tio meter till min cykel… och känner lugnet – stillheten – en annan dimension av livet. Krocken mellan den fysiska kylan och känslan av att allt är lugnt, allt är bra, allt är precis som det ska.
Huttrar?
Nä. Inte överhuvudtaget.
Befinner mig på andra sidan. Andra sidan hjärn- och kroppsbarriärer kring vad jag kan, eller inte kan, vad som är möjligt, eller inte möjligt.
Så jag vänder mig om, och kör en favorit i repris.
Ut på bryggan, nerför trappan, i vattnet som nu känns varmare än den vindkylda luften.
Andas. In. Ut.
Stannar i längre än första doppet, 20 sekunder? 30?
Upp igen… och istället för att svepa handduken om mig drar jag med handduk, kläder och cykel runt buskagen. Hittar lä. Brer ut handduken på marken och sätter mig ner. Blir sittande en stund, med en känsla av att det likväl kunde varit en varm sommardag.
Tillslut slår känslan av kyla till, tår och fingrar säger ifrån.
Reser mig. Sveper handduken om mig för att torka bort kvarvarande vattendroppar och sandkorn, innan jag i lugn och ro klär mig.
Cyklar hem, mycket nöjd med att jag fick till ett kallbad även under mars månad.
HERO - the coach 
Pingback: Hej då 2019! | HERO – the coach
Pingback: Lekfull tantra – din väg till att njuta av livet (bok 4 av 12) | HERO – the coach
Pingback: Uppföljning mars 2019: Som jag är. | HERO – the coach
Wow!! Vinterbad är inget för mig… Jag älskar värme men känner samtidigt något som lockar mig att testa. Berätta gärna mer om Wim Hof-andlingsrundor. Tack för ditt fina inlägg. Kram
Du ska veta att efter ett kallbad så kan jag, ibland i alla fall, uppleva en helt ofantlig hetta i kroppen!
Här hittar du ett par bra länkar till mer WimHof-info: https://www.facebook.com/HelenaRothChangeAgent/videos/10157360015471042/
Älskar vinterbad! Är på äventyr i Sierra Nevada just nu – här finns ju bara snö … Badar minst en gång/vecka hemma i Göteborg. Härlig inspiration – tack för den!
//Malin
Ut och kasta dig i snön!! 🙂
Vad härligt det ser ut!
Har aldrig testat vinterbad men varför inte!!
Det ser ut som du har mycket mer vår än vad jag har här i Örebro!!
Det äääär verkligen värt att testa!
Även om jag inte riktigt förstår vitsen så verkar du själsligt mått bra av detta
Haha – du är inte ensam. Men helt rätt, det gagnar mig verkligen! ❤
Ser skönt ut att sola!
Jag skulle vilja prova vinterbad men det är nog kanske inte så bra för reumatiker.
Snöbad har jag provat som ung efter bastu. Det var ok 😊
Jag vet ingenting om huruvida det är bra eller inte för reumatiker – men kolla in Wim Hof och se om du kan läsa lite mer där, för han praktiserar kalla bad också, och anger hälsofördelar med det.
Och ja – det var skönt att sola!
å fy så modigt! Jag tog en promenad idag, med täckjacka, mössa och vantar… 13-åringen hade jackan uppknäppt och bara t-shirt under… Brr… Nä bada får vara tills det blir minst 20 i vattnet och helst 28 på land…
Haha – det e helt ljuvligt ska du veta. ”På andra sidan” åtminstone. Lite skräckblandad förtjusning innan…
Waow. Att utmana sig själv 👍. Nån gång i livet vill jag vinterbada och uppleva bubblet i blodådrorna. Så beskriver grannen det.
Ja!! Så ÄR det. Helt fantastiskt. Se till att plurra FÖRST innan bastu, sen kan man saxa bastu/plurr hur många gånger som helst. Men att hoppa i plurret utan att vara helt laddad av bastuvärme är ngt extraordinärt!