Uppföljning november 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

November. En fullsmockad månad som slutade i ett crescendo med en väldigt känslofylld händelse.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ 129 dagar med Wim Hof-djupandning.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 7 kallbad (eller kalldusch) i november. Har varit ett par gånger på Kallis på Ribban, och passar då på att simma en sväng så jag är i åtminstone två minuter. Det i sig är värsta konversationsstartaren – många som kommenterar och nyfiket frågar ”hur jag står ut”. Kul, för då får jag en chans att prata om min egen resa till att älska kallbad.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Lindy Hop-kursen tog slut i mitten av månaden och tyvärr har jag haft andra åtaganden onsdagkvällar då det är social dans.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 4 och cyklat knappt 40 mil. 47 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Fullsmockad månad, innebär att jag endast läste tre böcker i november. Det var länge sen jag läste så lite! Så vid månadsskiftet var jag på 65/75 böcker, och är fortfarande back novembers engelska bok (däremot läste jag klart oktobers!). Utan invandring stannar Sverige (bok 11 av 12 på svenska) och Don’t panic (bok 10 av 12 på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Whoop whoop – är åtminstone en bättre gitarrelev, för jag har lagt handen vid gitarren och spelat varje dag under november, och det var länge sen!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Njae, även Mark har fått stryka på foten med hänsyn tagen till  fullsmockheten.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 12-13 (sabbat från skärm-nöjesbruk, däremot var jag på besök hos en maskinleverantör i Tyskland under dygnet, så jobb på datorn blev det lite grann av), 15-16 och 29-30 november. I december månad planerar jag in digital sabbat den 15-16, 19-20 och 30-31.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Hade behövt själssöstra Sara på plats även i november för att det skrivretreatet skulle bli av vill jag lova. Å andra sidan var det välbehövligt med två dagar som jag blockat eftersom det dök upp både det ena och det andra. Å andra sidan har jag en bonus-retreat inplanerad över nyår!
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Nä, alltså. 3 svenska och 3 engelska blogginlägg i november. Ridå…
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Fast det hjälpte inte det heller. Nåväl, det kommer det kommer. Fast, jag ska ju inte glömma bort att jag ju faktiskt är moderator av podden Fria Barn som släpptes under november månad, och under december släpps ett par avsnitt av en annan pod jag är med i också. Så poddas, det görs, bara inte min egen Doing gentle with an edge.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: En påbörjad ebok finns nu på datorn min sedan oktobers skrivretreat men mer har inte hänt på den fronten heller.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti, oktober och november! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Fullsmockheten märks även på det relativa fåtal foto jag tagit i november. Men  avslut av min mastermindgrupp jag modererat sedan augusti sticker ut, ett antal kallbad med magnifika vyer, strumpstoppning med katten Pop som sällskap, Mozart’s Requiem med Skånes Dansteater på Malmö Opera (vilken grej!), Rocketman sing-a-long-bio och dessutom undergörande klangbad på Yoga Kendra med fina H och slutligen crescendot på månaden: Alma kom hem efter 10,5 månad i Australien. Som jag grät när hen vandrade genom tullarna på Kastrup och jag äntligen fick krama mitt förstfödda barn. Vilken känsla!

Kinky Boots

Malmö Opera har gjort det igen. Tagit fram en föreställning vars budskap går rakt in i mig, rör och berör så håret rester sig på armarna, så ögonen tåras, så jag tjuter av förtjusning, klappar och tjoar och sjunger med i texterna.Kinky BootsKinky Boots.

Fantastiska kostymer, fart och fläkt, scenografin fantastisk  – med enkla medel men ack så effektivt görs scenen om från London till Milano, från skofabrik till dragshow-nattklubb, från lägenhet till sjukhus.

Och Lola. Vilken Lola!
Rösten. Kroppsspråket. Känslan.
Och förmågan att dansa i de där sylvassa och skyhöga stilettklackarna får mig att tappa hakan.

Första akten springer förbi, drabbas inte en enda gång av kryp i kroppen som ett resultat av att sitta stilla och inte fängslas under 75 minuter. Tvärt om. Jag sitter inte stilla, jag rör mig i min stol, lutar mig fram, lever mig in, sjunger, klappar och ”sitt-dansar” emellanåt.

Och så paus.
Jag och Alma tittar på varandra och längtar till akt två.

Och där kliver Lola fram, än starkare.
När hon sjunger för sjukhuspatienterna så skulle du kunna höra en knappnål falla, övriga publiken lika tyst och gripen som jag.

Jag vet det finns föreställningar kvar, ännu ett litet tag, och jag kan bara uppmana dig att köpa en biljett och se den. För det här var riktigt bra. Lättsamt och allvarligt, burleskt och jordnära, i en salig blandning. Med ett budskap som behövs. Ett budskap som säger att livet inte nödvändigtvis är lätt, men att det, för att citera Lola som i sin tur citerade Oscar Wilde på scen, är bäst att vara sig själv, för alla andra är redan upptagna.

När sista scenen är slut står publiken upp, klappar och busvisslar, tjoar och stampar i golvet och visar på alla vis vår kärlek och tacksamhet för denna underbara föreställning vi tagit del av, för budskapet och framförandet, för artisteriet och professionalismen, som sammantaget gjorde detta till en mycket minnesvärd upplevelse: Tack!

Förgängligheten

Dagen till ära denna allhelgona, gick jag med svärmor och svägerska på Skånes Dansteaters dansföreställning To see the world while the light lastsMalmö Opera.

Akt ett – koreografi av Ben Wright till Shaker Loops av John Adams. 
Vacker närmast amishliknande sparsmakad dekor, lugna färger. Scenen intas successivt av musiker och dansare och sen drar det igång. Det böljar av kroppar som sveper fram och tillbaka över scenen. Sitter där och fascineras, förundras, förskräcks emellanåt till och med. Kroppskontrollen överväldigar mig, de gör saker med sina kroppar som jag överhuvudtaget aldrig ens tänkt kan göras med en kropp.akt ett

Och så kommer slutet. Jag hajar till. Tårar ansamlas i ögonvrån och jag drar djupa andetag. Påminns om att något nu håller på att dö, förgängligheten har kommit ikapp det, det är dags för något annat att komma i dess ställe. Oerhört starkt, vackert, sorgligt och varmt.

Paus.

Akt två – koreografi av Ben Wright till Missa Solis: Requiem for Eli av Nigel Westlake. 
Helt annat. Men den vackra, och här skiftande och färgrika dekoren, som med multimediainslag växlar från stycke till stycke, imponerar än en gång. Nu sitter Malmö Operas orkester i orkesterdiket medan operakören står på balkongen över mitt huvud.
Helt annat. Och det som sätter sig är växelverkan, samspelet mellan solstrålar och skuggstrålar. Genom mässans olika delar är det omväxlande solen respektive skuggan som tar mest plats, men hela tiden flödar energin fram och tillbaka mellan de två. Ljuset och mörkret. Och solisten, den 14-åriga Stina Klintman, sjunger rent och klart, höga toner som likt fåglar flyger högt upp till taktiljorna på stora scenen.akt två

Finns mycket mer att säga om To see the world while the light lasts, men där sätter jag punkt. Uppmanar dig, som bor i Malmö och har kvällen den 6 november obokad, att gå och se den sista föreställningen. I övrigt låter jag det insikten om förgängliga i och med livet bli mitt bestående minne av kvällen. Insikten att livet levs, en dag i sänder, ett ögonblick åt gången. Jag väljer vad jag fyller mina dagar med, och tar med mig att ljus och skugga samverkar för att ge livet fler dimensioner.

 

Gör din grej – din!

Sitter på Malmö Opera i pausen mellan akt ett och akt två på premiären av Billy Elliot.  

Musikalen bygger på filmen och om du inte har möjlighet att komma till Malmö Opera och se musikalen så rekommenderar jag varmt filmen.  

Där drog andra akten igång…och nu är premiären över. Andra aktens vinter/snö-scen var särdeles underbar och Billy Elliot är verkligen en fin föreställning med ett fantastiskt budskap: Gör din grej – men se till att den är just Din!