På väg…

Sitter i bilen på väg till Almedalen, där jag ska vara hela veckan för #skolvårens del. Ser verkligen fram emot det, men nog pirrar det i magen ska du veta!

20130630-104529.jpg

Imorgon håller vi vision och verkstad för framtidens lärande i Fenomenalen, Gotland Science Center, Skeppsbron, kl 13:30 samt kl 15:30. Kom vettja och samskapa en värld som fungerar tillsammans med oss!

Och snälla – ge ett bidrag till vår insamling på Funded By Me, vi är tacksamma för allt stöd.

Kommer du till Almedalen så hoppas jag vi ses! Hör av dig här eller på Twitter till @skolvaren eller @HERO_Respondi, så tar vi detaljerna där!

Vad tycker du vi absolut inte får missa under veckan?

Start with Why!

Just discovered this little gem from Simon Sinek, on starting with Why. Check it out, it’s only 7 minutes long:

As initiator of #skolvåren (#schoolspring) I have asked why thousands of times in the past four months, and I see no end in sight. Why is a good question, for many reasons, as Simon talks about.

During a lunch I was engaging passionately with my lunch companions, talking about #skolvåren, and we all agreed that a sense of purpose, is missing, from all too many institutions, organizations and companies.

So ask yourself Why to figure out what your reason for getting out of bed in the morning. It’s a great question to ponder. I know my why. I want to create a sustainable learning society, and #skolvåren is one way of doing just that.

Why do you get out of bed in the morning?

Sommarlunk på bloggen

Har inte riktigt landat i vad jag ska göra av bloggen under sommaren. Tror jag skulle må bra av att ta en paus, koppla av, från, bort, ned. Samtidigt så tycker jag det är så ofantligt givande att blogga, det är verkligen självcoaching på högsta nivå, och jag rekommenderar det varmt.

Diskuterade detta med styrelseordförande i Respondi AB, och tillika min äldsta vän, under mitt utvecklingssamtal (klart jag ska ha ett sådant, tror det är av godo för oss alla!). Landade där i att jag inte måste blogga. Finns ju väldigt få måsten, för den delen. 🙂 Men om lusten faller på så kör på det.

Har skapat ett par tidsstyrda blogginlägg, och tänkte faktiskt skapa några till, av den enklaste formen, dvs, ett citat, en låt, ett TED Talk eller dylikt. Rätt upp och ner, mer eller mindre. Alla dessa kommer dock ha en sak gemensamt och det är att det är saker jag uppskattar. Det kan vara att de bekräftar mina åsikter, utmanar mina tankemönster, ger mig nya insikter eller är saker jag fascineras av. Något som kanske kan ge dig en stunds vila. En möjlighet att ta en kort paus, och reflektera kring något du annars inte fått syn på.

Sitt gärna här

Så håll till godo – kanske kan sommarens slimmade blogginlägg, som troligen inte kommer varje dag, att bekräfta eller utmana dig och dina tankemönster. Men samtidigt funderar jag om det blir halvdant. Kanske vore det bättre att stänga ner helt under semestertiden- Vad tycker du?

Podcasts, en källa till inspiration

Inspiration kan jag få från många ställen, och jag njuter av det närhelst det uppstår – det där magiska ögonblicket då en gnista uppstår. Tycker om att lyssna på podcasts, och ibland slår det gott om gnistor ska du veta!

Elden, fokus, brinna, handling

Har just förberett fyra blogginlägg som alla hämtar inspiration från en och samma podcast. I det fallet rör det sig om Krista Tippitts fantastiska podcast On Being, men jag har fler podcasts som jag gillar. Tänkte jag skulle tipsa dig om dem under sommaren, och hoppas att du vill ge mig dina favoriter i gengäld. On Being är en engelsk podcast som namnet antyder. Jag älskar det engelska språket och började lyssna på podcasts som min bror tipsat mig om. Eftersom han bott i USA och nu bor i England, blev det engelskspråkiga podcasts som blev min ingång helt enkelt. Det är bara några månader sedan jag börjat lyssna allt mer på svenska podcasts.

Vilka podcasts vill du tipsa om?

Mellanrummen

Jag spann vidare på gårdagens blogginlägg om mycket snack. För utöver snack och handling krävs det det krävs något mer än snack och handling. Det krävs reflektion och eftertanke också.

Alla kan vara en förändringsagent. Men inte alla vill vara det. Och vet du – det är bra det med. För ibland krävs det att någon rycker en ivrig förändringsagent i rockärmen och säger ”Du, lugna dig nu, har du tänkt igenom detta ordentligt?”. Och kanske, kanske, det mötet och den pausen kan leda till något alldeles fantastiskt bra, som inte uppstått annars.

Mellanrummen och det oväntade

Det är i mellanrummen som det händer.
Mellan snack och handling.
I mellanrummen ges möjlighet till reflektion, stillhet, tystnad.
Det är där insikter kan födas.
Det är i mellanrummen som det oväntade uppstår.

Har du tänkt på det någon gång?

Mycket snack nu?

Ja, det är kanske så. Att det känns som att det bara snackas och inte görs något.

Men, för det första så tror jag att snack kan vara viktigt för att ge tankespjärn och möjliggöra insikter, inspirera och peppa att testa nya grepp, knyta kontakter och få handfasta goda exempel att utgå från.

För det andra så har #skolvåren just avslutat #afkVarberg. Detta evenemang som föddes den 15 februari på twitter och gick av stapeln 18-19 juni i Varberg, med runt 130 deltagande personer från hela Sverige (och faktiskt ända från Riyadh!). Anders Härdevik sa ungefär så här till mig ”Ni ska vara stolta för det är något stort ni roddat samman. Hur många sådana här saker snackas det om i fikarum runt om i landet, som aldrig lyfter från soffhörnan?”. Så det blev handling av det som började som snack.

För det tredje är det över 150 anmälda till #afkMalmö 18-18 oktober, och det på mindre än 48 timmar efter att anmälan öppnades. Och för att rodda hem detta kommer det krävas ännu mer handling!

Tulpanfart

Men nu till det viktigaste:
Jag hoppas och tror att alla inser att förändring börjar i mig, i dig, i hen. Dvs – ska det bli en reell förändring så måste det göras saker också. Det räcker inte att ”bara snacka” utan det måste omsättas i aktiv handling. Och jag vet att det görs ofantligt mycket. Jag vet att det gjorde ofantligt mycket redan innan #skolvåren föddes. Men förhoppningsvis har #skolvårens ihärdiga nötande av frågan ”Varför skola?” gjort att viss del av handlingarna skett utifrån ett något högre perspektiv, det berömda helikopterperspektivet. Det där som möjliggörs av att jag som individ inser att det jag gör i min vardag kan spela roll för samhällsbyggandet. Oavsett vilken position jag jobbar på, oavsett om jag är vaktmästare, undersköterska, rektor eller EU-minister.

Inser du hur viktig du är för samhällsbyggandet?

Eftersmaken av en mardröm

I dagarna tre har jag suttit i soffan med maken och sett på avsnitt efter avsnitt av den tyska miniserien Krigets unga hjärtan, på tyska Unsere Mütter, unsere Väter. Första avsnittet är tillgängligt ytterligare 24 dagar på SVT Play – resterade något längre – och jag rekommenderar dig varmt att se den du med. Även om det är en serie som skakar om, ger hjärtklappning och en eftersmak som av en mardröm. En eftersmak som blir än värre när jag inser att detta inte är på låtsas…. eller jo, det är det ju. Men nog tusan har detta hänt. Och händer. Fortfarande. Och det skrämmer mig.

Vårsolen strålar och visar vägenHur kommer det sig att människan klarar av att avpersonifiera både sig själv och andra medmänniskor? För det är, som jag ser det, förklaringen till att det går att utföra de handlingar som miniserien spelar upp. Vad skulle hända om vi vägrade? Om vi lyckades motstå grupptryck och indoktrinering, och höll fast vid att vi alla hänger ihop?

Varför ser världen ut så här? Och måste den det? Jag svarar nej på sista frågan – och försöker också se till att skapa den värld som kan åstadkomma det.

Vad gör du för att skapa en sådan värld?