Månadsarkiv: december 2013

Bye bye 2013!

Publicerad den av
Svara

What a year 2013 has been for me. I am so grateful for all that has happened, but more than anything I am thrilled about my part in making it all happen. Because it hasn’t ‘just happened’, it has been created in the tension that occur where being and doing meet up!

I am zooming out, looking at the year as a whole, and these thirteen instances show up. All of them have been very significant in some way during the past year:

  • Skolvision
    Just before Christmas 2012 Sanna Nova Emilia asked if I wanted to be one of thirteen school visionaries – how could I resist that? During the spring we are hosting three conferences together with other driving spirits from the Swedish school system and I can’t wait!
  • #Blogg100 challenge
    I started to blog daily thanks to this challenge, which to me is the best form of self-coaching and as such is absolutely invaluable!
  • #skolvåren aka school spring
    #skolvåren was born on Twitter at 10 pm in Friday the 15th of February in 2013 – and my life hasn’t been the same since! What a treat to be a part of this phenomenon, and thinking back I have to say that it’s been life changing.
  • Coach Rasmus
    I hired Rasmus Carlsson as my coach with the purpose of building a coach practice, which I am in the midst of. Thanks to Rasmus I have also had the pleasure of experiencing:
  • Master Mind-group
    Rasmus invited me to a master mind-group, and without a doubt this has contributed enormously to my growth as a human being this year.
  • Make a great day
    One of the things I will carry with me forever from this year is the saying Make a great day, which was introduced to me by my friend Inga-Lill.
    Try to exchange a passive word (have) for an active one (make) and experience the difference that can make!
  • SuperCoach Academy 2014
     Rasmus also introduced me to SuperCoach Academy, taking place during 2014, but already in full swing in the virtual world. It’s already affected me and my understanding of the world in a very basic way. Who knows where it will end?
  • Global summit for Transformational Presence Leaders and Coaches
    In March me and another 50 TPLCs gathered in Holland with Alan Seale and David Robinson – since then I am riding my wave of energy AND can put words to the experience!
  • Mentor Max
    In Holland I met my soon-to-be American mentor Max, whose monthly Skype talks give my thoughts something to strain against and also provides me with strength to keep on asking Why.
  • Gotland
    I tackled Almedalen together with loads of school springers and right afterwards I took a week of much-needed vacation on the island of Gotland, along with my family who joined me there.
  • India
    India played a huge part of my professional life, during the first 3-4 years as my own employer, and now, the rest of the family have also experienced this fascinating and unique country. We spent just over a week in Kerala, in the south of India.
  • Clever girl
    During the fall it became more and more clear to me that I am a great coach for Clever girls (a pattern that boys can also attach themselves to) who have come to the realization that it’s a pattern what doesn’t fully serve them.
  • Mjölby
    #skolvåren back-office gathered for 24 hours in Mjölby in December, which was unique, as all previous physical meetings have taken place during #afk:s with school spring, which means focus is on that. But during these hours we could focus on meeting each other – and what a meeting it turned out to be!

20131231-101042.jpgThanks to all the school visionaries, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill and Wivan, super- & TPLC coaches, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, all of my old time and new found friends and especially my beloved family – you all enrich my life!

As I write this I realize how much more there is, big and small, that has contributed to the year of 2013. I truly live a rich life. A life full of mountains and valleys, highs and lows, and I learn from it all! I wouldn’t want to be without any part of that which we cal life. So from the bottom of my heart I’d like to thank you for enriching my life!

I hope you’ll accept my thanks?

Hejdå 2013!

Publicerad den av
3

Vilket år 2013 har varit för mig. Jag är oerhört tacksam för allt som skett, men framför allt är jag ofantligt glad i min egen delaktig i att skapa det som skett. För det har inte ”bara hänt”, utan det har skapats, i spänningen som uppstår där varande och görande möts!

Jag zoomar ut och tittar på året som helhet och då dyker dessa tretton händelser/saker/aktiviteter upp, alla har varit ofantligt betydelsefulla i en eller annan form under det gångna året:

  • Skolvision
    Precis innan jul 2012 frågade Sanna Nova Emilia om jag ville vara en av 13 skolvisionärer – kunde inte annat än säga ja. Under våren ska vi ha tre konvent tillsammans med eldsjälar från skol-Sverige och jag längtar!
  • #Blogg100-utmaningen
    Fick igång mitt dagliga bloggande, som för mig är självcoaching och därmed ovärderligt!
  • #skolvåren
    #skolvåren föddes kl 22 fredagen den 15 februari 2013 på Twitter – och sedan dess är mitt liv sig inte likt! Vilken ynnest att vara delaktig i detta fenomen, och när jag nu tänker tillbaka så kan jag inte annat än säga att det är omvälvande.
  • Coach Rasmus
    Anlitade Rasmus Carlsson som coach med syfte att bygga upp en coachpraktik, vilket jag är i full färd med. Tack vare Rasmus har jag också fått uppleva:
  • Master Mind-grupp
    Rasmus bjöd in till en master mind-grupp, och utan tvekan har detta bidragit enormt till mitt växande som människa under det gångna året.
  • Gör en bra dag
    En av de saker jag kommer ha med mig för alltid efter detta året är begreppet Gör en bra dag som min vän Inga-Lill introducerade mig till. Testa själv att byta ut ett passivt ord (ha) mot ett aktivt (gör) och se vilken skillnad det kan göra!
  • SuperCoach Academy 2014
    Dessutom introducerade Rasmus mig till SuperCoach Academy, som ska gå av stapeln 2014 men som redan dragit igång virtuellt och det har redan påverkat mig och min förståelse av världen på ett grundläggande plan. Var månde detta sluta?
  • Global summit for Transformational Presence Leaders and Coaches
    I mars samlades jag och 50 andra TPLC:er i Holland tillsammans med Alan Seale och David Robinson – sedan dess rider jag min energivåg OCH kan sätta ord på det!
  • Mentor Max
    I Holland träffade jag min blivande amerikanske mentor Max, vars månatliga Skype-samtal ger tankespjärn och styrka att forsätta fråga Varför.
  • Gotland
    Jag tacklade Almedalen tillsammans med #skolvårare och tog direkt därefter en veckas välbehövlig semester på Gotland, då familjen gjorde mig ö-sällskap.
  • Indien
    Indien spelade stor roll för mig, yrkesmässigt sett, under de första 3-4 åren som egenföretagare, och nu har även övriga familjen fått ta del av detta fascinerande och fullkomligt unika land, då vi under en dryg vecka var tillsammans i Kerala i södra Indien.
  • Duktig flicka
    Under hösten klarnade bilden för mig, och jag vet nu att jag har en särdeles stark förmåga att coacha Duktiga flickor (som likaledes kan vara pojkar) som kommit till insikt om att det är ett mönster som inte tillfullo gagnar.
  • Mjölby
    I Mjölby samlades #skolvåren back-office ett dygn i december och det var något unikt, då alla tidigare träffar enkom skett i samband med #afkSkolvåren, vilket innebutit fokus på så mycket annat. Men detta dygnet kunde vi mötas, och vilket möte sen!

20131230-152156.jpgTack skolvisionärerna, alla #skolvårare, Rasmus, Charlotte, Inga-Lill och Wivan, super- & TPLC-coacher, Alan, David, Max, Ann, Therese, Susanne, alla mina nyvunna vänner och twänner och inte minst min älskade familj – ni berikar alla mitt liv!

När jag skriver detta inser jag hur mycket mer det finns, i det stora och det lilla, som bidragit till året 2013. Jag lever i sanning ett rikt liv. Ett rikt liv som består av berg och dalar, höjd- såväl som lågpunkter, och jag lär mig från alla dessa ögonblick, händelser och tillfällen. Skulle inte vilja vara utan någondera del av det som kallas livet. Så från djupet av mitt hjärta vill jag säga tack till dig som berikar mitt liv! Jag hoppas att du tar emot det?

Bokstavstrogen?

Publicerad den av
3

Dennis Westerberg gästbloggade på #skolvåren med ett inlägg som rörde upp mycket känslor. Antingen hissades eller dissades inlägget. Många har läst och kommenterat det och även skrivit egna repliker. Det tycker jag är härligt, en av drivkrafterna med #skolvåren är ju just att få in många olika röster!

En tanke som slår mig när jag följer vad mitt flöde säger i relation till Dennis blogginlägg är att många gräver ner sig i en detalj, ett ord eller en mening. Då befarar jag att man missar den övergripande tanken, det oskrivna som står att finna mellan raderna, andemeningen med texten. Det känns lite som att många fastnar i att läsa varje ord som vore det Sanning, man blir i det närmaste bokstavstrogen. Tror få blogginlägg är skrivna på det viset, att författaren vänt och vridit på varenda ord. Jag vet att jag själv inte skriver blogginlägg så, och tror inte jag är ensam om det?20131230-120530.jpgJag har övat på att ta ett kliv bakåt, zooma ut och ta in helheten innan jag går igång på ett ord eller två. Det har gjort stor skillnad i mitt liv, inte minst för att det gjort att jag använder min energi så mycket smartare, då jag agerar oftare än jag reagerar (det vill säga, jag tittar på tanken som initierar mina känsloreaktioner). Vad skulle hända om du övade på att zooma ut?

My ego Fixation is Judging

Publicerad den av
Svara

I am a One, according to the Enneagram theory, and I subscribe to daily EnneaThoughts for my type. They give me great joy, and once in a while a smack in the face. However, the smacks come much more seldom nowadays, than when I started to receive the EnneaThoughts. I’ve written a little bit about that before.

Read up on the EnneaThoughts I’ve received during the Christmas holiday, and came across this one:

20131229-132615.jpgI know for sure that Judging has been a huge part of my life for most of my life, but it is no longer as prevalent as it used to be. At least not how I perceive myself. But thinking about it makes me curious if this is how I come across these days? What do you say?

Tidsfördriv

Publicerad den av
Svara

Som så ofta på senaste tiden lät jag tanken vandra… varpå den landade i ordet tidsfördriv. Vad betyder det egentligen? Att jag fördriver min tid, kan tänkas. Att jag driver för min tid?

Att lägga patiens på fånen är nog ett typiskt tidsfördriv, dvs något som görs när du inte vill/orkar/känner för att göra något nyttigt eller vettigt? Eller?

20131225-075037.jpg

Och varför använder vi just det begreppet? Varför skulle jag någonsin vilja fördriva min tid? Avhysa, jaga bort.

Inne på synonymer.se hittar jag lite synonymer till ordet fördriva, och finner även att ‘fördriva tiden = att få tiden att gå, sysselsätta sig’.

Att sysselsätta sig tycker jag dock har en mycket mer positiv klang än fördriva tiden har. Kommer människor att värdera det jag gör olika beroende på hur vi värderar aktiviteten? Lägger jag patiens kanske du tänker ‘Typiskt tidsfördriv’ medan jag upplever det närmast meditativt?

Vem avgör om jag fördriver min tid eller sysselsätter mig? Är det jag? Eller du som betraktar mig?

Leave my body alone!

Publicerad den av
Svara

It’s not news. It’s not surprising. It’s not something I haven’t heard about and known about since forever. But still, here’s a great reminder that we are going in the wrong direction when it comes to body ideals, and what messages we are sending to our selves and our children:

Jean Kilbourne inspires me to question the way I perceive the world around me. And since I also believe I create the world and the culture I live in, together with everybody else, I will take care of what I help to create, each and every day.

What’s the message you take from this?

Att sätta ord till tanke

Publicerad den av
1

Jag gästbloggade hos Charlotte Rudenstam i början av december om en form av självcoaching. Här kommer inlägget:

 

Jag började blogga för ett drygt år sedan, och hade en förhoppning att jag skulle ta mig tid att sätta mig ner med jämna mellanrum och förmedla klokskap. Så blev det inte. Första halvåret skrev jag bara 14 blogginlägg eller nått sånt, och hade hela tiden den där tanken att jag borde verkligen, jag skulle vilja, om jag bara hann…
Jag fallerade stort med andra ord – i mina egna ögon.
Sen upptäckte jag en utmaning kallad #Blogg100 som gick ut på att blogga dagligen i hundra dagar. Sagt och gjort, jag hakade på och tänkte att detta kanske skulle ge mig den knuff jag behövde för att faktiskt ta itu med bloggandet. Och så blev det. Jag började blogga dagligen och kom in i en rutin. Nu är utmaningen slut sedan länge, men jag bloggar fortfarande dagligen. Och jag är ofantligt tacksam för det. För den dagliga skrivstunden har för mig blivit en stund av värdefull självcoaching.
Att sätta ord på en tanke är mer kraftfullt än jag någonsin förstått (har aldrig skrivit dagbok som du förstår). Oftast vet jag inte vad dagens inlägg ska handla om. Ibland har jag en fras, ett ord, en sinnesstämning, en artikel eller ett videoklipp som jag är lockad att titta mer på. Och då gör jag det, med nyfikenhet. Ibland sätter jag mig, helt tom, och låter det bara komma till mig.
Jag skriver, reflekterar kring ämnet, iakttar mina reaktioner och vilka tankar som väcks i mig. Jag märker vilka ord jag väljer och vilken sinnesstämning jag försätter mig i. Jag avslutar allt som oftast mina blogginlägg med en fråga – och den frågan väcker ofta nya tankar i mig själv. Så mitt bloggande är verkligen en lärande-process för mig.

20131224-080927.jpg

Jag värderar inte mina ord, mina reaktioner och mina tankar – och det gör verkligen all skillnad i världen! Jag har upptäckt glädjen som den dagliga skrivstunden ger mig, då jag med öppen nyfikenhet och omtanke om mig själv lära känna mig själv på djupet. Det är något jag önskar fler skulle få upptäcka. Så jag ber dig – testa att skriva dagligen. Det behöver inte vara långt, mina egna blogginlägg är sällan över 300 ord, och det behöver inte publiceras på en blogg heller, om du inte vill det.
För mig spelar dock själva publicerandet stor roll. Jag har under flera års tid delat med mig av andras bloggar, artiklar, videoklipp osv, men utan att lägga till min egen ton på det hela. Och det är det jag försöker göra nu. Jag sätter min prägel på något, innan jag slussar ut det i världen. Och att hitta min ton, att lära känna mina egna nyanser – det är ett skapande som är helt fantastiskt!
Vågar du testa?

Ord som berör

Publicerad den av
2

Den 20e december publicerade #skolvåren sin julkalenderlucka, precis som vanligt. Men där tar det slut. 20131222-074533.jpgSen hände bara ovanliga saker. Bakom luckan dolde sig Hjärnkontorets programledare Benjamin ”Beppe” Singer, med en av de starkaste texten om en lär-resa som jag någonsin läst. Och jag var bestämt inte ensam om att tycka det, eftersom texten lästes av över 4000 personer den dagen och på den vägen fortsatte det.

När tanken får vandra möter den något som den krokar fast vid nu och då. Här ett sånt exempel, en slöjdlärare som berördes av Beppes text i #skolvåren:s julkalender, och skriver om att tro på människor. Älskar hur vi kan inspireras av våra möten med andra, oavsett mötets form!

En av grundförutsättningarna för att kunna mötas är att vi är öppna och mottagliga för de intryck som vi stöter på, och även en smula uppmärksamma på oss själva, så att den inre reflektionen fångas upp på något vis.

Jag hoppas du tar dig tillfälle under helgerna att låta tanken vandra, utan krav på prestation eller effektivitet – tillåt dig att reflektera, vilket för mig handlar mycket om att zooma ut, snarare än att zooma in (som för mig är vad analyserande handlar om).

Vad sker i dig när du låter tanken vandra?