En dag fylld av musik.

Södra Sallerups kör live-streamade en meditativ mässa från församlingshemmet på Facebook, istället för att hålla den i Husie kyrka. Jag hade erbjudit min förstföddas tjänster som webmaster/kommunikatör och hon bemannade dator och höll igång en löpande dialog med våra tittare med den äran.

Ett stycke vi framförde var ett nyskrivet Ubi Caritas, som Jens (Bragdell Eriksson, vår körledare) kom med till oss i januari, för ett uruppförande i slutet av månaden. Nu framfördes stycket för andra gången:

12 svenska böcker att läsa under 2020

Tredje året på raken ger jag mig på att välja ut ett givet antal svenska som engelska böcker som fanns i huset vid nyår, att läsa och blogga om under 2020. Utöver denna 12+12-utmaning har jag föresatt mig att läsa (minst) 65 böcker totalt under 2020, och du kan följa min läsresa på min Goodreads-profil.

Likt förra årets utvalda böcker är även årets en salig blandning och jag ser fram emot att göra dess bekantskap! Tre av dem är hyllvärmare (Real love, En kortfattad historik över nästan allting och Upptäckterna som förändrade världen), Ålevangeliet var en julklapp från en av mina bästa uppdragsgivare, Onåd lånade jag av Caspian, Helvetesveckan letade Pernilla fram till mig, och resten har jag själv införskaffat förra eller möjligen förförra året. Både Bornemark- och Thorgren-boken ser jag synnerligen fram emot att läsa, då jag hört så mycket om den första (inte minst från själssöstra Sara) och såg en fantastisk uppsättning på Hipp av den andra.

Har du läst någon av böckerna ovan, och om så, vad tyckte du om den/dem?

Uppföljning december 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

December. Adventstid, jul, nyår. En månad fylld av allsköns åtaganden, ett jobbuppdrag som drog igång på riktigt samtidigt som annat skulle avrundas och läggas till ro under helgerna.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ 159 dagar med Wim Hof-djupandning.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: Avslutar året med 8 dagars kallbad på raken, och totalt 13 kallbad (eller kallduscher) i december.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Inget i december månad, men antaget till D-kursen med start i februari är jag.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat drygt 5,5 och cyklat knappt 40 mil. 77 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: När december stod för dörren hade jag 10 böcker kvar att läsa, vilket ärligt gav mig lite hjärtklappning… men, jag kirrade biffen, bland annat genom att hitta lite klassiker till ljudböcker på Spotify att lyssna till. 76 böcker fick jag till under 2019 års goodreadschallenge. Och dessutom så lyckades jag läsa både min tolfte svenska bok Du sköna nya värld (bok 12 av 12) som mina två kvarvarande engelska: Homo Deus (bok 11 av 12 på engelska) och Cosmos and Psyche: Intimations of a New World View (bok 12 av 12 på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Spelat en snutt varje dag i december också, och faktiskt i 67 dagar på raken.
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Jodå. Boken läst, och fick tom följa med på nyårsfirande i skogarna utanför Motala.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: I december blev det två digitala sabbats, den 13-14 samt 24-25.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Så sitter jag här i skogarna utanför Motala och skriver kanske inte så mycket mer än de sedvanliga avslutande och uppstartande blogginläggen som jag brukar skriva, men å andra sidan skriver jag dem alltjämt. Och rent själsligt är det definitivt ett retreat som heter duga tack vara mina fina vänner C och D.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: YES! Misströstade… men kom så på förste advent att jag ville köra adventskalender på engelska bloggen med bilder och berättelser från Kenya, och sen dess har det rullat på så jag bloggade faktiskt just dagligen hela december.
  • börja podda: Rekommenderar dig att kolla in podden Fria Barn, medan du får tya dig till januari för den andra podden jag är med i. Men Doing gentle with an edge får jag återkomma till under 2020 helt enkelt.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: En påbörjad ebok finns nu på datorn min sedan oktobers skrivretreat men mer har inte hänt på den fronten heller.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti, oktober, november och december! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Denna återstår att göra klart för december månad, men det kommer.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: En månad med en adventskalender på engelska bloggen som varit oerhört givande för mig, ett sätt att helt enkelt få återuppleva sommarens Kenya-resa. Minstingen överraskade med att bjuda på hemmagjord ravioli till middag en dag, medan den äldste varit en ren fröjd att ha hemma (tänk, en unge som hjälper till hemma helt utan påstötning. Ett bevis på flygfärdighet om jag nånsin sett det!). Vidunderliga naturupplevelser, såväl kallbad som havs- och skogspromenader, Stina Wollter-utställning med Heléne i Borstahusen, och en väldigt fin julledighet. Och så avslutet i skogarna utanför Motala tillsammans med C och D som pricken över i:et. Vilken fin månad!

Hej då 2019!

Året med intentionen Som jag är har i sanning varit ett underbart, utmanande och upplevelserikt liv. så mycket har hänt, så många möten har skett, så många insikter och lärdomar har kommit min väg.

Månatlig uppföljning av årets intention: Som jag är
Att varje månad följa upp på de ganska detaljerade ambitioner jag haft inom fyra områden (kroppsligt, mentalt och själsligt välbefinnande, skapande samt ekonomisk resurshushållning) har varit en intressant övning, som hjälpt mig hålla fokus, genom att jag minst (!) månatligen påmint mig om vad jag vill ge fokus åt.

Tidsresan
Inviten till T och Hs 100-årsfest i Stockholm gav mig ett dygn (eller två) av en upplevd tidsresa. Festens tema var 1920-talet, och med själssöstra S och A gavs jag en chans att verkligen resa i tiden. Som om jag under dessa dygn helt enkelt klev utanför mitt vanliga liv… magiskt!

Kallbad
Jag började kallbada i slutet av november 2018, men under 2019 har jag tagit det till nya höjder och avslutar året med 8 dagars kallbadande på raken. Och tack vare djupandning som klivit in i mitt liv ordentligt under året, så har jag slutat att ”snabbt doppa mig”, utan lyckas, med andning och fokus, ligga i det kalla vattnet upp till fem-tio minuter. Alldeles ljuvligt och definitivt något jag kommer fortsätta med!

Coach Dave
I december 2018 anlitade jag coach Dave för ett års coaching, till en hiskeligt stor summa, drygt 100% mer än jag nånsin tidigare satsat på mig själv. Vid den andra betalningen frågade min Jenny (som sköter företagets ekonomi) om Dave verkligen var värt det. Mitt svar var ganska belysande: Nä, Dave är inte värd det, men jag är! Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig mycket, men kanske är den viktigaste insikten just den. Jag är värd att investeras i!

Poddande
Jag har släppt en omgång av min egen pod Doing gentle with an edge, och har dubbelt så många avsnitt inspelade som jag inte kommit mig för att släppa ännu. Men det kommer! Har tagit del i Caspians Ett samtal (för andra gången) och har dessutom, tack vare Caspian, agerat moderator i podden Fria Barn som släppts under hösten. Tillsammans med Caspian och Mr D är jag också i gång med att spela in avsnitt av en ny pod på engelska som kommer släppas i januari. Avslutar dessutom året med ett par dagars nyårsretreat tillsammans med sagda herrar – vilket fantastiskt sätt att avsluta ett år och decennium på!

60 timmars tankespjärn
Under många år har tankespjärn följt mig, som ord, som koncept, ja faktiskt har jag, när jag började reflektera över det, haft tankespjärn som livsfilosofi längre än jag haft ordet för att beskriva det. Under året föddes idéen att genomföra en 60 timmars tankespjärn under ett samtal med coach Dave. Så blev det och det kommer mera, på olika vis, under kommande år.

Pecha Kucha och TEDxSlottsparken
Som så ofta annars säger jag: Tack vare Caspian körde jag en Pecha Kucha i Lund i april med rubriken How I broke up with my inner dictator, och kontrasten mellan den upplevelsen och juni-månads moderator-gig på TEDxSlottsparken kunde inte varit större. Jag var oerhört nervös inför det förstnämnda, medan jag som moderator på TEDx kände mig väldigt lugn och trygg. Skillnaden? Mitt Pecha Kucha hade jag skrivit i förväg och skulle tajma tal med 20 bilder á la 20 sekunder vardera, medan jag som moderator kunde agera i stunden utifrån det som var, vilket passar mig bra mycket bättre!

Kenya
Nio dagar i Kenya efter midsommar visade sig vara en av de mest givande upplevelserna under året. Det har gett mig enormt mycket på många plan, såväl ökad förståelse för den träd-spar-form som jag har som del i mitt (och barnens) långsiktiga sparande sedan 2015, till ett utökat nätverk och en väldigt nära vänskap med finaste rumskamraten Lena. Jag avslutade bloggåret med att skriva en 25-dagars adventskalender på engelska bloggen, med foto och berättelser från resan, något som än mer fördjupar min tacksamhet för att jag åkte.

Mastermind-pilot
Ännu en grej som föddes under ett coachsamtal med Dave, där han gav mig 15 minuter att ”hitta på något”, vilket resulterade i att jag skickade ut en invit att ta del i en mastermind-pilot till en handfull speciellt utvalda individer. Det blev fyra deltagare och jag som facilitator, som hängde tillsammans en timme under tretton tisdagskvällar med start i augusti, och vilken resa det var. En pilot som gav mersmak!

Kultur
Det har varit ett år med många fina kulturella upplevelser av allsköns slag. Jag och Heléne har upplevt såväl Patricia Piccininis A World of Love som Guds olydiga revben, sing-a-long till Rocketman på Spegeln samt Stina Wollters utställning i Borstahusen. Lägg därtill en fantastisk Mozart’s Requiem på Malmö Opera med Skånes Dansteater, ännu en sing-a-long med Dirty Dancing på duken och sist men inte minst påskens Stabat Mater, allhelgonas uruppförande av Missa Brevis samt körresan till Jämtland.

Goodreads reading challenge
Jag satte målet att läsa 75 böcker under året, och har idag läst slut min 76e, så målet är uppfyllt. Dessutom har jag haft 12 svenska och 12 engelska böcker som jag valde ut då året började, som jag bloggat om månatligen. Sedan jag kom på det inför 2018, då jag valde ut 26 + 26 vilket var lite väl mastigt) har jag insett att detta är ett ypperligt sätt att säkerställa att jag läser de där böckerna jag köper ”för att läsa” som sen hamnar i bokhyllan, olästa. Så inför 2020 kommer jag göra detsamma som i år, 12 + 12.

Flygfärdig
Min förstfödda drog till Australien på äventyr i januari och kom hem i slutet av november, nyligen fyllda tjugo. 10,5 månader på andra sidan jorden, och om jag tvivlade innan resan så är jag numera helt hundra på att hen är flygfärdig och redo att lämna boet. Och det gör mig väldigt glad och tacksam, för det är ju i stort vad föräldraskapet går ut på, att göra ungarna flygfärdiga!

Året som gått har bjudit på bra mycket mer än de fåtal saker jag lyfter fram här, men i stort har det varit en fantastiskt år med upp- som nedgång, med tårar av såväl glädje som sorg, med fantastiska stunder i självsamhet såväl som i gemenskap, och jag är tacksam för allt och alla – inklusive mig själv – som bidragit till att göra det till ett rikt år.

Slutligen vill jag önska dig och de dina ett riktigt gott nytt år, i glädje och kärlek, med värme och ljus – ta hand om dig!

Familj.

Familj.
Blodsband.
Icke-blodsband.
Omsorg och omtanke.
Skratt och djupa samtal, glättighet och trams.
Knytkalas och värme. Mycket värme.

Vildvuxenheten som följer med bonusfamiljer i flera led.
Den berikar och värmer mitt hjärta lite extra, eftersom jag får uppleva båda; ibland är jag den som besitter blodsbanden, och ibland inte. Och bäst av allt, det spelar ingen roll. Med öppet hjärta tas alla och envar emot precis som de är, unika själar som förgyller mitt liv!

Du sköna nya värld (bok 12 av 12)

– Kalla det civilisationens fel! Gud är inte förenlig med maskiner och medicinsk vetenskap och allmän lycka. Man måste välja. Vår civilisation har valt maskiner och medicin och lycka.

De sista böckerna i årets ”dessa-förbestämda-böcker-ska-jag-läsa-och-blogga-om”-utmaning har suttit långt inne. Eller snarast… jag har prioriterat annat. Som typ jobb. Mycket jobb till och med. Lägg därtill gitarrlektioner, körövningar och Lucia-framträde, mer jobb, bokklubb och kallbad, hemkomst av förstfödd från Australien, lite korta resor på det och så lite till jobb. Ont om bokläsning har det blivit, och alldeles för lite sömn så jag har inte orkat läsa så mycket om kvällarna heller.

”[…] det finns inga flugor eller moskiter som sticks. Dem gjorde vi oss av med för århundraden sedan. 
Vilden nickade med rynkad panna. – Ni gjorde er kvitt dem. Ja, det är just likt er. Att göra er kvitt allting obehagligt i stället för att lära er tåla det. Månn’ ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes stung och pilar eller att ta till vapen mot ett hav av kval och göra slut på dem med ens… Men ni gör ingendera delen. Varken lider eller tar till vapen. Ni helt enkelt avskaffade styngen och pilarna. Det är för lätt.”

Men nu är årets sista bok på svenska utläst: Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Har fortfarande bok 11 och 12 på engelska kvar att läsa, rejäla tegelstenar är de båda två dessutom. Men det ska jag allt fixa det med, var så säker.

– Men jag tycker om obehagen.
– Det gör inte vi, sade kontrollören. – Vi föredrar att göra saker och ting på ett bekvämt sätt.
– Men jag vill inte ha bekvämlighet. Jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha verklig fara, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet. Jag vill ha synd.
– Ni kräver i själva verket rätt att vara olycklig, sade Mustapha Mond.
– Nåväl då, sade Vilden trotsigt, jag kräver rätt att vara olycklig.

Men. Nu åter till Du sköna nya värld. En bok som gavs ut första gången 1932 och det är ganska fascinerande och inte så lite tankeväckande att läsa något som på många sätt är en lite för sann beskrivning av den värld jag själv lever i, för att det ska kännas riktigt bekvämt att läsa. Ett konsumera-mera-samhälle i jakt på den eviga lyckan, att på alla vis undanröja minsta lilla känsla av motgång och ensamhet, av att behöva kämpa för nått, eller ens uppleva starka känslor.

”Arbetet skänkte honom ett intensivt nöje. Efter de sysslolösa veckorna i London utan någonting annat att göra, när helst han önskade något, än att trycka på en knapp eller vrida på ett handtag, var det en ren fröjd att göra något, som krävde skicklighet och tålamod.”

Det exemplar av boken jag kom över på en loppis, eller möjligen en ta-en-valfri-bok-hylla nånstans, är översatt av Greta Tiselius 1932, om än att det är en utgåva tryckt 1984. Språket är gammalmodigt och jag misstänker jag hade njutit mer av det om jag läst den på originalspråket. Men läsvärd? Ja. Det är den!


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

Uppföljning november 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

November. En fullsmockad månad som slutade i ett crescendo med en väldigt känslofylld händelse.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ 129 dagar med Wim Hof-djupandning.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 7 kallbad (eller kalldusch) i november. Har varit ett par gånger på Kallis på Ribban, och passar då på att simma en sväng så jag är i åtminstone två minuter. Det i sig är värsta konversationsstartaren – många som kommenterar och nyfiket frågar ”hur jag står ut”. Kul, för då får jag en chans att prata om min egen resa till att älska kallbad.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Lindy Hop-kursen tog slut i mitten av månaden och tyvärr har jag haft andra åtaganden onsdagkvällar då det är social dans.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 4 och cyklat knappt 40 mil. 47 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Fullsmockad månad, innebär att jag endast läste tre böcker i november. Det var länge sen jag läste så lite! Så vid månadsskiftet var jag på 65/75 böcker, och är fortfarande back novembers engelska bok (däremot läste jag klart oktobers!). Utan invandring stannar Sverige (bok 11 av 12 på svenska) och Don’t panic (bok 10 av 12 på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Whoop whoop – är åtminstone en bättre gitarrelev, för jag har lagt handen vid gitarren och spelat varje dag under november, och det var länge sen!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Njae, även Mark har fått stryka på foten med hänsyn tagen till  fullsmockheten.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 12-13 (sabbat från skärm-nöjesbruk, däremot var jag på besök hos en maskinleverantör i Tyskland under dygnet, så jobb på datorn blev det lite grann av), 15-16 och 29-30 november. I december månad planerar jag in digital sabbat den 15-16, 19-20 och 30-31.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Hade behövt själssöstra Sara på plats även i november för att det skrivretreatet skulle bli av vill jag lova. Å andra sidan var det välbehövligt med två dagar som jag blockat eftersom det dök upp både det ena och det andra. Å andra sidan har jag en bonus-retreat inplanerad över nyår!
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Nä, alltså. 3 svenska och 3 engelska blogginlägg i november. Ridå…
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Fast det hjälpte inte det heller. Nåväl, det kommer det kommer. Fast, jag ska ju inte glömma bort att jag ju faktiskt är moderator av podden Fria Barn som släpptes under november månad, och under december släpps ett par avsnitt av en annan pod jag är med i också. Så poddas, det görs, bara inte min egen Doing gentle with an edge.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: En påbörjad ebok finns nu på datorn min sedan oktobers skrivretreat men mer har inte hänt på den fronten heller.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti, oktober och november! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Fullsmockheten märks även på det relativa fåtal foto jag tagit i november. Men  avslut av min mastermindgrupp jag modererat sedan augusti sticker ut, ett antal kallbad med magnifika vyer, strumpstoppning med katten Pop som sällskap, Mozart’s Requiem med Skånes Dansteater på Malmö Opera (vilken grej!), Rocketman sing-a-long-bio och dessutom undergörande klangbad på Yoga Kendra med fina H och slutligen crescendot på månaden: Alma kom hem efter 10,5 månad i Australien. Som jag grät när hen vandrade genom tullarna på Kastrup och jag äntligen fick krama mitt förstfödda barn. Vilken känsla!

Uruppförande: Missa brevis av Jens Bragdell Eriksson

Du spelar väl in det?, frågade jag Jens idag, när vi övat klart inför kvällens allhelgonamässa. Och jodå, det lovade han göra.

Kyrie och Sanctus har vi haft på repertoaren under året, men för ett par veckor sedan blev resten av Jens Bragdell Erikssons Missa brevis klar. Fem stycken, alla med sin egen unikitet. Och idag var det uruppförande i Södra Sallerups kyrka.

Sitter här i soffan och lyssnar. Vis av erfarenhet, t ex från vårt Stabat Mater, så vet jag att detta verk kommer att mogna i och med oss. Vi kommer sjunga det igen, och igen, och för varje gång kommer det att sätta sig bättre.

Men det är vackert som det är. Nu. Idag. ”Trots” att vi endast övat tre måndagar innan dagens genrep föra allhelgonamässan.

Vackert.
Förmår inte riktigt sätta ord på känslan.
Tacksamhet. Glädje. Rörd. Skaparglädje.
En stark känsla av ynnest. Att jag får vara del i detta. Så fantastiskt det är!

Men orden sviker mig…
Så jag bjuder in dig, kära läsare, att bilda din egen uppfattning:

 

 

En dag ska jag skriva om den här platsen (bok 10 av 12)

Binyavanga Wainaina. En dag ska jag skriva om den här platsen. En bok jag plockade på mig  som tack för deltagande i 2018 års Sommarboken på Husiebiblioteket. Den lockade av flera skäl, inte minst för att den är skriven av en kenyansk man, och jag har de senaste åren haft en stark dragning till afrikansk litteratur.

Fraser sväller upp, blir större än sitt sammanhang och talar till oss som sanningar. Vi hanterar den här händelsekedjan som något som tillkommer oss, normen för framtidens gåvor. Vi lever resten av våra liv med den bestämda vetskapen att det finns någonting avsiktligt som transporterar allting till rätt plats, om vi följer övertygelsens klivstenar.

Liksom Den omättliga vägen av Ben Okri är även detta en bok som är udda. Annorlunda i sitt upplägg, i hur den hoppar kronologiskt, hur jag inte riktigt får grepp på Binyavangas upplevelser, karaktär, eller tankeprocesser. Kanske för att boken i stort är skriven just utifrån hans egna tankeprocesser, och jag kan bara tala för egen del, men min hjärna är i sanning rörig så det förslår emellanåt. Och det verkar Binyavangas också vara, vilket kan förklara bokens emellanåt tvära kast.

Om alla resor innehåller ett magiskt ögonblick är detta mitt. Allt verkar möjligt. I mörkret tycks allting vi säger befriat från konsekvenser, musiken är kraftfull och våra kroppar lånar broderskap av eldsljuset. 

Samtidigt så växer min nyfikenhet, sakta faller jag in i den, in i språket, i de emellanåt fantastiskt vackra beskrivningarna av nulägen som lockar mig till igenkännande nickningar, till förundran, fascination och förståelse.

Samtalet meandrar långsamt utan tydlig riktning – bara prat, bara kontaktskapande, och jag känner hur tidens hårda grepp lossnar, oron för att tappa tid dör bort, och jag är ett strålande tomrum i en tid som bara låter det som slår mig slå mig, sedan träffar sömnen mitt öppna sinne.

I bokens mittenparti har jag markerat totalt tolv partier – förundransväckande, särdeles vackra; partier som talar lite extra till mig. Så där som jag gör, numera, när jag läser böcker. I synnerhet de böcker jag valt ut att blogga om, men väldigt sällan läser jag numera böcker som helt saknar denna typ av partier. Nästan överallt, i vilken bok som helst, noterar jag stundtals hur nått inom mig börjar vibrera, som besitter jag en välinställd sensor som snappar upp text som bär på ett (eller flera) ett budskap.

Molnresor är helt okej när man väl behärskar landningarna. Det har jag aldrig gjort. Jag måste leva, inte drömma om att leva.


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

#HBGTALKS

Varit i Helsingborgs Arena hela dagen, på #HBGTALKS 2019 i sällskap med mina kollegor och samarbetspartners Pernilla och Elenor från Likeaboss.academy.

Väl organiserat event, snyggt, ordning och reda, fantastisk scenkonst som inledning av både för- och eftermiddags passen, många riktigt bra talare (på bild nedan Jesper Rönndahl, Eva Vati, Christer Fuglesang och Ari Riabacke), imponerande logistik bland annat i form av en radda SMS med information i rättan tid likväl som tänkvärda uppmaningar, läcker lunchmat och alldeles lagom med fika.

Min vana trogen har jag doodlat under dagen, ett sätt för mig att ”sätta information” i mig. Ari Riabacke är en fantastisk föreläsare, som på ett personligt, grymt humoristiskt och mycket tankeväckande sätt förmedlar budskapet som för mig har kommit att symbolisera hela detta året: Gör’t! Eller för att citera ett känt varumärke: Just do it. Torbjörn Svenssons berättelse sen, den går inte av för hackor den heller inte. Han är definitivt värd att kolla in!