Månadsarkiv: december 2020

Skönhet. Skicklighet. Storhet.

Publicerad den av
Svara

Sitter i sängen min och skriver, en av delarna i min morgonrutin, och tänker Nu kan jag passa på att lyssna till Malmö Symfoniorkester med vänners julkonsert på You Tube. Den live-sändes igårkväll men då var jag upptagen med annat, såg dock många i mitt flöde på FB som gav hjärtan och tummen upp. 

Klickar på PLAY och njuter, skriver, skriver och njuter. 
Fyrtio minuter in börjar välbekanta toner ljuda.
O nata lux
Musik: J. Eriksson. 

Denna J. Eriksson råkar vara Jens Bragdell Eriksson, körledare i Södra Sallerups Kyrkokör, kören jag sjungit i sedan 2008 eller nått. O nata lux är ett stycke vi framfört flera gånger och det är vackert så det förslår. 

Allt det där vet jag. 
Och ändå är det som om någon sätter på kranen, tårarna flödar och hjärtat snörps ihop. Jag låter mig svepas med i Sabina Zweiackers ljuva stämma, symfoniorkesterns stämningsfyllda ljudmatta, Jens hjärteknipande vackra komposition. 

Blundar, och låter tårarna flöda.
Av det vackra. Av förundran inför kreativitet och skapelseglädje. Av stolthet. Av det stora i att Jens fantastiska stycke framförs av symfoniorkestern i samarbete med solister och kör, näst När det lider mot jul, Bereden väg för herran, och andra musikaliska jul-pärlor, på väg att bli –kanske redan är?– en av julklassikerna. Och som den förtjänar det, som Jens förtjänar det!

Han är en så ofantligt skicklig kompositör, och jag blir tårögd (ovanpå tårarna som redan trillar) av tacksamhet för att jag får ynnesten som körsångerska, att se honom in action, att få sjunga hans kompositioner, ja, till och med att emellanåt vara delaktig i processen, som när han skrev Stabat Mater till oss. (Ja, det fattar väl jag att det inte var till oss, som så, men… samtidigt. Så var det det. Vi skulle framföra en långfredagskonsert påsken 2016, så då skrev han ett Stabat Mater. Till oss. Till församlingen. Till världen.) 

Tänk. 
Så mycken skönhet, skicklighet och storhet det finns på jorden. 

Här, nu, med Malmö Symfoniorkesters julkonsert som sällskap i sovrummet mitt, är det lätt att tro att skönheten, skickligheten, storheten är långt bortom min förmåga. Inte kan väl jag… Men jo. Det krävs inte en symfoniorkester eller artister av rang för att bidra. Det finns i dig, i mig, i oss alla. Någon bakar lussekatter med kärlek och omsorg. Någon kör buss och sprider skönhet, värme, kärlek, genom att hälsa God Jul – i dessa tider inte ansikte mot ansikte men väl över högtalarsystemet. En tredje städar på äldreboendet och gör fint för de boende. 

Allt ryms.
I skönhet, skicklighet, storhet.

Jo. Det kan du.
Som bara du kan.

Med kroppen i fokus – novemberreflektion

Publicerad den av
Svara

Så var då ännu en månad av 2020 till ända. Vilken månad. Vilket år! Jag hör mig själv säga, i olika sammanhang, hur 2020 har varit ett av de bästa åren i mitt liv, vilket jag förstår på reaktionerna kan låta provocerande. men inte enkom. Fick ett meddelande från en kvinna som sa det var så befriande för henne att läsa min spontana tanke om 2020, att hon ville veta mer.

Jag började månaden med besök hos proffsiga doktor Maria Laursen, expert på kvinnosjukdomar. Jag hade en tid för att under mikroskop kolla efter cellförändringar på livmodertappen, som ett led i det regelbundna erbjudande som går ut till alla kvinnor som uppnått en viss ålder. Det hade visat på misstänkta cellförändringar såväl som möjlig förekomst av HPV, så jag slussades in i systemet. Och jodå, lägsta graden av cellförändringar och möjlig förekomst av HPV blev slutsatsen, vilket jag, i samråd med doktor Laursen, inte tänker göra nånting åt, utan det får läka ut på eget bevåg.

Och. Vilket proffs hon är! Förtjust som jag är i proffs, oavsett vad profession det handlar om, så slår jag ett slag för henne här, ni hittar henne i Malmö på Slottsstadens Läkargrupp. När man ligger där i en gyn-stol kan jag meddela att man känner sig väldigt utsatt, och att då känna att man – det vill säga Jag, så klart! Men kanske också Du? – är i trygga och proffsiga händer, det gör hela grejen till mindre av en pärs.

Därefter hade jag tid hos optikern, vilket visade att min syn blivit något försämrad, så med min gode vän visdomsseglarens ord i bakhuvudet (Jag skulle vilja se dig i mer lekfulla glasögon, sa han i samband med att vi hade ett av våra regelbundna Zoom-samtal) tog jag hjälp av expediten (glasögonbutiksbiträdet? Optikerbiträde? Vad heter den yrkesrollen måhända?) och på femte försöket hittade vi rätt. Två veckor senare hämtade jag ut mina nya, lekfulla, glasögon och jag är så nöjd!

Utöver ett besök även hos tandhygienisten (grönt ljus) hade också ett klipp kvar på mitt tio-kort på kallis som slutade gälla i början av månaden, så jag tog mig en långkörare med kallbad, bastu, kallbad, bastu, kallbad, varm dusch… ljuvligt. Alldeles, alldeles underbar(t) för att parafrasera Askungen.

Med kroppen i fokus har jag fortsatt med mina olika rörelser som jag fått på recept av Wivan på Walkfeeling. Jag känner, och hör (!), en annorlunda typ av knakelibrak i nacken, vilket skickar mig signaler att nacke och omgivande fascia är på väg att hitta nya vanor, nya banor, nya positioner som är mer i linje med vad kroppen mår bra av. Så, har du inte gjort det innan, bara gör’t, kör en tjugo minuters inledande gratis rörelseanalys, och se vad det leder till för dig!

Trädgården fick sig en rejäl genomkörare… eller kanske det var jag som fick det, i samband med att jag preppade den för vintern. Möbler under skydd, lövinsamling, ljusslingor uppsatta, jamen, du vet, sånt där som är så himla skönt att ha fått gjort! Promenader, cykelturer, en dryckesfasta (inte vatten-fasta ty jag drack hemmagjorda gröna smoothies) den 22-23 och som alltid, böcker som gjort intryck, inte minst Eve Enslers In the body of the world, som jag sträckläste. Vilken bok. Vilket budskap!