Suktar efter bananer

Ja, det vet vi ju att banan är alla apors favoritmat, eller hur? Möjligen tvista de lärde om detta, men oavsett vilket, mina tankar vandrade till en berättelse om apor och bananer, när jag läste Ingrid Patrikssons kommentar på mitt inlägg om ”Livets regler”.

Jag har läst berättelsen – nånstans, kommer ej ihåg var! – för ett tag sedan och så här minns jag den:

I ett rum med 100 apor finns ett uppbyggt berg. Högst upp på toppen lägger forskare bananer. Givet antagandet om att bananer är alla apors favoritmat, så klättrar aporna glatt uppför berget för att hämta ner delikatesserna. Efter ett par dagar börjar forskarna att spruta vatten på aporna som kommer nära bananerna, så till den milda grad att de ej kommer åt dem. Efter ett par dagar (veckor?) så slutar aporna helt sonika att ens försöka klättra upp för att hämta ner bananerna, för de vet att det inte tjänar något till. 

Successivt byts ap-populationen ut, en i taget, och de nyanlända aporna gör närmast vågen när de ser bananerna på toppen av berget. Men icke sa Nicke, aporna som varit med ett tag gör klart för dem att det inte är lönt att försöka gå efter bananerna. Så de nyanlända agerar helt enkelt inte enligt sina impulser, utan viker sig för kulturen i rummet.

Efter ett tag är samtliga av de ursprungliga 100 aporna utbytta och det finns alltså inte en endaste apa kvar som vet VARFÖR den rådande kulturen är att det inte är lönt att klättra upp efter bananerna. Men kulturen står fast för det, trots att ingen av aporna i rummet varit med om att bli nedsprutade med vatten.

Motvalls apaUngefär så löd berättelsen, och jag själv tycker den är högst intressant. Den visar så tydligt på det som Anders Bergkvist brukar säga, nämligen att det endast är två saker som reproduceras, och det är liv och kulturen vi lever i och med. Så gör jag samma sak idag som igår, så får jag samma sak idag som igår. Faran ligger just i när jag bara gör, utan reflektion. Utan att veta varför. Utan att ifrågasätta.

Jag är tämligen säker på att du i din vardag omges av regler, som du vid närmre eftertanke inte vet varför de existerar?

Livets regler

En mogen människa följer livets regler för att livet är så skört.

Den som har väg kvar att gå följer regler i rädsla för straff.

– Jan Jorde

RadartornetNär jag hörde Jan säga detta så väcktes något i mig. En tanke kring alla de regler som vi omges av. Samhälleliga regler och lagar. Regler på arbetet, i skolan, föreningslivet. Regler, lagar och förordningar. Policies och riktlinjer.

Vilka regler gagnar oss, i vilken omfattning behövs de, och i vilken mån trubbar de av oss? Gör att vi slutar tänka efter själva? Att vi snarast går åt motsatt håll, så att vi snarast i allt mindre utsträckning vågar pejla in och lyssna till oss själva, vårt samvete, det högre medvetandet?

Blogg100 – haka på du med!

Blogg100 drar igång igen, för tredje gången gillt. Fast inte för mig. Jag kommer dock delta för andra gången – och är oerhört glad att jag upptäckte Blogg100 för lite drygt ett år sedan. Sen dess har jag bloggat mer eller mindre dagligen (fastibland tidsinställer jag inlägg i förväg), tror nog jag missat 3-5 gånger max. Och vet du, det bryr jag mig inte om ett endaste dugg faktiskt. Lever ju mitt liv enligt devisen att det inte finns några måsten.

blogg100-logotype-300x256

Utmaningen innebär att blogga dagligen i etthundra dagar i rad, med start den 1 mars 2014 – haka på redan nu, så hinner du förbereda dig! Jag rekommenderar dig varmt att hoppa på och testa – kanske det är precis vad du behöver för att komma igång med lite daglig reflektion. Om det inte är det så kan du ju bara hoppa av. Läs mer och anmäl dig här!

Gör du mig sällskap?

Vet ni vad detta är?

Frågade sonen sina föräldrar, och visade fram ett papper där han precis plitat ned tre krumelurer, som såg ut som e n i. Nä, svarade vi, efter att först ha sagt e n i och fått till svar att det inte stämde.

Det hela började förresten med att jag frågade ”Vad har ni lärt er idag?”, under middagen. Tonårsdottern svarade ”Inget” men lillebror ropade glatt ”Jag har lärt mig nått idag!” och studsade iväg efter penna och papper för att visa oss.

De där krumelurerna var siffrorna 100 – 10 – 1 med egyptiska tecken. Sonen fortsatte med babylonska siffror, kinesiska, romerska osv. Vi fastnade på de romerska, för varken sonen eller hans föräldrar kom ihåg vilken av D C L som betydde vad (500 – 100 – 50, har jag lärt mig nu). Så maken googlade och landade på en sida på Wikipedia med en jämförelsetabell. Nytt papper fram och sonen kastade sig över det för att skriva av tabellen:20140224-191547.jpg

När han kom till det kinesiska tecknen så sa han ”Oj, den såg inte lätt ut!” och det höll vi med om (se längst upp till höger i tabellen, under kinesiska). Efter en stunds tystnad kom det ett glatt utrop ”Jag klarade det, kolla själv!”.

Detta ivriga studium av kinesiska tecken för siffror fortsatte och ett tu tre utbrast han ”Det var den kinesiska femman, mamma!”, och det var det. Det var den siffran han kom ihåg från lärarens genomgång under dagen, som han ritat som exempel på första lappen.

Frågade när tabellen var klar (han har själv lagt in de egyptiska talen 1 och 10 som han mindes från dagens lektion, eftersom de egyptiska ej fanns med på Wikipedia-sidan) om jag fick fota hans tabell och blogga om den. Han samtyckte. Och det är jag glad för.

För det här gör mig glad och det vill jag gärna sprida. Han är en gosse som gillar matte, men som tyckt det varit trist senaste året, ja, utom Kluringarna då. Så att se honom komma hem och vara så ivrig att dela med sig av sina nyvunna kunskaper och insikter, det värmer en mors hjärta. Tack Elenore, för att du än en gång öppnade den spännande dörren in i matematikens värld för honom!

Och tänk, jag och maken lärde oss också något nytt idag, tack vare att jag ställde frågan:
Vad lärde du dig idag?

Stop stealing dreams!

So, I wrote about Seth Godin and Q&As yesterday, and got around to watching his talk at TEDxYouth once more. And was stunned. Flabbergasted. Inspired. Again.

So, here he goes – give him 17 minutes of your life, and see if you’re stunned as well:

I am not buying what he says 100%, but I agree with most of it. And I sure think it’s time to have more conversations about this most relevant question:

What is school for?

Questions and Answers

I like questions. More and more. I am not sure I used to be so fond of them, but every day, the power in and of questions becomes clearer. #skolvåren aka #schoolspring, asks the question ”Why School?” which is a question Seth Godin also asks but in a slightly different way. Just stumbled upon some other thoughts of his, concerning questions:

20140223-193424.jpgWould you share a question with me, that would disturb your status quo (and most likely mine as well!)  and scare you a little bit?

Be your own guru

At Tender Greens, Santa Monica, they had these pictures on the wall, with the most profound messages. I’m gonna share them with you because I think they are worthy of being shared, each and every one. They are of the same quality as the Tender Greens food is, if you ever have a chance to try it, do!

Be your own guru

I’ve been talking and writing – and not the least, practicing – a lot of reflection the past year, and isn’t that what this message is trying to convey? To dare to listen within, and understanding the world and our own reactions to it, from the inside out?

Do you dare be your own guru?