Dagens syltkokning platsar på temat otippade saker jag aldrig trott jag skulle ägna mig åt dagen efter en dygnslång flygresa. Men. Ibland är det bara Just do it som gäller. Framför allt när grannarna som med den äran passat hus och trädgård under vår semesterresa säger Ni får gärna plocka körsbär från trädet, vi hinner inte göra av med alla!

Jag menar, är det något som är starkt uttryckt i mig så är det samlar-genen, vilket kanske framgått av diverse inlägg under årens lopp om naturens guld och annat. Faktiskt fick jag ett SMS igår från en lokalradio-reporter som ville få fatt i mig för ett inslag just på temat att plocka saker ute i naturen. Lite roligt. Får se vad det blir av det!

Men alltså, åter till ordning. Första blogginlägget jag skriver på sjutton dagar. Så långt uppehåll har jag inte haft sedan jag började blogga dagligen i januari 2013. Har varit skönt att inte bloggat under resan vi just företagit oss (Seattle, Olympic Peninsula och Vancouver och en pyttesväng av Island – Blue Lagoon) men när jag sitter här på farstutrappen och skriver så känner jag hur mycket jag saknat det samtidigt. Inte bara för skrivandets skull i sig, utan mer för vad själva processen medför: en stund för mig själv, att reflektera och landa i en tanke eller två. Det har jag saknat. Sån tur att jag kan börja blogga dagligen igen helt enkelt. Eller inte – vem vet? Ännu har jag lite semester kvar nämligen, så jag tänker fortsätta gå på känsla. Men när väl höstens arbete börjar, då återgår jag till schemat med dagligt bloggande, det lovar jag!

Så: 10 burkar körsbärssylt, ett blogginlägg, en promenad med maken till COOP och fem tvättade tvättar senare (ja, bortsett från dagens Headspace och den sedvanliga sjuan så klart, de tog jag inte semester från!) går jag till sängs och känner mig mycket nöjd med första dagen hemma efter resan. Imorgon ska jag hämta hem katten Pop som semestrat på egen hand i Vejbystrand!