Regn!

Vaknat under natten och hört regnet, skyfallet, åskknallarna. Tänkte nångång frampå morgonkvisten att fortsätter det så här så cyklar inte jag och dottern in till stan, utan då får det bli bussen. Och så blev det, men det vette hundan hur klokt beslut det egentligen var. Men vi kom åtminstone in till stan innan Skånetrafiken nödgades stoppa all stadsbusstrafik. I Malmö stad. Sanslöst. Och SOM det regnat. 

Vår bussresa var smått äventyrlig.image Först fick vi vänta 25 min, för den buss vi spetsat in oss på kom aldrig. Och den buss vi kom med höll på att stanna vid viadukten under Inre Ringvägen vid Ulricedals-hållplatsen. Eller rättare sagt, chauffören stannade bussen, när han kört ut till mitten av den mindre insjö som bildats där. Jag hojtade att han skulle backa, eftersom det stod vatten så det nästan började ta sig in via det bakre dörrparet. Istället körde han långsamt framåt, så jag ropade att han fick gasa på lite. *Ja, jag var en odräglig baksätespassagerare, jag vet!* Men, det gick vägen, och vi kom igenom, till skillnad från en regionbuss vi körde förbi som väntade på att bärgas. När vi väl var framme vid Mindfloor efter bussbyte på Värnhem och ett par kvarters promenad, var vi båda dyngsura om byxor, strumpor och skor från knäna och nedåt. 

Och hela två gånger, både morgon och kväll, har jag tömt regnvattenmätaren. Båda gångerna har den varit fylld förbi 30-mm-märket. Tror aldrig jag varit med om det, och idag hela två gånger! Sanslöst!

image

Vädrets makter slutar aldrig att förbluffa mig, och ärligt talat hade jag inte en tanke på att det fortfarande skulle vara stopp i busstrafiken när dagens kurspass var avslutat vid sex-tiden ikväll, men så var fallet. Jag knatade till Värnhem och kunde som tur är ta en regionbuss hem därifrån, medan Alma, som hade en kvällsaktivitet, fick skjuts hem av en kompis. 

Har du drabbats av regnovädret?

Playground!

Sydney Banks said:
Life is a playground

IMG_3345

Since life is a playground, that means we don’t have to take life so seriously. And you know what, getting that insight has made a huge difference in my life. Because that also means I don’t have to take my self so bl**dy seriously either! I no longer have that burning urge to prove myself right (except once in a while. Hey. I’m not perfect! Or rather, I am, with all my imperfections. And so are you!). I get to feel what I feel, full out, but at the same time, I know where those feelings come from. They come from my thinking in the moment. And a new thought is just a moment away. And playing actually means that new thought has a much better chance at popping into my consciousness than it would if I was stuck in the feeling of the moment.

Play is light hearted, curious, bubbly. It’s laughter and adventure, make belief and new experiences. Discoveries and spur-of-the-moment-decisions.

Play is life. Play is love. All of life is a playground – and I get to play full out. Question is, am I? Are you?

Got a new coach!

Yes!

Finally, I got a new coach, and we’ve sealed the deal (which means I paid the full amount for 3 months coaching up front). And you know what? I am so excited to start this agreement. I am curious as to what lessons I will learn, what insights I will get, and what might come out of this relationship.

My new coach asked me, during our intake session, what I wanted from her, and I replied with these two things:
1) I want you to ask me the questions that I don’t think to ask of myself.
2) But more importantly, I want you to ask me the questions I am afraid to ask of myself.

20140829-173936-63576859.jpg

She listened to what I said, heard where it came from within me, exhaled and then hummed a bit, before saying ”I love that!”. I am very eager to start, and soon I will, in person, whereas the rest of our sessions will be done over SKYPE mostly, and email if need be.

It’s definitely a hefty investment to make (and don’t for a second think that an investment has to be a monetary one!), but you know what? It’s an investment in me. And I’ve definitely gotten rid of my formerly very strong belief, that I am not worthy of making any kind of investment in my, let alone one this significant. Because I am worthy of it. Absolutely! And so are you. So in what way, and how much do you invest in yourself?

Ovärderlig vänskap!

Idag var det premiär på att låna en bil från Sunfleet. Har funkat finfint när jag väl klurade ut allt initialt. Och det är ganska skönt att köra en ny fin bil, måste jag säga!

image

Mot Österlen körde jag, för en heldag tillsammans med en fantastisk vän, en kvinna vars vänskap för mig är ovärderlig. Det var för länge sedan vi träffades, men det har vi verkligen kompenserat för idag!

Vi har pratat. Fikat lite. Pratat. Handlat lunch- och middagsmat. Och pratat. Ännu mer. Och ännu lite till. Delat tankar om liv och leverne, delat höjdpunkter som lågpunkter från de senaste åren, och skrattat. Fnittrat. Kramats.

image

Här slår vi våra kloka huvud ihop nere på stranden. Och yup! Jag badade! Underbart skönt!image

Vänskap. Ovärderlig. Livsviktig. Vad vore jag utan de vänskapsband jag knutit genom livet? Så ofantligt mycket mindre än jag är idag. Jag har vänner att tacka för mycket. Så tack, allesammans, men idag går ett extrastort tack till min fantastiska vän som förgyllt min dag! ❤

Har du något eller några ovärderliga vänskapsband som du knutit under årens lopp?

Möjligheten finns alltid

Läste Sydsvenskan i morse ganska snabbt, för jag hade en CoachWalk kl 8. För en gångs skull fastnade mitt öga på serierna, och Nemi stack ut. Närmast ropade på mig, lite pockande så där. Så jag sprang in i köket och hämtade en sax, och klippte ut dagens klokskap:

Nemi does Dalai Lama

Citatet är av Dalai Lama och lyder:
Var snäll när det finns möjlighet till det. 
Möjligheten finns alltid.

Som en liten passus blev jag idag följd på Twitter av Dalai Lama, ja, ett av alla konton som gör anspråk på Dalai Lamas namn, åtminstone. Skulle tro det var för att jag twittrade ut strippen tidigare idag.

Dalai Lama

Vad har du gjort för något snällt idag?

Proffs, del två – om Melinda på Loka Brunn

Helgen hade jag förmånen att spendera på Loka Brunn. Vacker omgivning, fantastiska gamla hus, naturskönt och så maten sen. Ojoj, fantastiskt! Vill du skämma bort dig riktigt rejält, så är Loka Brunn ett väldigt bra alternativ!

Dessutom finns det ett vattenpalats med underbart vackra och inbjudande pooler av alla slag, både inom- och utomhus. Bland annat finns ett Frigidarium med iskallt vatten. Kallt som bara den men oj så uppfriskande!

Frigidarium

Det erbjuds även ett antal olika behandlingar, och jag valde att unna mig själv en helkroppsmassage med inledande gyttjebädd. Jag hade en bild av att bli helt svart av att ligga i geggamojja, men den mycket speciella gyttjan – som enligt myten gjorde drängen Klen-Anders till Stark-Anders – värms upp till 55 grader innan den viras in i tygskynken, som jag låg på, utmed ryggrad och axelparti. Riktigt skön start på en massage, för när spaterapeut Melinda sedan började massera mig så märktes det att blodcirkulationen redan var igång.

Och det är Melinda jag vill haussa som ett riktigt proffs i detta inlägg, för det var hon verkligen! Jag är oerhört bortskämd med att ha en nära vän som är den främsta massör jag någonsin stött på. Hon har en Mensendieck-utbildning i botten och har bättre koll på mänsklig muskulatur än någon annan jag känner. Detta utnyttjar hon till fullo när hon masserar, och det har jag fått uppleva många gånger under årens lopp.

Men Melinda riktigt skicklig hon med, nästan i klass med min nära vän. Vi började prata och jag berättade att jag under sommaren brottats med en nästan-nackspärr under en dryg månad, som jag går till kiropraktor för. Och givetvis kände Melinda så fort hon la händerna på mig att det på hennes massagebänk låg en klient i behov av lite mer än enkom mysig spa-massage. Så det fick jag. Och det var välgörande må du tro!

Masserad och rosig om kinderna

Jag gläds så åt att uppleva proffs in action, och Melinda var ett riktigt sådant. Nu gäller det bara för mig att hitta ett dylikt proffs i Malmö-trakten, för det bli lite jobbigt att ta mig till Grythyttan varje gång jag vill ha massage. För nu ska jag se till att unna mig det lite oftare, för jag mår riktigt bra av massage, både fysiskt och psykiskt.

Så fram med dem, alla dina tips på en riktigt bra och proffsig massör i Malmö!

Proffs, del ett – om SJs tågvärd

I fredags satt familjen på tåget (SJ, tåg 530 från Malmö, avgångstid 9:11) norröver, för att fira en familjehögtid på Loka Brunn. Tågvärden gjorde ett trevligt utrop via högtalarsystemet, och jag minns att jag reflekterade över att han verkade gilla sitt jobb.

En eller två stationer före Mjölby, där vi bytte tåg, så kom tågvärden dragandes på en kvinnas resväska, och kvinnan gick bakom. Han stannade vid en man som satt snett framför oss, och bad mannen att översätta, för kvinnan hade klivit på fel tåg (ett icke-SJ-tåg) och behövde kliva av vid nästa station och kliva på tåget som kom bara några minuter efter vårt tåg. Kvinnan förstod inte svenska och tågvärden hade tydligtvis snappat upp att den här mannen kunde tala samma språk som kvinnan. Mannen förklarade och kvinnan insåg sin fadäs, och förstod att hon behövde byta tåg.

Tågvärden förklarade det väldigt pedagogiskt ”Hon har köpt biljett med ett annat bolag. Det vore ungefär som att köpa biljett på SAS och sen kliva på ett Norwegian-flyg till samma destination.”. Han var väldigt mån om att kvinnan såg var han ställt hennes resväska, och sa även åt mannen att översätta att han förvarnat stationsvärden på stationen i fråga så att de skulle kunna assistera henne.

image

När kvinnan klivit av och tåget var i rullning igen kom tågvärden till mannen som hjälpt honom med översättningen. Tågvärden, vars namn jag tyvärr inte minns, men det började på M, tackade så mycket för hjälpen och sa att stationsvärden hjälpt kvinnan ombord så allt var som det skulle.

Hela tiden jag såg honom var han vänlig, extremt service-inriktad, mån om resenärernas väl och ve och hade dessutom ett varmt leende spelandes på läpparna merparten av tiden. (Utom när han var bekymrad för att kvinnan inte skulle förstå vad det hela handlade om.)

Så tack SJ för en trevlig tågresa, även om jag bara var en observatör, och ännu hellre, varmt tack till dig, tågvärden M, för att du agerade som ett riktigt proffs. Än viktigare är dock att du så tydligt älskar det du gör, och att det skiner genom. Det gläder mig så enormt!

När såg du senast ett proffs in action, och var var det?

Överväldigad. Och tacksam.

I förrgårkväll skickade jag ut ett klipp på You Tube där jag ber om hjälp att boka 100 coaching-konversationer på 30 dagar. Igår eftermiddag bloggade jag om detsamma.

Vänner och bekanta, samt för mig helt okända människor, har delat på olika forum och det har gett gensvar ska du veta. Jag har redan fyllt en tredjedel av de 100 platserna och många nämner vem som puffat dem i min riktning. På två dygn. Jag är alldeles överväldigad och enormt tacksam!

IMG_2773.JPG

Så tack alla som hjälpt mig! Utmaningen är långt från slutförd, så jag hoppas ni fortsätter hjälpa mig mot till. I gengäld lovar jag att hjälpa dem som behöver det! Det är en viktig ingrediens i världen så som jag vill att den ska vara!

Ett sätt jag bidrar till den världen jag vill leva i är just genom att dela med mig av det jag är bra på, att vara närvarande och lyssna till mina klienter, både det sagda och det osagda. Kanske vill även du testa den upplevelsen?

Hjälp mig boka in 100 coaching-konversationer!

Uppdatering 15 sept 2014: Alla 100 platser fylldes med ett halvt dygn till godo! Om du önskat att du också fått en plats så får du höra av dig så löser vi det med!

—————-

Jag behöver din hjälp. Igen.
Jag har nämligen antagit en utmaning och kan bara klara den tillsammans med dig.

Här kan du höra mer om vad utmaningen består av och vilken hjälp jag behöver:

Anledningen till att jag gör detta är tvåfaldig (minst):
1) Jag älskar att möta nya människor, och lockas verkligen av tanken att träffa 100 för mig kända eller okända personer, att få lyssna till dem, och utforska en idé, ett tänkt problem, spinna på en vision eller bara ta ett riktigt djupt samtal om livet!
2) Det är en utmaning för mig. Under det senaste året har jag inte bokat in så många som 100 coaching-konversationer, och nu ska jag dessutom åstadkomma det på 30 dagar!

Håller tummarna för att du, eller någon i ditt nätverk, skulle vilja ha en av de 100 coaching-konversationerna. Om så är fallet nås jag enklast via epost på helena.roth at respondi.se, men du kan så klart skriva en kommentar här i bloggen, skicka mig ett DM på Twitter eller inboxa mig på Facebook också.

(Som om det inte räcker med utmaningen som så… Jag påbörjade utmaningen den 18 augusti, avslutar den 16 september och har redan en massa inbokat under den tiden, bland annat en tripp till Santa Monica för sista helgen av Supercoach Academy!

Inte utan att det trillar in tankar som AAAAAHHHHHGGGGGHHHHHH, hur i allsin dar ska jag nånsin kunna fullfölja detta!! Jag kommer ju aldrig kunna lägga tillräckligt med tid på detta! Det kommer aldrig att gå!

Men, sen landar jag i vissheten att det där är tankar, och inte nödvändigtvis Sanningen. Så jag väljer att inte agera på tankar som dessa utan kör mitt race ändå.)

Hur kan du hjälpa mig uppnå mitt mål?