Sitter i ett SKYPE-samtal med min Mastermind-grupp och det är min tur att dela tankar kring mönster som jag hade gagnats av att ”göra upp med” och släppa taget om. Lyfter min vana att fantisera fram förväntningar hos de jag interagerar med, för att därefter försöka uppfylla dem.

Ja. Sorgligt men sant. Jag som talar mig blå om att skapa överenskommelser av förväntningar, är en mästare på att försöka uppfylla av mig uppfattade och påhittade förväntningar hos andra…

Behöver inte skriva så mycket mer än så, för att inte bara jag, utan även du, inser att det där är ett mönster som jag verkligen hade gagnats av att göra slut med.

Tittar upp för ett ögonblick och möts av en vy jag aldrig någonsin sett:

En ekorre. I trädet utanför fönstret i matsalen.
En syn jag aldrig någonsin sett just där. Ute på Bulltofta stöter jag på de små gynnarna emellanåt och jag tror vi haft en ekorre i trädgården vid något tillfälle innan, men aldrig rakt utanför detta fönstret. Sliter upp telefonen och lyckas ta ett foto precis innan den klättrar vidare uppför trädgrenen.

Ekorren.
Jag.
Det där är nämligen djuret som exmaken alltid associerat med mig. Så jag slår upp dess betydelse i Solögas bok Djurens betydelse och läser följande som får mig att skratta högt av både igenkänning och Aha-känsla:
Ekorre Sciurus vulgaris
Ut med det gamla och in med det nya.
Min gåva till dig är upptäckarglädje.
Gör dig av med det gamla och skapa därigenom nya möjligheter.