Arton år senare.

”Vi gratulerar, vi gratulerar…” med bricka i hand.

Arton.
Det fyller min förstfödda, du, idag.
Arton.
Tänk så mycket som hänt, så mycket jag lärt mig, så mycket vi upplevt, tillsammans.

Så mycket av den jag är idag, kan jag härleda till ögonblick, lärdomar, insikter och upplevelser, i relation till dig. Att bli förälder till dig, du mitt älskade barn, var början på en resa som i stort förlöst mig – jag vore inte densamma utan dig, och det är jag tacksam för. Jag är stolt över den jag blivit, på så många plan, och inte enkom utifrån ett föräldraperspektiv.

Vi har sparrats och utmanat varandra, haft djupa samtal om livet och känslor och drömmar och rädslor, bråkat så dammråttorna förskräckt kurat under soffor och sängar, skrattat så tårarna sprutat (och du fått hicka!) och gråtit tillsammans, funderat över varför världen ser ut som den gör och vilka vi vill vara i den, dansat och sjungit, förundrats över framträdanden från Britain’s got talent och America’s dito, samtalat om böcker, filmer och dokumentärer, och bara varit tillsammans i vänskaplig och harmonisk tystnad.

Jag hoppas att du får uppleva både kärlek och sorg – för vad vore en bergochdalbana utan både toppar och dalar? – glädje och vänskap, utmaningar såväl som easy wins, och att du inte tar dig själv på så blodigt allvar.

Jag hoppas att du medvetet väljer ett steg, tar det, och därefter väljer nästa – utan att känna att du måste fortsätta i samma riktning. Det måste du inte, det måste ingen. Vi kan alla backa, vända om, ta ett kliv åt sidan eller skutta rejält framåt – allt det där är helt enkelt del av livets dans. Dansa med det som knackar på din dörr!

Jag hoppas att du ser rädsla (inte fara!) som en invit som utmanar din komfortzon, att du inser hur mycket du har med dig som kommer gagna dig på färden, att du lär dig släppa taget om det som inte gör dig gott och att du skrattar – för du har det mest älskliga, porlande och medryckande skratt! Så använd det, mycket, gärna och ofta!

Alma i Canada, sommaren 2016. Vilken resa!

Jag är oerhört stolt över den du blivit och framför allt, den du är! Och nu är du arton fyllda, myndig och kan göra precis vad du vill (bortsett från att handla på Systembolaget), och jag ser fram emot att fortsätta följa dig på din livsresa. Jag finns här för dig, alltid, och det vet du. Det värmer mitt hjärta att kunna skriva det, för jag vet verkligen att det är så:
Jag finns här, och du vet att jag finns här för dig. Alltid.
Jag älskar dig!

My greatest teacher

Today my daughter turns fifteen. Fifteen years ago my life had just turned upside down as me and my then husband split up just five weeks before Alma was born. In all that turmoil, there was one thing which was rock solid regardless of the spinning motion of the world around me, and that was becoming a mother to this little person, who turned out to be Alma (whose name means soul in Spanish).Darling girl

As time went by, the turmoil slowly resided, and everyday life kicked in as we created a life together. Over time, our lives have taken new turns leading us to where we are at today. And when I look at where I am at, as a human being, knowing and looking within myself, Alma has been a pivotal person for my personal development.

Beloved AlmaSo I thank you Alma, for being my greatest teacher. I’ve learned so much together with you, and when I first started to look within myself, being the best mother to you that I am capable of being was definitely a motivating factor for me.

Besides learning a lot from being your mother, I also have a lot of fun with you, and I truly look forward to having a lot more fun with you in the days, months and years ahead.

Being a part of each others lives also means we get to ride the high’s and low’s of life together, and I cherish all of it, as it makes life so much richer. I wouldn’t trade being your mother for anything in the world.

Loka Brunn

Happy birthday, my beloved Alma!

I love you, and I am grateful every day for having you in my life. ❤

 

Crawl

My daughter Alma taught me to crawl a few summers ago. I’ve always lived being in (and mostly under) water, but just never got the hang of the breathing part of crawling. Hence I managed one maybe two breaths before I sort of drowned.

But then Alma taught me and since then I’ve been practicing more and more. I remember in the beginning when I first swam in a 50 meter long indoor pool. That was a stretch, just managing even one length of that was almost more than I could manage. Because while I no longer ‘drowned’ my breathing and crawling technique was far from perfect and I got so tired so quickly.

But I persevered. Did 25 me a h of breast stroke x 2, back stroke, crawl. Repeat x 10. Then slowly the percentage of crawl increased and since at least 2 years I’ve been able to do a full kilometer of crawl. It’s great because I avoid the crick in my neck that breast stroke give me.

20140729-160901-58141705.jpg

Just did one km at Segevångsbadet in Malmö, a nice slow swim to get some relief from the almost tropical heat of southern Sweden. All the while my son and his best friend were having fun jumping in the pool. Summer at its best!

20140729-161004-58204782.jpg