Slukar sida upp, sida ned.

Michael Grants bokserie GONE fångar mig som läsare. Jag läser, läser, läser. Vänder sida efter sida och hux flux har jag läst ut första boken. Skyndar mig till biblioteket och lånar hem resterande tre böcker i serien som finns hemma. Plöjer andra boken. Nu halvvägs genom tredje boken, med fjärde boken väntandes på nattygsbordet. De två sista böckerna måste jag beställa hem från biblioteket, och finns de inte på svenska får jag byta språk till engelska.

Jag älskar att läsa. Jag älskar att bjudas in i och fångas av en annan värld, och Michael Grant gör verkligen det: bjuder in och fångar mig. Med spänning, med nyfikenhet, med rädsla. Vad månde hända? Hur ska det gå? Finns det något utanför Zonen? Hur hänger allt ihop? Frågor som en efter en får ett svar, när jag läser vidare, slukar sida upp, sida ned.

Det är en bokserie som väcker mycket tankar i mig, många personliga frågor också, utöver de som handlar om berättelsen i sig. Hur skulle jag agerat? Vem hade jag varit i Zonen? Hur hade jag hanterat min rädsla för det som hänt, min sorg och saknad efter det som varit?

Och så kommer det. Raderna som jag omedelbart fotar och lägger in i Evernote, rader jag vill reflektera över, fundera kring, ta in och smälta:
”Den dagen hade han insett en grundläggande sanning:
Andra människor kan inte fånga in en. Det kan bara ens egen rädsla göra. Trotsa den så vinner man.”

Vinner. Nej. Det är inte poängen, det är inte vinna/försvinna det handlar om för mig.
Det är meningen innan, att endast min egen rädsla kan fånga in mig, spärra in mig, sätta fotbojor på mig. Ja. Den är det som får mig att stanna upp. Och efter en stund fråga mig själv: Vad låter jag rädslan hindra mig från att göra?

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på:
Boken ”Hunger (del 2 av GONE)” av Michael Grant.

Nu drar det igång…

Almedalen alltså. Detta året utan mig. Åtminstone fysiskt. Ska agera backoffice från fastlandet igen, men denna gången inte för #skolvårens räkning – för hör och häpna, #skolvåren ska inte till Almedalen i år, åtminstone inte som #skolvåren. Men en eller annan #skolvårare lär du stöta på på öya så klart! – utan för Innovizion.

Innovizion Arena kommer du mellan den 3e och 6e juli på Rigagränd 5 att hitta ett digert och omväxlande program, som du i detalj finner här: http://www.innovizion.se/program/

Med en blandning av seminarier, paneler, walk n talks och mötesplatser finns här något för alla. Varje dag har ett övergripande tema som löper som en röd tråd, och som ett sätt att öppna för större samskapande oavsett om man befinner sig på Gotland eller ej, så finns det också ett Fikarum 2.0 påkopplat till vardera dag/tema. Klicka på länken efter respektive dag nedan så kan du vara med och samskapa dagens tema oavsett var i världen du befinner dig, genom att skriva ned dina tankar kring dagens aktuella fråga.

Måndag 3/7 – VÄRDEGRUND – https://goo.gl/2ejyrb
Tisdag 4/7 – BÄST FÖR VÄRLDEN – https://goo.gl/1BJBkG
Onsdag 5/7 – DELAKTIGHET – https://goo.gl/DKRGkm
Torsdag 6/7 – MEDVETNA VAL – https://goo.gl/N2r7Cd

Hur kan medvetna val hjälpa oss skapa en värdegrund där alla kan vara bäst för världen på rätt nivå?
Ovanstående är huvudfrågan som finns med samtliga dagar på Innovizion Arena. Du besvarar den här: https://goo.gl/wisBsZ

Lite underligt är det att inte vara på väg över Östersjön, vilket jag varit fyra av de senaste fem åren, med en paus 2015. Men jag kommer försöka följa flödet i den mån det går och göra mitt bästa för att stötta Innovizion-gänget på plats med det jag kan.

Lika underligt är det att #skolvåren inte ska köra Walk n Talks längs strandpromenaden, men även där kliver Innovizion in och tar över (och modifierar, så klart!) stafettpinnen som tur är! Och Fler Unga finns också med på arenan så klart, #skolvåren:s samarbetspartner från förra året. Lyfter därför särskilt fram Framtidens panel/Ungas panel, tisdagen den 4e juli kl 13:00-13:40, samtidigt som jag verkligen slår ett slag för samtliga programpunkter på Innovizion Arena, på Rigagränd 5.

Ärligt talat så ska det bli lite skönt att göra Almedalen från hemmaplan, men det är inte utan att jag samtidigt kommer sakna det absolut bästa med upplevelsen: Att träffa alla dessa fantastiska vänner jag lärt känna genom åren, många är twänner eller Facebook-vänner som jag sällan får en chans att stöta på i 3D, utom just på Almedalen. Det går jag miste om i år, så jag får kompensera med att krama lite extra på mina familjemedlemmar helt enkelt. Och så kanske jag kan få Stellan att agera proxy för mig, det vill säga, jag kanske kan skicka alla mina vänner till Innovizion Arena så får de krama på Stellan istället. Eller Dominic. Cesar. Mette. Eller Anders, eller… ja, det finns liksom ingen ände på möjligheterna egentligen, precis som det ska vara när vi rör oss på möjligheternas arena!

Kvinnlig urkraft personifierad

Hon knackade på, tydligt genljöd knogarnas kontakt med dörrbladet genom bottenvåningen. Jag reste mig ur soffan, där jag satt och skrev, samtidigt som hon öppnade dörren och klev in. Jag mötte henne i hallen – denna kvinnliga kvinna, vacker som en dag, med det flammande håret tumlande nedför hennes axlar, då hon drog av sig den vackert stickade mössan. Knäppte upp den ulliga kappan, skinande som en sol, och la den på hallbänken.

Hon, som är kvinnlig urkraft personifierad. Som väcker tankar om Moder Jord till liv inom mig. Som känns så jordad, så genomtänkt. Hennes öppna ansikte, det långa håret, materialet och färgerna i kläderna hon ikläder sig, hur hon för med sig en sfär av trygghet, solsken, nyfikenhet och visdom.

Goddess av Rebecka Hagerfors

Sätter på vatten till kokning medan vi går en snabb rundtur i huset, innan vi sätter oss till bords, med vars en ångande kopp te i händerna. Redo, för ett samtal om förändring, om processen, om livet. Rädslorna, insikterna, om vad det är att vara människa. Med sina frågor hjälper hon mig få syn på det som kan ske, när jag gör det jag gör, på en kanvas av grusgångar, lövsprickning, svanungar och videkissar, höstlövens eldigt flammande färger, det dämnade ljudet när snön ligger vit på marken, med den blå, eller grå, molnfria eller molnbeströdda himlen som en oändlig rymd över våra huvud.

Två timmar går som ett nafs, och vi avslutar. Bådadera vandrar vi vidare med dagens sysslor, och jag känner mig berikad. Energiuppfylld och glad – för tänk vilka fantastiska människor det finns! Och tänk att jag ser det, ser dem – att jag lever ett liv där jag upplever, andas in och fylls med förundran och fascination, av något så fantastiskt som ett möte med kvinnlig urkraft, personifierad.

Vackert – det är så vackert, livet!

Medveten samhörighet

Om medveten samhörighet skriver Sara klokt, och hedrar mig (och maken) genom att lyfta den väg vi anträtt, tillsammans, som särbo.

Insikten om att livet, samhörigheten, varken måste vara en linjär process, som tar oss rakt från A till Ö, eller se ut ”så som det ska för det är vi vana vid”, utan faktiskt kan få ta olika uttryck, vid olika tidpunkter, för emellan åt krävs något annat än det som varit.

Saras goda.

3470650293_60b27d6539_bNär hjärta och relation brister, är det lätt att börja fundera på vad som kunde gjorts annorlunda. Fast mer relevant att fundera på är snarare vilka lärdomar som kan dras av gjorda erfarenheter inför framtiden.

I mina flöden under de senaste veckorna har tre pusselbitar kring den här frågan dykt upp. Den röda tråden i dem handlar om medveten närvaro, uppskattning och öppen, inlyssnande kommunikation.

Den första pusselbiten kommer från min vän och coach Helenas blogg. Hon och hennes make har efter en tids separation landat i ett måhända ovanligt, men också osedvanligt moget, beslut om hur de vill leva tillsammans, utifrån att de älskar varandra och vill fortsätta som äkta makar. Läs om deras beslut ”att vara särbo, för att vi älskar varandra!

Helena skriver, med ord som berör mig på djupet, om en samhörighet som är starkare nu än under mer konventionella former för livet som partner och gift. Hur denna samhörighet…

View original post 272 fler ord

Välbefinnandet

Tillåter jag mig att följa känslan? Känslan, som är den jag vill följa, som jag tror livet är skapt för. Välbefinnandet. Detta medfödda grundläge, utgångspunkten för allt mänskligt liv, som vi sen helt i onödan sliter som djur för att komplicera. Som vi tror vi måste skapa. Lugnet. Stillheten. Klarsikten. Som om det kommer utifrån och måste genereras, och hårt jobb ska det dessutom vara, annars är vi inte förtjänta av det. Som om…

Så knasigt. Galet. Uppåt väggarna. För det finns där. Grundläget är alltid välbefinnande. Det behöver inte skapas. Vi behöver bara släppa taget så är det som ett flöte i vatten, det tar sig upp till ytan, helt av egen kraft.

Hur fick du det så tyst där inne? frågade Larry King en swami, berättar Krista Tippett i ett On Being-avsnitt. Swamin (en vis man) svarade: Det är redan tyst. Vi fyller vårt inre med oväsen och en uppsjö tankar som snurrar runt runt och ger upphov till en massa oljud. Men i grunden är stillheten, friden, välbefinnandet.Välbefinnande

Om det är vår grundinställning, och det tror jag stämmer, så är inte stillhet något vi behöver skapa. För det finns där. Redan. Alltid.

Det. Finns. Där. Alltid.
Släpp fram det!

En rektor i Almedalen

Så var då #skolvåren:s fjärde Almedalen till ända och inom mig bär jag med mig kraften av samtal. Att lyssna. Att få dela sina tankar med någon man kanske aldrig varit på samma plan som tidigare. Elev möter rektor, på lika villkor. Elev möter Riksteaterns VD, på lika villkor. Elev möter alla möjliga människor, som valde att delta i #skolvåren och Fler Ungas #walkntalk i Almedalen, på lika villkor.

Samtalen ville aldrig ta slut!

Läs mer om detta i Ingela Netz reflektion efter veckan, publicerad i sin helhet på skola365.com:

Skola 365

Jag kom just hem från Almedalsveckan.
Fem dagar av intensiva seminarier, samtal, möten och nätverkande är till ända och nu byter jag semesterfokus till att istället vara tyst, varva ner och vila både kropp och knopp. Men först vill jag dela några reflektioner här. 

IMG_1578På håll ser Almedalsveckan ut som ett enormt marknads- och mediajippo, förstår jag av kommentarer i sociala medier. Där frotterar sig ”eliten” med kändisjournalister, politiker och företagsledare i en ryggkliande rosévinsbubbla. Så kanske det är, den sidan av Almedalen är inte jag heller en del av, men det är också mycket mer!
Jag har varit med och arrangerat ett antal ”samtalspromenader”; walk´n´talks, med skolan i fokus, under Almedalsveckan. Ett litet, perifert arrangemang som varken syns i media eller drar massor av människor.
Det gör ingenting. För ett samtal, ett ömsesidigt nyfiket möte, blir precis lika bra och viktigt för dem som deltar oavsett hur många fler…

View original post 541 fler ord

Walk n Talk i Almedalen – där samtalet är det centrala!

Det blir både min och #skolvåren:s fjärde vända i Almedalen, men det var två år sedan jag var där senast, så i år är jag extra taggad. #skolvåren gör samlad sak med Fler Unga och kör en flippad variant på våra walk n talk’s som innefattar att lyssna till unga. Fyra tillfällen ges, må-to, kl 10:30 utanför Fenomenalen, och vi har dessutom specifika fokusområden varje dag. Se detaljerna nedan och hjälp oss sprida ordet om våra evenemang är du snäll! Kom och kroka arm med någon – vem vet – kanske din värld flippas den med!

#skolvåren

Okej vänner, nu kör vi!

#skolvåren:s Almedalsgäng är i Almedalen 3-7 juli och vill att just DU hänger med på våra numera berömda Walk n Talk’s.

I det enorma flödet av seminarier och workshops där du alltför ofta blir en passiv åhörare sticker våra samtalspromenader ut! Här är samtalet det centrala – och de nya insikter eller perspektiv det för med sig.

Och hur kan det inte bli bra när vi avslutar vår Walk n Talk vid Kärleksporten längs strandpromenaden?!!

Det finns 4 olika Walk n Talk’s att välja mellan. Alla dessa fokusområden kommer diskuteras utifrån skolans roll men främst ämnenas roll på skolan och vad som kan utvecklas. Dessutom har vi i år ett samarbete med Fler Unga och taglinnen för årets Walk n Talk’s lyder ”Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att…?” – en fråga du gärna får besvara!

Tidpunkter och fokusfrågor för…

View original post 89 fler ord