Jag vet vad du tänkte säga…

Jag vet vad du tänkte säga och ja, du kan få använda sagan på din blogg, sa Mr B, 9 år gammal. Jag sitter i sängen och skriver, och han knatar förbi ute i hallen. Han är lite luttrad av mitt bloggande, den gode B, men vet samtidigt att säger han nej så gör jag det inte. Så han sitter på beslutsmakten. Jag är glad att han är villig att dela med sig av sina alster och tankar dock, för jag tycker det ger en så härlig inblick i var en 9-årig gosse befinner sig, mentalt.20140428-083451.jpg

Mr B lekte med en kompis förra veckan, och tillsammans blev de nyfikna på tangentbordet på min puttepadda, så jag tog fram Pages och ett tomt dokument till dem. De började skriva en saga, en mening var i stöten, bortsett från stunden då A hjälpte mig att baka brödpinnar till middagen. Då knattrade Mr B på och fick väl ihop åtminstone tre meningar under den stunden.

Här kan ni läsa resultatet:

Om draken Dragon och varulvmänniskan Amir!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var en gång en drake som hette Dragon. Han var i skogen en dag och gick vilse. Då träffade Dragon en varulv som hette Ulv. De blev fiender och började slåss. Ulv vann slagsmålet så Dragon sprang hem och gömde sig. Ulv letade efter Dragon och hittade Dragon. Då fick Dragon till baka modet och sprutade eld mot Ulv. Ulv blev skadad och Dragon insåg att slagsmål var fel. Senare den dagen så blev dem bästisar. Sen en dag efter dem blivit bästisar så kom Dragon från sin dagliga spaning och sa, det kommer vikingar i full fart mot hamnen!!! Då gick dem till dvärgarna och frågade om rustning??? Och sen två timmar senare var rustningarna klara. Tack sa Ulv och Dragon. De tog på sig rustningarna och gick ut i krig. Dem vann slaget och överlevarna åkte iväg. Sen någon dag senare visade sig att ulv var en förtrollad människa och Dragon blev ledsen och sa,vi kan väl en då vara bästisar och Ulv sa, ja du är en bra kompis och det var bra att du tar i mot detta som har hänt. Sen en blev Ulv en människa och blev rädd när han såg Dragon för Dragon var ju Ulvs vän för när Ulv var människa hette han Amir. Sen påminde Dragon Amir att de var vänner. Och de var bästisar i alla deras dagar.

SLUT!!!!!!!!!

Läser sagan och tänker att det finns mycket mer lärande i den, om vi skulle fortsätta prata om den. Jag blir intresserad och nyfiken på sagans generella vänskaps-tema, deras namnval, de små klokheterna, hur de ser på vänskap och hur rädslor kan ställa till det, och en massa mer saker. Får väl se om vi fångar denna bollen igen, någon gång.

Oavsett vilket så ger det en minnesbild av var gossarna befinner sig, just här, och just nu. Och det är inte fy skam, det heller, eller hur?

Angie, the sweetest dog alive!

When I stayed with my friends Max and Mary on Long Island for five days in the beginning of March, to kick-start the book-writing adventure that me and Max have initiated, I met Angie, the sweetest dog alive. Angie the Dog had a rough start, and was 20140429-140239.jpgrescued by Mary, who fell in love with her on first sight. Easy to understand! There are traces left of her rough start in life, but boy did she ensure she got the best family ever.

She’s a beagle, with something else thrown into the mix, apparent amongst other things in her slightly longer-than-normal ears, according to Mary, who’s the beagle expert.

And those ears. The softest ears I’ve ever cuddled. Cats have that softness at the very base of their ears, and many dogs as well, but all of Angies ears were just soft as velvet. 20140429-140249.jpg

As you can see, Angie the Dog is a very gentle soul, and I gues that’s why she and Mary hit it off so perfectly, Mary being a gentle – and oh so marvellous! – soul herself.

Max and Mary made me feel right at home at their place, and Angie assisted them, but not in that in-your-face-way many dogs sport (or in-your-crotch for that matter), for which I am very happy, being a cat-person myself. 20140429-140422.jpgAfter I left I was told Angie kept looking for me for days. I miss her too, and I sure hope to meet up with her again someday!

Animals bring such joy to life, and I am grateful for having had many wonderful experiences with pets. Have you ever been touched in heart and soul by an animal?

Sömnlöshet

Ännu en natt av sömnlöshet. Underligt (?!) hur jag inte längre bekymrar mig när jag ligger i sängen hela natten utan att sova. Tänker, vilar, reflekterar. Njuter av närheten till maken, tystnaden, mörkret. Lyssnar till andetag, och de där ljuden som bara finns just här.

Jag satte TRANSFORMATION som avsikt/intention för 2014, och jag undrar ibland om sömnlösheten har med det att göra, transformation alltså. Fast det behöver jag inte veta, som tur är. Jag bara accepterar sömnlösheten. Den är, av någon anledning. Skulle jag fajtas emot så tror jag att jag varit så ofantligt mycket tröttare nu på morgonkvisten än vad jag faktiskt är, i denna skrivande stund.20140428-081534.jpg

Mitt liv har blivit annorlunda sedan jag slutade fajtas emot – allt möjligt – så vansinnigt mycket. Och med det menar jag inte att jag gett upp och är värsta dörrmattan för allt och alla. Inte alls. Jag är mer och mer idealistiskt naiv och tror allt mer gott om människor, samtidigt som jag själv har stora visioner och vilda drömmar om hur världen – dvs vi, enskilt och tillsammans – kan levla upp och bli mer kärleksfull och bra, för allt och alla.

Nej, det jag menar är att jag inte längre fajtas emot sånt där småttigt, åtminstone inte alls i samma utsträckning som förr. De dagliga irritationsmomenten du vet. Du har säkert några sådana? Det har jag med… dock är de påtagligt färre än någonsin tidigare. Inte för att de försvunnit, utan för att jag inte längre irriterar mig på dem, och därför är känslan i vardagen väldigt annorlunda. Det vill säga, min vardag och min omgivning är i hög utsträckning som den alltid varit, men min upplevelse av den är helt förändrad. Min upplevelse av sömnlösheten är helt klart ett ganska bra bevis på det. För gisses så stressad jag skulle varit för bara ett år eller två sedan av något sådant.

Har du varit med om något liknande?

Books anyone?

I love the concept of putting books in public spaces free for anyone to pick them up. I especially like it when you write a little something in it, passing your experience of it along. But I’ve seldom seen such a great example of it as this, shared by a friend of mine, it comes from her neighbor:

20140416-090731.jpgKinda makes you want to go build one by yourself, doesn’t it?

Slow down

At Tender Greens, Santa Monica, they had these pictures on the wall, with the most profound messages. I’m gonna share them with you because I think they are worthy of being shared, each and every one. This is the last one!

slowdown

Slow down. Not a concept I was familiar with for the first, oh, say, 40 years of my life or so. But these last few years I am getting more and more in touch with the sensation of slowing down. Of contemplating, reflecting, breathing long and slow, not responding immediately, but allowing things and thoughts to settle down.

Do you need to slow down some?

Dags att plocka…

Vilken härlig idé, att uppmuntra till att knata ut i naturen och våga prova att använda lite av allt som naturen bjuder på. På dagsattplocka.se så kan du skriva upp dig på ett nyhetsbrev som skickas ut varje fredag kl 15, som dyker på djupet i en specifik växt som lämpar sig för att plocka just nu. I dagens nyhetsbrev så presenterades kärleksört, som jag inte hade en aning var ätbar.

Dags att plocka presenterades i Sydsvenskan för ett par veckor sedan, fast jag tittade inte på klippet förrän nu:

Och då insåg jag att jag såg ju när de klättrade ner till ån för att tvätta fingrarna, för jag var ute på en promenad på mitt älskade Bulltofta just då. Minns att jag undrade just vad det där var för typer med filmkamera i högsta hugg!

Det finns mycket fint att ta tillvara på Bulltofta, nässlor och kirskål är bara två av alla godbitar som jag plockar där, men just nu är det fokus på de två växterna. Så himla goda i gröna smoothies, nämligen. Passar på att förvälla och frysa in, men även torka:

20140425-162040.jpgVad är ditt bästa tips på sånt som finns i naturens skafferi?

 

Listen!

Cecilia von Melen sent #skolvåren a link to a TED Talk by Julian Treasure, on five ways to listen better. Cecilia caught on to the idea Julian have that listening should be taught in schools.

It’s a challenge alright, to break the path of less and less listening that we seem to be on, but surely it’s a sound challenge to take on?