Utflykt: Salzburg dag tre

Ännu en strålande dag, med sommarvärme (över tjugo grader och vindstilla) och strålande sol, är till ända och jag har inte tröttnat på Salzburg än. Snarast tvärt om, då dagen även bjudit på mersmak i form av en busstur i Sound of musics fotspår, vilket också tog oss utanför staden. Här är så otroligt vackert!

Utsikt över Wolfgangsee och den grandiosa kyrkan i Mondsee (användes för filminspelning, då som Maria och baron von Trapp gifte sig i Sound of music).

Dagen inleddes (ja, efter hotellfrukosten!) med en rundvandring i ”kvinnorna i Mozarts liv”:s fotspår, som två av mina underbara körkollegor planerat och genomförde med bravur, givetvis med den obligatorisk tipsrundan.

På Friedhof St Sebastian ligger bland annat Mozarts hustru Constantine (och hans far) begravd.

Därefter var det fri hopp och lek (där jag och två till hann med en lättare lunch/fika på Café Tomaselli, det äldsta caféet i Salzburg och en av Mozarts favoritställen i staden. Mozarts änka levde dessutom under en period i en läghenhet i huset tillsammans med sin andre make) fram till halv två då vi stämt träff inför vår buss-Sound of music-rundtur. Tyvärr hade det hängt upp sig på något vis, så det dröjde en timme till innan bussen kom, men vi hann med allt vi skulle ändå, om än med kortare stopp på de olika utsedda platserna.

Vacker grafitti i en gångtunnel under gatan längs floden och en ojämförlig reklamskylt – och så den häftigaste bilskylt jag stött på i Salzburg.

I kyrkan i Mondsee förättades en begravning, vilket la en sordin över lusten att knata runt i densamme som värsta turisten. Jag noterade dock kartongerna där befolkningen kunde släppa olika nödvändiga artiklar till asylsökande, ris, grönsaker, toalettsaker osv.

Vacker arkitektur, som görs vacker även nattetid med välplacerad ljussättning.

Kvällen avrundades med god middag (och speciell, då vi till efterrätt serverades den lokala efterrätten Salzburger Nockerl. Nu har jag gjort det, och känner ingen lust direkt att göra om det) i Europas äldsta restaurang, Stiftskeller St Peter, som först omnämndes i text 803 efter Kristus.

Salzburg med omnejd är verkligen ett resmål jag varmt kan rekommendera!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, fortsätter jag på temat fastän sommaren är över. För visst kan man göra utflykter året om!

Utflykt: Salzburg dag två

Ojoj, trötta fötter, men vilken dag! Sommarvärme (22-23 grader lätt och gassande sol merparten av dagen) och mestadels vindstilla, en dag då vi varit i rörelse utomhus mest hela dagen. Ljuvligt!

Guidad rundvandring i Salzburg

Vi har guidats runt i Salzburg, och fått ta del av mer eller mindre matnyttig information om saltet som till stor del byggt och format Salzburg till den stad det är, om Mozart och hans syster Nannerl, om var olika Sound of Music-scener spelats in, med mycket mycket mera.

Detta var dagens lunchutsikt – helt fantastiskt!

Vi har åkt Festungsbahn upp ocn ned från Hohensalzburg-fästningen, där många av oss också inmundigade lunch, med en alldeles hänförande utsikt! Många foton blev det, något som i sin tur blev förevigat.

Förevigad fotograf

Från fästningen Hohensalzburg är utsikten över gamla och nya delarna av staden magnifik!

Dessutom har eftermiddagen och kvällen även omfamnat en Residenzkonzert, The Swedish Candy Store, salsbutik, joddelskola och Augustinerbräü Kloster Mülln biergarten. Tyvärr visade det sig att vi förgäves gick på jakt efter en karaokebar, något som inte erbjuds just fredagskvällar i Salzburg, men lika glad för det är jag! (Fast gladast är nog räven?)

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, fortsätter jag på temat fastän sommaren är över. För visst kan man göra utflykter året om!

 

Utflykt: Salzburg dag ett

Körresa till Salzburg med Södra Sallerups kyrkokör i dagarna fyra, där merparten av dagen gått åt till transport, med mellanlandning på Fraport (Frankfurt Airport) innan vi landade på W. A. Mozart Airport och möttes av självaste mannen himself i entren, eller ja, en byst av honom i alla fall.

Mozart i entren till W. A. Mozart Airport, och sen trillade vi av en slump förbi huset där han föddes, på väg till kvällens restaurangbesök.

Vi har dessutom klarat av vår konsert, i Evangelishe Christuskirche här i Salzburg, och det gick finfint, om än att det inte var den mest välbesökta av konserter. Vi sjöng lite blandat från vår repertoar, med Jens Erikssons (vår körledare) egenkomponerade Stabat Mater som huvudnummer – och det är, utan tvekan, det mest fantastiska stycke musik jag någonsin tagit del av att framföra. Älskar det!

Evangelische Christuskirche – Salzburg

Efter konserten knatade vi genom gamla Salzburg till kvällens restaurang Sarastro där middag intogs under muntra former innan vi styrde kosan åter till Hotel Adlerhof. Nu lockar horisontalläge och nattsömn, det vill jag lova!

Högt och vackert belägen kyrka ovanför floden Salzach som löper genom Salzburg.

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, fortsätter jag på temat fastän sommaren är över. För visst kan man göra utflykter året om!

Minnen för livet

Har just plöjt igenom knappa fyratusen foton från USA/Canada-resan förra sommaren, i sällskap med min förstfödda. Ja, det har tagit oss ett par veckor, då vi tagit hundra foton i stöten. Nu har jag 1780 foton kvar, som jag tänker använda till en fotobok. Minnen för livet, som förtjänar att flytta från datorns inre till ett mer lättillgängligt format som är enklare för fler att bläddra i.

Jag brukar använda Önskefoto eller Blurb, och oddsen lutar nog åt Blurb för just denna fotoboken – det går att göra lite mer i deras verktyg. Om det nu är sig likt, det var ett tag sedan jag senast använde det. Finns säkert bättre sajter än dessa två, så har du ett guldtips till mig, så tjoa!

Jag älskar nämligen att skapa fotoböcker, och det är samtidigt mitt största problem! Jag vill verkligen att de ska bli bra – både i text och bild – och då tar det sin tid. Jag lägger lätt fyrtio timmar på själva skapandet, bygger sida för sida, med foton och text, både mina egna minnen, men också fakta – nätet är ju en fantastisk resurs som gör att jag enkelt kan bygga på mina (våra) minnen med lokal fägnad.

Och just därför ligger jag back. Har flera fina resor som verkligen förtjänar vars en fotobok:
Indien 2013Spanien och Frankrike 2015, och så USA/Canada 2016. Kanske borde jag börjat bakifrån med Indien, men nä, nu valde jag USA/Canada – och härmed lovar jag att den ska vara klar innan höstlovet!

 

Söker sällskap

När båda barnen är på vift blir det bara jag (och katten Pop) kvar. Den småbubbliga känslan av att jag börjar vilja ha sällskap, även när jag är barnledig, ger sig tillkänna, samtidigt som det kryper lite i mig.

Tankar sköljer över mig: Hur gör jag? Hur bjuder jag in – eller blir inbjuden? Orkar jag? Vill jag? Får jag något napp? Verkar jag desperat? Finns det överhuvudtaget någon som vill hänga med mig, eller kommer min invit att gå folk förbi?

Scrollar mitt Facebook-flöde när ett sponsrat inlägg från Skarhults Slott dyker upp. Visst ja – dit har jag ju velat åka länge men aldrig gjort slag i saken! Kollar hemsidan, öppet lördag och söndag kl 11-17, och jag har dessutom möjlighet att vara bilburen. Så utan att tänka för mycket på vad jag gör, så lägger jag ut en efterlysning efter sällskap, någon som vill följa med mig till Skarhults Slott.

Stänger snabbt Facebook, innan jag börjar tagga potentiella utflyktssällskap… för tänk om de tackar nej. Öppnar Pages istället, tar fram mina morgonsidor och ger mig i kast med det första svenska blogginlägget på två veckor. Och eftersom det är detta faktum att jag söker sällskap som fyller mitt sinne i stunden, så blir det, föga förvånande, just det jag skriver om.

Men vaddådå, det är väl inget farligt att söka lite utflyktssällskap, tänker du kanske?

Nej. Det är klart det inte är. Rationellt, vill säga. Det är fullkomligt irrationellt att vara rädd för det, för vad är det värsta som kan hända liksom? Att ingen nappar och jag får åka själv. Och det dör jag ju inte av så klart. Men det är väl just det som är grejen med sårbarhet, att den sällan är så särdeles rationell. Känns gör den likförbaskat!

Klappar mig på axeln för jag lät inte den irrationella rädslan styra mitt handlande idag, för i sällskap med mig själv eller med en vän eller två, så kommer jag göra Skarhults Slott i helgen vilket känns riktigt bra!

Utflykt: Broddamåla och blåbärsskogen

Jag och Mr B åkte österut för en liten helgutflykt till en av hans tidigare klasskamrater med föräldrar. Ut på landet, till ett litet torp med röda väggar och vita knutar, mitt ute i blåbärs- och svampskogen i Broddamåla, norr om Eringsboda precis innanför den småländska gränsen, i Blekinge.Bad och grillning, skogspromenader och loppis i Holken för di vuxne medan gossarna cyklar till fotbollsplanen i Eringsboda, älgbeskådning och kopparormsdito. Solsken och regn, rop efter katten Sally som tog tillfället i akt när det kom besökare att verkligen bli en skogskatt, gossarna kastar amerikansk fotboll och tumlar runt på stora gräsmattan. Huppegupptäcksfärd i alla spännande uthus av olika slag, gamla utedass och kallvindar, slipsten och gamla rostiga, ack så charmiga, verktyg som jag önskar kunde berätta om allt de varit med om under åren i torpet. Får mig till dels torpets historia, vem som bott där och när, över hundra år gammalt och bara inne på femte ägarna – imponerande må jag säga!

Klappar grannens hund och plockar sommarkantareller, smyger fram med systemkameran för att fånga det vackra och det enkla på bild, samtal om allt från uppfostran och energiförbrukning (den mänskliga varianten) till gröna smoothies och författarskap, grusvägar och ödehus, lyssnar till berättelser om danskarnas hus och tyskens och Sollentunabornas – det minsta torpet av dem alla där hela stora barnrika familjen knör in sig i ett rum och kök utan el och indraget vatten. Soppar i skogen som tillsammans med de få små sommarkantarellerna utgör delar av söndagens lunch bestående av diverse smarriga rester från kylen; svartkämpens torkade fröställning som smakar umami ömsom risas och rosas av torparna, disktrasor stickas och en dylik som medhavd värdinnegåva diskuteras ingående.

Tågresan hem med en bonusgosse på släp, båda två surfar hela vägen hem på delat internet från min fån, teknikens under! Halva resan sitter jag uppkopplad i styrelsemöte med USA, stickar vidare på disktrasan medan jag lyssnar till punkt efter punkt som avhandlas på agendan. Kliver av tåget och knatar förbi Ammo´s innan vi sätter oss på sexans buss för resans sista etapp, ivriga efter att äntligen få lite kvällsmat i oss.

När vi kommer hem kommer katten Pop mjauande längs gatan och hälsar oss varmt välkomna, som vore han övergiven i dagarna tre. Men han ljuger, det gör han ständigt, han har haft både stort och litet människosällskap under helgen, och har definitivt inte lidit någon nöd. Och det har sannerligen inte vi heller – denna resan gör vi gladeligen om, båd jag och Mr B!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Utflykt: Dalby med omnejd

Passar bil i en vecka, så det gäller ju att passa på. Inte minst när det är finaste sommarvädret och alla är lediga från skola och jobb. Sagt och gjort, jag cyklade ivrigt till vår närliggande COOP i morse; handlade på mig allt som krävs för en riktigt smarrig Pisa-picknick, och vände cykeln hem igen för att skära morötter och gurka, skölja tomater och fylla vattenflaskor, plocka fram badkläder och frysklamp. När allt var redo packades bakluckan full, innan vi (ja, jag då) tryckte foten på gaspedalen och drog från Malmö.

Men vart?
Ja. Det fanns en längtan från delar av sällskapet att bada, men då blåsten var typiskt skånskt livlig idag, kändes inåt landet smartare än havet. Österlen? Kullen? Brösarps eller Glumslövs backar? Körsbärsdalen (fast är de inte utblommade vid detta laget så säg?) eller Söderåsen? Det finns så många fina ställen att välja mellan, men idag blev det, till slut, fördel Dalby, dels för att Dalby Stenbrott finns inom nära räckhåll, men också för att Dalby i sig inte kräver timslång biltur i solgassigt varm bil. Mot Dalby med andra ord!

Med storbarnet som DJ, drog vi sjungandes ut på väg 11. Bestämde oss för Dalby Söderskog som första stopp. Väl där var klockan inte ens elva, så lunchhungriga var vi inte riktigt än.Så vi promenerade runt Kroppekärrsrundan. Eller ja. Nästan. Trefjärdedelar genom rundan landade vi i det namngivna kärret, tror jag. Så vi hittade en torrare och mer Vans-skorvänlig detour (storbarnet igen där), tog oss ut på vägen som går längs Söderskog, och väl åter vid bilen satte vi sikte på Dalby Stenbrott.Smarrig Pisa i underskön och väldigt udda miljö innan tre av fyra rötter tog ett dopp. Skönt vettehundan om jag kan säga att det var, men efteråt är det ju alltid skönt i alla fall. Dalby Stenbrott har ju kallt vatten även efter en het sommar, så temperaturen var inte direkt ligga-i-länge-och-njuta inte.På vår något krokiga väg till stenbrottet körde vi förbi lanthandeln i Torna Hällestad där minstingen noga observerade skylt för Ottoglass, så den hade vi bespetsat oss på. Men picknickmätta bestämde vi oss för ännu ett stopp på vägen. Sagt och gjort, vi gav oss ut på de militära övningsfälten med siktet inställt på Silvåkra fågeltorn vid Krankesjön. Många svanar, och gök i både tröster-, sorg- och bästerskrud, grodor vars läte det är svårt att göra annat än dra i mungipan åt, och vidunderlig utsikt så klart!Men sen var vi glassmogna! Torna Hällestads lanthandel nästa. Och eftersom Trollskogens Vandrarhem ligger nästgårds tog vi en sväng ditom också, klappade de inhysta getterna och hälsade på Felicia (som driver vandrarhemmet och även har många andra spännande strängar på sin lyra) som just kom hem från en lång skogstur-med-hund-och-dotter.

Med det var vi nöjda, mycket nöjda till och med, så därefter vände vi bilen mot Malmö.

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra och inspirerande bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det, och vem vet, kanske blir det fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg vad det lider.