Mentalt mätt

Ibland är det som om jag är mätt. Mentalt. Psykologiskt. Känslomässigt.
Mätt som en plätt, och precis som när jag är mätt i magen, är det – vid mental mättnad – bäst att bara låta vara. Inget att göra, inget att agera på, mer än att bara vara och låta tiden gå. I sinom tid har den mentala skaffningen smält undan, och jag är redo att ta in nytt. 

Än bättre är det dessutom att dagens mentala mättnad är av bästa slag – som en riktigt god tre-rätters-middag. Har fått mig till livs bekräftelse för vem jag är, hur jag är, vad jag är, och samtidigt uppmuntrats att fortsätta. Jag är på rätt väg. Det känns!

Senaste månadens rekord

Cyklade till Slottsstaden i morse för den första omgången av Ett Hyvens Nätverk, en idé jag och Anders Roos spunnit på i ett par månaden och nu sjösatt. Spännande fortsättning följer – det kändes härligt bubbligt av pockande nyfikenhet efter morgonens möte!

Sen cyklade jag hem, bara för att hoppa in i Pernillas bil, för ett möte hos en potentiell kund för vårt koncept kring personlig grupputveckling, som vi så tjusigt kallar det. Bra mycket bubblande nyfikenhet både under och efter även det mötet – blir spännande att se vad vi kan samskapa där!

Sen cyklade jag till Gott Barn för möte med socialsekreterare och familjehem, ett möte som kändes väldigt fint och gemytligt. Cyklade hem därefter. Bara för att komma på att jag  glömt hämta cykelhjälmen som jag glömde efter gårdagskvällens gitarrlektion. Så jag kastade bara in min väska och satte mig på cykeln igen, hämtade hjälmen, och kunde inte hjälpa det – så det blev en extra cykeltur runt Bulltofta på vägen hem.

Väl hemma satte jag mig framför datorn… men det var som hade jag myror i benen. Ville ut. Igen. Som tur är var det någon i Pokémon Go Husie-gruppen på FB som lagt ut ett förslag på raid på Children´s Watchtower, så jag kastade mig på cykeln, tog en lång omvägsrunda dit, och en något kortare omvägsrunda hem.

Allt som allt har jag idag cyklat närmre 37 kilometer. Känns riktigt skönt – och av någon underlig anledning känns det som jag lätt kunnat cykla dubbelt så mycket. Och nu ska det ju bli sol och värme i ett par dagar, så vem vet, månadens cykelrekord kanske bara står sig en dag eller två?

En bokblogg? Ja. Och nej.

Onekligen slås jag emellanåt av tanken, när jag scrollar ner i flödet av blogginlägg jag skrivit, att detta allt mer verkar bli en bokblogg. Det vill säga, en blogg där texterna handlar om böcker. Det kommer dock inte att bli en renodlad bokblogg, åtminstone inte som jag ser det nu. Snarast är det väl så att det myckna bokbloggandet helt enkelt är ett direkt resultat av att jag har väldigt mycket fokus på böcker för tillfället.

Förra årets #blogg100 har definitivt bidragit till mitt bok-fokus, då jag varje dag skrev ett inlägg utifrån en reflektion kring något jag läst i en bok. Jag tyckte det var oerhört givande, och när jag nu vänder åter och bläddrar bland de många inläggen (vissa skrevs på engelska och finns därmed på min engelska blogg), så finns det få många inlägg där som jag är oerhört förtjust i.

Goodreads #goodreadsreadingchallenge är ännu en starkt bidragande faktor. Förra årets utmaning om 50 böcker klarade jag med råge, så i år satte jag 100 böcker om utmaning, och än så länge ser det bra ut, med 26 lästa böcker ett drygt kvartal in på året. Känns högst möjligt att nå 100 böcker, och bäst av allt: jag njuter av min läsning!

Och så har jag ju årets bonus-läsutmaning om 26 svenska och 26 engelska böcker, en per vecka, som jag bloggar om på söndagar. Så 52 bokreflektioner blir det ju per automatik, ja, givet att jag fullföljer. Men händer inget oförutsett så gör jag det, jag gläds, njuter och roas enormt av denna typ av utmaningar, och det är så klart därför jag skapat den!

Läsandet, och bokreflektionerna, gjorde ju dessutom att Caspian kontaktade mig med en fråga om jag ville dra igång tjänsten Bokabonnemanget tillsammans med honom. Och det ville jag så klart!

Samtidigt finns det mycket annat jag också reflekterar kring, sådant jag brottas med, ställs inför, funderar över, såväl som allt det där som bara är alldeles underbart, härligt, ljuvligt och magiskt. Allt det där och mycket mer – det är vad jag vill dela med mig av här. Om så bara för glädjen att ha mina funderingar på pränt (ja, digital pränt åtminstone), för det är en sann glädje (för mig) att gå tillbaka och läsa och minnas. Minnas vem jag var, var jag var, vad som fångade mig, berörde mig, smärtade och gladde mig. Om ett år, eller två eller fler, så sitter jag här, och scrollar tillbaka, och trillar kanske över just detta inlägg. Kanske minns jag då att jag febrilt författade inlägget snabbt snabbt i hopp om att få det klart innan vi skulle få gäster till middag? Eller så minns jag det först då jag läser slutklämmen!

Mungbönsgroddfabrik!

Jag la ut recept på Eva-Britts fantastiska mungbönssallad med ett löfte om att berätta hur min mungbönsgroddfabrik ser ut, så nu tänkte jag göra slag i saken.

  1. Blötlägg 1-3 matskedar mungbönor i vatten i minst tolv timmar. Jag blötlägger i ett dricksglas, det funkar fint i en glasburk med eller utan lock också.
  2. Häll av vattnet och häll mungbönorna, som nu dubblats i storlek ungefär, i ett tråg av något slag. Jag använder plasttråg som grönsaker/frukter är förpackade i, givet att det är tråg u t a n hål. Skölj bönorna en gång extra och häll av vattnet (jag använder sköjvattnet för att vattna blommorna i köket med).
  3. Lägg tråget med bönorna i en plastpåse, så det blir som ett miniväxthus. Jag ställer påse med tråg på köksbänken bara.
  4. Skölj de groddade bönorna morgon och kväll och häll av vattnet.
  5. Efter tolv timmar i tråg så är groddarna ätbara (smaka – de smakar härligt nötigt, jordigt på något vis), men det funkar fint att fortsätta grodda dem ytterligare ett par dygn. Som längst har jag låtit dem grodda i tre dagar kanske, om jag fortfarande inte använt dem då så sköljer jag dem en sista gång, häller av vattnet ordentligt och sätter sen in tråget i kylen.
  6. Gör nu Eva-Britts fantastiska mungbönssallad, som förutom att den är oerhört god, också är enormt nyttig, inte minst för att den innehåller grönsaker av minst tre olika färger – regnbågsmat, helt enkelt!

Sedan Eva-Britt första gången bjöd mig på sin sallad har jag, mer eller mindre, haft en ständig mungbönsgroddfabrik igång i köket – och har upptäckt hur smaskigt det är att bara ta en näve och snaska på. Supergoda är de. Så njut!

Uppdämt behov!

Cyklade ToR till Limhamn i förmiddags, 23,5 km in alles, i det ljuvligaste av vårväder. Solsken och nästan vindstilla. Väl hemkommen ville jag ut, ut, ut, igen – så jag rotade fram dynan till ena däckstolen, plockade på mig dator, fån, bok x 2, penna och papper, solglasögon och ett stort glas hemlagad råröd rabarbersaft.

Det var sex timmar sedan. Och jag har inte dragit mig inåt än. Snart nog måste jag dock, eftersom det är körövning, men gudars skymning så skönt att det äntligen, äntligen, ä n t l i g e n, är fint nog ute för att kunna plocka ut en bricka med kvällsmat och bara njuta.

Lustigt hur mitt behov av att vara ute, timme efter timme, är så påtagligt – fysiskt påtagligt. Snacka om uppdämt behov. Det drar i kroppen – vill bara ut! Har läst, arbetat på ett utkast på en beskrivning av det TillanderRothska (för/skol/verksamhets)utvecklingskonceptet, haft ett långt samtal med Gott Barn som kom på besök för att få lite stöd, klappat på katten Pop och lyssnat till hejvilt kvittrande fåglar – känns som de är lite överlyckliga de åt att det äntligen är vår!

 

Check på den!

I samband med skilsmässa står många att-göra-saker på att-göra-listan. Idag kan jag sätta check på ytterligare en, då jag just – elektroniskt – signerat nya bolånehandlingar, som möjliggör att jag köper ut exmaken ur huset.

Eftersom jag är egenföretagare sedan dryga tio år, som de senaste åren medvetet plockat ut ganska lite i lön, var det inte helt enkelt att ordna med bolån. Men trägen vinner, och tiden gör dessutom sitt till, för nu har jag alltså plockat ut ”tillräckligt hög lön enligt bankerna” i ett drygt halvår för att bedömas kreditvärdig nog att ta lån i eget namn.

När jag dessutom stötte på en mycket hjälpsam och lösningsorienterad kontakt på Hypoteket Bolån Sverige AB så trillade övriga frågor på plats kring tillskifte av fastighet för att kunna lösa nya lån i enkom mitt namn (alla som står som ägare till en fastighet måste stå på lånet, nämligen).

Det kvarstår några små att-göra-uppgifter på listan, innan det rent juridiska och ekonomiska oss emellan är avklarat, och det ska inte vara några problem det heller. Vi vill både varandra och barnen väl, något som verkligen gör enorm skillnad och känns fantastiskt skönt.

Påminns om att jag nånstans (var? Vet du? En podcast månne?) hört ett resonemang kring vikten av att vara väldigt nogräknad vid val av partner (om man skaffar barn tillsammans), så man väljer någon ”man kan tänka sig att vara skild från”. För även om vi snart har löst alla band som går att lösa, så finns det viktigaste bandet oss emellan kvar: barnen. Vad vi än gör så kvarstår det faktum att vi har barn tillsammans, barn som (oaktat om de är myndiga eller omyndiga) behöver kloka föräldrar som kan samarbeta och respektera varandra. Att vi dessutom kan göra det med både värme, omsorg och kärlek, i en relation som övergått från en kärleks-relation till en vänskapsdito utgör grädde på moset. Så nog finns det mycket att vara tacksam för!

Uppföljning av 2018 års intentioner – mars

Första kvartalet 2018 avklarat och här kommer uppföljningen av mina intentioner efter mars månad:

  • jag fortsätter att vara varsam med mig själv – det är en livsinställning jag alltid bär med mig.
  • jag lever ett mer medvetet digitalt och analogt liv – väljer vilket som passar bäst utifrån given situation. ⇒ Jag glider… i det medvetet digitala. Där slirar det. Varför?
  • digital 24-timmars-sabbat blir ett vanligt inslag i min vardag. Månatligen? Veckovis? Det ger sig, men minst två per månad. ⇒ Bokade in 3-4 och 29-30 mars som digitala sabbat-tillfällen när jag skrev februari månads uppföljnings-inlägg, något som funkade väl. Det gjorde susen. Så jag bokar redan nu in 13-14 och 20-21 april så är det gjort.
  • sovrummet är en fredad analog zon, där huserar varken dator, padda eller telefon och behöver jag en väckarklocka får jag lösa det på annat vis än med telefonen.
    ⇒ Här slirar jag inte alls. Spännande!
  • jag inte köper en endaste online-kurs som innebär att jag själv ska titta på diverse videoklipp och reflektera i min enskildhet. Det. Funkar. Inte. För. Mig. Jag har lärt mig det nu. ⇒ Denna månaden har jag inte ens lockats av något onlinekurs-erbjudande, det räknar jag som ett framsteg det med!
  • jag, trots ovanstående, ska börja om på, och fullgöra ”A year to clear what is holding you back” som införskaffades under 2017. ⇒ Nope. Inte minsta krusning på vattenytan för denna. Kanske en intention jag helt sonika ska dra ett sträck över och släppa taget om? Händer inget till nästa månad så gör jag det.
  • jag – i gott sällskap – ska på ”analog” skrivarkurs med Bob Hansson på Mundekulla⇒ Har köpt tågbiljetter och i slutet av april så bär det av. Som jag längtar!
  • Pernilla Tillander och jag ska fortsätta arbeta tillsammans – växa, lära oss, och ha fantastiskt kul under tiden – i Skurups Kommun inom ESF-projektet Inkludera & Mötas⇒ Under mars månad har vi haft två internatdagar med en grupp, träffat pedagogiska ledningsgruppen för Skurups Förskola och dessutom både haft arbets- som en rekreationsdag tillsammans.
  • jag ska läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, en per vecka; böcker som jag redan har i min ägo. Varje söndag blir det en bloggreflektion om veckans bok.
    ⇒ Bok nummer 5 Själv – kraften i egentid och 6 Tusen tankar om träd på svenska, samt bok nummer 5 Wealth Warrior: The personal prosperity revolution och 6 Mating in captivity: Unlocking erotic intelligence på engelska är lästa och bloggade.
  • jag utöver de 52 ”böcker jag redan äger som ska läsas” sätter årets #Goodreadsreadingchallenge för 2018 till ett hundra böcker. ⇒ 23 av 100 böcker säger Goodreads, vilket känns helt planenligt. Det intressanta är också att jag verkligen inte upplever något motstånd alls till detta, utan snarast tvärt om, det eggar mig att läsa, och läsa och läsa lite till!
  • jag låter min Upholder-tendens (Löfteshållare) få fritt spelrum, vilket märks t ex i ovanstående, som för mig inte är ett straff utan en utmaning, något som lockar, som kittlar, som pirrar inombords! ⇒ Satte som mål att plinkeplonka på gitarr minst 10 minuter varje dag i mars månad – det bidde 8 gånger. Sen kan jag skylla på internat, utbildning i Skövde, förkylning och en massa yttre omständigheter, men krasst sett så släppte jag taget om gitarren efter en dryg vecka. Så är det. Men jag tänker plinkeplonka på i alla fall! Loggandet i sig fortgår, men jag inser att boken jag skrivit dem i, inte är en bok jag öppnar dagligen, så logg-systemet har förbättringspotential! Har också hoppat på en ny utmaning, att #läsaalfabetet2018 som kombinerar två av mina största nöjen (utmaningar och läsning).
  • jag satsar på att vara ChattyMeals-värdinna och/eller gå på andras ChattyMeals åtminstone månatligen. ⇒ Varken agerat värdinna eller gäst under mars månad.
  • cykling och promenerande, likväl som den dagliga sjuan och Headspace-meditationerna, fortsätter vara mina dagliga medspelare i livet. ⇒ Jajamensan, men avsikten att jogga minst en runda per vecka föll under två veckor i mars pga förkylning. Men jag blev tillräckligt bra för att få in en runda den siste mars, vilket gav tre löprundor under den gångna månaden.
  • min ekonomiska resurshushållning går till större klarhet – på alla plan. Här har jag ett arbete att göra i att klargöra, för mig själv, vad detta faktiskt betyder så jag vet vad det faktiskt är jag strävar efter. ⇒ Satte av tid och fick det gjort. Känns riktigt bra. Ett pågående arbete är det dock, så jag fortsätter arbetet under kommande månad också.
  • min äldsta tar studenten. Gisses. Som tiden går. Det ska firas! ⇒ Skapat Facebook-event eftersom vi fick svart på vitt att tid och plats vi utgått från är spikad.
  • jag – kanske viktigast av allt! – ska njuta av livet, utforska, upptäcka, expandera, och på alla vis låta mig själv ha så roligt det bara går att ha!
    ⇒ Ja, det gör jag. och samtidigt: låter jag mig själv ha så roligt som det bara går att ha? Alltså. Nä. Jag hade nog kunnat spänna den bågen något högre. Samtidigt som jag under mars månad njutit av att både vara ledare som deltagare på två vitt skilda former av utbildning, agerat ursäkt för en födelsedagsmiddagsöverraskning och införskaffat en urtjusig tulpanbukett till en annan födelsedagsöverraskning, spelat Cashflow, i en skön blandning av glädje och sorg konstaterat att jag nu är skild för andra gången, lanserat Bokabonnemanget, uruppfört 7even last words och bra mycket annat. I stort – en riktigt bra månad, även denna!