Månadsarkiv: januari 2018

Älska på livet!

Publicerad den av
5

För två timmar sen fylldes jag av en känsla så skön att jag delade med mig av den:

Oh vad jag mår bra idag!
Läst ut ‘veckans bok’, mediterat och sjuat, sprungit en runda – fylld med studs i benen -, satt surdeg och matsoni-yoghurt (ny bekantskap. Ska bli spännande) och druckit min gröna smoothie.
Älska på livet!

Sedan dess har jag dessutom duschat och diskat undan, fixat med kefirgrynen och hängt lite tvätt, skickat återkoppling på torsdagens redovisningar som utlovat och pussat på både barn och katt flera gånger, och ska precis bege mig till butiken för att handla lite grann innan jag ska äta lunch på min nyligen ”skördade kefir”.Känslan av att vara hög på livet uppfyller mig – och jag surfar på den vågen med glädje!

Med möjlighetsmanteln på!

Publicerad den av
13

Under januari månad har jag hållit kurs på Newton i Malmö, en skola för yrkeshögskole-, diplom- samt uppdragsutbildningar. Kursen heter Kartläggning och dokumentation av processer och är en tre-veckors-kurs med 45 lärarledda timmar, i en tvåårig utbildning till Kravanalytiker IT.

Om du känner mig, så kanske du tänker: Men, alltså, vaddå kartläggning av processer? Och kravanalytiker IT? Sånt där har hon väl inte sysslat med? Har hon fått spatt Helena, eller?

Och jo. Lite så har det nog varit. Lätt övermodig sa jag ”Ja, det är klart jag kan!” när frågan kom från Newton om jag kunde tänka mig att leda denna kursen. När kontraktet var signerat återstod bara ett läge: Fullt ös medvetslös. Nästan i alla fall. Som jag har slitit! Jag har plöjt kurslitteratur och lusläst det ärvda material jag fått från föregående lärare. Har googlat och antecknat, möblerat och skrivit om och på alla vis försökt att göra materialet till ”mitt”.

Andra veckan i januari drog det så igång och sen följde tre veckor av tisdag-onsdag-torsdag på Newton buffrat av kvälls- och helgarbete hemifrån, för att använda återkoppling från eleverna till att förbättra kommande dags eller veckas material, till att försöka sätta mig in i olika frågeställningar än mer, skapa prov och omprov, och mycket mer.

Igårkväll, när jag äntligen landade i soffan efter sista heldagen på Newton, plockade jag upp Facebook och möttes av vännen Caspians inlägg, med följande inledning:
Hej hopp!
Jag har ett problem. Lyxproblem, men det stör mig fortfarande. Massvis med människor jag träffar tror inte på sin egen förmåga att utföra saker.

Då landade det. Verkligen. För gisses så långt bortom både trygghets- och säkerhetszon jag varit i detta uppdrag. ”Att hålla kurs” är lugnt, det tycker jag om, har gjort flera gånger tidigare och vet att jag är bra på.

Men ämnet… I n t e min hemmaplan, alls! Samtidigt har jag ju accepterat uppdraget, och då sätter jag själv press på mig att leverera det bästa jag förmår, annars vore jag ju en bluff. Så jag har lagt ner enorm tid och kraft på att försöka ta in materialet, för att sen kunna förmedla ut det. En utmaning som heter duga det vill jag lova!

Emellanåt har jag snurrat ihop det, men det enda sättet att komma ur det är att säga Stopp. Nu blev det fel. Jag testar igen, och sen köra på. Stundom har jag lagt mig platt som vid frågan ”Hur brukar man göra…?” där mitt instinktiva svar Jamen det vet ju inte jag. Har inte en susning, ledde fram till ett resonemang om hur jag – och eleverna, som varit väldigt delaktiga och mycket generösa med sina egna erfarenheter och lärdomar – skulle kunna tänka oss att det är.

Överlag har det gått bra, trots att jag varit ute på hal och tunn is under hela kursen. Återkopplingen från eleverna har varit väldigt fin, vilket också känns skönt så klart. Och jag är stolt över dem ska ni veta – den mest fantastiska grupp jag arbetat med i en sådan här ”traditionell kurssituation”! Och det är inte utan att jag redan saknar dem!

Jag är stolt över mig själv också, som under hela kursen verkligen levt med möjlighetsmanteln på. Tillsammans har vi tagit oss genom tre tuffa veckor, som varit enormt lärorika, och jag vet med säkerhet att det här är en upplevelse jag kommer minnas i många år.

Så Caspian, nog fasiken har vi som människor en förmåga att utföra bra mycket mer än vi tror, det kan jag verkligen skriva under på. Med möjlighetsmanteln på är allt möjligt, det gäller bara att ta första steget!

Berättelse om ett äktenskap (bok 2 av 26)

Publicerad den av
8

Läser Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen med förundran. Känslor av fascination och nyfikenhet turas om inombords med känslor av igenkänning och sorgsenhet. Insikten dundrar in att alla äktenskap har sin egen berättelse; sina egna rutiner, rytmer, ritualer, sätt att vara och inte vara på. Har, till dags dato, deltagit i två sådana berättelser. Kanske blir det en tredje, vem vet. Just nu har jag fokus på att på bästa sätt avsluta berättelsen om mitt andra äktenskap, för att använda boktiteln.

En fin bok. Tycker om den. Tycker om insynen jag bjuds på, för det känns verkligen så, att jag bjuds i, som betraktare, till äktenskapet berättelsen handlar om. Jag tar varsamt emot , med ödmjukhet och värme.

Läser. Fylls av empati och medkänsla. Slår sakta ihop boken, nickande i medhåll med slutklämmen: ”Hon påminner sig själv om att det kommer att gå över, alltsammans. Det är bara känslor. Visserligen starka känslor, våldsamma och allt utplånande och förvirrande känslor för oss båda, så starka att en hel värld kan gå under på grund av dem. Och ändå kommer de förr eller senare att gå över, förlora sin giltighet och sakta släppa taget.”

Så är det. Som tur är. För tänk så jobbigt det vore att vara människa annars.

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2018, att läsa och blogga om 26 svenska och 26 engelska böcker, en per vecka, böcker som jag redan har hemma.

Arbetsmarknadscoaching (bok 1 av 26)

Publicerad den av
4

Först ut i 2018 års bokläsningsutmaning är alltså boken Arbetsmarknadscoaching av Karin Tenelius, en vis kvinna jag träffat tack vare en vis man som kopplade samman oss. Och det gjorde han helt rätt i, eftersom Karins klokskaper är både inspirerande och utmanande!

Boken fick jag med mig som en gåva efter vårt samtal, och nu har jag så äntligen kommit mig för att läsa den (undrar hur många av de 26 x 2 böckerna i utmaningen jag kommer säga – eller åtminstone tänka – det om; en majoritet skulle jag tro!), bland annat för att jag i veckan som kommer ska hänga lite med arbetsförmedlare. Så jag tänkte det kunde ge mig en bra grund att stå på. Och Karin levererade, det må jag lova.

Boken är konkret och tydligt skriven, med en grundtes i botten (på temat Know thyself för att kunna bistå någon annan) som jag skriver under på alla dagar i veckan, gott om exempel som fördjupar budskapet och dessutom många övningar vars syfte är just att lära känna sig själv bättre som människa för att därmed i sin roll som arbetsmarknadscoach kunna agera än mer professionellt.

Otaliga var ställena där jag nickade bifall, där jag kände igen egna tankar och upplevelser även om Karin ibland använder andra ord för att ge sin syn på saker och ting. Inte minst så lyfter Karin vikten av att vara ärlig och tala klarspråk, något jag, under mitt år tillsammans med Pernilla Tillander i förskolan inom ramen för ESF-projektet Inkludera & Mötas i Skurup, har hamrat in även där: tydlighet är lika med snällhet.

Likaså är hon benhård vad gäller undertext, utan att använda det Pernilla Tillanderska begreppet direkt. Om jag, som arbetsmarknadscoach (och handen på hjärtat: detta gäller alla i relation till en annan person!), har en undertext om individen jag ska coacha, som säger att hen inte duger, är hopplös, inte har en chans att komma in på arbetsmarknaden eller dylikt, så skriver Karin:
Om du ska fortsätta att coacha den här personen innebär det att du måste rannsaka dig själv och överväga möjligheten att personen du har framför dig har kapacitet som just nu inte visar sig. Om du inte kan överväga detta, avbryt coachingen, för nu är det din syn på den du coachar som är det största hindret för personens framgång!

Dessutom är boken späckad av små underfundiga uppmaningar som verkligen sticker ut. Som t ex:
Sluta tänk!
Sluta prestera!
Inse att du inte lyssnar!
Och många många fler.

Nu är kanske ”arbetsmarknadscoaching” som begrepp inte längre aktuellt i sig (boken är skriven 2010), men principerna som boken lyfter fram i syfte att hjälpa folk i olika jobbsökningssituationer är i allra högsta grad relevanta än idag. Arbetar du med människor som söker jobb, eller för den delen, om du har som uppgift att stötta andra i sin utveckling – då är detta en bok jag rekommenderar. Fast grundförutsättningen för att den ska ge dig något är att du testar – att du läser, och börjar öva – för så och endast så, kommer bokens innehåll att kunna ge dig och de människor du stöter på något av värde!

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2018, att läsa och blogga om 26 svenska och 26 engelska böcker, en per vecka, böcker som jag redan har hemma.

Åh denna katt…

Publicerad den av
4

Katten Pop är förtjust i soffryggar – här tronar han på Momos soffa.

… som just nu snusar bakom ryggen på mig, där jag sitter i soffan. Nästan två veckor sedan detta ens var möjligt, eftersom vi allesammans – inklusive katten Pop – varit hos Momo och sen stannade Pop kvar där medan resten av oss drog till Skottland. Har nu hämtat hem honom, och ordningen är återställd.Under tiden vi var i Edinburgh gick han in på ICA Vågen. Igen. Inte första gången. Knäppkatt. Tror han tycker det är rysligt trevligt, massa människor som garanterat ger honom uppmärksamhet, klappar och gos. Han är en ovanligt socialt kompetent katt. Förra gången det hände hade han telefonnumret i lilla bjällran på halsbandet. Denna gången hade namnlappen trillat av, så veterinären granne med ICA fick fatt i förra ägaren som fortfarande stod registrerad på öronmärkningen, som i sin tur kontaktade Alma, och på den vägen var det… Hem kom han, till slut. Sen dömdes han till husarrest, av förståeliga skäl.

Och jo. ”Ni borde hålla honom inne.” tycker nog både en och två läsare. Jag vet det. Och förstår det. Och samtidigt… han är en tidigare innekatt, och var en rysligt olycklig sådan, något han gjorde väldigt klart för alla och envar som kom i närheten, hans mjauande gick inte att misstolka på något vis.

Men nästa gång vi ska lämna honom på semester hos Momo kanske vi ska följa efter honom till Ica ett par gånger, med vattenspruta, eller vad man nu ska ta till för att lära honom av med den ovanan? Tips emottages tacksamt. Eller så sätter vi upp en lapp på ICA med namn, telefonnummer och foto, och skriver var han hör hemma, så förenklar vi processen med att återbörda buskatten.

26 svenska böcker att läsa under 2018

Publicerad den av
36

Ett av mina delmål som hör till årets intention att leva ett mer medvetet digitalt och analogt liv under 2018 är att läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, böcker som jag redan vid årets ingång har i min ägo. Det finns fler böcker i huset, som jag inte läst och gärna vill läsa, men av de svenska böckerna var det dessa 26 som lockade allra mest.

Som ni ser är det en salig blandning, nytt såväl som gammalt, skönlitterärt såväl som facklitteratur, svenska såväl som utländska författare, med det gemensamt att de alla är böcker som jag vill läsa och är nyfiken på.

Jag funderade mycket över om jag skulle förbestämma vilken ordning böckerna ska läsas, men det skippade jag. De svenska böckerna känns inte fullt lika mastiga som många av de engelska (kan ses på engelska bloggen), och den samlingen har delvis lite annan karaktär än den svenska. Har nu lagt in samtliga böcker (både de svenska och engelska) i min Goodreads-profil under ”To read”, så jag har dem där, den dagen då dess tur kommer att flytta över till ”Currently reading” innan de arkiveras under ”Read”.

Jag kommer att läsa en av dessa utvalda svenska böcker varannan vecka, som jag sedan bloggar om (minst en gång) i slutet av veckan. Har inlett läsningen av årets första bok, valde Arbetsmarknadscoaching av Karin Tenelius (en bok jag fick av Karin då vi träffades för några år sedan) eftersom den knyter an till ett uppdrag jag har nästa vecka. Lite slug får jag ju vara, trots allt!

Välkommen 2018 – ett medvetet digitalt och analogt liv

Publicerad den av
17

Välkommen 2018, året då…

  • jag fortsätter att vara varsam med mig själv – det är en livsinställning jag alltid bär med mig.
  • jag lever ett mer medvetet digitalt och analogt liv – väljer vilket som passar bäst utifrån given situation.
  • digital 24-timmars-sabbat blir ett vanligt inslag i min vardag. Månatligen? Veckovis? Det ger sig, men minst två per månad.
  • sovrummet är en fredad analog zon, där huserar varken dator, padda eller telefon och behöver jag en väckarklocka får jag lösa det på annat vis än med telefonen.
  • jag inte köper en endaste online-kurs som innebär att jag själv ska titta på diverse videoklipp och reflektera i min enskildhet. Det. Funkar. Inte. För. Mig. Jag har lärt mig det nu.
  • jag, trots ovanstående, ska börja om på, och fullgöra ”A year to clear what is holding you back” som införskaffades under 2017.
  • jag – i gott sällskap – ska på ”analog” skrivarkurs med Bob Hansson på Mundekulla.
  • Pernilla Tillander och jag ska fortsätta arbeta tillsammans – växa, lära oss, och ha fantastiskt kul under tiden – i Skurups Kommun inom ESF-projektet Inkludera & Mötas.
  • jag ska läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, en per vecka; böcker som jag redan har i min ägo. Varje söndag blir det en bloggreflektion om veckans bok.
  • jag utöver de 52 ”böcker jag redan äger som ska läsas” sätter årets #Goodreadsreadingchallenge för 2018 till ett hundra böcker.
  • jag låter min Upholder-tendens (Löfteshållare) få fritt spelrum, vilket märks t ex i ovanstående, som för mig inte är ett straff utan en utmaning, något som lockar, som kittlar, som pirrar inombords!
  • jag satsar på att vara ChattyMeals-värdinna och/eller gå på andras ChattyMeals åtminstone månatligen.
  • cykling och promenerande, likväl som den dagliga sjuan och Headspace-meditationerna, fortsätter vara mina dagliga medspelare i livet.
  • min ekonomiska resurshushållning går till större klarhet – på alla plan. Här har jag ett arbete att göra i att klargöra, för mig själv, vad detta faktiskt betyder så jag vet vad det faktiskt är jag strävar efter.
  • min äldsta tar studenten. Gisses. Som tiden går. Det ska firas!
  • jag – kanske viktigast av allt! – ska njuta av livet, utforska, upptäcka, expandera, och på alla vis låta mig själv ha så roligt det bara går att ha!

Tidigare år har intention yttrat sig i form av ett ord, mer eller mindre. I år ser det annorlunda ut, och jag låter det flöda som vill flöda. Väljer jag att sammanfatta allt ovan så landar jag i följande begrepp: Ett medvetet digitalt och analogt liv. Det är årets intention 2018.