Rädslor

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu, och jag möter många som står i begrepp att vända blad inom olika områden. Därför blev jag så glad när Alan Seale delade nedanstående citat i ett nyhetsbrev i veckan.

mark nepo

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Har du gjort det någon gång? Som egenföretagare har jag gjort det många gånger – att starta eget utmanade ganska många rädslor – men även som privatperson så klart. Det är sådana här tillfällen som gör att jag växer. Och det gillar jag! Berätta gärna hur du tänker kring att ta små kliv för att utmana dina rädslor!

Livsuppgift!

Läste nyligen i Sanna Nova Emilias bok ”Att lära med hjärtat” omLäs boken: Att lära med hjärtat!
att meningen med livet är att hitta en mening med det, och hur vi som individer står inför ett val, att antingen fylla våra liv med mening eller med meningslöshet. Underbart formulerat, och har du inte läst boken så rekommenderar jag den varmt!

För egen del så trillade polletten ned hösten 2010 när jag läste den fantastiska boken The Art of Non-Conformity av Chris Guillebeau. Under tiden jag läste fick jag en uppenbarelse om vad meningen med mitt liv är.  Kunde äntligen sätta ord på det, det hade varit så undflyende under många år, men där och då lossnade det. Så till den milda grad att jag klev upp i vargatimmarna och satt och skrev av mig alla mina tankar kring min nyfunna livsmening!

Meningen med mitt liv är att göra ett positivt avtryck, oavsett som det gäller individer, grupper & avdelningar, företag & organisationer eller samhället i stort. Med detta menar jag att få människor att tro på sin egen förmåga, att bli lite rakare i ryggen i trygg förvissning om att de kan, att de tar ett steg i en riktning de inte trodde var möjligt. Och givetvis är jag en av dem som jag jobbar som allra hårdast med.

Riktning

Meningen med mitt liv är en tanke som jag nuddar vid dagligen, ofta många gånger under en dag. Det hjälper mig att bibehålla fokus men också att hålla rätt riktning.
Berätta gärna om dina tankar kring detta med mening och meningslöshet! Har du hittat meningen med ditt liv?

Flow

Vilken dag! Har haft ett härligt flow hela dagen och dessbättre är den ju inte till ända än. 🙂

Har haft tre härliga möten i verkliga livet. Har deltagit i inspirerande dialog och fått kick-i-häcken-uppmaningar på Facebook. När jag sedan agerade på kick-i-häcken-uppmaningen och skickade iväg en epost med en förfrågan fick jag omedelbar positiv återkoppling dessutom.

Nu njuter jag av den goda kraften som följt mig under dagen, känner in hur det bubblar i mig, var sätter sig känslorna av flow i kroppen min?, låter den skölja över mig själv och min familj, och tänkte också delge er den, därav detta blogginlägg. Att skriva detta fungerar ju också som en stunds reflektion för mig.

by HERO_Respondi, reflektion, flow, energi

Att sätta mig med penna och papper, eller bakom tangentbordet (fast då gäller det att hålla sig från att kolla mailen, undvika min tendens till ”ska bara”-beteende, som att kasta en flukt på Facebook, Aftonbladet, googla den där filmen som någon snackade om eller något annat!) och verkligen samla mina tankar. Få ner på pränt det som hänt, det jag känt, det jag tänkt. Det gillar jag.

Jag har velat göra det mer än jag gjort hittills dock. Därför startade jag denna blogg (och de andra bloggarna jag också har igång/på G för den delen), som ett sätt att minska steget till handling för mig. Nu har jag en liten sporre som säger ”Är det inte dags att skriva ett blogginlägg? Vad har hänt idag som jag vill reflektera lite grann över, som kan ge mig själv och kanske andra något att tänka på?”. Härligt!

Hur reflekterar du över dagen som gått? Dela gärna med dig i en kommentar, kanske ditt sätt att reflektera kan ge inspiration till någon annan!

Inspirationsboken

Har blivit mer och mer förtjust i att fotografera sedan jag blev mor för snart tretton år. Har skapat årliga fotokalendrar på först ett, och sedan två barn, och detta har varit något jag tänkt på under hela året. Strävan efter att fylla kalendern med riktigt fina bilder. Och fina har de varit!

När jag fyllde år tidigare i år önskade jag mig en systemkamera, eftersom jag känt mig begränsad av vår vanliga digitalkamera. Irriterande, frustrerande, har inte i bild kunnat förmedla det jag önskat.

Nu leker jag mycket med min nya kamera (en Nikon D5100, rekommenderas varmt som nybörjar-systemkamera!) och tycker det är fantastiskt roligt!

inspiration, fotobok, Nikon, D5100, blurb, Önskefoto

Skapar mycket fotoböcker av semesterhändelser och njuter av att ha speciella tillfällen förevigade på detta vis. Använder ofta Blurb, men fick häromveckan ett erbjudande om en gratis fotobok från Önskefoto. Tog tillfället i akt att skapa en inspirationsbok till mig själv, och den vill jag dela med er. Jag blir själv inspirerad men också upplyft av naturens skönhet då jag bläddrar i boken. Dessutom inger den mig ett lugn, och det kan behövas idag, i alla fall i mitt liv. Vad får du för känslor när du tittar i den? Berätta gärna för mig, t ex i en kommentar, det skulle göra mig glad!

Önskar er alla en riktigt inspirerande vecka!

Ledas?

Eller leda?

Eller leda?Ja, det är en högst relevant fråga. Troed Troedsson länkade till en tänkvärd artikel idag, och jag håller med!

För två år sedan läste jag ‘Why work sucks, and how to fix it‘ av Cali Ressler och Jodi Thompson från Culture RX. Blev eld och lågor, fast boken i många drag visar bilder från ett Amerika som inte riktigt kan jämföras med svenska förhållanden. Men grundprincipen tror jag benfast på. Ville översätta den till svenska, men gick aldrig i hamn med det projektet. Då. Kanske läge öppna för den tanken igen?

För när jag läser Mattias Janssons artikel är det ROWE jag tänker på. Och då blir jag så vanvettigt sugen på att implementera ROWE i ett företag. Någon som skulle vilja göra den resan tillsammans med mig?

Driven

Finns det oftast en stark och driven individ i en organisation, avdelning, grupp, förening, projektgrupp mm? Delar de starka/drivna upp världen mellan sig, tar sin plats i ett sammanhang där det saknas en tydlig ledarfigur? Blir det maktkamp om två drivna individer arbetar i samma sammanhang? Klarar de av att arbeta tillsammans? Vad händer med sammanslutningar som bara består av drivna ledare? Tar någon på sig rollen att leda gruppen, eller blir det ett vakuum? Är det därför t ex Copenhagen Summit 2009 och Rio-konferensen 2012 bara bidde en tummetott, om ens det?

Är vi så vana vid att det alltid ska vara hierarkiska organisationer så vi helt tappar förmågan att driva själva om organisationen är – åtminstone tänkt – platt? Vad händer när jag som driven individ kommer in som ny i ett sammanhang, där det finns andra som är erfarna och vana? Om dessa dessutom också är starka/drivna individer?

Visst är det förunderligt att jag, som normalt definierar mig som stark och driven, i en samling av likar agerar både osäkert och passivt. Är det för att jag känner att i förhållande till de andra har någon annan mer drivkraft än jag själv? Jag tror det är en pusselbit i alla fall.

I ett sammanhang där det saknas en tydlig ledare tar jag lätt på mig den rollen, kliver in i den enkelt och vant. Uppvisar någon/några andra ett stort driv, kan jag istället ta en mer passiv roll. Blir mer frågande och säker bekräftelse att jag är på rätt spår, vill inte fatta beslut utan att först stämma av med de gamla rävarna.

Och medan detta kanske är bra under en introduktionsfas, så kan det bli förödande om det håller i sig – för då kan den platta organisationen helt kullkastas. Från att ha varit en organisation med drivna individer som agerar utifrån eget ansvar, blir det ett intet, ett vakuum, där ingen ser sig som ledaren som ska fatta beslut och ge order, men ingen heller känner sig ha mandat att fatta egna beslut.

I värsta fall leder det till platt fall, organisationen klarar inte av att agera och blir helt handlingsförlamad.

I bästa fall tar gruppen tag i frågan, lyfter upp den på bordet, granskar, diskuterar och förhåller sig till den. Hur vill vi ha det? Vad passar oss bäst? Gruppen måste då också diskutera om vi vill behålla den platta organisationen. I sådana fall måste alla känna ansvar och både bemyndigas men också på eget bevåg kliva in i sitt eget mandat.

Kan Results-Only Work-Environment (ROWE) vara ett sätt att hantera detta för en platt organisation? Vilken cliff-hanger…