Etikettarkiv: coach

Tolv år

Publicerad den av
7

En av de mest känslomässigt tuffa bloggtexter jag skrivit heter just så. Tolv år. Handlar om något helt annat än vad dagens tolv år belyser. För idag är det ett firande som ska till. Idag för tolv år sedan, den förste oktober 2007, var jag nybakad egenföretagare, då min tidigare anställning tog slut den siste september.

Jag hade inget uppdrag den där måndagen för tolv år sedan, då jag inte ville tala i egen sak innan min anställning tagit slut. Jag hade dock bokat lunch med en tidigare uppdragsgivare, och det resulterade i att jag fick en månads uppdrag. Och på den vägen är det…

Tolv år.
Som jag hållit mig själv i uppdrag av ett eller annat slag.
Det är allt ganska coolt!

Klev in i företagandet utan prestige, med tanken att testa. Och jag gav mig själv lov att backa ur när som helst, om jag inte tyckte om livet som egenföretagare, eller om det skulle smyga sig, eller för den delen om ett helt fantastiskt erbjudande som anställd skulle dyka upp. Uppenbart nog så blev så inte fallet (fast jag fick ett bra attraktivt och ego-smekande erbjudande under de första åren, det fick jag. Under vånda och samtidigt trygg i beslutet, tackade jag nej.), jag har kört på, har haft roligt, har utvecklats och utmanats, och fullkomligt älskar den variation jag skapat i min(a) yrkesroll(er). 

För så är det ju. Jag har idag många olika yrkesroller. Jag är kvalitetskonsult, utbildare, coach, trädförmedlare, nätverkare på olika vis, och banne mig om jag inte också ser mig som både bloggare och poddare om än i blygsam skala. Och jag älskar det! Dessutom är det onekligen så att mitt egenföretagande gjort det enklare för mig att vara God Man till ensamkommande, för att anknyta till ursprungstexten Tolv år.

Och faktiskt har jag på sistone insett att jag såg blivit i det närmaste oanställningsbar (för alla andra utom mig själv, vill säga). Lite svårt att sätta fingret på vari det oanställningsbara ligger, men det är som om jag blivit lite förvildad. Så där som katter kan bli, om de helt sonika flyttar hemifrån för att klara sig själva. Passar inte längre in i de normer och regler som gäller på arbetsplatser. Givetvis menar jag inte att jag biter och rivs, eller mjauar om jag blir instängd i ett rum… utan snarast att jag liksom inte vill gå till e t t kontor, inte heller träffa samma människor varje dag, definitivt inte ha en chef som säger till mig vad jag ska eller inte ska göra, och gud förbjude att jag inte skulle ha friheten att säga Ja eller Nej på eget bevåg. Nu vet jag ju att det finns anställningar som definitivt inte matchar denna min (månne) nidbild, men jag har ju allt jag önskar mig och lite till i min roll som egenföretagare, så varför ändra på ett vinnande koncept?

Nä. Som det ser ut just nu satsar jag på minst 12 år till i egen regi, och… ärligt talat, i dagsläget kan jag inte se att jag nånsin skulle göra något annat än att vara egen. Så jag hoppas innerligt det blir bra många fler än tolv år till!

Uppföljning mars 2019: Som jag är.

Publicerad den av
12

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Mars. Vilken månad! Och den är redan slut dessutom, med råge.
Har hänt enormt mycket i mars – i mig, med mig.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅på den. Snart 1700 sjuor på raken…
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor: 1 löprunda även under mars månad. Tar en runda när och där jag känner för det.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 1 kallbad som å andra sidan innebar två plurr.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan (anmäld till kurs under våren, och så social dans på det!): 7/10 kurstillfällen avklarade, inte missat en enda.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat nästan 6 mil och cyklat knappt 31 mil.

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 17/75 böcker. Bloggat om I det sista regnet (bok 3 av 12 på svenska) och engelska motsvarigheten är A fine balance.
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Missat gitarrplinket tre dagar i mars, och har slutat ställa klockan på tio minuter. Ibland blir det bara en låt, ibland två, ibland tre. Så fullt ut tio minuter per dag blir det inte alltid, men det blir, oftare än inget! Och snart sitter Utan dina andetag utantill, och Shallow som är senaste låt-läxan är på god väg den med, bara för att jag tycker så mycket om den!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 9-10 samt 23-24e mars höll jag digital sabbat. I april siktar jag på digital sabbat 12-13 och 19-20.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: ännu bara på snackstadiet, men det finns lite roliga idéer. Kanske en eller ett par digitala skrivretreats vore något? Tankarna från januari kvarstår.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig: ✅
  • blogga dagligen: ✅
  • börja podda: Alltså… inledande avsnittet klart, upplagt på Soundcloud, och ytterligare tio avsnitt fiffade… men iTunes ratade mig. På kryptiska grunder med en hjälptext som inte gjorde mig klokare. Så jag skrev om. Ratad igen. Skrev om igen. Ratad igen… så då lusläste jag den där hjälptexten ännu en gång och skrev om igen, på lite annat vis. ”Submitted for review” i över en vecka, över månadsskiftet… men idag (4 april) så är den ”Active”! Whoop. Oj liksom – men det får jag skriva mer om i nästa månadssummering ju! *cliffhanger*
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Spinner tankar men inget som konkretiserats. Än.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅I januari och mars nådde jag målen, inte i februari.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅Inte utan att en genomlysning om så bara månadsvis verkligen gör skillnad i medvetenhet kring vad jag har, såväl in som ut! Rekommenderas verkligen.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: bror och svägerska på blixtvisit i Sverige så jag och husets yngste drog till Vejbystrand ett knappt dygn (där jag är så där typiskt mamma-skämmig att jag ställer mig på Stortorget i Ängelholm och d a n s a r tills bror, svägerska, mor och moster anländer med buss – husets yngste måttligt road. Ängelholms invånare drog på smilbanden vill jag lova!), bror som ger introduktion i grundläggande släktforskning med hjälp av appen Ancestry, fiffar det sista av podden och spelar in ett introduktionsavsnitt till densamme, åker på vernissage och ett slottsdygn med mina allrafinaste fruar, kläcker och börjar arbeta på idéen om mitt hjärtebarn i ett coachsamtal med Dave, har en hel helg ägnad åt Stabat Mater med konsert både i Danmark och i Malmö likväl som ett efterföljande sopphäng hemma hos mig för släkt och vänner som kommer på konserten i Husiekyrkan, lyckas få till ett kallbad trots att det blåster storm (minst!), coachar, promenerar, njuter solsken och cykelturer och i stort: lever livet!

Tankespjärn, mitt hjärtebarn!

Publicerad den av
17

Första kontakten
Den tredje februari 2013 stötte jag på ordet tankespjärn för första gången och omgående kände jag på mig att det skulle bli ett favoritord. Mycket riktigt. Så blev det! Jag har pratat, skrivit och levt tankespjärn sedan dess, och mitt liv är bättre som ett direkt resultat av detta.

Fast ärligt talat så har jag levt utifrån dess andemening sedan slutet av augusti 1999, då jag, på grund av omständigheter, tog tillfället i akt att göra två saker. För det första frågade jag mig Tycker du om den du är? För det andra vågade jag svara ärligt. Svaret löd Nej för hundan, jag är så kopiöst trött på mig själv! och på den vägen är det.

Sedan dess har jag utvecklats, expanderat, förändrats (eller kanske snarare blivit mer av den jag faktiskt är, under alla skal som jag själv liksom omgivning gladeligen uppmuntrat mig att dölja mig bakom) och har, som ett direkt resultat av denna upptäcktsfärd gått från att vara den mest negativa person jag någonsin träffat, till att vara en helt annan person. Öppnare, nyfiknare, gladare och defintivt mer energisk och sprudlande.

Vad betyder tankespjärn?
Det är ungefär som att gå till gymmet. Fast det är hjärnan som får ”lyfta tungt” istället för kroppens övriga muskler. Jag menar inte att lösa Sudoku, korsord eller en matte-kluring. Tankespjärn är något som vrider och vänder på världen som jag förstått den. Gör att jag granskar, ifrågasätter, befäster eller omvärderar mina tankar, värderingar och trossatser. Vidgar min förståelse för världen och mig själv, ökar min begreppssfär och gör att jag får syn på sådant som jag ännu inte förstår.

Kort sagt så spränger tankespjärn ramarna för mina inrutade tankebanor. Möjliggör för mig att se, tänka, känna vidare, utanför, bortom de begränsningar jag vallat in min upplevelse av verkligheten med.

Mitt hjärtebarn föds
I ett samtal med min engelsktalande coach Dave, så berättade jag vad tankespjärn är, vad det innebär och har inneburit för mig. Jag sa att om du googlar tankespjärn så dyker jag upp (och en massa goda vänner till mig!). Sen frågade jag vad tankespjärn skulle kunna heta på engelska, bara för att få ett rappt svar tillbaka: Spelar ingen roll, använd tankespjärn!

Och där trillade poletten ner! Klart jag ska använda detta mitt favoritord, oavsett vilket språk jag talar på. Jag menar, inte ens på svenska är tankespjärn ett egentligt ord, utan en ordsammansättning (svenska språkets superkraft!).

Dave spann vidare och sa Men du, du ska ju hålla en tre-dagars tankespjärnsretreat! och på den vägen är det. Datum är satt, hotell bokat, invit formulerad och jag har börjat prata med folk om det. Utmaningen för mig ligger just i det, som du kanske förstått av blogginlägg om hjärtfladder och hjärnspöken, om att ringa och att slå på stora trumman…

Så mycket enklare det är att dölja mig bakom en skärm, bakom det skrivna ordet, eller för den delen en Facebook live eller två. Men det är inte där jag vill vara i detta. Jag vill vara i det personliga mötet mellan två (eller tre för den delen) individer. Det är där och så jag väcker intresset för 60 timmars tankespjärn.

Och nu då?
Ja, du… Nu kavlar jag upp ärmarna och går till jobbet! Jag vill dela med mig av vad tankespjärn som livsfilosofi kan åstadkomma: Hur jag som varit en enormt svart/vit person kan lära om och bli en individ som ser nyanserna – och jag lovar, livet är så ofantligt mycket roligare och mer intressant att leva nu, med en härlig mix av jävlaranamma, dådkraft och ödmjukhet. För det är vad tankespjärn inneburit för mig, i stort.

Så jag kommer räcka ut en hand, både här och där. Ringer jag just dig, så vet du vad jag vill prata mer om. Och tycker du att det här låter intressant så tar jag mer än gärna emot en utsträckt hand från dig. Kanske du är intresserad för egen del? Kanske känner du någon du tror kunde vara intresserad, som du vill koppla mig med? All hjälp och allt stöd du kan och vill bidra med tas tacksamt emot!

Läs beskrivningen av 60 timmars tankespjärn och hör av dig (lägg en kommentar, skicka ett mail till helena.roth at respondi.se eller slå mig en signal på 0707660303) så besvarar jag gladeligen allsköns frågor och funderingar detta mitt hjärtebarn kan ha väckt i dig!

Bestäm dig, sa Dave.

Publicerad den av
4

Coachsamtal med min coach idag, och jag fick precis vad jag behövde. En knuff i häcken för att fatta ett beslut. Ett beslut kring något jag just nu skapar, som ger mig något att arbeta vidare med. Vad, hur länge, hur många. Var och när återstår att besluta om, men nu när jag bestämt mig för hur länge och hur många så är var och när ganska enkla att besluta om.

Idéen kläcktes för ett par veckor sedan och landade så himla bra i mig. Känns helt rätt! En fokuspunkt som naturlig slut- såväl som startpunkt på den resa jag gjort och gör, en övergång från en fas till en annan, och jag har hållit mig i mitt varför i ett par veckors tid, för att landa i det. Men Hur:et har fladdrat in och ut ur synfältet mitt, och det blev tydligt idag att jag lätt skulle kunna fastna här. I val och kval. Ska det vara si, eller så? Ska det vara x eller y antal deltagare? En dag, två dagar, tre dagar, samlat eller utspritt? Och hundra andra funderingar…

Där hade jag kunnat uppehålla mig lång tid. Men icke.
Bestäm dig, sa Dave.

Så jag bestämde mig.
Vad vi ska hitta på.
Hur många vi ska vara och hur många dagar vi ska vara tillsammans.
Klart!

Så skönt.
Nu vet jag.
Och kan börja jobba för det.

Ett pilotprojekt blir det, och pirrar gör det. Rejält, och på det allra bästa av sätt!

Hej då 2018!

Publicerad den av
10

Hej då 2018, året då…

  • jag utvidgade tidigare års intention, från ett ord till en hel mening: ett medvetet digitalt och analogt liv, som jag därefter utvecklade med en massa aktiviteter och planer, som jag sedan följt upp månadsvis på bloggen.
  • jag rivstartade januari med att vara lärare på Newton yrkeshögskola. Kursen heter Kartläggning och dokumentation av processer, och jag gav den för kravalaytiker IT. Spännande, utmanande och väldigt utvecklande! Kör favorit i repris, då jag ska ge kursen även i januari 2019.
  • skilsmässan gick igenom, och i samband med det köpte jag ut honom från huset, som jag nu äger till fullo (med bistånd från banken så klart).
  • jag besökte Paris för första gången, tillsammans med barnen, mor, moster, bror och brorsdöttrar. Härligt!
  • mitt stora barn (jamen ni vet…. det är hen ju, mitt barn. Och ändå… snart vuxen!) tog studenten.
  • jag börjat utforska både inre och yttre dimensioner av mig själv på sätt jag inte tidigare låtit mig. Födelsedagen min inföll under en gudinnehelg i Malmö, därefter drog jag tack vare Pernillas peppande till No Mind-festivalen på Ängsbacka. Mot slutet av sommaren målade jag först mandala hos Lisa Withlovelisa Rislöw bara för att direkt därefter djupdyka i en två-dagars Lekfull tantra-kurs hos Charlotte. Wow säger jag bara! Kanske inte helt förvånande har jag också laddat ner Tinder…
  • jag under en hel veckas tid hade mina fantastiska Campfire Sisters på besök i Sverige.
  • ESF-projektet Inkludera & Mötas som varit en stor del av mitt liv senaste två åren avslutades. Jag och Pernilla körde Ringar på vattnet 2.0 för skola inom ramen för projektet, och därefter vann vi en upphandling för att under 2019-2020 köra Ringar på vattnet för vård och omsorg – känns fantastiskt inspirerande!
  • jag varit låg i ett halvårs tid… vilket jag insåg först då jag inte längre var låg i månadsskiftet oktober/november. Inte så förvånande efter de senaste årens omvälvningar i liv och leverne, och ändå, ganska skönt att ”vara tillbaka”.
  • jag hoppade på #BusinessBoomUtmaning på Facebook i november månad, och har sedan dess kört en Facebook Live varje dag, något jag tror jag kommer fortsätta med! Roligt, utvecklande och lärorikt. Tidigare under hösten spelade jag in min första #TeachingOfTheDay på Caspians anmodan, och båda dessa aktiviteterna har fått igång mig på många vis, såväl tankemässigt som kreativt.
  • jag äntligen började dansa swing igen, även kallat Lindy hop. Gick en nybörjarhelg i slutet av november, har gått på social dans på Moriskan ett flertal onsdagar sedan dess och är nu anmäld till B-kursen 10 onsdagar under våren. Oh, vad det är roligt!
  • det börjar ordna sig för mina Goda Barn. Har bara ett Gott Barn kvar, som God Man, men jag håller så klart kontakten med de övriga. Och det gläder mig att det går bra för dem allesammans.Håller tummar och tår för att det fortsätter så!
  • jag äntligen skaffade mig en ny coach – och oj vad jag är nyfiket pirrig inför vad detta kommer att leda till under 2019! Ett är säkert, och det är att jag vill coacha mer än vad jag gjort de senaste åren, något jag ser fram emot.
  • jag lät min Upholder-tendens få fritt spelrum (än friare än tidigare). Det har yttrat sig bland annat i…
    * digital sabbat 21 gånger under året, minst 24 timmar men stundtals 48 timmar
    * 5 genomförda ChattyMeals här hemma och ett ChattyMeals som jag besökt
    * 52 löprundor, vilket utslaget ger en per vecka, precis som jag föresatt mig
    * 110 dagar med gitarrspelande
    * att dagens Seven var den 1597e på raken (ja. 1597 dagar i rad har jag gjort morgongympa!). Under året har jag i samband med min sjua också gjort 2890 burpees (totalt sedan jag hoppade på Mauris burpees-utmaning den 28e maj 2016 har jag inte missat en enda dag, och totalt sedan dess har jag gjort 12442 burpees).
    * att jag också gjort 1597 Headspace-meditationer, men dock inte på raken som sjuan. Idag genomförde jag dag 108 på raken. Av någon anledning är sjuan enklare att komma ihåg än meditationen, så emellanåt glömmer jag bort den.
    * att jag bestämt mig för att nå hela vägen i min tyskakurs på DuoLingo – idag gjorde jag dag 157 på raken och jag har bara 11 ”kurs-pluppar” kvar att få upp till nivå 2, sen har jag nått nivå två på hela kursen. Det finns totalt fem nivåer, så jag har att göra ett par år till, tror jag bestämt!
  • Och så har vi läsandet som varit så massivt att det förtjänar en alldeles egen punkt.
    Jag satte mig för att läsa 100 böcker i år, något jag gick i hamn med dagen före nyårsafton. Lyckades klämma in ytterligare en bok idag, så totalt 101 böcker har jag läst under 2018, omfattande 28 723 sidor.
    Dessutom hade jag två till utmaningar gällande läsning:
    1) att läsa 26 svenska och 26 engelska böcker, som jag valde ut för ett år sedan (böcker jag redan hade hemma helt enkelt, hyllvärmare vars tid äntligen skulle komma!), och att blogga en bokreflektion från dessa böcker varje söndag på mina två bloggar. Den utmaningen spurtade jag i hamn med lite innan midnatt natten till idag, med The Black Swan som sista bok av de engelska.
    2) att #läsaalfabetet2018, en utmaning som trillade över mig tack vare en kommentar på ett blogginlägg. Den kom jag bara delvis i mål med, då jag nådde 21 av 29 bokstäver på författares förnamn, 23 av 29 bokstäver på författares efternamn, 24 av 29 på titel men lyckligtvis parerat detta så att jag i gemensamt-listan lyckades nå 29 av 29 bokstäver, dvs hela alfabetet!

Nu är det dags att börja förbereda kvällens nyårsmeny. Jag är tacksam och glad över ett innehållsrikt och spännande år, och det känns samtidigt väldigt skönt att ”lägga 2018 till handlingarna” på detta viset. Med en återblick som gör gott, ger chans till ett mentalt avslut och ger utrymme för avstamp inför kommande år.

Därmed önskar jag dig och de dina ett riktigt gott nytt år!

Jag älskar det jag gör!

Publicerad den av
26

Har haft en fantastiskt underbart härlig dag, som började med en CoachWalk med den klient som hängt med allra längst på min resa som coach. Att få börja dagen med att gå bredvid en individ som får insikt på insikt är stort.

Sen kom Pernilla Tillander för en snabb lunch innan vi satte oss i bilen på väg till Skurup där vi kör insatsen ”Ringar på vattnet – vi gör bättre när vi kan” för all förskolepersonal i kommunen, inom ramen för ESF-projektet ”Inkludera och mötas”, ett fantastiskt initiativ som Annhild Månsson roddar. Utifrån den insatsen har vi också fått till stånd en fördjupning för förskolechefer och enhetsutvecklare. Under eftermiddagen körde vi den andra av fyra workshops med detta något mindre gäng.

Och oj vad jag älskar, älskar, älskar det jag gör alltså! Att se människor kliva fram, steppa upp, dela med sig, våga blotta sig, ställa den där frågan som skaver, bjuda på sig själva och försöka, försöka igen, brista ut i asgarv åt hur tokigt det kan bli och sen köra tredje gången gillt och bara sätta det klockrent – det är en ynnest, och jag blir rörd till tårar, får gåshud med jämna mellanrum, skrattar så jag får magknip och njuter av att se människor växa.

Som bonus (och detta ”ska man inte egentligen avslöja, men det skiter jag i”) så växer jag själv! Jag får hjälp, insikter, utmanas och bekräftas och lär mig varje gång jag möter (på riktigt: möter!) människor på detta viset. Och så är det så himla roligt att arbeta ihop med Pernilla ska ni veta – detta är ett samarbete som ger mersmak och jag ser med pirr och glädje och stor dos nyfikenhet fram emot vad mer vi kommer hitta på tillsammans.

Bye bye 2015!

Publicerad den av
2

Sit down to write a few lines on the highlights of the year… and discover my mind is blank. Open my calendar and start to scroll, month by month, and wow. What a year. Again, Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and memorable?2015en

2015 has a lot to offer. Considering how much I travelled in 2014 I never thought 2015 would be yet another year filled with travels. All in all I actually think I travelled even more times than 2014, even though the duration was mostly shorter.

Creating the impossible
I started off the year with 90 days online-course with and by Michael Neill. Creating the impossible really made an impression on me, and the project I chose really gave me a lot of room for expansion.

#cleanse4expansion
This was my project for Creating the impossible. 90 + 90 days of daily cleanse, aiming to go through both my physical and digital home. Each thing in its place, and a place for each thing. You would not believe the amount of cleansing I did. I managed to work through almost every little bit of my house, I donated a lot of stuff, and it feels so good. It’s as nice to have done a significant inroads on my digital vistas, most notably my Evernote-account and my Dropbox.

#afkUmeå, Sweden
What would a year be without an #afkSkolvåren (i.e. School-spring)? Luckily, I didn’t have to discover this in 2015 either, and for that I am very happy. Do you know what it feels like to be a part of such an incredible movement that #skolvåren is?

Innate Health conference, England
What an experience. The realization that I won’t be attending more conferences like this, where the main part (or all?) is about intake, and very little is about taking active part and cocreating, was a large one. And yet. Listening to Dicken Bettinger, made the entire journey worth it. I was deeply touched, and reinforced in my hope for the future at that.

Mainland support Almedalen
After three years at Almedalen I chose to stay at home to be the mainland support for the #skolvåren gang on site. This was both very rewarding and tough. Not to be right smack in the middle of it all, very curious as to what’s happening, whom are they meeting, what possible connections and future collaborations are being born and so on. A lot of thought, and without a doubt it’s very less taxing for body and psyche to act as mainland support rather than being there on site. But the number of tweets certainly dwindled!

Center for Sustainable Change
Board member and chair of the Programming Committee is also something new for 2015. The Center for Sustainable Change, with strong roots in the US, is an organization in the midst of a transformation, and I’ve been given an opportunity to contribute with my thoughts, energy and wisdom. Let me tell you, there is a lot of learning opportunities here for me!

Human Potential Realization summit, The Netherlands
As a total opposite to the Innate Health conference, this was a fully co-creative experience. 2,5 days of intense energy and connection, connective harmonies and exploration. What a magnificent experience, and there is more to come!

Choir tour with a royal twist, England
The day after coming home forn the Human Potential Realization summit it was takeoff time to head off to England with the rest of my choir and our smashing choir master Jens. 4 days of fun and singing in an England on it’s best behavior (weather wise!). What a treat!

#theconf
A little over a year ago I bought two get-two-pay-for-one-tickets to #theconf, an odd sort of conference organized by Media Evolution i Malmö since quite a few years back. I gave away my extra ticket to Michael Sillion, who did a great job at summarizing Derek Sivers small gigs. DThese short snippets of mindbendingly well spoken thoughts were really great, and along with Suleiman Bakhit they were my main take-aways from #theconf, which is a conference I strongly recommend you attend.

#SethinLondon, England
This was high-impact. Talk about being wowed! A 5 hour Q&A-session with Seth Godin, in front of an audience of 400 people, including me and (yet again!) Michael Sillion. He was the best travel companion I could have to ensure that this very powerful experience won’t stay an experience as such, but will actually grow into something more permanent. The experience in itself was the inspiration for my advent calendar here on the blog this year.

#ULab
Sara Modig asked a handful of people if we wanted to join her for #ULab, a MOOC with and of Otto Scharmer, the father of Theory U. JI was all game, along with five others, and we set up our own coaching circle. Now what an experience that turned out to be. And such an amazing set up of people to experience this with. And it won’t end either, my coaching circle will run through the entire #ULab course once more, in slightly slower tempo, starting January. Read the summary in Huffington Post, written by Otto Scharmer, and definitely keep an eye out for future MOOCs!

KASAM – a feeling of connection
Thanks. My deepest thanks to you all, who surround me. Connections that Näve contributed to, a co-creation that enrich my life. For real. It’s not just something I state here, because it sounds a bit fancy. I truly mean it. These past few years have meant that I now am surrounded by a supporting circle of friends and family who play a large part in my personal development. No matter the life-force of a seed, if the soil isn’t just right for it, nothing good will come out of it anyway. And the soil I thread in is extremely life-affirming, let me tell you! It consists, amongst other things, of my MasterMind-gang, my life line, and the #skolvåren mobile office. Ledarlyftet, everyone at Being at full potential and many others. Newfound friends, such as Tess. Relationships that have grown deeper, such as with Dominic. And not to forget, Carla, my coach, mirroring me, and giving me wisdom and loving nudges along the way. My deepest heartfelt tanks to you all, both those specifically singled out here, and everyone else!

My family
In think and thin, in rain as well as sunshine, in the ordinaryness of life as well as on vacation and on travels – this year to London, Franska Rivieran and Madrid, to name three. Love and care, irritation and quarrels. We encompass it all, together, and I love you! Add to that the joy of having gotten another two bonus-grandchildren during 2015, and you can understand what a rewarding life it’s been on a strictly private level as well.

HEROs very own day
Mmm. That’s what the calendar says, weekly, a full day, and have done, since the end of August. It doesn’t always turn into a full day. And I move it around when needs be. But it’s a significant change. I have started to put Myself as my top priority, and truly stand for it. To say No is an art Iäve been practicing a lot since I posted HEROs very own day as a regular activity in my calendar, and it’s been very instructive and worthwhile. I don’t know exactly what 2016 will bring for me, but HEROs very own day will most definitely be a piece of the puzzle that I will bring with me in to the upcoming year!

And what a year. Again. Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and totally memorable – all the years that pass?

Hej då 2015!

Publicerad den av
4

Sätter mig för att skriva några rader om årets höjdpunkter…. när hjärnan känns helt blank. Öppnar kalendern och börjar bläddra, månad för månad, och oj. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – åren som går?2015sv2015 bjöd på mycket. Med tanke på hur mycket jag reste 2014 trodde jag aldrig att 2015 skulle bli ett år fyllt av resor. Det blev nog tom ännu fler resor än 2014, om än inte fullt så långa.

Creating the impossible
Året inleddes med 90 dagar online-kurs av och med Michael Neill. Creating the impossible gjorde verkligen ett avtryck på mig, och projektet jag valde gav utrymme för oerhört mycket expansion.

#cleanse4expansion
Detta var mitt creating the impossible-projekt. 90 + 90 dagar av dagligt röjande, i syfte att gå igenom både mitt fysiska såväl som mitt digitala hem. Var sak på sin plats och en plats för varje sak. Oj vad jag röjde. Nästan varenda liten bit av huset blev genomgången, mycket prylar bortskänkta och det känns oerhört skönt. Lika skönt att ha gjort stora insatser i mina digitala visten, mest anmärkningsvärt Evernote och Dropbox.

#afkUmeå, Sverige
Vad vore ett år utan en #afkSkolvåren? Som tur är behövde jag inte uppleva det under 2015 och det är jag glad för. Vet du hur det känns att vara en del av en så fantastisk företeelse som ansvarsrörelsen #skolvåren är?

Innate Health conference, England
Omtumlande upplevelse. Insikten att jag inte ska åka på fler konferenser av detta slag, där huvuddelen (eller allt) består av intryck, och väldigt lite delaktighet och samskapande, var väldigt stor. Men ändå, att få lyssna till Dicken Bettinger, det var värt allt. Blev så oerhört berörd, och stärkt i mitt hopp om framtiden.

Fastlandssupport Almedalen
Efter tre år i Almedalen valde jag att stanna hemma och agera fastlandssupport till #skolvåren:s gäng istället. Något som var både oerhört givande och väldigt tufft. Att inte befinna sig mitt i smeten, nyfiket undrande hur det går, vad händer, vem träffar dem, vilka kontakter och blivande samarbeten föds osv osv osv. Många tankar blev det och onekligen tär det mindre på kropp och psyke att vara fastlandssupport kontra att befinna sig på plats. Men väsentligt mycket färre tweets blir det dessutom.

Center for Sustainable Change
Styrelsemedlem och ordförande i Programming Committee har jag också blivit under 2015. En organisation med rötter i USA som är mitt uppe i en transformation, där jag har fått chansen att bidra med mina tankar, min energi och min visdom. Snacka om lärorikt!

Human Potential Realization summit, Nederländerna
Som en total motsats till Innate Health conference, så var detta en fullkomligt samskapad upplevelse. 2,5 dagar av intensiv energy och samhörighet, sammanflätade harmonier och utforskande. Vilken fantastisk upplevelse, och det kommer mera!

Körturné med kunglig glans, England
Dagen efter hemkomst från Human Potential Realization summit var det avfärd till England tillsammans med resten av min kör och vår underbare körledare Jens. 4 dagar av hygge och sång i ett ljuvligt höstvarmt England. Vilken ynnest!

#theconf
För ett drygt år sedan köpte jag gå-två-betala-för-en-biljett till #theconf, en annorlunda konferens anordnad av Media Evolution i Malmö sedan ett antal år tillbaka. Gav bort min extrabiljett till Michael Sillion, som summerat Derek Sivers små uppträden. Dessa korta tankespjärn var enormt berikande, och tillsammans med Suleiman Bakhit var de min största behållning från #theconf, som jag definitivt rekommenderar att du går på.

#SethinLondon, England
Detta var high-impact. Snacka om wowad! En 5 timmars Q&A-session med Seth Godin, för en publik om 400 personer, inklusive mig och (även här!) Michael Sillion. Bästa ressällskapet för att säkra att denna oerhört starka upplevelse inte heller stannar vid en upplevelse, utan faktiskt blir något som gör bestående intryck. Upplevelsen i sig inspirerade mig till årets julkalender.

#ULab
Sara Modig kastade ut en fråga till en handfull människor om vi ville haka på henne på #ULab, en MOOC med och av Otto Scharmer, fadern till Theory U. Jag hakade på, tillsammans med totalt sex andra, och vi utgör en egen liten coaching-cirkel. Vilken upplevelse. Och vilket fantastiskt gäng att uppleva detta tillsammans med. Och inte tar det slut här heller, vår coachingcirkel ska gå igenom hela #ULab-kursen tillsammans en gång till, i lite långsammare tempo, med start i januari. Läs summeringen i Huffington Post, skriven av Otto Scharmer, och håll definitivt koll på kommande MOOC:ar!

KASAM
Tack. Mitt djupaste tack till er alla, som finns i min omgivning. Sammanhang jag bidragit till att skapa, ett samskapande som berikar mitt liv. På riktigt. Inte bara något jag säger, för att det låter tjusigt. Jag menar det verkligen. De senaste åren har medfört att jag nu har en stödjande omgivning som är en stor del i min egen utveckling. Ett frö kan vara nog så livskraftigt, om jordmånen är undermålig blir det inget bra av det ändå, och min jordmån är helt fantastiskt livgivande ska du veta! Jordmånen består bland annat av MasterMind-gänget, min livlina, och #skolvårens mobile office. Ledarlyftet, Being at full potential-gänget och många fler. Nyvunna vänner, som Tess. Fördjupade relationer, som Dominic. Och inte minst Carla, min coach, som speglar mig, och ger mig vishet och kärleksfull pepp och puff på vägen. Ett hjärtinnerligt tack till er alla, nämnda som onämnda!

Min familj
I ur och skur, i vardag såväl som på semester och under resor – i år bland annat London, Franska Rivieran och Madrid. Kärlek och omsorg, irritation och bråk. Allt omfamnar vi, tillsammans, och jag älskar er! Lägg till det ynnesten att ha berikats med ytterligare två bonus-barnbarn under året, så förstår ni vilket underbart år det varit på det privata planet.

HEROs very own day
Mmm. Så står det i kalendern, varje vecka, en hel dag, och har så gjort sedan slutet av augusti. Det blir inte alltid en full dag. Och dagen kan flyttas vid behov. Men det är en signifikant förändring. Jag har börjat prioritera Mig, och verkligen stå för det. Att säga Nej är en konst jag har fått chans att öva tack vare HEROs very own day, och det har varit oerhört lärorikt. Vet inte exakt vad 2016 kommer att medföra, men detta är en av sakerna jag definitivt ska ta med mig in i det kommande året!

Som sagt. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – alla dessa år som går?

An epidemic of harshness

Publicerad den av
2

I used to have an inner dialogue akin to a mix of Hitler/Mao/Stalin, or that’s how I remember it, anyway. I don’t anymore. The voices of dictators inside myself, is a thing of the past. I can’t pinpoint an exact time when they stopped, but gradually, over these past 10 years or so, their once overpowering and loud voices got more quiet, less frequent, and nowadays, I basically don’t hear them, at all.

I know the moment where I realized I didn’t have to believe them, didn’t have to act out their orders. It’s probably 9 years ago, by now. Coming for a session with my therapist, I didn’t have cash with me, to pay for the session. I berated myself, prostrated myself, viciously whipped myself with verbal lashes. So ashamed of myself, stuck in the feeling that I was disrespectful to my therapist. She looked at me, astonished at what she saw. Asked ”Why are you so hard on yourself?” and I gasped ”You don’t have to be?”. ”No”, she said, continuing, ”I would have just said ‘I didn’t bring cash today, I’ll bring it next time”.

Flabbergasted, my only respons was ”You can do that? You don’t have to whip yourself into submission for failing to live up to your own standards?”.

That was a pivotal moment in me, discovering myself.

Since then, I’ve come such a long way that the dictators rarely, if ever, let their voice reverberate within my head.

I quite often recount this story with coach clients, because I’ve found most people recognize this. All but one client, actually. And I’ve had coaching conversation with hundreds of people by now.

All.

But.

One.

Of those I’ve brought this up with, recognize this in themselves. harshnessThat has led to me to the conclusion that there is a raging epidemic, spread across the globe, across the human population. At least within the Western hemisphere. An epidemic of inner harshness. A harshness that makes us behave internally in a manner we would never want to expose another living being to.

And the problem with this epidemic is that it’s all but invisible. Because when I see someone that I really admire, I compare my inside (my inner climate) with someone else’s outside. Having no clue. Absolutely none, as to what that person’s inner dialogue sounds like. He/She might look like he/she has it all together, on the outside – but what goes on within?

DAY 4 #NAJOWRIMOPROMPT: Create personal door signs

Publicerad den av
2

For today’s prompt, write and/or draw three signs that you would hang on your home door, work door, or even your forehead to let others know what you allow and don’t allow in your life. For example, a sign might be, “No Gossiping” or “Please Knock First.”

Now write about your signs and how you will enforce them, or how you already enforce them. Are there ways you can communicate your signs without actually posting them? Or should one or more of them be physically posted?

stay out door signs

I am taking part of the MITx #ULab MOOC and one of the things that has really struck a cord in me have been the voices of judgement, cynicism and fear, that Theory U talk about as detrimental to deep listening. Listening to these voices are effective road blocks hindering you from being able to drop down into presencing.

So how to enforce them? Do I need to print these out, laminate them and post them around the house? Well. That might not be a bad idea actually… But is it a necessity? Well no. Not really. I am lucky that I have created a setting whereupon I am around people who remind me of when I do listen to, or talk from a place of judgement, cynicism or fear. My coach Carla does a great job, constantly reigning me in to self-compassion and other-compassion, for instance. Friends in my MasterMind-group and in #skolvåren hold a space where I can voice thoughts stemming from these emotions without being condemned, while gently reminding me of my why, and how I want to show up in the world. Having that ”safe space” where I can rage against the world and perceived injustices is a great outlet of frustration, and getting it out of my system makes it easier to get back on track faster.

I am a great help myself in keeping the voices of judgement, cynicism and fear out, as I have gotten so used to observing myself. So I am better at noticing when I am judging, being cynical (which probably is the one of these emotions that pop up the least for me) or acting out of fear. That opens up for asking myself whether or not it’s in service to me to continue to entertain these thoughts or if I should show them the way to the door.

What really make a difference though is to tune in to the energies of people I am in conversation with. Where are they coming from? Is it the voice of judgement, cynicism and fear speaking, or are they speaking from an open mind, open heart and open will? If it is, and I can spot it, it’s much easier for me to refrain from stepping into judgement myself. Rather, empathy is invoked in me, because I know full well what it’s like to come from the place of judgement/cynicism/fear. Sometimes, the conversation can take a sudden turn to something deeper when I drop down to a deeper place of listening. Sometimes. Not so. And I’ve learned, the hard way, to step out of that type of interaction if there is no shift in energy or awareness. There is neither giving nor receiving in those instances, and hence, I bow out. Politely if I can, silently at times, and hopefully, very seldom with a tiny jab in the back. Because that’s not who I want to be in the world. 

What about you? What would your three door signs look like?