Slentrianmässiga Ja

Slentrianmässiga Ja, i den fällan faller jag oerhört lätt. Jag har blivit så möjlighetsfokuserad att jag sällan ser problem som något omöjligt, och säger därför Ja…. utan att tänka efter, gå inåt, känna efter, vad vill jag, är det jag som ska göra detta, är jag bäst lämpad, brinner jag för det som ska göras, ja, vad vill jag helt enkelt?

Och så säger jag Ja. Och Ja. Och Ja. Osv.

Och vad händer då?

Jo, värdet av mina Ja sjunker. De devalveras, om jag alltid bara säger Ja, utan reflektion, utan förankring i mig själv. Och där har jag hamnat. Jag säger Ja, för det är klart att det är möjligt, och så tappar mitt Ja lite av sitt värde, det devalveras.

Och ännu en sak händer.

För om jag säger Ja till allt…. ovansett om det är en etta eller en sjua på min tio-gradiga skala av drömuppdrag – kommer jag då att ha möjlighet att säga JA till tian när den väl står vid dörren och vill kliva på?

Om min kalender är fylld av 2:or, 5:or, 7:or och tom 9,9:or, har jag då utrymme för 10:orna? Jag inser att svaret för mig är Nej. Jag vill förankra mina Ja tydligare i mig själv, inte bara svara Ja, för det är så lätt, är det minst besvärliga och därmed enklaste alternativet. Men är det vad som gagnar mig och världen mest? Kanske. Kanske inte. Men om jag slentrianmässigt svarar Ja så vet jag inte. Därför lovar jag mig själv att undvika slentrianmässiga Ja från och med nu, jag lovar att tänka efter och verkligen bli klar om något är ett Ja eller ett Nej. Inga halvmesyrer för mig längre!

Kalender

Vad fyller du din kalender med?

9 thoughts on “Slentrianmässiga Ja

  1. Jag har länge förespråkat nej-kursen. Jag lider av både ja-sjukan och tidsoptimism. Jag tänker att om jag inte säger jag kanske jag inte får frågan igen. Och allt känns ju så viktigt. och det är en sån kick att få frågan. Jag behövs! och så där fortsätter det. Det knepiga är att det tar aldrig slut. Jag menar, den som har sagt flest ja när hen dör vinner? Så fungerar det ju inte. Samtidigt är det så svårt att våga säga nej. Bra text.

  2. Kanske viktigt att njuta (så mycket det går) av alla ja, oavsett ”värde”. Bara en tanke.
    I ärlighetens namn har jag tänkt på exakt samma vis. Men tiorna är ju inte de vanligaste, eller hur?

    • Ja, du har en bra poäng där, i att njuta av det man får i Ja-form. Sant. Och bredden är ju också intressant och relevant att ha koll på – men som med det mesta, lagom är bäst? Dvs, bara 2or, eller bara 10or är kanske inte optimalt i sig? Mixen som gäller?

  3. Älskade ditt tänk om att kategorisera dina ”ja:n” i tio-skalan. Det är ju så sant! Säger vi ja till för många tvåor kanske vi inte får plats med tian när den kommer! Dagens visa ord helt klart.

  4. Ping: Bye bye 2015! | HERO – the coach

  5. Ping: Hej då 2015! | HERO – the coach

  6. Jag fyller min kalender med, jättemycket… Jag behöver nog också att tänka om lite.. 😉 Tack för att du gjorde mig uppmärksam på mitt lilla problem..
    /Kenneth…

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s