Min ultimata pod-lista!

Har skapat en podlista med engelska poddar som jag verkligen rekommenderar, och tänkte först fylla den med 100 poddar innan jag skapar en svensk motsvarighet. Men… nä. Det är läge att skapa motsvarigheten till The Ultimate Podlist.

Jag lyssnar oerhört mycket till poddar. Mestadels engelska, men nog har jag även lite svenska guldkorn som ess i rockärmen. Jag kommer att tipsa om poddar som jag antingen har, eller kommer att, blogga om, eftersom jag gärna vill förmedla vad det är som lockar mig med avsnittet i fråga.

Rätt upp och ned så kan jag komma på fem avsnitt som jag gärna vill ha med på min 100-lista (som jag kommer skapa som ett separat inlägg som jag uppdaterar med oregelbundenhet):

#062 Pace on earth – Anders Nordström, Sveriges fotguru

Ett Samtal – Med Sara Modig

100%-podden möter Therese Mabon

60 minuter – 39. Antje Jackelén

Kaxigt nog avslutar jag med en pod med mig själv som gäst:
(Ännu) Ett Samtal – Med Helena Roth

Har inte bloggat om Ett Samtal med själssystra Sara modig (än) men det ska jag definitivt, och detsamma om avsnittet från 60 minuter med Antje Jackelén. Och har ju inte ens nämnt några avsnitt av Myter och Mysterier, och… Jamen jodå, nog ska jag lätt kunna skrapa ihop en ganska skaplig lista över favoritpodavsnitt även på svenska allt!

Vad är ditt bästa pod-avsnitt? Har du något som du lyssnat till om och om igen? Eller ett sånt där avsnitt som gör att du helt plötsligt ser världen i ett annat ljus? Tar mer än gärna emot tips!

Förmåga till lärande och reflektion

Jag ser ännu en röd tråd: lärande. I olika former och färger. Och förändring som gagnar förutsätter förmåga till lärande och reflektion. Som du är mästare i. ❤️

Sara Modig, min själssöstra, skrev kommentaren på mitt inlägg Bästa föreläsaren!

Min röda tråd är förändring, det är vad jag sett. Men Sara har rätt, lärandet är på sätt och vis grundförutsättning för förändringen, precis som hon skriver. Jag vet hur skicklig hon är på det hon gör, där utforskande är grundbulten som löper som hennes röda tråd, med resiliens och hållbarhet i fokus. Saras spegling är därför värdefull för mig, inte minst eftersom hon följt mig nära i sex års tid.

Så. Jag testar. Leker med orden Sara gav mig. Smakar på dem, utforskar dem, känner efter vad som händer i mig när jag skriver och uttalar dem:
Förändring som gagnar förutsätter förmåga till lärande och reflektion. 

Jag vågade inte möta människor förut. Vändningen kom först när jag började beträda vägen jag gett namnet varsam samvaro med mig själv. Då kunde jag möta människor, på riktigt, släppa in och bli insläppt, glipan i pansarskalet växte och successivt började jag lära mig. Verkligen lära mig.

Innan dess så kunde jag lära mig på ytan. Men inte ta till mig. Inte ändra på mig, inte använda kunskaperna jag stötte på, helt enkelt för att jag inte vågade erkänna att jag inte redan ”var perfekt”. Med min hårda inre dialog var jag fast i en form av självskadebeteende som inte syntes utåt, men som gjorde mig illa inåt. Och självfallet påverkade det också alla nära och kära.

När jag släppte på förlåten och tog myrsteg på myrsteg mot en mer varsam samvaro med mig själv började jag också utveckla min förmåga till lärande och reflektion. Och därmed ökade min kompetens, som människa, som Helena. Och då fanns helt plötsligt grundförutsättningarna på plats för förändring, för reell utvecklig, för expansion som människa, ett utforskande genom upplevelser, samtal och varsam självsamvaro.

Så ja. Sara. Du sätter verkligen hammaren på spiken, det är förmågan till lärande och reflektion som möjliggör förändring som gagnar. Tack för den gåvan!

 

Ingen kalender för mig i år inte

Första året på jag vet inte när som jag inte har en julkalender på bloggen. Möjligen ända sedan 2012 faktiskt. Har kört julkalendrar på både egen blogg och #skolvåren:s blogg under flera år, men nu… nä. Ingen lust. Ingen ork? Inga idéer. Pallar inte, som flera av mina Gode Barn brukar säga. 🙂

Jag finner stort nöje i att följa andras kalendrar dock. Sara Modig skriver till exempel så vackert och poetiskt om känslostormar att jag blir rent rörd till tårar. Susanne Granat Ahlstrand instagrammar sin julkalender, dessa vidunderliga målningar som jag älskar från djupet av mitt hjärta. De har en skönhet och finurlighet som jag fullkomligt avgudar! Och så Mauri Liebendörfers fantastiska Vextmat som ger mig en välproducerad lucka varje dag, också den på Instagram, där jag lär mig matnyttigt såväl som roligt emellanåt.

Själv är jag grymt nöjd med att jag i söndags bäddade rent med tomtelakan, rotade fram och fiffade adventsljusstake, stjärnor i fönstren, en liten tomtenissa på toaletten, belysning i flädern på framsidan och lite allmänt smått och gott i pyntväg. Räcker långt i år, känner jag!

#skolvåren förenar

Att knata runt lite i Visby under Almedalen är ganska roligt, så här fjärde året. Stöter på vänner och bekanta, människor jag  (mestadels) träffar väldigt sällan (typ i Almedalen!), men tycker väldigt mycket om. 


Som Ninni Udén som jag aldrig för träffat i köttet – den där första kramen när man aldrig setts, men ändock är vänner! Den är något speciellt. 

Sen passade jag på att kroka arm med Ninni och Henrik Almén från Fler Unga under #skolvåren och Fler Unga:s gemensamma #walkntalk på temat digitalisering.

Och så trillade skickligaste Åsa Minoz och Sara Modig från ModigMinoz förbi. Jag och Sara kommer förresten bjuda Almedalen på en surprise imorgon efter vår #walkntalk! 

Och Kevin Shakir kom förbi rusandes, men stannade för ett par minuters catch up med mig och Fröken Ann innan han skulle iväg för att prata med Centern för Makthavare:s räkning. 

Stod och väntade på biljett till Miriam Bryant när Sohrab Fadai och vackra Nirvana kom förbi. Sohrab känner jag via Sverige 3.0.

Detta var motprestationen för den där biljetten förresten!

Och Stellan Nordahl som modererar på Innovizion Arena hela veckan (bakom Best Western, på Rigagränd – kolla in om du är intresserad av hållbarhet, miljö, stads- och samhällsutveckling mm) och Erik Einarsson, piratpartisten som är en trogen #skolvårare sedan begynnelsen!
Och sen avslutades kvällen med en impromptu grundkurs i ”Varför sociala media och hur ska man tänka?” på Best Western:s takterrass Utsikten, tillsammans med Innovizion Arena. Mycket engagerad som synes. 

#skolvåren förenar – för jag skulle inte vara här, och skulle inte ha lärt känna alla dessa människor, om det inte vore för #skolvåren. Så är det, och för det är jag evigt tacksam!

Nu. Läggdags.

Imorgon. En ny dag i Almedalen. Då stundar #walkntalk nummer två, på temat hållbarhet. Kom till Fenomenalen kl 10:30 och haka på du med!

#Blogg100 drar igång… utan mig

Sara Modig hoppar på årets #blogg100 och gör en fin liknelse att stå på startlinjen till ett mentalt Vasalopp när startskottet går. Första året jag hoppade på #blogg100 (andra året det hölls) var det precis så det kändes för mig. Hade inte en aning om hur det skulle gå, eftersom jag dels var nybliven bloggare (startade denna bloggen i augusti 2012) och dessutom endast hade fått ur mig drygt tjugo inlägg fast min intention var att blogga mycket mer. Jag fick helt enkelt inte tummen loss. Jag trodde att bara det faktum att jag hade startat en blogg skulle vara tillräckligt för att få mig att faktiskt blogga, men det blev väldigt tydligt för mig att så inte var fallet.

#Blogg100 var helt enkelt vad jag behövde för att komma in i rytmen att blogga dagligen och sedan dess gör jag just det. Dryga 1000 blogginlägg senare kan jag verkligen se vilken skillnad detta gjort för mig. Kort sagt bidrog #blogg100 till att förändra mitt liv.

BoldomaticPost_att-sta-bredvid-och-heja-pa-fHar bestämt mig för att inte hoppa på årets utmaning, dels för att jag vet att jag bloggar dagligen ändå, liksom, men också för att jag numera har två bloggar, en på svenska och en på engelska. Jag bloggar fortfarande dagligen, men på endera av dessa två, inte på båda, vilket gör statistiken lite lurigare. (Förra året bloggade jag faktiskt på två bloggar också och båda uppdaterade jag dagligen, så jag vet redan att jag klarar av det. Handlar mer om en känsla nu, att det inte är mängd jag ska satsa på numera.) Så… hur underligt det än känns att i n t e haka på #blogg100 i år, så ska jag stå fast vid det. Får stå bredvid och heja på från sidolinjen istället. En utmaning i sig?

 

Bye bye 2015!

Sit down to write a few lines on the highlights of the year… and discover my mind is blank. Open my calendar and start to scroll, month by month, and wow. What a year. Again, Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and memorable?2015en

2015 has a lot to offer. Considering how much I travelled in 2014 I never thought 2015 would be yet another year filled with travels. All in all I actually think I travelled even more times than 2014, even though the duration was mostly shorter.

Creating the impossible
I started off the year with 90 days online-course with and by Michael Neill. Creating the impossible really made an impression on me, and the project I chose really gave me a lot of room for expansion.

#cleanse4expansion
This was my project for Creating the impossible. 90 + 90 days of daily cleanse, aiming to go through both my physical and digital home. Each thing in its place, and a place for each thing. You would not believe the amount of cleansing I did. I managed to work through almost every little bit of my house, I donated a lot of stuff, and it feels so good. It’s as nice to have done a significant inroads on my digital vistas, most notably my Evernote-account and my Dropbox.

#afkUmeå, Sweden
What would a year be without an #afkSkolvåren (i.e. School-spring)? Luckily, I didn’t have to discover this in 2015 either, and for that I am very happy. Do you know what it feels like to be a part of such an incredible movement that #skolvåren is?

Innate Health conference, England
What an experience. The realization that I won’t be attending more conferences like this, where the main part (or all?) is about intake, and very little is about taking active part and cocreating, was a large one. And yet. Listening to Dicken Bettinger, made the entire journey worth it. I was deeply touched, and reinforced in my hope for the future at that.

Mainland support Almedalen
After three years at Almedalen I chose to stay at home to be the mainland support for the #skolvåren gang on site. This was both very rewarding and tough. Not to be right smack in the middle of it all, very curious as to what’s happening, whom are they meeting, what possible connections and future collaborations are being born and so on. A lot of thought, and without a doubt it’s very less taxing for body and psyche to act as mainland support rather than being there on site. But the number of tweets certainly dwindled!

Center for Sustainable Change
Board member and chair of the Programming Committee is also something new for 2015. The Center for Sustainable Change, with strong roots in the US, is an organization in the midst of a transformation, and I’ve been given an opportunity to contribute with my thoughts, energy and wisdom. Let me tell you, there is a lot of learning opportunities here for me!

Human Potential Realization summit, The Netherlands
As a total opposite to the Innate Health conference, this was a fully co-creative experience. 2,5 days of intense energy and connection, connective harmonies and exploration. What a magnificent experience, and there is more to come!

Choir tour with a royal twist, England
The day after coming home forn the Human Potential Realization summit it was takeoff time to head off to England with the rest of my choir and our smashing choir master Jens. 4 days of fun and singing in an England on it’s best behavior (weather wise!). What a treat!

#theconf
A little over a year ago I bought two get-two-pay-for-one-tickets to #theconf, an odd sort of conference organized by Media Evolution i Malmö since quite a few years back. I gave away my extra ticket to Michael Sillion, who did a great job at summarizing Derek Sivers small gigs. DThese short snippets of mindbendingly well spoken thoughts were really great, and along with Suleiman Bakhit they were my main take-aways from #theconf, which is a conference I strongly recommend you attend.

#SethinLondon, England
This was high-impact. Talk about being wowed! A 5 hour Q&A-session with Seth Godin, in front of an audience of 400 people, including me and (yet again!) Michael Sillion. He was the best travel companion I could have to ensure that this very powerful experience won’t stay an experience as such, but will actually grow into something more permanent. The experience in itself was the inspiration for my advent calendar here on the blog this year.

#ULab
Sara Modig asked a handful of people if we wanted to join her for #ULab, a MOOC with and of Otto Scharmer, the father of Theory U. JI was all game, along with five others, and we set up our own coaching circle. Now what an experience that turned out to be. And such an amazing set up of people to experience this with. And it won’t end either, my coaching circle will run through the entire #ULab course once more, in slightly slower tempo, starting January. Read the summary in Huffington Post, written by Otto Scharmer, and definitely keep an eye out for future MOOCs!

KASAM – a feeling of connection
Thanks. My deepest thanks to you all, who surround me. Connections that Näve contributed to, a co-creation that enrich my life. For real. It’s not just something I state here, because it sounds a bit fancy. I truly mean it. These past few years have meant that I now am surrounded by a supporting circle of friends and family who play a large part in my personal development. No matter the life-force of a seed, if the soil isn’t just right for it, nothing good will come out of it anyway. And the soil I thread in is extremely life-affirming, let me tell you! It consists, amongst other things, of my MasterMind-gang, my life line, and the #skolvåren mobile office. Ledarlyftet, everyone at Being at full potential and many others. Newfound friends, such as Tess. Relationships that have grown deeper, such as with Dominic. And not to forget, Carla, my coach, mirroring me, and giving me wisdom and loving nudges along the way. My deepest heartfelt tanks to you all, both those specifically singled out here, and everyone else!

My family
In think and thin, in rain as well as sunshine, in the ordinaryness of life as well as on vacation and on travels – this year to LondonFranska Rivieran and Madrid, to name three. Love and care, irritation and quarrels. We encompass it all, together, and I love you! Add to that the joy of having gotten another two bonus-grandchildren during 2015, and you can understand what a rewarding life it’s been on a strictly private level as well.

HEROs very own day
Mmm. That’s what the calendar says, weekly, a full day, and have done, since the end of August. It doesn’t always turn into a full day. And I move it around when needs be. But it’s a significant change. I have started to put Myself as my top priority, and truly stand for it. To say No is an art Iäve been practicing a lot since I posted HEROs very own day as a regular activity in my calendar, and it’s been very instructive and worthwhile. I don’t know exactly what 2016 will bring for me, but HEROs very own day will most definitely be a piece of the puzzle that I will bring with me in to the upcoming year!

And what a year. Again. Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and totally memorable – all the years that pass?

Hej då 2015!

Sätter mig för att skriva några rader om årets höjdpunkter…. när hjärnan känns helt blank. Öppnar kalendern och börjar bläddra, månad för månad, och oj. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – åren som går?2015sv2015 bjöd på mycket. Med tanke på hur mycket jag reste 2014 trodde jag aldrig att 2015 skulle bli ett år fyllt av resor. Det blev nog tom ännu fler resor än 2014, om än inte fullt så långa.

Creating the impossible
Året inleddes med 90 dagar online-kurs av och med Michael Neill. Creating the impossible gjorde verkligen ett avtryck på mig, och projektet jag valde gav utrymme för oerhört mycket expansion.

#cleanse4expansion
Detta var mitt creating the impossible-projekt. 90 + 90 dagar av dagligt röjande, i syfte att gå igenom både mitt fysiska såväl som mitt digitala hem. Var sak på sin plats och en plats för varje sak. Oj vad jag röjde. Nästan varenda liten bit av huset blev genomgången, mycket prylar bortskänkta och det känns oerhört skönt. Lika skönt att ha gjort stora insatser i mina digitala visten, mest anmärkningsvärt Evernote och Dropbox.

#afkUmeå, Sverige
Vad vore ett år utan en #afkSkolvåren? Som tur är behövde jag inte uppleva det under 2015 och det är jag glad för. Vet du hur det känns att vara en del av en så fantastisk företeelse som ansvarsrörelsen #skolvåren är?

Innate Health conference, England
Omtumlande upplevelse. Insikten att jag inte ska åka på fler konferenser av detta slag, där huvuddelen (eller allt) består av intryck, och väldigt lite delaktighet och samskapande, var väldigt stor. Men ändå, att få lyssna till Dicken Bettinger, det var värt allt. Blev så oerhört berörd, och stärkt i mitt hopp om framtiden.

Fastlandssupport Almedalen
Efter tre år i Almedalen valde jag att stanna hemma och agera fastlandssupport till #skolvåren:s gäng istället. Något som var både oerhört givande och väldigt tufft. Att inte befinna sig mitt i smeten, nyfiket undrande hur det går, vad händer, vem träffar dem, vilka kontakter och blivande samarbeten föds osv osv osv. Många tankar blev det och onekligen tär det mindre på kropp och psyke att vara fastlandssupport kontra att befinna sig på plats. Men väsentligt mycket färre tweets blir det dessutom.

Center for Sustainable Change
Styrelsemedlem och ordförande i Programming Committee har jag också blivit under 2015. En organisation med rötter i USA som är mitt uppe i en transformation, där jag har fått chansen att bidra med mina tankar, min energi och min visdom. Snacka om lärorikt!

Human Potential Realization summit, Nederländerna
Som en total motsats till Innate Health conference, så var detta en fullkomligt samskapad upplevelse. 2,5 dagar av intensiv energy och samhörighet, sammanflätade harmonier och utforskande. Vilken fantastisk upplevelse, och det kommer mera!

Körturné med kunglig glans, England
Dagen efter hemkomst från Human Potential Realization summit var det avfärd till England tillsammans med resten av min kör och vår underbare körledare Jens. 4 dagar av hygge och sång i ett ljuvligt höstvarmt England. Vilken ynnest!

#theconf
För ett drygt år sedan köpte jag gå-två-betala-för-en-biljett till #theconf, en annorlunda konferens anordnad av Media Evolution i Malmö sedan ett antal år tillbaka. Gav bort min extrabiljett till Michael Sillion, som summerat Derek Sivers små uppträden. Dessa korta tankespjärn var enormt berikande, och tillsammans med Suleiman Bakhit var de min största behållning från #theconf, som jag definitivt rekommenderar att du går på.

#SethinLondon, England
Detta var high-impact. Snacka om wowad! En 5 timmars Q&A-session med Seth Godin, för en publik om 400 personer, inklusive mig och (även här!) Michael Sillion. Bästa ressällskapet för att säkra att denna oerhört starka upplevelse inte heller stannar vid en upplevelse, utan faktiskt blir något som gör bestående intryck. Upplevelsen i sig inspirerade mig till årets julkalender.

#ULab
Sara Modig kastade ut en fråga till en handfull människor om vi ville haka på henne på #ULab, en MOOC med och av Otto Scharmer, fadern till Theory U. Jag hakade på, tillsammans med totalt sex andra, och vi utgör en egen liten coaching-cirkel. Vilken upplevelse. Och vilket fantastiskt gäng att uppleva detta tillsammans med. Och inte tar det slut här heller, vår coachingcirkel ska gå igenom hela #ULab-kursen tillsammans en gång till, i lite långsammare tempo, med start i januari. Läs summeringen i Huffington Post, skriven av Otto Scharmer, och håll definitivt koll på kommande MOOC:ar!

KASAM
Tack. Mitt djupaste tack till er alla, som finns i min omgivning. Sammanhang jag bidragit till att skapa, ett samskapande som berikar mitt liv. På riktigt. Inte bara något jag säger, för att det låter tjusigt. Jag menar det verkligen. De senaste åren har medfört att jag nu har en stödjande omgivning som är en stor del i min egen utveckling. Ett frö kan vara nog så livskraftigt, om jordmånen är undermålig blir det inget bra av det ändå, och min jordmån är helt fantastiskt livgivande ska du veta! Jordmånen består bland annat av MasterMind-gänget, min livlina, och #skolvårens mobile office. Ledarlyftet, Being at full potential-gänget och många fler. Nyvunna vänner, som Tess. Fördjupade relationer, som Dominic. Och inte minst Carla, min coach, som speglar mig, och ger mig vishet och kärleksfull pepp och puff på vägen. Ett hjärtinnerligt tack till er alla, nämnda som onämnda!

Min familj
I ur och skur, i vardag såväl som på semester och under resor – i år bland annat London, Franska Rivieran och Madrid. Kärlek och omsorg, irritation och bråk. Allt omfamnar vi, tillsammans, och jag älskar er! Lägg till det ynnesten att ha berikats med ytterligare två bonus-barnbarn under året, så förstår ni vilket underbart år det varit på det privata planet.

HEROs very own day
Mmm. Så står det i kalendern, varje vecka, en hel dag, och har så gjort sedan slutet av augusti. Det blir inte alltid en full dag. Och dagen kan flyttas vid behov. Men det är en signifikant förändring. Jag har börjat prioritera Mig, och verkligen stå för det. Att säga Nej är en konst jag har fått chans att öva tack vare HEROs very own day, och det har varit oerhört lärorikt. Vet inte exakt vad 2016 kommer att medföra, men detta är en av sakerna jag definitivt ska ta med mig in i det kommande året!

Som sagt. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – alla dessa år som går?

Adventslyft nr 23 – Framtidstro

framtidstroFRAMTIDSTRO. Vackert ord. Väcker bubbliga känslor i mig. Förhoppning. Pirr. Nyfikenhet. Men också hårt arbete. För framtiden så som jag ser den framför mig kommer kräva sin insats. Och därför tänker jag på Christer Hellberg och vännerna Sara och Åsa i ModigMinoz, när jag reflekterar kring begreppet framtidstro.

För de arbetar hårt alla tre med att skapa en annorlunda morgondag än det samhälle vi lever med idag. Och vet du. Även dessa magnifika människor har kommit till mig tack vare #skolvåren. Det är inte klokt egentligen. Så annorlunda mitt liv skulle vara utan #skolvåren. Annorlunda och fattigare.

Christer är fantastisk på att formulera sig i skrift. Jag läser hans blogginlägg och förundras över hans förmåga att både analysera det som är, men dessutom se möjligheter i hur det skulle kunna vara. Och det är faktiskt inte så vanlig kombination, har jag upptäckt. Det är lätt hänt att fastna i det som är och därmed låsa tankeförmågan, så att fantasin inte får luft under vingarna. Men inte hos Christer inte. Där finns det en underström av framtidstro i allt han gör, även om han ibland blir märkbart frustrerad över det som är. Han vill framåt. Och jag är så tacksam för att vi slagit följa på olika vis, så jag får ta del av hans drivkraft.

Och så har vi Sara Modig och Åsa MinozModigMinoz. De drog just igång en FB-sida och där står det: ”Praktiska visionärer som banar väg för nya modeller för samhällsutveckling. Expertis, processtöd och nätverk.” och jag kan inget annat än hålla med. Första #afkAlmedalen med #skolvåren blev så framgångsrikt som det blev bland annat tack vare dessa två kvinnor, som karäkteriseras av professionalitet, förmåga att tänka nytt och inte minst handling.

Jag gick en CoachWalk häromsistens med en person som lite frustrerat uttryckte  att hen saknade människor i sin omgivning som trodde på en bättre mer kärleksfull värld, människor som vill och vågar både tro och agera för att skapa en förändring. Hen utbrast ”Var finns de där människorna? Jag känner ingen som är sån!”.

Och jag kunde inte annat än svara hur det är för mig: ”Jag är omgiven av sådana människor, det är i princip vad mitt umgänge består av idag. Och det är inte en slump. Det är jag som mycket medvetet ser till att omge mig med människor som vill och vågar lite mer än medelsvensson.

Och vet du? Christer, Sara och Åsa är tre av dessa!

Framtidstro – jag tänker på Christer Hellberg och ModigMinoz, som oförtrutet arbetar vidare på olika plan för en bättre morgondag.
Framtidstro – vem eller vad tänker du på?

Tankesnurr

Twitter fullkomligt självantände under sista timmarna av #skolvåren #afkHuddinge igår den 15 februari – och det har satt igång ett tankesnurr utan like i mitt inre. Det snurrar så mycket att jag inte kan samla tankarna just nu. Så därför kommer här en dikt kom till mig i rättan stund. Synkroniciteten, den är fin den. Så ett stort tack Sara Modig för att du just i detta nu fick mig in på detta spåret:

20140216-231612.jpgNu ska jag gå till sängs, och imorgon då räcker jag fram mitt väsens skål. Tom. Du?