Att inte hålla inne. Av rädsla.

Jag skriver för att få syn på mig själv.
Visst publicerar jag. Annat hamnar i träda, i väntan på dagen då det är läge att publicera. Om den dagen någonsin kommer…

När jag publicerar det jag skriver för att få bekräftelse, sympati och uppmärksamhet, då går jag snett. Jag skriver inte för att skapa drama, även om skrifter om drama ofta lockar och drar mer än mina mer reflektiva texter och vardagliga betraktelser.

Det är verkligen så att mitt skrivande hjälper mig att få syn på mig själv. Jag blir varse mig, mina känslor, tankar, farhågor, rädslor, likväl som mina glädjeämnen, insikter och behov.

Så – kanske du tänker – då har du skrivit hela livet?

Jag har ju inte det.
Dagbok har jag aldrig lyckats med.
Skrev journal under något år strax innan jag började blogga, och även under ett år av coaching med Carla.

Fast… det är något med själva publicerandet som har gjort att jag på de 6,5 år som gått sedan jag började blogga, har publicerat snart 2200 inlägg. Fler texter än jag någonsin skrivit för mig under hela mitt liv. Och det paradoxala är, att jag verkligen skriver för mig, nu. Men drivkraften (vanan?) kom sig av det dagliga bloggande jag drog igång i januari 2013. Först då lät jag mig själv verkligen få ta del av den glädje, den utveckling, det lärande, som dagligt skrivande innebär för mig. Utan intentionen dagligt bloggande hade jag aldrig landat där jag är idag. Finns inte en chans.

Det i sig ger vid hand att intentionen fortgår. Jag återbesöker den med jämna mellanrum, och värdet jag får ut av att skriva, dagligen, och dela, dagligen, överstiger vida energiåtgången att göra det. Inte varje dag, ibland kostar det på, men medelvärdet på sikt, definitivt. Så jag fortsätter blogga, eftersom det är en av de avgörande nycklar jag har för att låsa upp dörr efter dörr, port efter port, fängelsegrind efter fängelsegrind, som släppt mig så pass fri som jag är idag. Fri i sinne och själ, fri att vara jag, allt mer, för varje dag som går. Att publicera denna min resa, i form av blogginlägg om allt mellan himmel och jord, om allt som rör sig i mitt medvetande, och därmed förvägra mig själv den falska tryggheten som kommer sig av att fortsätta vara i det fördolda, gömma mig, bakom fasader, bakom murar, bakom lager på lager av begränsande berättelser.

Det där är precis vad det betyder (för mig) att vara i varsam samvaro med mig själv, samtidigt som jag väldigt sällan befinner mig långt från händelsehorisonten, denna gräns mellan det kända och det okända, mellan det som finns och det som kanske kan komma att finnas… om jag bara är villig att ta ett kliv ut i det okända, på tillit.

Att inte hålla inne. Av rädsla.
Att inte bygga nya fasader, eller putsa på gamla befintliga, utan snarast medvetet, och öppet, riva ner de existerande. Och gud förbjude att jag bygger nya! Hamnar jag i en situation som är så destruktiv för mig att jag tvingas bygga fasader för att skydda mig – då hoppas jag ta ansvar för eget välbefinnande och avlägsna mig från sagda situation, eller göra vad annat jag månde göra för att ge mig själv sammanhang som gagnar och inte skadar.

Så vad avgör vad jag publicerar, eller för den delen när?
Vad bestämmer vilka av mina skapelser som jag avstår från att skicka ut i världen?

Bye bye 2015!

Sit down to write a few lines on the highlights of the year… and discover my mind is blank. Open my calendar and start to scroll, month by month, and wow. What a year. Again, Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and memorable?2015en

2015 has a lot to offer. Considering how much I travelled in 2014 I never thought 2015 would be yet another year filled with travels. All in all I actually think I travelled even more times than 2014, even though the duration was mostly shorter.

Creating the impossible
I started off the year with 90 days online-course with and by Michael Neill. Creating the impossible really made an impression on me, and the project I chose really gave me a lot of room for expansion.

This was my project for Creating the impossible. 90 + 90 days of daily cleanse, aiming to go through both my physical and digital home. Each thing in its place, and a place for each thing. You would not believe the amount of cleansing I did. I managed to work through almost every little bit of my house, I donated a lot of stuff, and it feels so good. It’s as nice to have done a significant inroads on my digital vistas, most notably my Evernote-account and my Dropbox.

#afkUmeå, Sweden
What would a year be without an #afkSkolvåren (i.e. School-spring)? Luckily, I didn’t have to discover this in 2015 either, and for that I am very happy. Do you know what it feels like to be a part of such an incredible movement that #skolvåren is?

Innate Health conference, England
What an experience. The realization that I won’t be attending more conferences like this, where the main part (or all?) is about intake, and very little is about taking active part and cocreating, was a large one. And yet. Listening to Dicken Bettinger, made the entire journey worth it. I was deeply touched, and reinforced in my hope for the future at that.

Mainland support Almedalen
After three years at Almedalen I chose to stay at home to be the mainland support for the #skolvåren gang on site. This was both very rewarding and tough. Not to be right smack in the middle of it all, very curious as to what’s happening, whom are they meeting, what possible connections and future collaborations are being born and so on. A lot of thought, and without a doubt it’s very less taxing for body and psyche to act as mainland support rather than being there on site. But the number of tweets certainly dwindled!

Center for Sustainable Change
Board member and chair of the Programming Committee is also something new for 2015. The Center for Sustainable Change, with strong roots in the US, is an organization in the midst of a transformation, and I’ve been given an opportunity to contribute with my thoughts, energy and wisdom. Let me tell you, there is a lot of learning opportunities here for me!

Human Potential Realization summit, The Netherlands
As a total opposite to the Innate Health conference, this was a fully co-creative experience. 2,5 days of intense energy and connection, connective harmonies and exploration. What a magnificent experience, and there is more to come!

Choir tour with a royal twist, England
The day after coming home forn the Human Potential Realization summit it was takeoff time to head off to England with the rest of my choir and our smashing choir master Jens. 4 days of fun and singing in an England on it’s best behavior (weather wise!). What a treat!

A little over a year ago I bought two get-two-pay-for-one-tickets to #theconf, an odd sort of conference organized by Media Evolution i Malmö since quite a few years back. I gave away my extra ticket to Michael Sillion, who did a great job at summarizing Derek Sivers small gigs. DThese short snippets of mindbendingly well spoken thoughts were really great, and along with Suleiman Bakhit they were my main take-aways from #theconf, which is a conference I strongly recommend you attend.

#SethinLondon, England
This was high-impact. Talk about being wowed! A 5 hour Q&A-session with Seth Godin, in front of an audience of 400 people, including me and (yet again!) Michael Sillion. He was the best travel companion I could have to ensure that this very powerful experience won’t stay an experience as such, but will actually grow into something more permanent. The experience in itself was the inspiration for my advent calendar here on the blog this year.

Sara Modig asked a handful of people if we wanted to join her for #ULab, a MOOC with and of Otto Scharmer, the father of Theory U. JI was all game, along with five others, and we set up our own coaching circle. Now what an experience that turned out to be. And such an amazing set up of people to experience this with. And it won’t end either, my coaching circle will run through the entire #ULab course once more, in slightly slower tempo, starting January. Read the summary in Huffington Post, written by Otto Scharmer, and definitely keep an eye out for future MOOCs!

KASAM – a feeling of connection
Thanks. My deepest thanks to you all, who surround me. Connections that Näve contributed to, a co-creation that enrich my life. For real. It’s not just something I state here, because it sounds a bit fancy. I truly mean it. These past few years have meant that I now am surrounded by a supporting circle of friends and family who play a large part in my personal development. No matter the life-force of a seed, if the soil isn’t just right for it, nothing good will come out of it anyway. And the soil I thread in is extremely life-affirming, let me tell you! It consists, amongst other things, of my MasterMind-gang, my life line, and the #skolvåren mobile office. Ledarlyftet, everyone at Being at full potential and many others. Newfound friends, such as Tess. Relationships that have grown deeper, such as with Dominic. And not to forget, Carla, my coach, mirroring me, and giving me wisdom and loving nudges along the way. My deepest heartfelt tanks to you all, both those specifically singled out here, and everyone else!

My family
In think and thin, in rain as well as sunshine, in the ordinaryness of life as well as on vacation and on travels – this year to LondonFranska Rivieran and Madrid, to name three. Love and care, irritation and quarrels. We encompass it all, together, and I love you! Add to that the joy of having gotten another two bonus-grandchildren during 2015, and you can understand what a rewarding life it’s been on a strictly private level as well.

HEROs very own day
Mmm. That’s what the calendar says, weekly, a full day, and have done, since the end of August. It doesn’t always turn into a full day. And I move it around when needs be. But it’s a significant change. I have started to put Myself as my top priority, and truly stand for it. To say No is an art Iäve been practicing a lot since I posted HEROs very own day as a regular activity in my calendar, and it’s been very instructive and worthwhile. I don’t know exactly what 2016 will bring for me, but HEROs very own day will most definitely be a piece of the puzzle that I will bring with me in to the upcoming year!

And what a year. Again. Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and totally memorable – all the years that pass?

Hej då 2015!

Sätter mig för att skriva några rader om årets höjdpunkter…. när hjärnan känns helt blank. Öppnar kalendern och börjar bläddra, månad för månad, och oj. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – åren som går?2015sv2015 bjöd på mycket. Med tanke på hur mycket jag reste 2014 trodde jag aldrig att 2015 skulle bli ett år fyllt av resor. Det blev nog tom ännu fler resor än 2014, om än inte fullt så långa.

Creating the impossible
Året inleddes med 90 dagar online-kurs av och med Michael Neill. Creating the impossible gjorde verkligen ett avtryck på mig, och projektet jag valde gav utrymme för oerhört mycket expansion.

Detta var mitt creating the impossible-projekt. 90 + 90 dagar av dagligt röjande, i syfte att gå igenom både mitt fysiska såväl som mitt digitala hem. Var sak på sin plats och en plats för varje sak. Oj vad jag röjde. Nästan varenda liten bit av huset blev genomgången, mycket prylar bortskänkta och det känns oerhört skönt. Lika skönt att ha gjort stora insatser i mina digitala visten, mest anmärkningsvärt Evernote och Dropbox.

#afkUmeå, Sverige
Vad vore ett år utan en #afkSkolvåren? Som tur är behövde jag inte uppleva det under 2015 och det är jag glad för. Vet du hur det känns att vara en del av en så fantastisk företeelse som ansvarsrörelsen #skolvåren är?

Innate Health conference, England
Omtumlande upplevelse. Insikten att jag inte ska åka på fler konferenser av detta slag, där huvuddelen (eller allt) består av intryck, och väldigt lite delaktighet och samskapande, var väldigt stor. Men ändå, att få lyssna till Dicken Bettinger, det var värt allt. Blev så oerhört berörd, och stärkt i mitt hopp om framtiden.

Fastlandssupport Almedalen
Efter tre år i Almedalen valde jag att stanna hemma och agera fastlandssupport till #skolvåren:s gäng istället. Något som var både oerhört givande och väldigt tufft. Att inte befinna sig mitt i smeten, nyfiket undrande hur det går, vad händer, vem träffar dem, vilka kontakter och blivande samarbeten föds osv osv osv. Många tankar blev det och onekligen tär det mindre på kropp och psyke att vara fastlandssupport kontra att befinna sig på plats. Men väsentligt mycket färre tweets blir det dessutom.

Center for Sustainable Change
Styrelsemedlem och ordförande i Programming Committee har jag också blivit under 2015. En organisation med rötter i USA som är mitt uppe i en transformation, där jag har fått chansen att bidra med mina tankar, min energi och min visdom. Snacka om lärorikt!

Human Potential Realization summit, Nederländerna
Som en total motsats till Innate Health conference, så var detta en fullkomligt samskapad upplevelse. 2,5 dagar av intensiv energy och samhörighet, sammanflätade harmonier och utforskande. Vilken fantastisk upplevelse, och det kommer mera!

Körturné med kunglig glans, England
Dagen efter hemkomst från Human Potential Realization summit var det avfärd till England tillsammans med resten av min kör och vår underbare körledare Jens. 4 dagar av hygge och sång i ett ljuvligt höstvarmt England. Vilken ynnest!

För ett drygt år sedan köpte jag gå-två-betala-för-en-biljett till #theconf, en annorlunda konferens anordnad av Media Evolution i Malmö sedan ett antal år tillbaka. Gav bort min extrabiljett till Michael Sillion, som summerat Derek Sivers små uppträden. Dessa korta tankespjärn var enormt berikande, och tillsammans med Suleiman Bakhit var de min största behållning från #theconf, som jag definitivt rekommenderar att du går på.

#SethinLondon, England
Detta var high-impact. Snacka om wowad! En 5 timmars Q&A-session med Seth Godin, för en publik om 400 personer, inklusive mig och (även här!) Michael Sillion. Bästa ressällskapet för att säkra att denna oerhört starka upplevelse inte heller stannar vid en upplevelse, utan faktiskt blir något som gör bestående intryck. Upplevelsen i sig inspirerade mig till årets julkalender.

Sara Modig kastade ut en fråga till en handfull människor om vi ville haka på henne på #ULab, en MOOC med och av Otto Scharmer, fadern till Theory U. Jag hakade på, tillsammans med totalt sex andra, och vi utgör en egen liten coaching-cirkel. Vilken upplevelse. Och vilket fantastiskt gäng att uppleva detta tillsammans med. Och inte tar det slut här heller, vår coachingcirkel ska gå igenom hela #ULab-kursen tillsammans en gång till, i lite långsammare tempo, med start i januari. Läs summeringen i Huffington Post, skriven av Otto Scharmer, och håll definitivt koll på kommande MOOC:ar!

Tack. Mitt djupaste tack till er alla, som finns i min omgivning. Sammanhang jag bidragit till att skapa, ett samskapande som berikar mitt liv. På riktigt. Inte bara något jag säger, för att det låter tjusigt. Jag menar det verkligen. De senaste åren har medfört att jag nu har en stödjande omgivning som är en stor del i min egen utveckling. Ett frö kan vara nog så livskraftigt, om jordmånen är undermålig blir det inget bra av det ändå, och min jordmån är helt fantastiskt livgivande ska du veta! Jordmånen består bland annat av MasterMind-gänget, min livlina, och #skolvårens mobile office. Ledarlyftet, Being at full potential-gänget och många fler. Nyvunna vänner, som Tess. Fördjupade relationer, som Dominic. Och inte minst Carla, min coach, som speglar mig, och ger mig vishet och kärleksfull pepp och puff på vägen. Ett hjärtinnerligt tack till er alla, nämnda som onämnda!

Min familj
I ur och skur, i vardag såväl som på semester och under resor – i år bland annat London, Franska Rivieran och Madrid. Kärlek och omsorg, irritation och bråk. Allt omfamnar vi, tillsammans, och jag älskar er! Lägg till det ynnesten att ha berikats med ytterligare två bonus-barnbarn under året, så förstår ni vilket underbart år det varit på det privata planet.

HEROs very own day
Mmm. Så står det i kalendern, varje vecka, en hel dag, och har så gjort sedan slutet av augusti. Det blir inte alltid en full dag. Och dagen kan flyttas vid behov. Men det är en signifikant förändring. Jag har börjat prioritera Mig, och verkligen stå för det. Att säga Nej är en konst jag har fått chans att öva tack vare HEROs very own day, och det har varit oerhört lärorikt. Vet inte exakt vad 2016 kommer att medföra, men detta är en av sakerna jag definitivt ska ta med mig in i det kommande året!

Som sagt. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – alla dessa år som går?

DAY 4 #NAJOWRIMOPROMPT: Create personal door signs

For today’s prompt, write and/or draw three signs that you would hang on your home door, work door, or even your forehead to let others know what you allow and don’t allow in your life. For example, a sign might be, “No Gossiping” or “Please Knock First.”

Now write about your signs and how you will enforce them, or how you already enforce them. Are there ways you can communicate your signs without actually posting them? Or should one or more of them be physically posted?

stay out door signs

I am taking part of the MITx #ULab MOOC and one of the things that has really struck a cord in me have been the voices of judgement, cynicism and fear, that Theory U talk about as detrimental to deep listening. Listening to these voices are effective road blocks hindering you from being able to drop down into presencing.

So how to enforce them? Do I need to print these out, laminate them and post them around the house? Well. That might not be a bad idea actually… But is it a necessity? Well no. Not really. I am lucky that I have created a setting whereupon I am around people who remind me of when I do listen to, or talk from a place of judgement, cynicism or fear. My coach Carla does a great job, constantly reigning me in to self-compassion and other-compassion, for instance. Friends in my MasterMind-group and in #skolvåren hold a space where I can voice thoughts stemming from these emotions without being condemned, while gently reminding me of my why, and how I want to show up in the world. Having that ”safe space” where I can rage against the world and perceived injustices is a great outlet of frustration, and getting it out of my system makes it easier to get back on track faster.

I am a great help myself in keeping the voices of judgement, cynicism and fear out, as I have gotten so used to observing myself. So I am better at noticing when I am judging, being cynical (which probably is the one of these emotions that pop up the least for me) or acting out of fear. That opens up for asking myself whether or not it’s in service to me to continue to entertain these thoughts or if I should show them the way to the door.

What really make a difference though is to tune in to the energies of people I am in conversation with. Where are they coming from? Is it the voice of judgement, cynicism and fear speaking, or are they speaking from an open mind, open heart and open will? If it is, and I can spot it, it’s much easier for me to refrain from stepping into judgement myself. Rather, empathy is invoked in me, because I know full well what it’s like to come from the place of judgement/cynicism/fear. Sometimes, the conversation can take a sudden turn to something deeper when I drop down to a deeper place of listening. Sometimes. Not so. And I’ve learned, the hard way, to step out of that type of interaction if there is no shift in energy or awareness. There is neither giving nor receiving in those instances, and hence, I bow out. Politely if I can, silently at times, and hopefully, very seldom with a tiny jab in the back. Because that’s not who I want to be in the world. 

What about you? What would your three door signs look like?

Dags att äga insikten

Har senaste veckorna sakteliga landat i en insikt, den har tyst tyst smugit sig inpå mig. Inte landat med ett brak, utan just tagit små myrsteg närmre mig. Nu är den här, fullt ut, och jag ser mig om, på min omgivning, min verklighet, genom filtret denna insikt ger mig. Och jag inser att det är dags att äga den. Insikten. Fullt ut. Handling krävs. För jag kan inte fortsätta som förut, saker måste förändras. 

Ödesmättat språk. 

Innebär ett skifte, i en viss del av mitt liv. Inte alla. I den mening att det framför allt är ett sammanhang jag befinner mig i, där gapet mellan det som är och det som jag vill omges av, är som allra störst. Och där, där ska jag börja agera. 

Under förra samtalet med min coach, fick jag kloka ord mig till del, då Carla, min coach, sa att jag inte måste agera. Men att jag får, och att jag kan. Men jag måste inte. Så den förändring jag står inför nu är inte en förändring jag måste genomföra. Men jag vill. Och jag ska. 

Men givetvis dyker det upp både hjärnspöken och tankemonster, inom mig, när jag tänkte på att agera, i tankar kring hur jag tar klivet på bästa sätt. Men vare sig hjärnspökena eller tankemonsterna är verkliga. De är, som hörs på orden, tankevarelser, som uppstår i min inre dialog. Och jag behöver inte låta mig förlamas av dem. Jag ser dem, erkänner dem, och väljer att inte bjuda in dem till någon längre stunds samkväm med mig. De kan få vandra vidare eller så löses de upp i intet…  

Så jag ger mig själv ett löfte, skickar ut det i det publika medvetandet och föresätter mig att agera. Twitter och Facebook är förresten ypperliga vägar där jag kan kasta ut saker i offentlighetens ljus, som gör det enklare för mig att stå för mitt ord till mig själv. För ja. Jag äger insikten, och ska agera därefter. Och samtidigt som det känns skrämmande, så är det också lite pirrigt. För vem vet vad det kommer leda till? När en dörr stängs, så öppnas kanhända en annan. När något tas bort, finns utrymme för annat. Och jag är väldigt nyfiken på vad detta andra kan visa sig vara. Något alldeles vidunderligt, kanske?

Bye bye 2014!

Another year has passed and what a year. A year of transformation, a year in which I integrated myself into myself. A year unlike any other, so I’m curious about what will show up in my mind, when I set out to oom out to see what the year has offered.

During 2014 I participated in Supercoach Academy, which undoubtedly has had an enormous impact on my life. It has given me so much insight, so many experiences, immensely valuable friendships. Life will never be the same. And I’m grateful for it!

#skolvåren has obviously been a big part of my life even in 2014 and I remember with special warmth how amazing it was to experience Almedalsweekwith so so many #schoolspringers, all of which have a permanent place in my heart. In a short while we head for #afkUmeå and I can hardly wait!

Peak District
During the summer holidays the Roths traveled to England. No definite plans apart from start/stop in Ely, where we have family. Turned out to become a wonderful trip up to the Peak District. I particularly remember a visit to a deep mine and subsequent wanderings along the rolling hills dotted with sheep. The beauty of nature never sieze to amaze me!

Mastermind gang
A new constellation and astonishingly important for me. Never before have I so clearly understood the importance of creating contexts that challenge me to be and become my best self. Without you all, this year would be much less than it has been. You hold a space for me in which to grow, and I thank you from the bottom of my heart!

Appreciation Calendar
Read a blog post a few months before Christmas on creating an appreciation calendar, which I decided upon. All four family members were given an envelope and in it we collectively penned 24 appreciations for each one of us. If you have not tried it, I highly recommend it, because it really creates an opportunity to experience, and share, gratitude.

This is the year we got chicks! This monumental event has a definitive spot in the summary of 2014. Our three hens of the breed Faverolle, are so beautiful, and so talkative it’s funny. And did they ever grow quickly!! No eggs in sight as yet, but we are eagerly awaiting them now that daylight begins to return more and more.

Coach Carla
Carla is one of my SCA2014-colleagues, who made a big impression upon me, already the first weekend in Santa Monica. I hired her as my coach this fall and am forever grateful for the opportunity to work with her. She holds such depth. Such a compassion for beings. And her soul is beautiful. Not to mention her amazing voice. Namaste Carla, I look forward to continuing to work with you during the 2015.

I’ve read a huge amount of blog posts during the last 5-6 years …. but in 2014, I basically did not follow any blog. I’ve read a post here, a post there, but not opened my Feedly at all. Instead I dove headfirst into the world of podcasts. And oh, how many amazing podcasts there are out there!

You know who you are. You know, hopefully, how important you are. You are always there for me and I’m moved to tears just writing this. You are so important to me. Love you!

Steve Chandler talk for 25 minutes about expectations versus agreements, and of all the pods I listened to in 2015 this is perhaps the one that turned my world upside down the most, in the very best of ways!

Significant meetings
Thanks to SCA2014 I have also visited highschool friends (Apple Valley and Seattle) that I haven’t seen in 24 years. I met up with a good friend from the American South, whom I met 20 years ago online, but had never met away from keyboard before. We did New York for a few days, days filled with laughter and explorations. And I had the pleasure to enjoy the company of Max and Mary for a couple of relaxing days on Long Island.

100 conversations challenge
In August, I initiated a 30-day challenge to find 100 people who all wanted to participate in a two-hour free coaching conversation with me. I filled the list with 100+ and have never had so many conversations ever, as I’ve had this fall. A small portion of the conversations remains to be had, and I eagerly look forward to resume them after the holidays. People have abilities and experiences that amaze me, and it makes me humbly grateful to take part of them, for two hours. For it has indeed been magical. Fantastic. Educational. Touching. Uplifting. Developing.

thanks 2014What I mention here is just a fraction of everything I experienced during the year and they are not set in any type of order. Fully random, this is what felt important to highlight, as I write this. But if I try to summarize what my perception of my life right now is, I’d have to say that I now live life with appreciation, love and joy. I discover what it is like to live when I have a kind and loving inner dialogue, in a quite outrageously developing and embracing context and I feel really alive.

So to all whom I have met, in one way or another, in 2014, I want to give you my deepest thanks, a thank you coming from my innermost being.

Thank you! You are important to me!

Hej då 2014!

Ännu ett år att lägga till handlingarna och vilket år sen. Ett år av transformation, ett år där jag integrerat mig i mig själv. Ett år olikt alla andra år och därför är jag nyfiken på vad som kommer dyka upp inför mitt inre, när jag föresätter mig att zooma ut för att se vad året bjudit på.

Jag har under 2014 deltagit i Supercoach Academy, vilket utan tvekan har haft en enorm betydelse för mitt liv. Det har gett mig så mycket insikter, så många upplevelser, ofantligt värdefulla vänskaper. Livet blir aldrig detsamma. Och det är jag tacksam för!

#skolvåren har så klart varit en stor del av mitt liv även under 2014 och jag minns med särskild värme hur fantastiskt det var att under Almedalsveckan få uppleva så mycket tillsammans med #skolvårare som alla har en permanent plats i mitt hjärta. Snart stundar #afkUmeå och jag längtar!

Peak District
I somras reste Rötterna till England. Inga definitiva planer förutom start/stopp i Ely hos släktingar. Blev en underbar resa i Peak District. Minns särskilt gruvbesöket och efterföljande strövtåg längs böljande kullar beströdda med får. Naturens skönhet slutar aldrig förundra mig!

Ny konstellation och helt förunderligt betydelsefullt. Har aldrig tidigare så tydligt förstått vikten av att skapa sammanhang som utmanar mig att vara och bli mitt allra bästa jag. Utan er skulle detta året blivit väsentligt mycket mindre än det blivit. Ni håller ett utrymme för mig där jag växer, och jag tackar er från djupet av mitt hjärta!

Läste ett blogginlägg ett par månader innan jul om att skapa en uppskattningskalender, vilket jag tog fasta vid. Alla Rötterna fick ett kuvert och i det har vi gemensamt präntat ned 24 uppskattningar till var och en. Om du inte testat det, så rekommenderar jag det verkligen, för det ger verkligen utrymme för att känna, och dela med sig av, tacksamhet.

Och så har vi ju blivit med höns. Denna monumentala händelse har en given plats i årssummeringen. Våra tre hönor av rasen Faverolle är vackra som få, och så pratsamma. Och som de växt! Ännu inte ett ägg i sikte, men det väntar vi med spänning på när ljuset börjar vända åter.

Coach Carla
Carla är en av mina SCA2014-kollegor, som redan första helgen i Santa Monica gjorde stort intryck på mig. Anlitade henne som min coach i höstas och är evigt tacksam för att få jobba tillsammans med henne. Vilket djup. Vilken människokärlek hon verkar från. Vilken själ hon besitter. För att inte tala om hennes fantastiska röst. Namaste Carla, jag ser fram emot att fortsätta arbeta med dig under 2015.

Har ju läst bloggar till förbannelse under de senaste 5-6 åren…. men under 2014 har jag i princip inte följt en endaste blogg. Har läst ett inlägg här, ett inlägg där, men inte öppnat min Feedly överhuvudtaget. Istället är det podcasts jag har djupdykt i. Och oj vad många fantastiska sådana det finns!

Ni vet vilka ni är. Ni vet förhoppningsvis hur betydelsefulla ni är. Ni finns där i ur och skur och jag rörs till tårar bara jag skriver detta. Så viktiga är ni för mig. Älskar er!

Steve Chandler talar under 25 minuter om förväntningar versus överenskommelser, och av alla poddar jag lyssnat till under 2015 är det kanske den som vänt upp och ned på min föreställningsvärld. På det allra bästa vis!

Betydelsefulla träffar
Tack vare SCA2014 så har jag också efter 24 år återsett gamla highschool-kamrater i både Apple Valley och Seattle. Har träffat en god vän från amerikanska södern, som jag lärde känna för 20 år sedan men som jag aldrig tidigare träffat afk. Vi upptäckte New York tillsammans under dagar fyllda av skratt och skön samvaro. Och jag fick glädjen att njuta av Max och Marys sällskap under ett par sköna dagar på Long Island.

I augusti inledde jag en 30-dagars utmaning att hitta 100 personer som alla ville delta i en två-timmars gratis coachingkonversation med mig. Jag fyllde listan med 100+ och har aldrig haft så många samtal som under hösten. Ännu återstår en liten del av samtalen och jag ser med glädje fram emot att få återuppta dem när helgerna närmar sig sitt slut. Människor besitter så ofantligt många förmågor och upplevelser, och det gör mig ödmjukt tacksam att få ta del av detta under två timmar. För det har i sanning varit magiskt. Fantastiskt. Lärorikt. Rörande. Upplyftande. Utvecklande.

Tack 2014Dessa punkter jag lyfter fram nu är bara en bråkdel av allt jag upplevt under året och de är inte satta i rangordning. Helt slumpartat var det detta som just nu kändes viktigt att lyfta fram. Men om jag försöker summera det som är min uppfattning av mitt liv just nu, så säger jag att jag idag lever livet med uppskattning, kärlek och glädje. Jag upptäcker hur det är att leva när jag har en vänlig och kärleksfull inre dialog, i helt sanslöst utvecklande och omfamnande sammanhang och jag känner mig verkligen levande.

Så till alla som jag mött, på det ena eller andra sättet, under 2014, vill jag skänka mitt djupaste tack, ett tack som kommer från mitt allra innersta väsen.

Tack! Du är viktig för mig!