Välkommen 2018 – ett medvetet digitalt och analogt liv

Välkommen 2018, året då…

  • jag fortsätter att vara varsam med mig själv – det är en livsinställning jag alltid bär med mig.
  • jag lever ett mer medvetet digitalt och analogt liv – väljer vilket som passar bäst utifrån given situation.
  • digital 24-timmars-sabbat blir ett vanligt inslag i min vardag. Månatligen? Veckovis? Det ger sig, men minst två per månad.
  • sovrummet är en fredad analog zon, där huserar varken dator, padda eller telefon och behöver jag en väckarklocka får jag lösa det på annat vis än med telefonen.
  • jag inte köper en endaste online-kurs som innebär att jag själv ska titta på diverse videoklipp och reflektera i min enskildhet. Det. Funkar. Inte. För. Mig. Jag har lärt mig det nu.
  • jag, trots ovanstående, ska börja om på, och fullgöra ”A year to clear what is holding you back” som införskaffades under 2017.
  • jag – i gott sällskap – ska på ”analog” skrivarkurs med Bob Hansson på Mundekulla.
  • Pernilla Tillander och jag ska fortsätta arbeta tillsammans – växa, lära oss, och ha fantastiskt kul under tiden – i Skurups Kommun inom ESF-projektet Inkludera & Mötas.
  • jag ska läsa 26 svenska samt 26 engelska böcker, en per vecka; böcker som jag redan har i min ägo. Varje söndag blir det en bloggreflektion om veckans bok.
  • jag utöver de 52 ”böcker jag redan äger som ska läsas” sätter årets #Goodreadsreadingchallenge för 2018 till ett hundra böcker.
  • jag låter min Upholder-tendens (Löfteshållare) få fritt spelrum, vilket märks t ex i ovanstående, som för mig inte är ett straff utan en utmaning, något som lockar, som kittlar, som pirrar inombords!
  • jag satsar på att vara ChattyMeals-värdinna och/eller gå på andras ChattyMeals åtminstone månatligen.
  • cykling och promenerande, likväl som den dagliga sjuan och Headspace-meditationerna, fortsätter vara mina dagliga medspelare i livet.
  • min ekonomiska resurshushållning går till större klarhet – på alla plan. Här har jag ett arbete att göra i att klargöra, för mig själv, vad detta faktiskt betyder så jag vet vad det faktiskt är jag strävar efter.
  • min äldsta tar studenten. Gisses. Som tiden går. Det ska firas!
  • jag – kanske viktigast av allt! – ska njuta av livet, utforska, upptäcka, expandera, och på alla vis låta mig själv ha så roligt det bara går att ha!

Tidigare år har intention yttrat sig i form av ett ord, mer eller mindre. I år ser det annorlunda ut, och jag låter det flöda som vill flöda. Väljer jag att sammanfatta allt ovan så landar jag i följande begrepp: Ett medvetet digitalt och analogt liv. Det är årets intention 2018.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, nynnar jag tyst på, när jag gör mig redo för morgonens meditationsstund. Den trehundrasextiofemte i rad. Ett helt år. Första gången jag siktade på året tappade jag bort mig efter tvåhundrasjuttioåtta dagar, och fick börja om från noll.

365

Och så var det det där med vem det är som räknar egentligen? Varför är det viktigt? Är det viktigt? Eller bara roligt? Eftersom att jag faktiskt tappade min runstreak dvs min obrutna svit av daglig meditation med hjälp av Headspace, för ett år sedan och inget hände, mer än att jag fick börja om från noll, så känner jag inte att det är viktigt. Siffran i sig är mest bara en grej, lite kul liksom. Det som känns viktigt för mig är att jag gör det. Att jag viker en stund för mig själv, varje dag. Det är poängen. Jag får lite tankar för dagen kring ett fokusområde (just nu kör jag tio dagar Appreciation, efter trettio dagar Self-esteem) men än viktigare är att jag tar mig tid till mig, till tystnad, vila, en stund att bara vara. Och det älskar jag!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder. I varje ögonblick har jag ett val. Valet att bestämma vad vill jag göra av dagen. Valet att avgöra hur jag ger mig själv tid att bara vara. Och valet att jag är viktig, att jag vill ge mig själv tid, ge tid till mig själv, är ett grundläggande beslut som bland annat tar sig uttryck så här.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, så skapar vi livet. Vilka grundläggande beslut har du fattat i ditt liv som skapar ditt liv, precis så som du vill att det ska vara?

 

 

 

Tar ett steg i taget

För 279 dagar sedan missade jag att utföra mitt dagliga meditationspass via Headspace, efter att ha mediterat dagligen i 278 dagar. Vaknade dagen efter och insåg min miss, och sen var det liksom inte mer med det. På hästen igen, och börja om.

Och nu, nu är jag där. Har nu mediterat 279 dagar i rad, och alltså kommit ett steg förbi förra rekordet. Dag ett, dag två, dag tre… Ett steg i taget, en dag i taget, och hux flux har jag 279 dagar i rad under bältet, så att säga.

Headspace

Tänk vad som blir möjligt när man tar det ett steg i taget. Faktiskt allt. Det är ju faktiskt så livet levs. Ett ögonblick i sänder, och i varje stund finns det en valmöjlighet. Det finns en inneboende möjlighet i varje stund, i varje dag. Varje andetag jag tar ger vid handen att något kan ske. Eller inte. Valet är mitt.

Medvetenheten att valet är mitt, är i mina ögon det som gör skillnaden mellan om jag lever livet som ett offer för omständigheter eller som skaparen av mitt liv. Det förunderliga i det är ju att även om jag väljer offerkoftan så ÄR jag ju faktiskt skaparen av mitt liv, med den viktiga distinktionen att jag väljer passivitet, jag väljer att inte själv styra, utan maktlöst låter mig föras fram i livet av andra krafter. Krafter som jag kan nyttja för att föra mig dit jag vill, men som jag – passivt – istället låter föra mig dit de vill… Fast vill och vill? Snarast är det som att sitta på stormigt hav i en jolle med uppspänt segel och inte styra, utan bara låta vindarna avgöra destinationen.

Det är inte mitt val.

Jag väljer att aktivt möta och därmed skapa livet. Ett steg i taget, och sen ett till. Vad väljer du?

2016 – mitt år att skeppa!

De senaste åren har jag satt en intention för det kommande året. Som att vända blad, blankt, vitt papper, helt öppet för nya möjligheter. Oändliga potential att fylla det med precis vad som helst.

2013 handlade om Skolutveckling.
2014 fokuserade jag på Transformation.
2015 var mitt år av Expansion.

När jag tittar tillbaka på dessa år, så kan jag se hur jag expanderat. Expansion är ett ord som för mig har stor betydelse. Det har blivit en del av mitt liv, på daglig basis. Varje morgon, när jag gör min Headspace, påminns jag om expansion, för varje andetag jag tar. Varje gång jag andas ut, påminns jag att för att kunna expandera, måste jag släppa taget om visst. Sådant som inte längre gagnar mig. Sådant jag är klar med. Minnena består, och lärdomarna. Med saken, handlingen, vanan har passerat bäst-före datum och det är tid att släppa taget.

2016 kommer vara mitt år att Skeppa.2016

Julkalendern på temat #SethinLondon har med all säkerhet inspirerat mig att formulera just den här intensionen, men det har inte varit en aktiv process. Jag vaknade, arla morgonstund, den 30 december. Och där var det. Att skeppa. Det är vad 2016 ska handla om.

Som att räckas en gåva från Universum.

Skeppa.

Det är som en hägring på horisonten, glimrar och vibrerar.
Inga detaljer. Det behövs inte. Det är inte detaljerna i vad jag ska skeppa under 2016 som spelar roll. Det är vanan att skeppa. Att skapa, och släppa lös i världen. Högt och tydligt, med en rejäl smäll, så ingen kan undgå att märka att något just har tagit plats i världen. Eller väldigt väldigt tyst. Som en viskning, en ljuv bris, som smeker kinden din så mjukt och försiktigt att du inte riktigt vet om luften faktiskt rörde sig.

Hur jag skeppar spelar mindre roll, än Att jag skeppar.
Kan du se skillnaden? Kan du förstå varför?

Day 9 NaJoWriMoPrompt: Important or Special Numbers In Your Life

Numbers are very powerful in life. For today’s prompt, write about at least three or four different numbers that have special meaning for you. Examples include: a special year, a particular age, a specific time, a grade level number, a dollar amount, or a number of days.

Numbers.

So. Special numbers. Or rather. Numbers with a special meaning to me. Hm. Am I that attached to numbers? Not so sure, actually. But of course, based on happenings on a specific date, or year, it’s easy to place extra meaning upon those numbers.

Like the number seventeen. I do like the number seventeen. I’m born on the seventeenth. As is my youngest son. And my bonus-son, at that. I remember at school, always picking the number 17 if there was a number to pick. Me and hubby even got married on the 17th. Guess who picked that date?

As a teenager and young adult, I had a certain fascination with the year 2000. I wanted to have a baby that year, thinking it would be so cool to always know one’s aged, based on the current year. Turns out, I opted for the even cooler 1999, having one foot in two millennia.

numbersMy fascination with numbers actually has more to do with keeping track, logging, one after the other, increasing whatever I am tracking by one. And this is something I’ve done since I was a child. I kept track of all the books I read from January 20th 1986 until my son was born in October of 2004. I logged incoming and outgoing letters for a huge chunk of my life, but I think I let that particular habit go way before the book-logging-habit was kicked. Today, I’m logging the number of days in a row I’ve done my Seven exercise (458 days today) as well as my Headspace meditation (460 in total, but missed a day 179 days ago…). I have a certain affinity to numbered challenges (such as #NaJoWriMo for instance) where I know how long it will run and I do prefer when it is done on a daily basis. And even though I don’t keep track of my blog posts the way I did the first year of blogging, I do aim at daily blogging, which has now rendered me the proud publisher of 1063 posts on this blog. (This will be the 1064th.)

So. Numbers. This is what I came up with.
What about you – any numbers with special meaning in your life?

Podcast 29/52 – Bearing witness

Here’s a new recommendation for you, at long last! I have tons of episodes from On Being, Good Life Project and One You Feed that I’d love to recommend for you, but I also want to give you a taste of something new. So here’s Rich Roll in conversation with Andy Puddicombe, the voice and co-founder of Headspace, the meditation app that I’ve been using for almost a year now.

I’ve just listened to a few episodes of the Rich Roll Podcast, and I will be recommending some more as time goes, but the episode with Andy was really interesting, in part because I honestly had no clue to Andy’s extremely unusual background! I might be the only one in the Western world who’s missed out on that story, but… go figure. There I was, anyway. Rich and Andy cleared that up for me though, which I am happy about. Because Andy has lived a life with a story worth telling, that’s for sure.

BoldomaticPost_Most-people-assume-that-meditI’ve never taken to meditation before. Haven’t really tried, properly, and never got interested enough to actually give it a go. And I’m quite happy about that actually, because I sure had it wrong.

Andy got it right, in this quote. That’s the mis-conception that I had. That meditation was a way to stop the inner chatter, the endless jabber, that’s accompanied me all my life.

Perhaps lucky for me, I’d already gotten an understanding of how thoughts work, how they shape the world as I experience it, and what with daily blogging (being a form of self-coaching for me) for a couple of years, I’d gotten pretty ok at stepping back from myself, bearing witness.

So when I started on the Headspace-journey, I had absolutely no wish, desire or ambition for it to help me ”stop my thoughts”. Not at all. I just really enjoyed giving myself 10-15-20 minutes a day devoted to stepping back and bearing witness, just being with myself. Sometimes in absolute calm. Sometimes agitated as hell. And not getting caught up in either of those states, but rather just seeing it, seeing me, in the moment.

Anyway. Whether or not you meditate or if you really loath meditation and such mumbo-jumbo, this interview is worth listening to, in my view. And if, by chance, you get interested in the Headspace app and want to give it a go, start with the free 10-day routine, and then let me know if you want to try more. Because I have a 30-day voucher to give away to someone who want’s it! Might it be you?

 

 

Social media-challenge for the summer

Woke up this morning. Checked my emails and the feeds of my favorite social media channels Facebook, Instagram and Twitter. Did my Headspace meditation and then checked the feeds again. And again. And again.

twitter byegonePosted a tweet honoring my wise 15-year old who only checks her social media feeds daily, vowing to do the same. And then I deleted my Twitter app from my IPhone. It used to be situated right next to Skype in my Oh no no! Really?-folder, where there is just a void now.

As I was doing that, I figured, why not go all the way? So I closed the Facebook-tab in Safari (haven’t used the app for a long time on my phone) and reorganized the app’s on my phone to show my shifted focus.

Instagrammed about it, making a public promise to check social media only once daily during the summer. To be clear what I mean about this:
*Check Facebook, Instagram, Twitter and Tinybeans at the most once daily.
*I’ll likely Instagram when a lovely photo opportunity comes a-knocking, but won’t check my feed more than once daily. And from Instagram I can post to Facebook and Twitter, which still doesn’t mean I check my feeds.
*I’ll use Buffer to schedule tweets, Facebook and LinkedIn-posts, pushing blog posts, because I’ll still be blogging on a (near) daily basis as well.
*Once my vacation starts for real (a few days to go), I’ll cut down on checking emails as well, likely not checking daily even, but definitely checking my work email at least weekly.
*I don’t include Messenger, iMessage and Viber in this challenge, so if you want to reach me, those are your best options.

There. Now I’m crystal clear what this challenge means for me. And since I posted my Instagram post, I believe a few people have already joined me in this challenge. So I’ll extend it to you as well – do you want to join us?