Ett nytt år står inför dörren. Det har bara precis begynt. Det förra året tillägnade jag skolutveckling. Det ledde mig in på en resa jag aldrig i min vildaste fantasti hade kunnat föreställa mig. En resa som inte är slut, utan fortsätter. Och det är jag glad för, för det är nog något av det mest utvecklande jag någonsin upplevt, måste jag säga!

Nu stundar 2014. Ett oskrivet blad. Bortsett från de saker som redan är nedknackade i kalendern vill säga, om inget oförutsett inträffar. Till exempel så beger jag mig, om bara lite knappt två veckor, över Atlanten för den första av fyra träffar med SuperCoach Academy 2014, och jag kan bara ana vilken omvälvande resa det kommer att bli. Jag vet därför redan att året kommer att präglas av transformation. Vilken upptäcksfärd det kommer att vara för mig! Och därför passar det så bra, det som finaste Kit skrev häromdagen till mig, som kittlade lite extra mycket:

Det är vad 2014 – i ännu högre grad än 2013 – kommer att handla om, nämligen att integrera mig i mig. För mig betyder det inte att jag ska förändra mig för att bli bättre eller bli något jag inte är. Snarast ser jag det som en fortsättning på den process jag går genom just nu, där jag drar av utanpåliggande lager, som hindrar mitt äkta jag från att framträda. Detta gör att jag kommer att bli mer och mer jag, 100% Helena (tack Charlotte för det!) som vågar vara äkta i allt fler situationer. Att integrera mig i mig, helt enkelt.

Vad kittlar dig inför 2014?