Uppdämt behov!

Publicerad den 9 april, 2018 av Helena Roth

Cyklade ToR till Limhamn i förmiddags, 23,5 km in alles, i det ljuvligaste av vårväder. Solsken och nästan vindstilla. Väl hemkommen ville jag ut, ut, ut, igen – så jag rotade fram dynan till ena däckstolen, plockade på mig dator, fån, bok x 2, penna och papper, solglasögon och ett stort glas hemlagad råröd rabarbersaft.

Det var sex timmar sedan. Och jag har inte dragit mig inåt än. Snart nog måste jag dock, eftersom det är körövning, men gudars skymning så skönt att det äntligen, äntligen, ä n t l i g e n, är fint nog ute för att kunna plocka ut en bricka med kvällsmat och bara njuta.

Lustigt hur mitt behov av att vara ute, timme efter timme, är så påtagligt – fysiskt påtagligt. Snacka om uppdämt behov. Det drar i kroppen – vill bara ut! Har läst, arbetat på ett utkast på en beskrivning av det TillanderRothska (för/skol/verksamhets)utvecklingskonceptet, haft ett långt samtal med Gott Barn som kom på besök för att få lite stöd, klappat på katten Pop och lyssnat till hejvilt kvittrande fåglar – känns som de är lite överlyckliga de åt att det äntligen är vår!

Böcker ska läsas!

Publicerad den 19 januari, 2016 av Helena Roth

Rensade bokhyllan i sovrummet idag, och ett antal böcker skickade tydliga signaler till att att det var dags för dem att lämna det Rothska hemmet. Har lagt ut dem på Facebook i hopp om att någon gärna vill ta emot dem.

Desto fler böcker från bokhyllan skickade än tydligare signaler att i år är mitt år. Jag la undan de som ropade särdeles mycket i en egen hög, som jag sedan la ut på sängen: böcker att läsa 2016

36 böcker, varav 12 på svenska. Allsköns blandning av poesi, skolutveckling, filosofi och tankespjärn. Under många år avstod jag från bokköp, men sedan något år tillbaka så lockar böckerna mig, de ropar till mig, och vissa vill bo hos mig, och inte bara komma på tillfälligt besök från biblioteket. Men böcker är till för att läsas, inte bara stå där i hyllan och se fina ut. Även om jag nog tycker att jag tar till mig lite av böckers innehåll även via osmos, så känns det lite tramsigt att fortsätta köpa alla dessa fantastiska böcker om jag inte läser dem. Vissa av dessa har jag dock börjat på, men inte slutfört.

Får se var det hela landar, men min intention är att läsa samtliga dessa 36 böcker under 2016.

2016 böcker på svenska När jag gått och lagt mig på kvällen läser jag alltid en stund, men just då lämpar sig skönlitteratur bättre än tankespjärn, det som alla dessa böcker har gemensamt. Så jag behöver hitta en annan rutin, en annan stund för att läsa dessa. Och det lockar. Mycket! Jag älskar böcker, jag älskar att läsa och jag älskar tankespjärn, så med glädje ska jag skapa mig vanan att läsa dagtid.

Jag lär blogga om upplevelsen under året och/eller om åtminstone vissa av böckerna, men är redan nu nyfiken på om du läst någon av dessa? Är det någon av böckerna som du tycker är riktigt läsvärda, eller dess motsats, någon som du tycker jag ska undvika?

2016 – mitt år att skeppa!

Publicerad den 1 januari, 2016 av Helena Roth

De senaste åren har jag satt en intention för det kommande året. Som att vända blad, blankt, vitt papper, helt öppet för nya möjligheter. Oändliga potential att fylla det med precis vad som helst.

2013 handlade om Skolutveckling.
2014 fokuserade jag på Transformation.
2015 var mitt år av Expansion.

När jag tittar tillbaka på dessa år, så kan jag se hur jag expanderat. Expansion är ett ord som för mig har stor betydelse. Det har blivit en del av mitt liv, på daglig basis. Varje morgon, när jag gör min Headspace, påminns jag om expansion, för varje andetag jag tar. Varje gång jag andas ut, påminns jag att för att kunna expandera, måste jag släppa taget om visst. Sådant som inte längre gagnar mig. Sådant jag är klar med. Minnena består, och lärdomarna. Med saken, handlingen, vanan har passerat bäst-före datum och det är tid att släppa taget.

2016 kommer vara mitt år att Skeppa. 2016

Julkalendern på temat #SethinLondon har med all säkerhet inspirerat mig att formulera just den här intensionen, men det har inte varit en aktiv process. Jag vaknade, arla morgonstund, den 30 december. Och där var det. Att skeppa. Det är vad 2016 ska handla om.

Som att räckas en gåva från Universum.

Skeppa.

Det är som en hägring på horisonten, glimrar och vibrerar.
Inga detaljer. Det behövs inte. Det är inte detaljerna i vad jag ska skeppa under 2016 som spelar roll. Det är vanan att skeppa. Att skapa, och släppa lös i världen. Högt och tydligt, med en rejäl smäll, så ingen kan undgå att märka att något just har tagit plats i världen. Eller väldigt väldigt tyst. Som en viskning, en ljuv bris, som smeker kinden din så mjukt och försiktigt att du inte riktigt vet om luften faktiskt rörde sig.

Hur jag skeppar spelar mindre roll, än Att jag skeppar.
Kan du se skillnaden? Kan du förstå varför?

Fler besök i verkligheten?

Publicerad den 15 april, 2015 av Helena Roth

Igår bloggade jag om mitt besök på Lunds Waldorfskola. I höstas var jag på Västra Allé, en Pysslingen-skola i Helsingborg. Jag har också haft glädjen att hänga med Fröken Ann på Edboskolan, men den gången blev det bara en liten blänkare på bloggen. Jag och Lotta Karlsson, även känd som Fröken Flipp, har försökt få till en date länge nu men inte riktigt lyckats, så där får jag ta mig i kragen och helt enkelt försöka synka våra kalendrar. Och jag skulle så gärna hänga lite på Pusselbitens skola med Benita, så det ska jag också kolla om det kan lösas. (Alla dessa besök, utförda eller önskade, har en gemensam nämnare: Twitter! Det är via Twitter jag lärt känna alla dessa fantastiska skolledare och pedagoger runt om i landet!)

Jag är oerhört intresserad av skolutveckling, eller egentligen mer rättvisande att säga att jag är intresserad av samhällsutveckling. Jag tror att vårt lärandesystem är absolut avhängigt i skapandet av samhället och den kultur vi varje dag återskapar, och ibland omskapar. Därför har jag med glädje besökt lite olika verksamheter. BoldomaticPost_Skulle-du-vilja-visa-mig-runt Och vet du vad? Jag skulle gärna besöka fler verksamheter, alla möjliga sådana, allt som kan rymmas inom ramen för det svenska (tja, varför begränsa mig? Skulle gärna göra besök i andra länder också. Det har jag ju faktiskt gjort, i San Bernardino!) skolsystemet: allt från förskolor, grundskolor, fritidshem, gymnasier, universitet, högskolor, folkhögskolor till vuxenutbildning… har jag missat något? SFI vore ju också oerhört spännande att få en liten inblick i. Nått mer?

Jag befinner mig i Skåne, men ibland är jag ju på resande fot, så det behöver ju inte vara begränsat till Skåne. Enda önskemålet från mig är just att jag får lov att ta lite foton och blogga om mitt besök. Som ni ser från tidigare skolbesök så undviker jag att fota eleverna så man kan identifiera dem, finner det enklast så.

Så jag skickar ut frågan så här, helt enkelt:

Skulle du vilja visa mig runt på din arbetsplats – där lärande i någon form är i fokus – så kan du väl höra av dig till mig?

Upp i ringhörnan!

Publicerad den 6 januari, 2014 av Helena Roth

Ibland förundras jag över hur gärna vi försöker ställa meningsmotståndare i motsatt ringhörna, för att direkt snöra på oss boxhandskarna och puckla på för fulla muggar. Hur ska jag då kunna dra nytta av allt det som min meningsmotståndare bär med sig, i form av visdom, insikter, erfarenheter och kunskap? Oavsett vem av oss som blir mest gul och blå är det ju onekligen svårt att ta del av allt som döljs bakom blåtiror och fläskläppar.

Jag rör mig mycket i skolutvecklingssammanhang, och fast jag tror vi alla egentligen vill åt samma håll, dvs till ett hållbart lärande samhälle, så hamnar jag och många med mig i ringhörnan där vi pucklar på varandra istället för att mötas på riktigt. De som tycker si kontra de som tycker så. Jag gör vad kan jag för att inte hamna där, men det är svårt ibland!

Jag förstår dock inte hur vi ska kunna komma framåt om vi går i polemik kring saker som vem som har mest rätt/fel, vilka som får vara med på förändringsresan och hur man får uttrycka sig. Begrepp som snömos, flumskola och katederundervisning dyker upp med jämna mellanrum, likväl som traditionalister, progressiva och många fler tillmälen.

Om det verkligen är ett förändrat samhälle vi önskar, så vore ju ett reellt första steg på vägen vara att försöka lyssna för att förstå, och därigenom se vad vi är ense om och vilka likheter vi har – eller?

Fröken Ann skrev om det på #skolvåren:s blogg och det kunde väl vara på sin plats med en påminnelse om vikten av att just lyssna för att förstå. Rekommenderar att du tittar på det TED Talk som lyfts fram, för just ”argument-as-war”-metaforen påverkar onekligen hur vi argumenterar. Och det märks ju också i så många av orden som kringgärdar detta. Ta meningsmotståndare till exempel, för att inte tala om metaforen med boxningsringen, våldsam om nått!

Vi behöver hjälpas åt – dra nytta av varandras engagemang, kunskap, erfarenheter och dådkraft! Jag har mina verktyg, du har några andra. Med tanke på hur stor mångfalden är bland individer och elever (!) så kommer vi garanterat behöva alla verktyg i världen!

Nä minsann, vi behöver snöra av oss boxhandskarna och sluta tänka i termer av MOTstånd. Kroka arm och tillsammans se hur vi kan använda våra olika – och därmed oerhört värdefulla! – insikter och åsikter, och hur dessa kan berika och ta oss framåt, gemensamt. Kanhända via olika vägar, men åtminstone åt samma håll, mot ett hållbart lärande samhälle. Är det någon som inte skriver under på det?

Jag vill gärna förstå, samtala och mötas, med alla möjliga individer och grupper, för det är så jag utvecklas. Jag vill göra det utan att känna att jag hamnar i ringhörnan och inte heller vill jag tvinga någon annan upp i ringhörnan!

Jag hoppas att jag inte är ensam om att önska detta?! Kroka arm någon?

Valet att kroka fast eller ej!

Publicerad den 22 november, 2013 av Helena Roth

Under hösten har jag använt begreppet ”kroka fast” på många olika sätt i ett flertal sammanhang. Inte minst vad gäller min egen förmåga att tjäna pengar eller ej.

Du förstår – jag fattade ett beslut för ett år sedan, att ägna 2013 åt skolutveckling, utan att veta i vilken form det skulle ske. Jag har varit egenföretagare i sex år nu, och hade lite sparat som jag avsåg att använda upp under året. Båda två har inträffat. Jag har ägnat mig åt skolutveckling – framför allt genom mitt engagemang i #skolvåren, som föddes på twitter i februari – men jag har också använt upp sparkapitalet. Så nu står jag här, en ofantlig upplevelse rikare, men rent konkret rejält barskrapad, vad gäller pengar.

Och det är nu jag har ett val! Jag ser en tankebubbla flyta förbi, innehållande ”Jag måste tjäna pengar så jag har råd att föda familjen!” och kan välja att kroka fast i den bubblan, eller inte. För bara ett par år sedan hade jag garanterat valt att kroka fast, och hade då landat i en massa oro och ångest, till exempel:

– Ojojoj, hur i allsindar ska jag kunna hitta något uppdrag?

– Kanske jag ska sluta med det här skoltjafset och gå tillbaka till att bara hålla på med projektledning och kvalificering inom läkemedelsbranschen?

– Vem skulle vilja anlita mig som förändringsagent och varför skulle de välja just mig?

Bara att skriva detta gör mig medveten om vilka ofantliga mängder energi jag slösat genom åren, när jag valt att kroka fast vid tankebubblor som visat sig bli som infekterade oroshärdar!

Just nu väljer jag att undvika att kroka fast i dessa tankebubblor. Jag låter tankebubblan komma…. och sen ser jag den åka förbi, och tänker att det ordnar sig. Och det gör det. Det är jag säker på. Vet du varför jag är så säker på det? Jo, för att jag inte enkom tänker. Utan jag agerar också! Jag kombinerar därmed två naturlagar, som min coach Rasmus gjort mig medveten om:

The law of attraction och The law of action

Med ett steg i taget så kommer man hur långt som helst. För trägen vinner! Så istället för att ägna mig åt oro och ångest, så använder jag energin till att skapa förutsättningar för att fortsätta göra det jag brinner för och älskar att göra, nämligen att möta människor och se hur jag kan hjälpa dem att få syn på och därefter förverkliga sina drömmar! Har du något exempel på en tankebubbla du valde att krokat fast i fast det gagnat dig bättre om du bara låtit den flyta förbi?

Engagemang någon?

Publicerad den 8 oktober, 2013 av Helena Roth

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?

UOSB

Publicerad den 3 maj, 2013 av Helena Roth

28 februari började jag skriva detta inlägg. Sen föll det i glömska men nu fångar jag bollen igen, inte minst för att UOSB just släppt en ny spoken word-video. Vem sa du, och vad är spoken word, säger du kanske?

UOSB står för The University of Suli Breaks. Och spoken word är en form av enmansuppträdande, som är baserat på det talade ordet. Har du upptäckt Suli Breaks än?

Själv fick jag upp ögonen för honom med Why I hate school but love education som lades upp på YouTube i början av december 2012. Uppföljaren The American’t Dream är lika tänkvärd, och nu har har nyligen släppt sin tredje video, I will not let an exam result decide my fate, som på kort tid setts nästan en miljon gånger (orden kan du hitta här):

Det finns mycket att säga om det budskap Suli Breaks vill förmedla – men framför allt gör det mig glad! Glad för att det runt om i hela världen finns människor, av alla åldrar, som reagerar på det samhälle och det skolsystem vi skapat. Bådadera behöver ifrågasättas i sin helhet, tycker jag.

För vad ska vi egentligen med skolan till?

Ledarskap i fokus – Entris 2.0

Publicerad den 26 april, 2013 av Helena Roth

Kommunförbundet Skåne med sitt projekt Entris 2.0 (Entreprenörskap i skolan) arrangerade Ledarskap i fokus idag, på Media Evolution City. Jag såg information om konferensen för flera månader sedan, men eftersom målgruppen är skolledare så valde jag bort det. Men igår berättade Annhild Månsson om evenemanget inne i en Facebook-grupp och det lät så himla spännande. Men fullsatt. Så jag skrev ett litet ”Ohhh, där skulle jag vilja vara!”. Fick bums ett svar att det kanske fanns en möjlighet, för det hade kommit in några återbud. Så sagt och gjort, jag kontaktade koordinatorn och kom med!

Cyklade ivrigt iväg i morse och gisses, vilket bra beslut att ta mig hit!

Dagen inledde med Richard Gerver, som är lysande. Så rolig att lyssna till, och dessutom med en massa kloka saker – på ett högst mänskligt plan. Väldigt mycket #skolvåren över hans tankar ska ni veta!

Därefter tog Tomas Kroksmark plats och även han gjorde det med den äran. Lite mindre skådespeleri, men oerhört öppenhjärtlig och rak. Gillas skarpt. Han berättade bla för oss om Ribbaskolan i Gränna, som är en modellskola för ett forskningsprojekt.

Cindia Escalante Mattson från Drottning Blankas gymnasium rev snabbt igenom den resa hon agerat kapten för, i sin roll som rektor. Inspirerande och härligt att höra, inte minst hennes exempel på hur eleverna samarbetar på riktigt med företag runt om i världen. Och så körde hon en Alice i underlandet-berättelse, som vi la upp på #skolvårens sida eftersom det passar som hand i handske med det vi vill göra, nämligen att ställa Varför-frågor för att förankra vårt Hur.

Ida Karlberg Gidlund, cerksamhetschef på Rektorsakademien, avslutade med en vandring längs framtidskompetenser och berättelser om hur olika vi kan vara, vi människor.

Jag har twittrat lite under #entrisledare, men det finns även några #entris-tweets från fåtalet andra twittrande deltagare.

Det viktigaste jag tar med mig från idag är följande:
Om du vill knyta kontakt med någon – bara gör det, tänk inte så mycket! Gå fram till personen, sträck ut handen och säg Hej, sen är konversationen igång. Och vilka konversationer det kan bli av det.

Har du någonsin hållit dig själv tillbaka från att kontakta någon du verkligen vill inleda en dialog med? Kanske tänkt ”Äsch, hen vill säger inte prata med mig ändå” istället för att bara skapa kontakten?

Var gömmer sig guldkornen?

Publicerad den 24 april, 2013 av Helena Roth

Rasmus Ankersen är en ny bekantskap, som jag först upptäckte på #StayConnected-evenemanget i Malmö förförra veckan.

Rasmus pratade om hur man hittar de guldkorn som inte ligger synliga vid ytan, utan som döljer sig, av ett eller annat skäl. Och han gör det sensationellt bra. Han satte därmed standarden för resten av dagen anordnad av StayConnected!

Titta själv på en kortversion av hans tes, om hur vi kan hitta den viskande talangen, som han kallar det:

Eftersom jag brinner för skolutveckling och har enormt fokus på frågan Varför skola? just nu så kopplingar jag direkt dit. Det jag ser är inte smickrande. För jag tror vi missar en ofantlig mängd viskande talang. Och ärligt talat, systemet är inte ens bra på att fånga upp alla de skrikande talangerna heller! För vad är det egentligen vi mäter och bedömer? Och varför?

Men, men, jag ska inte avslöja för mycket – det är bättre att du tittar på Rasmus själv och bildar dig en egen uppfattning. Så lovar jag återkomma med mer av mina egna tankar.

Ge mig gärna något att tankespjärna mot dock: Tycker du att samhället är bra på att ta tillvara den inneboende potentialen i varje unik varelse?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight

Etikettarkiv: skolutveckling