Statsminister för en dag

Gustaf Norén – den mest otippade stadsministern för en dag hittills, den som förbluffat mig allra mest av de avsnitt jag lyssnat till (en dryg handfull kanske). Bob Hansson gillade jag att lyssna till, Micael Dahlén också (fram för betalfria offentliga toaletter – lysande förslag!), men Gustaf trumfar dem båda i sin förmåga att överraska mig.

Kanske för att samtalet inte alls förlöper som de övriga, som i stor utsträckning följer en utstakad väg, med lite generellt snack om vision, val av ministär och varför, vad göra med en egen pott om 100 miljarder kronor och sist men inte minst, statsministerns tal till nationen. Gustaf-avsnittet flyger högt ovanför detta, flyger fritt ända fram till slutet då han landar med ett tal till nationen.

Podnamnet i sig väcker ju en massa tankar. Jag menar, vad skulle jag göra om jag vore statsminister för en dag? Skulle jag tacka Ja om jag blev tillfrågad (och nej, det kommer så klart i n t e hända, det vet jag, men det är en tanke att vända en gång eller två inombords, det tycker jag allt)? Vad skulle du göra?

Tycker absolut du ska ta dig en lyssning. Jag är nyfiken på om det bara är jag som blir förvånad och överraskad och får en massa nya funderingar om både det ena och det andra, eller om även du blir och får det?

Världen skapas mellan människor

Lyssnade till Bob Hansson i P1s Tankar för dagen. Han pratade om Gösta. Hjärn-Beppe har berättat om Mats. Det är fascinerande vilken betydelse en annan människa kan ha i ditt liv. På gott och ont. Påminns om min enorma insikt (som jag ännu inte skrivit om till fullo – det kommer) då Beppe framträdde på #afkHuddinge i februari. Han läste då berättelsen om sin skolgång och om mötet med Mats. Ett sånt där signifikant livsavgörande tillfälle, då Beppe dräpte sin inre Katla. Blogginlägget är läst av över 12 000 personer. Ett tydligt tecken på vilken kraft det finns i just berättelser.

Bob snackar om att världen inte skapas av människor utan mellan människor. Så har jag aldrig uttryckt mig, men det slog an något i mig när jag hörde det. Jag skrev ned det i blogg-inspirations-högen.

20140310-050003.jpg

Är tvungen att skriva ned det ytterligare en gång. Säger det högt för mig själv. Världen skapas mellan människor.

Just det är ju Det! Det är där kopplingen mellan individ och grupp, kollektiv, samhälle görs. Världen skapas mellan människor, och tänk vilken värld vi kan skapa om varje människa är sin bästa version av sig själv, för att låna Bobs uttryck. Själv har jag tidigare skrivit om att varje människa måste utmanas, uppmanas och uppmuntras till att blomma ut i sin fulla potential.

Medan jag flyger mot det stora landet i Väster
så drömmer jag mig bort, drömmer om ett hållbart lärande samhälle. Kanske lite motsägelsefullt för den delen, flygning och hållbarhet är inte bästa kompisar direkt. Jag får kompensera med att verkligen göra och vara mitt bästa jag under resan helt enkelt.

Tror du på att världen skapas mellan människor?