#TEDxSlottsparken är till ända!

Vilken dag!
#TEDxSlottsparken är nu lagd till handlingarna, jag kan sätta moderator TEDx på CVt och inte minst har jag fyllt på minnesbanken med en händelserik dag som sannerligen kommer hänga med mig för livet.

Med Oksana, Andrea och Pernilla under TEDxSlottsparken.

Vilken glädje att ha en handfull vänner i rummet; vetskapen att ytterligare andra följde med i livestreamen värmde än mer. Att få lov att lyssna till tolv fantastiska talare i elva inspirerande tal, och därtil fyra TED Talks (två hade jag valt – Richard St John och Phil Hansen som jag bloggade om redan 2013 -, två var nya för mig – Carson Bruns och Tomas Chamurro-Premuzic). Att få en möjlighet att reflektera, dela, inspirerar och förtydliga i relation till dagens tema (transformation) såväl som till vad de fantastiska talarna väckte för funderingar hos och i mig.

All värme, kärlek och uppskattning som strömmat min väg inför/under/efter dagens event fyller mig till hjärta och själ, likväl som all värme, kärlek och uppskattning som flödat ur mig till alla som varit del av dagen, talare som volontärer, biblioteksanställda som TEDx-organisatörerna, sponsorer som deltagare också gör det. Dubbeluppfylld, på det allra mest fantastiska av vis! Det här skulle jag inte vilja ha ogjort för allt smör i Småland (blandar jag metaforer nu igen måntro?).

Efter eventet drog jag ner till nakenbryggan för ett dopp – oh ljuva hav! – innan jag cyklade hem, där jag trodde jag skulle kraschlanda i soffan för att vlogga och blogga och sen göra en tidig kväll… gick sådär. Men nu, efter (ännu) en sömnlös natt (tredje på nio nätter) och en låååång dag, ska jag äntligen krypa till sängs.

 

Rävens gåva

På väg hem från ett sent kallbad syntes plötsligt något underligt i vägrenen. Min vän som körde saktade ner och vi såg, båda två; en räv. Den vände sakta på huvudet och tittade åt vårt håll. Signifikant.

Kommer hem. Fortfarande fylld av den där vidunderliga känslan som slår till en stund efter att jag badat kalltbubblan som tar över hela min värld, fyller mig med energi, en känsla av oövervinnerlighet kopplad till total förundran över det fantastiska med att leva.

Tar fram Djurens Språk av Solöga och slår upp räven, Vulpes vulpes, läser, och kan inte annat än le:
Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Min gåva till dig är att lita på dig själv.
Räven lärde mig att inte tvivla på mig själv, min väg eller min gåva. Den visade mig att rävar klarar sig så bra just genom att de känner full tillit till sig själva och sina förmågor.

Rävens gåva. I denna stund, fylld av tvivel, strålglans, självklarheter, osäkerhet.
Efter en vecka eller två av den vildaste bergochdalbaneresa från det djupaste tvivel till den högsta av självklarheter – att det och den jag är, är Mycket. Och det är som det ska vara – är detta i sanning en gåva.

Jag kommer igenom den pågående transformationen.
För det är vad som är. Transformation.

Jag insåg det igår. Hur jag spinner, på alla plan.
Total make-over, på många sätt.
Utmanar mig. Utforskar mig. Upptäcker mig.tillit, för

Och rävens gåva ger mig om något ännu en kick i häcken.
För… jag kan. Jag vet.
Vem jag är. Vad jag är. Att jag är.
Tillit till mina förmågor. Till strålglansen.

2016 – mitt år att skeppa!

De senaste åren har jag satt en intention för det kommande året. Som att vända blad, blankt, vitt papper, helt öppet för nya möjligheter. Oändliga potential att fylla det med precis vad som helst.

2013 handlade om Skolutveckling.
2014 fokuserade jag på Transformation.
2015 var mitt år av Expansion.

När jag tittar tillbaka på dessa år, så kan jag se hur jag expanderat. Expansion är ett ord som för mig har stor betydelse. Det har blivit en del av mitt liv, på daglig basis. Varje morgon, när jag gör min Headspace, påminns jag om expansion, för varje andetag jag tar. Varje gång jag andas ut, påminns jag att för att kunna expandera, måste jag släppa taget om visst. Sådant som inte längre gagnar mig. Sådant jag är klar med. Minnena består, och lärdomarna. Med saken, handlingen, vanan har passerat bäst-före datum och det är tid att släppa taget.

2016 kommer vara mitt år att Skeppa.2016

Julkalendern på temat #SethinLondon har med all säkerhet inspirerat mig att formulera just den här intensionen, men det har inte varit en aktiv process. Jag vaknade, arla morgonstund, den 30 december. Och där var det. Att skeppa. Det är vad 2016 ska handla om.

Som att räckas en gåva från Universum.

Skeppa.

Det är som en hägring på horisonten, glimrar och vibrerar.
Inga detaljer. Det behövs inte. Det är inte detaljerna i vad jag ska skeppa under 2016 som spelar roll. Det är vanan att skeppa. Att skapa, och släppa lös i världen. Högt och tydligt, med en rejäl smäll, så ingen kan undgå att märka att något just har tagit plats i världen. Eller väldigt väldigt tyst. Som en viskning, en ljuv bris, som smeker kinden din så mjukt och försiktigt att du inte riktigt vet om luften faktiskt rörde sig.

Hur jag skeppar spelar mindre roll, än Att jag skeppar.
Kan du se skillnaden? Kan du förstå varför?

Podcast 45/52 – liberated being

Short and sweet, another Good Life Project riff, on the word transformation and how it’s being used in the world of yoga, self-awareness and mindfulness. The term transformation, as it’s used in this crowd, really comes from is the sanskrit word/concept of jiwanmukta. And jiwanmukta isn’t about transformation, it’s about liberation. It translates into Liberated being.

BoldomaticPost_l-i-b-e-r-a-t-e-d-b-e-i-n-gWhen I listened to this podcast, there was a release within. A flash of lightning, an aha, that told me something I already knew, I just hadn’t put it into words. Jonathan Fields did that for me.

Liberated being – not transformed.
L i b e r a t e d !

So free yourself. Let yourself out of the cage created by and for you. Reveal what is already there, know there is nothing to transform. You don’t have to become someone else, transform into some other being, with different, better, more worthy traits and skills.

It’s all within you.

You cannot be found outside of You. You can only be found within.
So stop looking outside, thinking there’s something you can do, be, buy to find yourself. You cannot. Look inwards. Not to transform. To reveal. To get to know your true essence. To step into it, fully.

Sometimes. It scares me.
Becoming aware of my true essence, to feel, sense, notice it.
Other times, it’s the most divine experience, uplifting, hope giving, and enormously empowering. Because the power is there, within me. None else can empower me.
It’s within. I. Have. It. Already.

Let it out. Liberate it. Set it free.

It? Me!
Set me free. Let me out. Liberate myself.

Liberate thyself?

 

Välkommen 2015!

Under 2014 hade jag transformation som ledord och vilket år det visat sig vara sen. Oaktat upp- och nedgångar under året har jag överlag mått ofantligt  väl, och det är väl en av föregående års stora insikter: det går att må väl även när livet är tufft och allt mest känns för jävligt i stunden. Fascinerande att få uppleva det efter fyrtiotvå år av att tro på motsatsen.

expansionMen nu är det 2015 och ett nytt år stundar (givet att år är en konstruktion av människan, liksom begreppet tid). Ofantligt många ögonblick av Nu ser jag framför mig, och har endast en föresats som bottnar i ordet EXPANSION.

Jag vet inte vem som twittrade om olika begrepp som integration, assimilation, inkludering, exkludering under hösten men jag fastnade i tråden…. och helt plötsligt dök ordet expansion upp i sammanhanget, och det hände något i mig. Det klickade till och saker och ting föll på plats.

Har senaste halvåret återkommit gång efter annan till just det ordet, expansion, i tanke och samtal, om än inte direkt skriftligt. Än så länge. Men nu börjar jag sätta ord till tanke och jag hoppas återkomma till begreppet ett antal gånger under året.

Jag är dessutom väldigt nyfiken på vad ett år med föresatsen EXPANSION kommer leda till. Har du någon föresats för det nya år som stundar, som öppnar sig som en hel räcka Nu på varandra?

Being OK with what is

As I have an enormous amount of conversations at the moment, I keep being reminded about one of the key factors in the transformation I’ve undergone these past years. And I even got a reminder of it from the daily EnneaThoughts that I subscribe to since many years back:

Acceptance

Being OK with what is, accepting whatever emotion I’m feeling in any given moment. If you don’t recognize this, I hesitate as to whether or not you can you even begin to understand what a difference that acceptance makes, compared to constant inner fighting, not being OK with my feelings, not wanting to feel what I was feeling, and believing I was bad for feeling what I felt.

Oh the energy I’ve wasted over the years, I cannot even begin to fathom the extent of it….

But no more!

And guess what? I don’t beat myself up for the energy I’ve wasted over the years either. What’s done is done, and thanks to me doing it, I’m where I am at today, so really, it’s a blessing!

Because today, I am ok with what ever state of mind I am in. I am, truly, ok with it. I accept, fully, and with that comes complete and utter compassion and love. For me, but also for the world I live in.

This also means that even if/when life sucks, I’m ok, I’m good, and most of all, I don’t have to run away from what is, or fight myself for being where I am. I can just be with what is.

Are you ok with what is or do you fight it?

Sömnlöshet

Ännu en natt av sömnlöshet. Underligt (?!) hur jag inte längre bekymrar mig när jag ligger i sängen hela natten utan att sova. Tänker, vilar, reflekterar. Njuter av närheten till maken, tystnaden, mörkret. Lyssnar till andetag, och de där ljuden som bara finns just här.

Jag satte TRANSFORMATION som avsikt/intention för 2014, och jag undrar ibland om sömnlösheten har med det att göra, transformation alltså. Fast det behöver jag inte veta, som tur är. Jag bara accepterar sömnlösheten. Den är, av någon anledning. Skulle jag fajtas emot så tror jag att jag varit så ofantligt mycket tröttare nu på morgonkvisten än vad jag faktiskt är, i denna skrivande stund.20140428-081534.jpg

Mitt liv har blivit annorlunda sedan jag slutade fajtas emot – allt möjligt – så vansinnigt mycket. Och med det menar jag inte att jag gett upp och är värsta dörrmattan för allt och alla. Inte alls. Jag är mer och mer idealistiskt naiv och tror allt mer gott om människor, samtidigt som jag själv har stora visioner och vilda drömmar om hur världen – dvs vi, enskilt och tillsammans – kan levla upp och bli mer kärleksfull och bra, för allt och alla.

Nej, det jag menar är att jag inte längre fajtas emot sånt där småttigt, åtminstone inte alls i samma utsträckning som förr. De dagliga irritationsmomenten du vet. Du har säkert några sådana? Det har jag med… dock är de påtagligt färre än någonsin tidigare. Inte för att de försvunnit, utan för att jag inte längre irriterar mig på dem, och därför är känslan i vardagen väldigt annorlunda. Det vill säga, min vardag och min omgivning är i hög utsträckning som den alltid varit, men min upplevelse av den är helt förändrad. Min upplevelse av sömnlösheten är helt klart ett ganska bra bevis på det. För gisses så stressad jag skulle varit för bara ett år eller två sedan av något sådant.

Har du varit med om något liknande?