Under 2014 hade jag transformation som ledord och vilket år det visat sig vara sen. Oaktat upp- och nedgångar under året har jag överlag mått ofantligt  väl, och det är väl en av föregående års stora insikter: det går att må väl även när livet är tufft och allt mest känns för jävligt i stunden. Fascinerande att få uppleva det efter fyrtiotvå år av att tro på motsatsen.

Men nu är det 2015 och ett nytt år stundar (givet att år är en konstruktion av människan, liksom begreppet tid). Ofantligt många ögonblick av Nu ser jag framför mig, och har endast en föresats som bottnar i ordet EXPANSION.

Jag vet inte vem som twittrade om olika begrepp som integration, assimilation, inkludering, exkludering under hösten men jag fastnade i tråden…. och helt plötsligt dök ordet expansion upp i sammanhanget, och det hände något i mig. Det klickade till och saker och ting föll på plats.

Har senaste halvåret återkommit gång efter annan till just det ordet, expansion, i tanke och samtal, om än inte direkt skriftligt. Än så länge. Men nu börjar jag sätta ord till tanke och jag hoppas återkomma till begreppet ett antal gånger under året.

Jag är dessutom väldigt nyfiken på vad ett år med föresatsen EXPANSION kommer leda till. Har du någon föresats för det nya år som stundar, som öppnar sig som en hel räcka Nu på varandra?