Dela med oss av våra drömmar

Trillade över Hemma igen (A place to call home, i original) på SVT Play och plöjer nu säsong efter säsong. Började lite småputtenuttigt men den blir bättre och bättre på många vis. Och så finns det så härliga sidokaraktärer, som den ljuvlige Mr Douglas Goddard. En livsnjutare med härlig självdistans, som med ett par meningar delar med sig av en livsinställning som jag mer än gärna skriver under på.

Vi kan leva futtiga, ofarliga liv tills vi kolar vippen.
Eller så kan vi dela med oss av oss själva.
Dela med oss av våra drömmar.

Adventslyft nr 4 – Mod

modDagens lyft sker utifrån en reflektion kring ordet MOD. Mina vänner Wivan-Kristina och Anders har kastat loss från det liv många av oss lever. För ett år sedan väcktes en tanke i dem att de verkligen borde förändra sitt liv, och dra från kalla Sverige. Ett år senare, efter att ha sålt huset, skänkt, slängt och sorterat ut alla möbler och prylar, drog de ner till Frankrike för att husvakta ett par veckor. Och det är inte slut där så klart, det har ju precis börjat. Kairo väntar härnäst, till våren finns ett par andra uppdrag klara, men, det riktigt modiga är hur båda två verkligen angriper livet med en sådan öppenhet och villighet att känna vad helst stunden bjuder på. Att leva fullt ut i nuet.

Ja, Wivan och Anders, mig ger ni en daglig påminnelse av vad mod är, nämligen att känna det jag känner, i stunden, och att vara ok med det. Ni är förebilder som jag är så tacksam över att känna!

Men även du som inte har ynnesten att känna dem personligen kan följa deras resa på bloggen Live fully now.

Mod – jag tänker på Wivan-Kristina och Anders som kastat loss för att utforska drömmar.
Mod – vem eller vad tänker du på?

Sömnlöshet

Ännu en natt av sömnlöshet. Underligt (?!) hur jag inte längre bekymrar mig när jag ligger i sängen hela natten utan att sova. Tänker, vilar, reflekterar. Njuter av närheten till maken, tystnaden, mörkret. Lyssnar till andetag, och de där ljuden som bara finns just här.

Jag satte TRANSFORMATION som avsikt/intention för 2014, och jag undrar ibland om sömnlösheten har med det att göra, transformation alltså. Fast det behöver jag inte veta, som tur är. Jag bara accepterar sömnlösheten. Den är, av någon anledning. Skulle jag fajtas emot så tror jag att jag varit så ofantligt mycket tröttare nu på morgonkvisten än vad jag faktiskt är, i denna skrivande stund.20140428-081534.jpg

Mitt liv har blivit annorlunda sedan jag slutade fajtas emot – allt möjligt – så vansinnigt mycket. Och med det menar jag inte att jag gett upp och är värsta dörrmattan för allt och alla. Inte alls. Jag är mer och mer idealistiskt naiv och tror allt mer gott om människor, samtidigt som jag själv har stora visioner och vilda drömmar om hur världen – dvs vi, enskilt och tillsammans – kan levla upp och bli mer kärleksfull och bra, för allt och alla.

Nej, det jag menar är att jag inte längre fajtas emot sånt där småttigt, åtminstone inte alls i samma utsträckning som förr. De dagliga irritationsmomenten du vet. Du har säkert några sådana? Det har jag med… dock är de påtagligt färre än någonsin tidigare. Inte för att de försvunnit, utan för att jag inte längre irriterar mig på dem, och därför är känslan i vardagen väldigt annorlunda. Det vill säga, min vardag och min omgivning är i hög utsträckning som den alltid varit, men min upplevelse av den är helt förändrad. Min upplevelse av sömnlösheten är helt klart ett ganska bra bevis på det. För gisses så stressad jag skulle varit för bara ett år eller två sedan av något sådant.

Har du varit med om något liknande?