Friktion

Friktion.
Möjliggör rörelse.

Utan friktion. Inga bilar. Inga cyklar.
Inte nånting egentligen.

Kanske att vi skulle glida omkring lite oförhappandes och okontrollerbart?
Lite roligt låter det allt. Men det är inte så det är. För vi har friktion.

Två sorter till och med.
Vi har friktion. Och sen har vi Friktion. Livgivande. Den sortens Friktion som hjälper mig att växa, snarare än sorten som bryter ner mig. 

Vi har form. Och det formlösa.
För någon är det smärtsamt att behöva förhålla sig till form, till regler, gränser, förbehåll. Däri ligger friktionen. Lek med den. Arbeta med den. Använd den. Se vad som händer i relation till formen.

För andra, precis tvärt om. Det formlösa, det ofantliga fältet av oändliga möjligheter. Utan form att hänga upp saker på, ingen given utgångspunkt. Där finns friktionen. Så lek med den. Arbeta med den. Använd den. Se vad som händer i relation till det formlösa.

Dansa med det. Mellan det. Det som ger Friktion. Och det som är Friktionslöst. Mellan det som utmanar, det tillsynes ogörbara, och det som flödar ur dig, enkelt och ansträngningslöst.

När du dansar mellan de två kommer händelsehorisonten att skifta, för dig och din relation till form och det formlösa. Transformera. Utvidgas. Kanske krympa? Dras ihop?

Ja. Jag tror det vore möjligt det med. Och sen… en ny transformation. Nånting föds, nånting som alltid och redan (always and already!) fanns där, inom dig, du har bara aldrig öppnat just den dörren tidigare. Förrän nu.

Första dagen – check

60 timmars tankespjärn löper över tre dagar och den första dagen av världen första 60-timmars-tankespjärn-retreat är nu till ände. Spännande det här. Att skapa något, som skiljer sig från allt annat jag tidigare gjort, likväl från allt jag någonsin tagit del av. Att låta tiden vara en faktor; tiden, och tystnaden. Att inte nödvändigtvis behöva fylla varje stund med ännu ett verktyg, en berättelse eller en övning. Med 60 timmar tillgodo finns utrymme för det.

Pratat. Delat. Reflekterat.
Nosat på tankespjärn, på olika vis.
Titta på egna värderingar och begränsande berättelser.
”Sanningar” och ordval som inte längre gagnar.

Ser att vissa saker tar skruv.
Känner det själv, för den delen.
För tro inte att jag kan hålla 60 timmars tankespjärn utan att själv få minst lika mycket tankespjärn som jag avser att ge. Det går inte.

Bara att låta tiden vara en del i själva upplevelsen, att inte stressa, att inte ha och följa ett strikt schema, utan verkligen köra på i flow. Får jag? Kan jag? Vill jag?

Ja. Ja. Ja!

Utmanar mig själv med att svara tre gånger ja.
Bara det väcker otaliga frågor:
Vad får ett event som detta vara? Hur får jag vara? Hur lite, eller mycket, levererar jag? Är det tillräckligt?

Frågor som det inte finns några definitiva svar på. (Bästa sortens frågor!)

Är detta för alla?
Nej.
Långt ifrån.
Men inte för att det inte hade kunnat ge alla nånting, för det tror jag att det kan. Poängen med tankespjärn är att öppna upp, ta in, se värdet av multipla perspektiv, och vem har inte nytta av det?
Att jag svarar Nej, handlar snarast om att alla inte är villiga att låta sig ta emot, inte vågar öppna upp, ta in, se värdet av multipla perspektiv. Oaktat att det hade kunnat göra livet rikare, fullödigare, både mer utmanande och roligt. Villigheten krävs. Utan den är det förspilld tid. 

Hur kan jag veta det? Kan jag veta det?
Eller kan bara du? Och hur vet du det?
Kanske är det så enkelt som det låter: om du lockas av tankespjärn, ja, då är det goda odds att det här är något för dig. Om du tycker det är rena rama nyset, ja, då är det inte för dig. Behöver jag (eller du) göra det svårare än så?

Rävens gåva

På väg hem från ett sent kallbad syntes plötsligt något underligt i vägrenen. Min vän som körde saktade ner och vi såg, båda två; en räv. Den vände sakta på huvudet och tittade åt vårt håll. Signifikant.

Kommer hem. Fortfarande fylld av den där vidunderliga känslan som slår till en stund efter att jag badat kalltbubblan som tar över hela min värld, fyller mig med energi, en känsla av oövervinnerlighet kopplad till total förundran över det fantastiska med att leva.

Tar fram Djurens Språk av Solöga och slår upp räven, Vulpes vulpes, läser, och kan inte annat än le:
Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Min gåva till dig är att lita på dig själv.
Räven lärde mig att inte tvivla på mig själv, min väg eller min gåva. Den visade mig att rävar klarar sig så bra just genom att de känner full tillit till sig själva och sina förmågor.

Rävens gåva. I denna stund, fylld av tvivel, strålglans, självklarheter, osäkerhet.
Efter en vecka eller två av den vildaste bergochdalbaneresa från det djupaste tvivel till den högsta av självklarheter – att det och den jag är, är Mycket. Och det är som det ska vara – är detta i sanning en gåva.

Jag kommer igenom den pågående transformationen.
För det är vad som är. Transformation.

Jag insåg det igår. Hur jag spinner, på alla plan.
Total make-over, på många sätt.
Utmanar mig. Utforskar mig. Upptäcker mig.tillit, för

Och rävens gåva ger mig om något ännu en kick i häcken.
För… jag kan. Jag vet.
Vem jag är. Vad jag är. Att jag är.
Tillit till mina förmågor. Till strålglansen.

Namnändelsen A

20140710-103609-38169662.jpgLigger på britsen hos sjukgymnasten och blir (aku)punkterad. 20 minuter av stilla tid, med mobilen i tryggt förvar på besöksstolen ett par meter bort. Ganska skönt har jag insett. Perfekt sätt att varva ner. Och att låta tankarna flyga helt fritt. Denna gången landade de i namnändelsen A. Låg och funderade över alla flicknamn som slutar på A. Helena. Alma. Gunilla. Stina. Katja. Maria. Laila. Eva. Sara. Annika. Finns så många exempel. Sen började jag fundera över pojknamn som slutar på A. Och kom bara på ett enda namn. Ola. Hjärnan spann igenom namn på namn, men jag hittade inget annat exempel än Ola.

Anders
Benjamin
Carl
David
Emil
Fredrik
Göran
Hans
Ivar
Jonatan
Klas
Lars
Måns
Niklas
Ola
Peter
Quintus
Rasmus
Sture
Tomas
Ulf
Vidar
Wilhelm
Xerxes
Yngve
Zlatan
Åke
Ä???
Örjan

Att jag inte kommer på något pojknamn som börjar på Ä, det är väl lite underligt det med. Visst måste det finnas ett sånt också? Men baske mig om jag kommer på ett endaste pojknamn till som slutar på A. Nog måtte det väl finnas?

Börjar fundera över namn som både pojkar och flickor kan ha, men Maria är för mig ett flicknamn. Men nu kom jag på ett till namn. Noa finns ju också! Men inte kan det väl vara så att det endast finns två namn? Jag utmanar dig att motbevisa min bristande pojknamn-som-slutar-på-a-kunskap. Jag utlovar en gåva till alla som skriver in ett (nytt) pojknamn som slutar på A i kommentarerna nedan! Ola och Noa är de två jag kommit på hittills. Vilka fler finns?

Meningen med livet; 42!

Ja, så är det, idag fyller jag meningen med Livet, universum och allting. Det ni, vilket underbart år jag har framför mig, att fullt ut leva meningen med livet (åtminstone enligt Douglas Adams) i 365 dagar framöver.

Ser jag tillbaka på det gångna året, så ser jag ett år där jag blivit klokare, vackrare, lugnare, mer erfaren och vis. Ett år där jag vågat bjuda mer på mig själv, och verkligen njuter av att lyfta upp och fram alla fantastiska människor jag känner eller stött på i olika sammanhang.

Det har varit ett år av skratt, gråt, knutna men även brutna vänskapsband och framför allt, ett år av så många fantastiska möten. Blir rent rörd när jag tänker på allt som hänt sedan #skolvåren körde den allra första #afkSkolvåren i Varberg förra året.

Ett år då jag utmanats och utmanar, ett år då jag skalat bort utanpåliggande lager som inte gagnar mig (längre) och allt mer vågar vara 100% mig själv. Det sistnämnda är inte alltid så lätt. Ibland rent omöjligt då jag tappar bort mig själv på vägen. Understundum lekande lätt, men bäst av allt är att jag i de stunderna ofta får syn på det och kan se resan jag gjort. Och då uppskattar jag mig själv, mina erfarenheter och livet till fullo ska du veta.

20140616-233501-84901626.jpg

Haha – nu tycker du kanske jag är mer än lovligt knäpp? Men vet du vad, det bryr jag mig inte om för fem öre. Jag lever, skapar och ansvarar för mitt liv. Och jag älskar det, med alla dess upp- och nedgångar, högt och lågt, allt får plats i mitt liv. Precis som det ska vara!

Så heja mig, hipp hipp hurra, må jag göra en riktigt ljuvlig dag och leva i hundrade år!