Innovationsspiralen!

Jag är i färd med att kläcka ett nytt koncept, erbjuda en tjänst jag inte tidigare erbjudit, något som känns som en given grej utifrån min personliga och yrkesmässiga resa sedan 5-10-15 år.

Jag bubblade om detta på dagens Hyvens nätverksfrukost och fick tankehjälp av Helena Kurki som studsade fram till whiteboardtavlan och ritade innovationsspiralen som hon sen berättade insiktsfullt och inspirerande om.

Poängen med innovationsspiralen är, som jag ser det, tvåfaldig:
För det första, vikten av korta cykler (eller loopar) – att det inte är ett linjärt tillvägagångssätt som funkar bäst i en innovationsprocess, utan mer av design thinking, med iterativa design- och prototypfaser med mycket lärande som gör nästa loop än bättre.

För det andra, vikten av att inte försöka detaljplanera kommande steg alltför tidigt. Jag känner själv hur lätt det är att redan nu gå vilse bland alla möjliga Hur gällande min nya idé. Som tur är så fångar jag mig själv när jag går vilse bland Hur-alternativen, och leder mig själv hem till källan igen. Jag är precis i begynnelsen av denna process, och känner att det är mitt grundläggande Varför som jag behöver sätta, så jag grundar resten av utvecklings- och prototyparbetet på ett syfte jag kan stå för, fullt ut.

Föga förvånande är detta även temat på dagens live:

Djupdyka ner i Varför

Idag har jag och min kompanjon Ulf djupdykt ner i Varför: Vad är syftet med det vi gör? Varför gör vi det vi gör? Vi har slagit in på en för oss okänd väg, ska skapa något nytt med utgångspunkt i flera befintliga verksamheter/drivkrafter, och därför kändes det viktigt att börja med att säkra att vi vet var vår gemensamma utgångspunkt är, vad den är, och varför det är viktigt för oss båda. varför Utifrån detta öppnade vi upp för ofantligt många möjliga Vad och Hur, med vilda idéer kopplat till grundbulten som för oss båda är: Att göra världen lite bättre. Under lunchen hann vi med att dryfta ett antal frågor och funderingar kring varför världen funkar som den gör, och hur det skulle kunna fungera istället. Bättre än idag, landade vi i, utan större åthävor. aktivitetslistaVi konkretiserade oss också så klart, landade i vad nästa steg är och vilka aktiviteter som ska göras tills vi kör nästa spånskiva om en månads tid. Har ett stort A3 fyllt med aktiviteter som jag ska åtgärda, och har redan bockat av fyra av dem. Ser med spänning fram emot vad som komma skall – för det kittlar verkligen, det är något som vill bli till, som vill bli av, nu! Känner du igen den känslan? När man liksom bara rider på vågen, till skillnad från tafatta försök att få igång en våg, eller än värre, stoppa en framrusande dylik?

Efter ett par dagar…

…så kommer känslan tillbaka. 20140218-233345.jpgDen där förunderliga ”Har jag verkligen vara med och kickat igång det som blivit till #skolvåren”-känslan. Och det har jag. Helt sanslöst.

#afkHuddinge gick av stapeln 14-15 februari samtidigt som #skolvåren fyllde ett år. Att ett år kan gå så snabbt. Att så mycket kan hända på ett år. Som jag lärt mig saker. Om mig. Om andra. Om vänskap och om vilja att lyssna för att förstå. Om att röra runt i grytan. Om att våga utmana. Om att våga hålla fast vid det som är #skolvårens grundpelare, frågan ”Varför skola?”, trots att många många röster gör sitt för att få ner det till ett Hur eller två.

Men alltså, de där Hur:en. De kommer ändå. Det finns så ofantligt många Hur där ute. Vissa helt fantastiska, eller som Askungen säger ”alldeles, alldeles underbara”. Andra kanske är fantastiska fast jag inte förstår dem. För det är inte för mig de funkar. Men de funkar för dig. Och då är det ju fantastiska. Och sen kanske det finns några Hur som inte är fantastiska alls, Hur som inte funkar för en endaste kotte. Men jag hoppas att de är rysligt få! Kanske finns de inte alls?

Det finns dock bra många fler Hur än Varför, åtminstone är det min upplevelse. Så jag väljer att hålla fast vid Varför. Jag gillar Varför. Jag går igång på Varför. Och jag kan se hur det kan få igång andras tankar också, ibland utan att människor jag samtalar med ens ser hur deras tankar lyfter när de klättrar runt på frågan ”Varför skola?”.

Men jag gillar Hur också. Och jag har mina egna Hur. Ett av dem är att samskapa #afkSkolvåren-evenemang. Ett annat är att bjuda in till att gästblogga på skolvåren.se. En tredje att samtala med människor. Och samtal kan ske på så många olika sätt och vis, där den enda förutsättningen är att ingående parter är öppna för att lyssna. Mina Hur är förankrade i Varför. Är dina?

Jag envisas med varför skola!

Ja, det är nog faktiskt rätt ord. Jag envisas med att fortsätta ställa frågan ”Varför skola?” och jag gör den både i #skolvårens namn, och i eget namn. Jag twittrade lite imorse om mina tankar kring varför jag envisas med detta, men tänkte försöka något nytt också. Så jag ställde mig i dottern rum (renast bakgrund), pallrade upp fånen på några Kalle Anka Pocket, och tryckte på inspelning:

Har du inte 6 minuter över, så kommer huvudpoängen här:
För mig är #skolvåren som ett tåg, med många vagnar. Alla bör kunna kliva på detta tåg, oavsett var på perrongen de befinner sig. Vissa har tänkt ”Varför skola?” i åratal, andra har aldrig tänkt tanken, och sen finns alla däremellan som tänker för fullt. Allas röster behövs, allas tankar är välkomna, och att därför stänga dörrarna till alla vagnar utom den närmast loket, där de som känner sig klara med sitt Varför håller till, vore katastrof i mina ögon.

Det är så klart frivilligt att hoppa på detta tåget, oavsett vilken vagn just du känner för att kliva på, och det är också fritt fram att stå kvar på perrongen eller hoppa på ett annat tåg.

Alla väljer själva. Och just därför måste alla dörrar hållas öppna.

Varför – Vad – Hur.20130830-164734.jpg

Det är en cirkelgång som behövs, och just min passion ligger för tillfället i att få fler att utsättas för frågan ”Varför skola?”. Och på skolvåren.se har vi ännu inte arbetat en full vända med Varför. Men läs för all del grundligt – det finns exempel på både Vad och Hur där med!

Var befinner du dig, i relation till detta tåget?

Ge tvekan en match!

Sofia Stenfors inspirerar mig om och om igen med sina fantastiskt vackra och tankevändande ordsammanstättningar. Nu gör hon det igen. Som en kommentar till ”Tänka sönder hur” skrev hon på Facebook:

Ett ständigt pågående fenomen i min tillvaro. ”Vad” är enkelt. ”När” är alltid asap och ”Hur” ger mig möjlighet till reflektion. Trist när ”Hur” tänks sönder, men det har jag bara ansett som en tvekan att ta på allvar. Tack för pepp att ge tvekan en match!

Vi fortsatte vår dialog, och Sofia la till:

Det brukar vara min motivation – ”Finns det en tvekan så är det ingen tvekan” – just do it!
Därför gillar jag detta ditt nyfunna begrepp för om man inte gör, inte testar.

Att ge tvekan en match. Gillar det begreppet. Håller mig själv tillbaka ibland, just på grund av tvekan, och inser nu hur jag faller på eget grepp. Härlig insikt! Jag lär mig aldrig flyga om jag sitter på min pinne och funderar över hur det kan göras. Det gäller att våga släppa taget om pinnen, kasta mig ut och testa mina vingar!

Ge tvekan en matchSå, dags att ge tvekan en match och börja skapa min coachpraktik, fullt ut. Sluta tveka. Sluta tänka sönder mitt hur. Alla dessa hur, som fjättrar mig i icke-görande. Hur ska jag paketera mitt coacherbjudande? Hur ska jag knyta samman mina olika hemsidor? Hur ska jag förmedla vad du kan möjliggöra för dig själv, som min coachklient? Hur skapar jag en verksamhet jag kan leva på? Hur? Hur? Hur?

Många hur att tänka sönder. Många hur som är väldigt enkelt att tveka kring. Men nu ger jag tvekan en match!

Vilken tvekan vill du ge en match?

Tänka sönder hur

Den där dagen som var fylld av guldkorn så svarade Åsa K Larsson mig och Robert Klåvus i en tankekedja och tweeten rymde för henne. Då kläckte hon ur sig något som gick rakt in i hjärtat på mig, med ett stort kraftigt BANG!

20130529-111105.jpgUpp igen utan att tänka sönder hur. Just det sysslar vi ju med nu. Ja, vi och vi. Jag gör det deinitivt, och jag kan ju inte tala för någon annan. Men jag uppfattar att jag inte än ensam i detta. Vi tänker sönder våra hur. Vi glömmer bort att göra. Vi vågar inte testa, utan livrem, hängslen och sydväst. Allt för att säkra, på förhand, att det ska gå bra.

Problemet är att det kan vi inte veta. Om vi inte testar.

Visst kan och ska man fundera igenom saker och analysera och gå på rotorsaker osv. Absolut. Men ibland tänker vi sönder våra hur och landar i handlingsförlamning, som inte gagnar någon.

Har du nånsin tänkt sönder ett hur?

Transformation!

Under Global summit for Transformational Leaders and Coaches slogs jag av en insikt, verkligen slogs, hårt och djupt.

Inom coaching pratad det mycket om skillnaden mellan transaktion och transformation. Transaktion handlar om GÖRANDET, på engelska kan det benämnas content coaching. Till exempel, jag vill gå ner i vikt, alltså måste jag göra äta mindre och motionera mer. Det är i grunden förändringar baserade på yttre faktorer, det handlar om hur jag gör.
Transformation handlar om VARANDET, på engelska blir det presence coaching. Jag vill vara en rörlig och hälsosam människa, alltså måste jag vara rörlig och hälsosam. Hur är man då? Ja, då måste vi titta på VARANDET, det inre, det handlar mycket om min inställning. Det är det som kan leda till en varaktig förändring som du förkroppsligar.

20130317-082957.jpg

Jag har skrivit om skillnaden mellan varande och görande tidigare. Den hårda insikten var hur detta relaterar till skoldebatten.

Ofantligt stor del av skoldebatten är transaktionell. Det handlar om görandet, om de pedagogiska HUR:en. Det handlar om IKT, om utepedagogik, om betyg och läxor, om storlek på barngrupper och personaltäthet. Väldigt lite av skoldebatten är transformationell, dvs handlar om varandet. Men nu börjar det hända något, fler och fler börjar nosa på dessa större frågor. Ett resultat av det är #skolvåren. Jag tror att den tidigare bristen på debatt kring samhälleliga VARFÖR är anledningen till att #skolvåren fått sådan spridning och ger en ny känsla av hopp.

Jag säger inte att pedagogiska HUR är oviktiga att diskutera. Inte alls. Det är ofantligt viktigt – eftersom det syftar till att säkra en förbättring av det befintliga skolsystemet. Och det finns hundratusentals elever i landet som behöver detta idag, för de är inne i skolsystemet i just detta nu.

Men de samhälleliga VARFÖR måste också börja diskuteras, eftersom det kommer att påverka så ofantligt många fler, i alla våra kommande barn och ungdomar. För mig betyder #skolvåren att skapa nytt, tillsammans. Samskapande. Inte att lappa och laga befintligt system, utan att fritt tänka kring varför vi vill ha – behöver! – ett hållbart lärande samhälle. Detta är själva syftet. När vi enats kring det kan vi gå djupare och djupare ner i detaljer och närmar oss slutligen de pedagogiska HUR:en också. Och tänk vilken guldgruva det då finns att ösa ur, eftersom det finns många goda exempel.

Men dessa goda exempel måste vara starkt förankrade i varandet – och för att nå dit måste syftet med skolan diskuteras. Själv tror jag på en multilog kring frågan, där alla i samhället deltar. Inte bara skolsverige. Inte bara politiker. Utan alla. Skolsverige, politiker, näringsliv, förändrar, pensionärer, barn och ungdomar (prata MED istället för OM!), kulturarbetare och arbetslösa, storstadsbor och bybor, rika som fattiga, ja, helt enkelt alla.

Ett sätt att göra det är att hoppa rätt in i multilogen som förs på Twitter och på Facebook likväl som på #skolvårens blogg. Anmäl dig också till #skolvårens första stora afk, dvs away from keyboard (att vi träffas fysiskt helt enkelt), i Varberg 18-19 juni. Där kommer fokus vara på VARFÖR, vad syftet med skolan är, vad ska vi med skolan till, vad är de samhälleliga varför. Hjälp oss även att sprida inbjudan så vi verkligen får en mångfald i Varberg – alla behöver vara representerade!

20130317-082620.jpg

Skolsystemet är ett av de främsta samhällsbyggande institutionerna eftersom alla passerar genom det. Ska vi inte tillsammans se till att det då blir så bra det kan? Så att alla som kommer ut från skolsystemet mår bra och har fått frodas och uppmuntras utifrån sin egen unika potential?! Jo – det gör vi! Är du med? Kan du hjälpa mig med detta? Jag tror och hoppas att du kan det, och säger därför tack!