Heldag i Helsingborg

Idag har jag varit en heldag i Helsingborg tillsammans med Pernilla Tillander, den första för året, men långt från den sista. Kalender än fylld med datum då vi ska ses, antingen i Helsingborg eller i Malmö för att konceptutveckla såväl som bygga välmående tillsammans, likväl som en radda datum då vi ska vara ute hos kund för att genomföra olika insatser. I år stundar bland annat arbete både med förskola som skola i Skurups kommun inom ramen för ESF-projektet Inkludera & Mötas som går in på upploppet nu.

Vi käkade lunch på Vegeriet (oh gisses, vilken smarrig lunch, rekommenderas varmt!) och på sätt och vis så gav mitt Yogi-te oss riktmärket för vad det egentligen är vi gör:
Communicate sacredness, build it, share it and spread it. 

Ett annat sätt är att uttrycka det på är att vi levererar glädje; att vi öppnar för nya perspektiv och därmed insikter; att vi arbetar med personlig grupputveckling; och att vi gör oss allra bäst när utvecklingen sker i process över tid, då det ger oss möjligheten att tillsammans med deltagarna bygga trygga och dynamiska grupper som leder till framgång, något som återkoppling från 2017 års arbete med förskolan ger vid hand.

En betraktelse, del tre av tre

Del ett och två har publicerats tidigare. Här kommer del tre av Charlotte Rudenstams betraktelse över mig:

När hjärtat är med

Första gången jag mötte Helena, för några år sedan, så förstod jag först inte riktigt vad hon sade. Det kändes som att hon kom från en värld som inte var min. Det hon sa var abstrakt i mina öron.

hjärtanSedan hände något. Det är som att hjärtat har landat i hennes ord. Som att fler dimensioner kommit in i hennes liv, i yrkespersonen, idealisten, hustrun och mamman Helena Roth och där hjärtat fått en allt viktigare plats. Det är som att hennes nya insikter har gjort det lättare för mig att ta emot hennes ord, att förstå henne och att känna hennes engagemang. Kanske har coachpromenaderna bidragit till den resan? Att hon i dag verkligen är Helena i hela kroppen, att det snabba huvudet, de glimrande idéerna, den intensiva blicken blivit integrerade i kroppen? Som att hon i dag är hel och att hon utifrån den helheten möter människor, möter klienter, möter arbetsgrupper, möter skolklasser, möter den som möter henne.

Detta har skett parallellt med att Helena inte bara utbildat sig vid Supercoach Academy i USA utan också mött 100 nya coachklienter, är en flitig bloggare, har varit backoffice på #skolvåren och nyligen avslutat #cleanse4expansion, där hon på riktigt jobbat för att ta bort det överflödiga och skräpet ur sitt liv.

Ibland tittar jag lite oroat på henne. Hur ska hon orka? Hur många intressanta böcker eller podcasts har hon möjlighet att servera mig? Hur många rensningstips? Hur många kniviga frågor? Hur mycket hjärta? Hur många tweets?

En dag på jobbet

Men så följer jag med henne en dag på jobbet, en dag när hon håller lektioner på en YH-utbildning i Hässleholm och jag kan se hur hon liksom kan vila i närvaron, även när det är 30 personer i rummet.

Det är lätt att bara se den där blixtsnabba Helena. Hon som är som en dynamo som driver en starkt lysande lampa. Men jag har sett, och kommer också att denna dag få se, en annan aspekt av henne: Den eftertänksamma, den lyssnande, den inkännande, den tysta. Det uppstår situationer där jag känner närkontakten med hennes hjärta, med hennes vilja att skapa gott och själv leva som hon lär.

Smoothien lyser nästan giftgrön i plastflaskan när hon tar en klunk. Jag frågar inte vad den innehåller, men inser att där kan finnas allehanda fynd från trädgården. Att den är nyttig är det ingen som helst tvekan om.

Vi är alltså på väg till Hässleholm, där hon möter studenter på Yrkeshögskolan Syd på el-, respektive automationsingenjörsprogrammet. Hon är anlitad som underkonsult till ÅF och kursen – under fyra halvdagar – handlar om kvalitetsarbete, Lean, ISO och liknande.

Inkännande och närvarande

Salen fylls långsamt på med män i olika åldrar. De yngsta ser ut att nyligen ha slutat på gymnasiet, andra har ganska många års arbetslivserfarenhet med sig.

Framme vid vita tavlan och datorn står Helena lugn och stabil och, som det ser ut ur mitt perspektiv, med bra koll på läget. Hon drar igång datorn, tar fram dokumentet där dagens kursavsnitt ligger och väntar, med bilder, citat, youtubeklipp, frågor och med möjligheter att anteckna medan studenterna reflekterar kring olika frågor.

Innan lektionen börjar småpratar hon med några av dem som sitter längst fram. Det är som att hon kan ta emot dem en i taget, verkligen lyssna, vara med dem, intresserat svara eller ställa en fråga. Som att hon har en ovanlig förmåga att verkligen fokusera, att närvara, trots att det är mer stökigt i någon annan del av rummet.

Blicken är riktad och intensiv. Armarna lever sitt eget liv, hon har stora gester, hon tycks veta vad hon talar om. Trots att det bara är andra halvdagen, har hon redan lyckats skapa en familjär stämning i gruppen. Hon är väl förberedd och samtidigt beredd att när som helst spela på volley.

– Vi drar igång med en backspegel. Vad minns ni sedan förra gången?

Jag vandrar ut ur skolan och känner att Helena är komplex. Ena stunden lugnet och tryggheten personifierad, i den andra den nyfikna utforskaren och så i den tredje den ettriga expansiva världsförbättraren med helhetssyn. Det som fångar mig mest är att hon ler med hela hjärtat. Hon är. På riktigt.

– CHARLOTTE RUDENSTAM

En betraktelse, del ett av tre

Del ett av Charlotte Rudenstams betraktelse över mig:

Helena vänder sig mot mig, tittar intresserat och håller kvar blicken. Hon är där, för mig, just nu. Det finns en intensitet i hennes närvaro som känns elektrisk.

Sedan rullar orden ur henne, blixtsnabba och träffsäkra. Hon vet vad hon ser och vågar leverera det.

– Jag har gjort ett sådant lappkast i mitt liv. Tidigare behövde jag bevisa att jag var någonting. Jag måste vinna, få dig att tycka som jag, för det gav mig ett värde. Annars var jag värdelös. Det finns inte på kartan idag.

Ett av de ord jag lärt av Helena Roth är tankespjärn. Hon tycks älska när någon är av en annan uppfattning än hon, när hon får möjlighet att reflektera, vrida och vända på något och ibland, som en slutsats, stå kvar på samma ställe som innan och andra gånger, nicka och säga ”tack för insikterna” och vara beredd att följa med på ännu en resa, mot än fler insikter.

Den som försöker boxa in Helena har ett svårt arbete. Nej, inte ur aspekten skicka ett meddelande till, för hon inboxar gärna, jag menar ur aspekten göra sig en fast och färdig föreställning om vem hon är.

­– När jag coachar vill jag gärna komma i kontakt med det äkta i mig själv och i klienten. Jag kan finnas där med en fråga, med tystnad, med ett påstående och hela tiden återkomma till frågan: Vem är du? Vad är du? Lever du så? Det kan väcka insikter om att det finns ett gap mellan hur personen lever och vem hen egentligen är, och det kan innebära ett första steg mot att bli mer äkta.

100% engagemang

Helena tillåter sig att växa, att expandera, att ompröva och att rensa. När hon går in i ett projekt gör hon det med totalt engagemang och har dessutom en förkärlek för det omöjliga. Eller snarare, en förkärlek för att testa om det omöjliga är möjligt.

Då och då visar hon att målen är möjliga att nå. Som under 2014, då hon bestämde sig för att på tre månader träffa 100 nya coachklienter och ta med dem på coachwalks. Mission accomplished. Eller under 2015 då hon genomfört 90-dagarsprojektet #cleanse4expansion.

– En kompis sa till mig att hon stressas av mina omöjlighetsprojekt. Det är hennes tankar, jag stressas inte. Om jag tycker det är kul att hoppa på en utmaning som varar i hundra dagar, varför inte? Det ger mig varken lycka eller olycka. Tidigare hade jag mer behov av kontroll och nu lever jag mer i det okända, där mitt bestående minne är att jag inte slaviskt följer projekten. Jag tar till mig det jag vill.

Storslagna visioner

Projekten visar ändå att Helena har en storslagen sida. Hon ser företeelser på systemnivå. Hon ser hur saker fungerar och inte fungerar och har förmågan att se vad som skulle må bra av förändringar eller justeringar.

solros– Jag ser helheterna i det stora och så har jag varit sedan jag jobbade i läkemedelsbranschen. När jag ser brister skapar jag system som ska fungera. En gång jobbade jag på en maskinutvecklingsfirma och sa till en kollega att jag ville rädda världen. Hon sa ”man behöver inte göra det så stort”. Där kändes det så begränsat. Jag vill upp i det stora. Jag vill mer.

Helena är utbildad biolog och valde en inriktning som liknar en apotekares, för att hon hade en idé om att jobba som etnofarmakolog, men kom direkt efter examen att börja arbeta som anställd i läkemedelsbranschen. Själv har jag bara mött frifräsaren Helena Roth: Den intensiva engagerade blomma som driver frågor hjärtat klappar för, oavsett hur många belackare hon möter.

Välkommen 2015!

Under 2014 hade jag transformation som ledord och vilket år det visat sig vara sen. Oaktat upp- och nedgångar under året har jag överlag mått ofantligt  väl, och det är väl en av föregående års stora insikter: det går att må väl även när livet är tufft och allt mest känns för jävligt i stunden. Fascinerande att få uppleva det efter fyrtiotvå år av att tro på motsatsen.

expansionMen nu är det 2015 och ett nytt år stundar (givet att år är en konstruktion av människan, liksom begreppet tid). Ofantligt många ögonblick av Nu ser jag framför mig, och har endast en föresats som bottnar i ordet EXPANSION.

Jag vet inte vem som twittrade om olika begrepp som integration, assimilation, inkludering, exkludering under hösten men jag fastnade i tråden…. och helt plötsligt dök ordet expansion upp i sammanhanget, och det hände något i mig. Det klickade till och saker och ting föll på plats.

Har senaste halvåret återkommit gång efter annan till just det ordet, expansion, i tanke och samtal, om än inte direkt skriftligt. Än så länge. Men nu börjar jag sätta ord till tanke och jag hoppas återkomma till begreppet ett antal gånger under året.

Jag är dessutom väldigt nyfiken på vad ett år med föresatsen EXPANSION kommer leda till. Har du någon föresats för det nya år som stundar, som öppnar sig som en hel räcka Nu på varandra?

I was here – #afkMalmö

Utmattad efter två dagar med #afkMalmö – nöjd – stolt – glad – tacksam – berikad – bemött & slagen av ytterligare insikter – inte minst vilken fantastisk läranderesa #skolvåren är för mig. Och kanske även för dig?

Vi avslutade med att visa Beyoncé och hennes framträdande i FN:s generalförsamling 2012 med låten I was here:

Från denna låten tar jag särskild med mig följande meningar, utöver gåshudseffekten som är massiv!

20131019-172111.jpg

20131019-172129.jpg

20131019-172139.jpgJag vill påstå att vi alla har ett ansvar att göra skillnad i världen utifrån våra individuellt givna förutsättningar. Jag gör mitt bästa och jag räknar med att du gör detsamma. Stämmer det?

En vår och en ostpromenad senare!

Befinner du dig i Skåne, en fredag eller lördag – ta dig då till Nyrups Osteria. Oj vad underbara ostar du kan införskaffa där. Och ännu bättre är att boka in dig på en ostpromenad eller någon annan ostupplevelse (själv blev jag nyfiken på fladderost!). En fantastiskt bra idé, som varmt rekommenderas! Nyrups Osteria Blå NyrupMaster Mind-gruppens avslutningsdygn gick nämligen av stapeln i Nyrup, hos Cecilia som på kort tid skapat Nyrups Osteria. Har fått med mig en massa insikter, bekräftelse och inte minst nya tankar, eftersom tankespjärn är en av de grundläggande ingredienserna som denna fantastiska grupp möjliggör, om och om igen. Jag är enormt tacksam för allt Rasmus, Wivan, Inga-Lill och Charlotte!

Här kommer en bildkavalkad, som visar delar av upplevelserna. Men bara delar. Inga-Lill bistår med några andra delar, sett ur hennes synvinkel. Och även Wivan, drottningen av gröna smoothies, har summerat avslutningen med egna ord. Tillägg 10 juni: Här kommer ännu en fin sammanfattning av avslutningen, författat av Charlotte.

Honey på bron

Hunden Honey går över dammens bro

Ostpromenadens första hållpunkt

Ostpromenadens första hållpunkt som bjöd på vidunderlig utsikt

Honey

Honey följde med oss på promenaden

Inga-Lill njuter av ost

Inga-Lill njuter av en bit hårdost

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Wivan, drottning av Gröna smoothies!

Ostpromenadens sista hållpunkt

Ostpromenadens sista hållpunkt, ovanför dammen.
Från höger: Helena, Charlotte, Inga-Lill & Wivan

Supercoachen Rasmus

Supercoachen Rasmus

Charlotte njuter grön smoothie

Charlotte njuter grön smoothie till frukost

Wivans underbara lunchsallad

Wivans underbara lunchsallad

Nyrup

Solen skiner över Nyrup

En vår och en ostpromenad senare kan jag alltså inte göra annat än rekommendera dig att testa både Nyrups Osterias ostpromenad, Green Boosts gröna smoothies och Master Mind-konceptet som Rasmus introducerat mig till. Vågar du testa?