Träffade Andreas Lennartsson på tåget, och fick till ett par minuters samtal innan han hoppade av. Vi träffades när jag höll en 3-veckors kurs i ”Kartläggning och dokumentation av processer” på Newton yrkeshögskola i Malmö och han, som elev på den två-åriga yrkesutbildningen Kravanalytiker IT, gjorde ett outplånligt intryck på mig.
Andreas var på väg till sin praktik, där han sitter med kravanalys, och var sprudlande glad, taggad och nyfiken, och oerhört tacksam för att få vara ute ”i verkligheten” på ett företag och praktisera allt han lärt sig. Han sa: Jag sitter med översättning av krav, och vissa av dem är totalt oförståeliga. Men vågar jag fråga, eller kommer jag bara verka dum då?
Mitt svar kom raskt i form av ett rungande Klart du ska fråga!, och sen resonerade vi vidare kring detta, även för egen del inspirerad av just ställda krav, då jag häromdagen uppdaterade en kravspecifikation för en maskin, och insåg att vissa av de krav jag skrivit när det begav sig förra gången, är krav jag inte har en susning om vad de egentligen betyder…
Så. Om jag inte frågar, lär jag mig inget.
Det är nummer ett. Ok, jag kanske ”verkar dum” men om det är epitetet jag får om jag frågar, så vill jag inte befinna mig i det sammanhanget ändå. Våga fråga om det är något som är oklart. Tydlighet är snällhet och så ock i omvänd bemärkelse, dvs om något i n t e är tillräckligt tydligt för mig, så ligger det på mig att vara tydlig med att det är otydligt.
Människan blir lätt hemmablind.
Det är nummer två. Det kanske är så att ingen längre vet vad ett specifikt krav innebär, eller vad det egentligen syftar till. Kanske är det en kvarlämning, ett arvegods som slunkit med genom ett antal klipp-och-klistra-versioner. I så-här-har-vi-alltid-gjort-situationer där sammanhanget sedan länge slutat vara logiskt är det just nya fräscha ögon som kan få syn på, och ifrågasätta gamla sanningar och invanda beteenden, som är den största gåvan. Och det är allmängiltigt, och gäller definitivt för mycket mer än kravanalys.
Så fråga av hjärtats lust, med nyfikenhet och ett öppet sinne!
HERO - the coach 
Pingback: Uppföljning oktober: Som jag är. | HERO – the coach
Det är så viktigt att våga ställa alla de frågor som man tror att alla andra redan kan svaret på. Oftast är det någon annan som blir lättad över att någon annan vågade. Som Charlotte kommenterar; Ibland är det de dumma frågorna också de bästa!
Mmm. Och som min vän Ola Berg skrev på Linked In ”Vågar jag inte fråga?”. Spännande tankespjärn där!
Att fråga tycker jag visar på mod och intresse. Jag upplever att de flesta blir glada att få svara och förtydliga.
Ja! Tydlighet är snällhet, oavsett vilket håll det kommer från.
En av de bästa sakerna med 40 års journalisterfarenhet är att jag vågar ställa så kallat dumma frågor. Ofta visar det sig att det går ett sus av lättnad, om det sker tex på en presskonferens, för andra har inte heller vetat, men inte vågat fråga… för att påså sätt riskera att bevisa sin okunnighet. Ibland är det dumma frågorna de alldeles bästa!!
Kan bara tänka mig hur skönt det är. Lättnadens suck. I sanning ett väl formulerat begrepp!