Att återuppleva min Kenyaresa

Under hösten har det varit skakigt med bloggandet, men det tog sig sista månaden tack vare mitt snilledrag att skapa en adventskalender med bild och berättelse från Kenyaresan, nio dagar i juni 2019.

Jag har bloggat om kommunikation och möten (lucka nummer 1, 6, 7, 13, 15, 18, 22, 24, 25), träd- jord- och plantagefakta (lucka nummer 8, 9, 10, 12, 19, 20, 23) och om olika insikter som föll på plats under resan eller när jag bloggade för den delen (lucka 2, 3, 4, 5, 11, 14, 16, 17, 21). Och sedan kalendern tog slut så saknar jag den. Saknar att skriva, att bläddra bland bilderna, att reflektera kring upplevelserna på plats.

Som tur är har jag säkert ytterligare hundra fina bilder jag skulle kunna blogga vidare om, så jag funderar på om jag inte ska göra det. Det ger mig mycket att skriva om det, just för det ger mig en chans att återuppleva resan, och jag har också fått god återkoppling från läsare.

Perspektiv berikar, kontraster bjuder in till en känsla av tacksamhet för sådant som jag annars tar för givet, och nya faktakunskaper kan inte skada!

Kontraster

Under höstlovet var jag med make, två barn och mor i Kerala i Indien. Vi fördelade tiden på tre städer, med start i Kochi, vidare till Munnar uppe i bergen och slutligen Varkkala. Har aldrig varit i Kerala förrut, men i Mumbai-området har jag varit mer än en handfull gånger, då jag arbetade för ett företag som byggde en fabrik där. Anders arbetade i samma projekt och var i Mumbai en gång, medan resten av ressällskapet aldrig varit i Indien. Indienprojektet, som jag kallar det, höll framför allt mig sysselsatt i över tre år, och därför har barnen hört mycket om Indien. Det är nog främsta anledningen att vi åkte: att möjliggöra för dem att få en egen bild av landet som mamma och pappa pratat så mycket om!

20131105-145238.jpg

Gick en kvällspromenad i Kochi

20131105-145207.jpg

Utsikt över en Tata-ägd teplantage, från Hotel Gruenberg utanför Munnar

20131105-145519.jpg

Vid Indiska Oceanen, Varkkala South Cliff

Att ta sig från Sverige, till Kerala, och tillbaka till Sverige ger verkligen möjlighet att uppleva kontraster. Tyckte om Kerala, och läste innan resan om någon som rekommenderade det som första besök i Indien – och det kan jag bara hålla med om. Kerala är en välmående stat i Indien, inte minst med tanke på att i princip alla går i skola och kan läsa och skriva. Det gör stor skillnad!

Dock är det en enorm kontrast mellan Skåne (Sverige) och Kerala – något som vi faktiskt lyckades ta reda på mer om av chauffören som körde oss sista resan från Varkkala till flygplatsen i Trivandrum. Han visade sig vara en mycket intressant karl och under bilfärden hade vi en lång intressant diskussion om Indien, Kerala, valdeltagande, miljö, elefanter på gatan, Indiens historia (han hade studerat historia, och det märktes) och mycket annat.

Kontraster möjliggör ögonöppnare – om jag tar mig tid att reflektera över mina upplevelser. Det väcker tankar hos mig. Jag funderar över likheter och skillnader i samhället, hur det kommer sig att utbudet av bananer är så erbarmligt litet i Sverige och hur olika människoöden kan se ut. Även barnen har tagit sig tid att fundera över kontrasterna som de la märke till. Och det gläder mig, eftersom det var precis det jag hoppades att de skulle uppmärksamma.

Kontraster möjliggör ögonöppnare – reflekterar du över kontraster du upplever?