Under hösten har det varit skakigt med bloggandet, men det tog sig sista månaden tack vare mitt snilledrag att skapa en adventskalender med bild och berättelse från Kenyaresan, nio dagar i juni 2019.
Jag har bloggat om kommunikation och möten (lucka nummer 1, 6, 7, 13, 15, 18, 22, 24, 25), träd- jord- och plantagefakta (lucka nummer 8, 9, 10, 12, 19, 20, 23) och om olika insikter som föll på plats under resan eller när jag bloggade för den delen (lucka 2, 3, 4, 5, 11, 14, 16, 17, 21). Och sedan kalendern tog slut så saknar jag den. Saknar att skriva, att bläddra bland bilderna, att reflektera kring upplevelserna på plats.
Som tur är har jag säkert ytterligare hundra fina bilder jag skulle kunna blogga vidare om, så jag funderar på om jag inte ska göra det. Det ger mig mycket att skriva om det, just för det ger mig en chans att återuppleva resan, och jag har också fått god återkoppling från läsare.
Perspektiv berikar, kontraster bjuder in till en känsla av tacksamhet för sådant som jag annars tar för givet, och nya faktakunskaper kan inte skada!
Det är som att du både äter kakan och har den kvar, på ett positivit sätt. ❤
Det är så intressant att läsa om dina upplevelser. Tack för att du delar med dig!! ❤