Bokade in mitt första av fyra skrivretreat 13-14 september eller faktiskt la jag det den12-13 men flyttade det en dag pga jobb.
Och sen skulle jag boka in en CoachTalk och detta var första dagen på sex veckor som det fanns tillfälle. Jamen, det går bra det med, lägger det på seneftermiddagen, det funkar.
Och sen behövde jag ta ett telefonmöte med en kund. Äsch, klämmer så klart in det, lägger jag det först på dagen så har jag hela dagen mellan mina två inbokade möten att ostörd sitta och skriva.
Och sen dök det upp ett behov att prata med en kund. Ring nån gång mellan 9 och 16, det funkar!
Och sen en önskan att ta ett snack med den gode Caspian. Om jag lägger det på fm då jag ändå behöver ta en Sigge (låne)Hund-promenad så gör jag två flugor på smällen.
Och sen skulle veckans fjärde uppföljningstelefonsamtal med min bästa sparringpartner bokas in. Hm, men det går att få plats med efter CoachTalken, säg lite efter fem typ.
Och sen… Ja. Sen var dagen nästintill fullsmockad.
Förvånande? Nä.
Mycket skrivande? Nä.
Överraskad? Nä.
Fick så en idé att jag skulle skapa en sida på engelska bloggen åt mina poddar… eftersom jag vill skriva ett blogginlägg per podavsnitt. Det passar ju in fint på en skrivardag! Ett tu tre hade jag så lagt några av dagens få obokade timmar på teknisk fiffning av sidan. För du vet hur det blir… Vilket foto passar till den sidan? Kanske lika bra fiffa nya foton till alla de andra sidorna på hemsidan när jag ändå är igång? Och hur funkar nu PhotoShop egentligen, för jag måste ha header-fotografier som är 1200×350 pixlar… jag får testa mig fram helt enkelt…
Mmmhm.
Mycket skrivande? Nä.
Överraskad? Nä.
Klar med pod-sidan? Nä.
Klar med alla fotona? Nä.
Å andra sidan har jag pratat med två kunder, en coachklient, Caspian och Lena, gått två långa och en kort Sigge Hund-promenad (den sistnämnda iförd morgonrock, hann inte annat innan dagens första telefonmöte.), läst femtio sidor i Conn Igguldens nya bok Falken från Sparta, käkat god lunch på resterna från gårdagens reseskildring i sällskap med ett par avsnitt av Någon som du på SVT Play, lagat och ätit middag i sällskap av ljudboken Konsten att fejka arabiska, och skummat, sorterat och sållat drygt 300 av 1100 bilder som Lena (och jag) tog med hennes fån under Kenyaresan. Så en produktiv dag har det trots allt varit, om än inte med det jag hade föresatt mig när jag bokade in ett skrivretreat idag.
Nu är klockan över 10, jag börjar bli trött, hunden Sigge ligger utslagen på mattan men ska nog få en kort sväng till lilla lekan, och imorgon har jag lyckats boka in ett avstämningsmöte med käraste själssöstra mi, ännu en kulturell utflykt med Heléne, denna gången till Skarhults Slott, och efter det en dejt…
Tror någon det blir mycket skrivande gjort imorgon? Nä.
Överraskade? Nä. Trodde inte det nä.
Pingback: Uppföljning september: Som jag är. | HERO – the coach
Konsten att fejka arabiska har jag velat läsa ett tag. Visst handlar det om en kvinna som lever med autism?
Du är grymt effektiv måste jag säga!
Ja, det är den! Mycket tankespjärn i den.
Just så – mest hela tiden. Tar mig inte tiden att skriva några inlägg själv nu, för nåt kommer liksom emellan. Men en skulle kanske ta och överraska dig själv en dag och få det gjort.
Ja, gör’t! (Gjorde jag idag. Överraskade mig själv alltså.)
Härligt. Ja borde också överraska mig själv 😂.
Gör’t! ❤
Ojojoj! Igenkänning? Jajamensan! Det är ju det här med att värdesätta sig själv ❤️ Och att känna sig betydelsefull utan knôkad kalender …
Lycka till m skrivandet!
Haha – ja alltså, exakt. Självhedrandet!
Haha… det jag ser är en beskrivning av kartan och verkligheten – och att verkligheten ibland tar över. Så ibland kanske det är superbra att reflektera över båda bilderna?
Jajemensan, det är det definitivt!