2020 – med kroppen i fokus

Publicerad den av
13

De senaste åren har kommande års intention kommit till mig runt nyår, när jag i tankarna varit upptagen med att samla årets upplevelser, höjd- såväl som lågpunkter, för att summera och därmed ta avstamp i något nytt. 2020 års intention kom till mig redan för ett par månader sedan, så jag, som i ett ögonblick av total visshet, såg att det är med kroppen i fokus som jag ska ta mig an det första året på det nya decenniet.

Med kroppen i fokus är något odefinierat. Det betyder att jag inte kommer skriva en detaljerad lista här för exakt vad jag ska göra under året, i form av minst x löprundor/cykelturer/simturer/promenader/gympass per vecka/månad/år osv. Nej, inte så. För jag vet inte. Jag kommer istället leka med kroppen som tema, utmana den (i varsam samvaro, var så säker) att utveckla större styrka, större smidighet, större uthållighet. Jag vill bli bättre på att stå på ett ben, på att sitta i hukposition, på att få en stark och smidig rygg som klarar av att sova i andra sängar än min egen utan att braka ihop i smärta, vill kunna göra ordentliga och flera situp’s och armhävningar, vill kunna göra chin ups och pull ups, vill bygga styrka och smidighet i mina fötter och bli av med stortåled-smärtan som följer mig sedan jag cyklade in i en sten i november 2018 med foten först. Jag ska dansa lindy hop så mycket och ofta jag kan, både kurs och social-dans, och ska framför allt bli bättre på att ta regelbundna rörelsepauser när jag gör det jag gör just nu: sitter framför datorn.

Förra årets intention Som jag är var enkel att följa upp månadsvis, just för att jag skrivit det detaljerat och specifikt. Oaktat det vill jag reflektera över årets tema med kroppen i fokus månatligen just för att det hjälper mig att hålla årets intention top of mind. Jag kommer säkert reflektera kring det faktiska jag gjort under månaden, antal mil cyklade och promenerade har jag ju loggat ända sedan september 2009, så den typen av data (och vana) har jag lättillgängligt. Men detta vill jag komplettera med reflektioner kring mina upplevelser, kring känslorna som väcks inom mig, kring skillnaderna jag noterar och vad de betyder för mig.

Så.
Med kroppen i fokus inleder jag 2020 med att gå en promenad ner till sjön Boren för årets och decenniets första kallbad.

Hej då 2019!

Publicerad den av
5

Året med intentionen Som jag är har i sanning varit ett underbart, utmanande och upplevelserikt liv. så mycket har hänt, så många möten har skett, så många insikter och lärdomar har kommit min väg.

Månatlig uppföljning av årets intention: Som jag är
Att varje månad följa upp på de ganska detaljerade ambitioner jag haft inom fyra områden (kroppsligt, mentalt och själsligt välbefinnande, skapande samt ekonomisk resurshushållning) har varit en intressant övning, som hjälpt mig hålla fokus, genom att jag minst (!) månatligen påmint mig om vad jag vill ge fokus åt.

Tidsresan
Inviten till T och Hs 100-årsfest i Stockholm gav mig ett dygn (eller två) av en upplevd tidsresa. Festens tema var 1920-talet, och med själssöstra S och A gavs jag en chans att verkligen resa i tiden. Som om jag under dessa dygn helt enkelt klev utanför mitt vanliga liv… magiskt!

Kallbad
Jag började kallbada i slutet av november 2018, men under 2019 har jag tagit det till nya höjder och avslutar året med 8 dagars kallbadande på raken. Och tack vare djupandning som klivit in i mitt liv ordentligt under året, så har jag slutat att ”snabbt doppa mig”, utan lyckas, med andning och fokus, ligga i det kalla vattnet upp till fem-tio minuter. Alldeles ljuvligt och definitivt något jag kommer fortsätta med!

Coach Dave
I december 2018 anlitade jag coach Dave för ett års coaching, till en hiskeligt stor summa, drygt 100% mer än jag nånsin tidigare satsat på mig själv. Vid den andra betalningen frågade min Jenny (som sköter företagets ekonomi) om Dave verkligen var värt det. Mitt svar var ganska belysande: Nä, Dave är inte värd det, men jag är! Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig mycket, men kanske är den viktigaste insikten just den. Jag är värd att investeras i!

Poddande
Jag har släppt en omgång av min egen pod Doing gentle with an edge, och har dubbelt så många avsnitt inspelade som jag inte kommit mig för att släppa ännu. Men det kommer! Har tagit del i Caspians Ett samtal (för andra gången) och har dessutom, tack vare Caspian, agerat moderator i podden Fria Barn som släppts under hösten. Tillsammans med Caspian och Mr D är jag också i gång med att spela in avsnitt av en ny pod på engelska som kommer släppas i januari. Avslutar dessutom året med ett par dagars nyårsretreat tillsammans med sagda herrar – vilket fantastiskt sätt att avsluta ett år och decennium på!

60 timmars tankespjärn
Under många år har tankespjärn följt mig, som ord, som koncept, ja faktiskt har jag, när jag började reflektera över det, haft tankespjärn som livsfilosofi längre än jag haft ordet för att beskriva det. Under året föddes idéen att genomföra en 60 timmars tankespjärn under ett samtal med coach Dave. Så blev det och det kommer mera, på olika vis, under kommande år.

Pecha Kucha och TEDxSlottsparken
Som så ofta annars säger jag: Tack vare Caspian körde jag en Pecha Kucha i Lund i april med rubriken How I broke up with my inner dictator, och kontrasten mellan den upplevelsen och juni-månads moderator-gig på TEDxSlottsparken kunde inte varit större. Jag var oerhört nervös inför det förstnämnda, medan jag som moderator på TEDx kände mig väldigt lugn och trygg. Skillnaden? Mitt Pecha Kucha hade jag skrivit i förväg och skulle tajma tal med 20 bilder á la 20 sekunder vardera, medan jag som moderator kunde agera i stunden utifrån det som var, vilket passar mig bra mycket bättre!

Kenya
Nio dagar i Kenya efter midsommar visade sig vara en av de mest givande upplevelserna under året. Det har gett mig enormt mycket på många plan, såväl ökad förståelse för den träd-spar-form som jag har som del i mitt (och barnens) långsiktiga sparande sedan 2015, till ett utökat nätverk och en väldigt nära vänskap med finaste rumskamraten Lena. Jag avslutade bloggåret med att skriva en 25-dagars adventskalender på engelska bloggen, med foto och berättelser från resan, något som än mer fördjupar min tacksamhet för att jag åkte.

Mastermind-pilot
Ännu en grej som föddes under ett coachsamtal med Dave, där han gav mig 15 minuter att ”hitta på något”, vilket resulterade i att jag skickade ut en invit att ta del i en mastermind-pilot till en handfull speciellt utvalda individer. Det blev fyra deltagare och jag som facilitator, som hängde tillsammans en timme under tretton tisdagskvällar med start i augusti, och vilken resa det var. En pilot som gav mersmak!

Kultur
Det har varit ett år med många fina kulturella upplevelser av allsköns slag. Jag och Heléne har upplevt såväl Patricia Piccininis A World of Love som Guds olydiga revben, sing-a-long till Rocketman på Spegeln samt Stina Wollters utställning i Borstahusen. Lägg därtill en fantastisk Mozart’s Requiem på Malmö Opera med Skånes Dansteater, ännu en sing-a-long med Dirty Dancing på duken och sist men inte minst påskens Stabat Mater, allhelgonas uruppförande av Missa Brevis samt körresan till Jämtland.

Goodreads reading challenge
Jag satte målet att läsa 75 böcker under året, och har idag läst slut min 76e, så målet är uppfyllt. Dessutom har jag haft 12 svenska och 12 engelska böcker som jag valde ut då året började, som jag bloggat om månatligen. Sedan jag kom på det inför 2018, då jag valde ut 26 + 26 vilket var lite väl mastigt) har jag insett att detta är ett ypperligt sätt att säkerställa att jag läser de där böckerna jag köper ”för att läsa” som sen hamnar i bokhyllan, olästa. Så inför 2020 kommer jag göra detsamma som i år, 12 + 12.

Flygfärdig
Min förstfödda drog till Australien på äventyr i januari och kom hem i slutet av november, nyligen fyllda tjugo. 10,5 månader på andra sidan jorden, och om jag tvivlade innan resan så är jag numera helt hundra på att hen är flygfärdig och redo att lämna boet. Och det gör mig väldigt glad och tacksam, för det är ju i stort vad föräldraskapet går ut på, att göra ungarna flygfärdiga!

Året som gått har bjudit på bra mycket mer än de fåtal saker jag lyfter fram här, men i stort har det varit en fantastiskt år med upp- som nedgång, med tårar av såväl glädje som sorg, med fantastiska stunder i självsamhet såväl som i gemenskap, och jag är tacksam för allt och alla – inklusive mig själv – som bidragit till att göra det till ett rikt år.

Slutligen vill jag önska dig och de dina ett riktigt gott nytt år, i glädje och kärlek, med värme och ljus – ta hand om dig!

Att etablera, bibehålla och ifrågasätta vanor

Publicerad den av
13

Jag är en hejare på att etablera och bibehålla vanor. Jag har varit mindre bra på att också avveckla vanor som inte längre gagnar mig, men det har jag övat på under året som gått och är därför bra även på det numera.

För ett halvår sedan eller så trillade jag över en app vid namn Way of life, som jag började använda på riktigt när jag avvecklade min Headspace-app som meditationshjälpmedel. I Headspace kunde jag lätt hålla koll på hur många dagar i rad jag mediterat, och fast Headspace inte längre kändes rätt för mig, höll jag fast vid den ett tag just på grund av räkneverket. Till dess jag upptäckte Way of life, vill säga.

Jag började med att logga tre saker: Wim Hof-djupandning, meditation och gitarrplinkeplonk. Sen la jag till kallbad/dusch, bara för att ett tag senare lägga till ”en mil i kroppen” och Better Globe-action. Alla dessa har jag en daglig intention att genomföra, bortsett från kallbad/dusch, där jag bara vill ha koll på antalet plurr jag tagit (31 plurr, oftast kallbad, med några få undantag, sedan första veckan i september).

Ända sedan lillejulafton då vi drog upp till min mamma i Vejbystrand, har jag lyckats få till ett dagligt kallbad och har därför lyckats med bedriften att få ”full pott”, alla sex saker genomförda varje dag i en hel veckas tid. 

Vad det ger mig att logga dessa mina handlingar kanske du undrar? Jo, men alltså, jag får en underlig form av tillfredsställelse av att se dag läggas till dag och successivt bygga upp ganska imponerande ”runstreaks” som det heter på engelska. Den längsta av alla runstreaks jag har koll på är min dagliga sjua (som jag inte loggar här, utan i appen Seven av perigee) där dagens morgonsjua var nummer 1961 på raken. 

Och detta är snarast något jag låter mig själv glädjas av igen, snarare än något jag lutherskt ålägger mig själv, för det var sånt här jag ägnade mig åt som barn. Jag räknade lästa böcker och sidor, förde bok på ingående och utgående korrespondens, samlade på travhästars namn (klippte ut trav-resultaten ur tidningen och skrev noggrant in i anteckningsböcker) och bilars registreringsnummer, och allsköns påfund. Så det här är något jag plockat upp igen i vuxen ålder (ja, sedan den där dagen för 1961 dagar sedan då jag gjorde min första sjua!) och låter mig själv få leva ut till fullo.

Fast… egentligen var det än längre sedan, när jag tänker efter. Dagens andra cykeltur idag var den 7019:e loggade aktiviteten enligt min Runkeeper-app, sedan jag började använda den 15 september 2009. Jag sätter vanemässigt igång Runkeeper närhelst jag ska ut och traska eller cykla, så det kräver liksom ingenting av mig, men ger mig desto mer. Bra kombo!

Har du någon grej som du gjorde som barn, som du kanske innerst inne skulle vilja hitta ett sätt att föra in i ditt liv igen, nu när du är vuxen? Vad ägnade du dina dagar åt när du var barn? Vad fick dig att ”förlora dig” i den där tidlösheten som flow-stadier innebär?

Familj.

Publicerad den av
8

Familj.
Blodsband.
Icke-blodsband.
Omsorg och omtanke.
Skratt och djupa samtal, glättighet och trams.
Knytkalas och värme. Mycket värme.

Vildvuxenheten som följer med bonusfamiljer i flera led.
Den berikar och värmer mitt hjärta lite extra, eftersom jag får uppleva båda; ibland är jag den som besitter blodsbanden, och ibland inte. Och bäst av allt, det spelar ingen roll. Med öppet hjärta tas alla och envar emot precis som de är, unika själar som förgyller mitt liv!

Du sköna nya värld (bok 12 av 12)

Publicerad den av
6

– Kalla det civilisationens fel! Gud är inte förenlig med maskiner och medicinsk vetenskap och allmän lycka. Man måste välja. Vår civilisation har valt maskiner och medicin och lycka.

De sista böckerna i årets ”dessa-förbestämda-böcker-ska-jag-läsa-och-blogga-om”-utmaning har suttit långt inne. Eller snarast… jag har prioriterat annat. Som typ jobb. Mycket jobb till och med. Lägg därtill gitarrlektioner, körövningar och Lucia-framträde, mer jobb, bokklubb och kallbad, hemkomst av förstfödd från Australien, lite korta resor på det och så lite till jobb. Ont om bokläsning har det blivit, och alldeles för lite sömn så jag har inte orkat läsa så mycket om kvällarna heller.

”[…] det finns inga flugor eller moskiter som sticks. Dem gjorde vi oss av med för århundraden sedan. 
Vilden nickade med rynkad panna. – Ni gjorde er kvitt dem. Ja, det är just likt er. Att göra er kvitt allting obehagligt i stället för att lära er tåla det. Månn’ ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes stung och pilar eller att ta till vapen mot ett hav av kval och göra slut på dem med ens… Men ni gör ingendera delen. Varken lider eller tar till vapen. Ni helt enkelt avskaffade styngen och pilarna. Det är för lätt.”

Men nu är årets sista bok på svenska utläst: Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Har fortfarande bok 11 och 12 på engelska kvar att läsa, rejäla tegelstenar är de båda två dessutom. Men det ska jag allt fixa det med, var så säker.

– Men jag tycker om obehagen.
– Det gör inte vi, sade kontrollören. – Vi föredrar att göra saker och ting på ett bekvämt sätt.
– Men jag vill inte ha bekvämlighet. Jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha verklig fara, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet. Jag vill ha synd.
– Ni kräver i själva verket rätt att vara olycklig, sade Mustapha Mond.
– Nåväl då, sade Vilden trotsigt, jag kräver rätt att vara olycklig.

Men. Nu åter till Du sköna nya värld. En bok som gavs ut första gången 1932 och det är ganska fascinerande och inte så lite tankeväckande att läsa något som på många sätt är en lite för sann beskrivning av den värld jag själv lever i, för att det ska kännas riktigt bekvämt att läsa. Ett konsumera-mera-samhälle i jakt på den eviga lyckan, att på alla vis undanröja minsta lilla känsla av motgång och ensamhet, av att behöva kämpa för nått, eller ens uppleva starka känslor.

”Arbetet skänkte honom ett intensivt nöje. Efter de sysslolösa veckorna i London utan någonting annat att göra, när helst han önskade något, än att trycka på en knapp eller vrida på ett handtag, var det en ren fröjd att göra något, som krävde skicklighet och tålamod.”

Det exemplar av boken jag kom över på en loppis, eller möjligen en ta-en-valfri-bok-hylla nånstans, är översatt av Greta Tiselius 1932, om än att det är en utgåva tryckt 1984. Språket är gammalmodigt och jag misstänker jag hade njutit mer av det om jag läst den på originalspråket. Men läsvärd? Ja. Det är den!

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

Uppföljning november 2019: Som jag är.

Publicerad den av
1

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

November. En fullsmockad månad som slutade i ett crescendo med en väldigt känslofylld händelse.

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ 129 dagar med Wim Hof-djupandning.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 7 kallbad (eller kalldusch) i november. Har varit ett par gånger på Kallis på Ribban, och passar då på att simma en sväng så jag är i åtminstone två minuter. Det i sig är värsta konversationsstartaren – många som kommenterar och nyfiket frågar ”hur jag står ut”. Kul, för då får jag en chans att prata om min egen resa till att älska kallbad.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Lindy Hop-kursen tog slut i mitten av månaden och tyvärr har jag haft andra åtaganden onsdagkvällar då det är social dans.
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 4 och cyklat knappt 40 mil. 47 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Fullsmockad månad, innebär att jag endast läste tre böcker i november. Det var länge sen jag läste så lite! Så vid månadsskiftet var jag på 65/75 böcker, och är fortfarande back novembers engelska bok (däremot läste jag klart oktobers!). Utan invandring stannar Sverige (bok 11 av 12 på svenska) och Don’t panic (bok 10 av 12 på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Whoop whoop – är åtminstone en bättre gitarrelev, för jag har lagt handen vid gitarren och spelat varje dag under november, och det var länge sen!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Njae, även Mark har fått stryka på foten med hänsyn tagen till  fullsmockheten.
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 12-13 (sabbat från skärm-nöjesbruk, däremot var jag på besök hos en maskinleverantör i Tyskland under dygnet, så jobb på datorn blev det lite grann av), 15-16 och 29-30 november. I december månad planerar jag in digital sabbat den 15-16, 19-20 och 30-31.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Hade behövt själssöstra Sara på plats även i november för att det skrivretreatet skulle bli av vill jag lova. Å andra sidan var det välbehövligt med två dagar som jag blockat eftersom det dök upp både det ena och det andra. Å andra sidan har jag en bonus-retreat inplanerad över nyår!
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Nä, alltså. 3 svenska och 3 engelska blogginlägg i november. Ridå…
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Fast det hjälpte inte det heller. Nåväl, det kommer det kommer. Fast, jag ska ju inte glömma bort att jag ju faktiskt är moderator av podden Fria Barn som släpptes under november månad, och under december släpps ett par avsnitt av en annan pod jag är med i också. Så poddas, det görs, bara inte min egen Doing gentle with an edge.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: En påbörjad ebok finns nu på datorn min sedan oktobers skrivretreat men mer har inte hänt på den fronten heller.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti, oktober och november! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Fullsmockheten märks även på det relativa fåtal foto jag tagit i november. Men  avslut av min mastermindgrupp jag modererat sedan augusti sticker ut, ett antal kallbad med magnifika vyer, strumpstoppning med katten Pop som sällskap, Mozart’s Requiem med Skånes Dansteater på Malmö Opera (vilken grej!), Rocketman sing-a-long-bio och dessutom undergörande klangbad på Yoga Kendra med fina H och slutligen crescendot på månaden: Alma kom hem efter 10,5 månad i Australien. Som jag grät när hen vandrade genom tullarna på Kastrup och jag äntligen fick krama mitt förstfödda barn. Vilken känsla!

Utan invandring stannar Sverige (bok 11 av 12)

Publicerad den av
6

Utan invandring stannar Sverige, skriven av Jesper Strömbäck, är en bok som gör ett försök att besvara frågan Hur påverkas Sverige av invandring?

”Migration och rörlighet, inom eller mellan länder, är helt enkelt en naturlig del av vad det innebär att vara människa. Det är vare sig något konstigt eller något nytt fenomen. Det handlar om att inte vara nöjd med, utan att försöka förbättra den lott man har råkat dra i livets nyckfulla lotteri.”

Som God Man till ensamkommande, sedan hösten 2015, har jag dess ställts inför migration och invandring på ett sätt jag aldrig relaterat till det förut. Har självfallet människor i min familj som stundtals bott utomlands, likväl som lämnat Sverige för decennier sedan. Har vänner som kollegor som kommit till Sverige, av kärlek, av karriärskäl, likväl som av rädsla, på flykt.

”Att migrera, att förflytta sig från en plats till en annan, ligger i människan väsen och är lika naturligt som att äta, sova eller älska. […] Det finns inte en nation i världen som inte har formats genom migration.”

Vissa av mina Gode Barns berättelser och livsöden har krupit under skinnet på mig, och jag kommer aldrig att återgå till att vara den person jag var innan jag blev God Man. Det går inte. (Och jag vill inte, ens om det hade gått.)

”Det som skapar dynamik och utveckling är inte slutenhet utan öppenhet för nya idéer, nya erfarenheter, nya kunskaper och nya människor.”

Slutenhet – Öppenhet.
Är de att betrakta som Rätt och Fel?
Jag tror inte de behöver det. Snarast som del i det eviga kretslopp som är basen för allt liv.
Vi andas, ut, in. Hjärtat slår, vilket är ett resultat av att det öppnas, sluts, öppnas, sluts.

”Kulturell mångfald och variation gynnar kreativa processer, däremot inte homogenitet och likformighet. Öppenhet och tolerans främjar, slutenhet och fanatism hämmar.”
Gunnar Törnqvist, professor i ekonomisk geografi

Så emellanåt är slutenhet på sin plats. Men inte alltid.
Emellanåt är öppenhet på sin plats. Men inte alltid.

Däremot är medvetenhet en viktigt aspekt.
Vad väljer jag (eller du, eller staden, eller landet…) i varje stund?
Öppenhet? Slutenhet?
Och varför?

Det kräver mer av mig att medvetet välja – öppen eller sluten – på ett sätt som min andning inte kräver av mig. Inte heller min puls. Det sköts automatiskt av ett genialiskt designat system. Så är det inte med migrationspolitik. Det är av människan skapt, och därför är det av största värde att det stöts och blöts, är i ständig omformning, utvärdering, förnyelse. Så en bok som Utan invandring stannar Sverige fyller därmed en viktig funktion.

”Att vara på flykt är ett tillstånd, inte en egenskap. Det som skiljer människor och som är avgörande för hur och hur mycket de påverkar och bidrar till samhället är inte om de är födda i Sverige eller ett annat land. Det är inte om de har kommit som flyktingar, anhöriga, studenter eller arbetskraftsinvandrade. Det är deras personliga egenskaper och drivkrafter och om de ges de rätta förutsättningarna att växa. Oavsett var de råkar vara födda.”

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.

Uppföljning oktober 2019: Som jag är.

Publicerad den av
12

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Oktober. Födelsedagsmånaden som alltid är fullsmockad med så mycket annat än firande, så ock i år. Lite underligt att fira äldstens tjugoårsdag utan hen (Australien i ytterligare en månad), men det gick det med!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ Har nu Wim Hof-djupandats i 99 dagar på raken, och nu har jag uppgraderat till Wim Hof Method’s egen app. Rekommenderas. Fortsatte också med Deepak Chokra-meditationerna ytterligare en vecka in i oktober.
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 9 kallbad (eller kalldusch) i oktober månad. Riktigt nöjd och förbluffad över mig själv. Låg i i tio minuter när det var ca 12 grader i vattnet och det var alldeles ljuvligt!
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Dansa gör jag om än att jag missade ett lektionstillfälle i slutet av månaden. Å andra sidan kompenserade jag med att dra iväg på social dans den kvällen, då jag var hemma lagom i tid för den. Min danspartner lärde mig dessutom det som avhandlats på kurstillfället, så känner inte att jag missat något direkt. Ser fram emot fortsättningskurs D nästa termin!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat knappt 7 och cyklat knappt 26 mil. 24 dagar med ”Minst en mil i kroppen” dessutom!

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 62/75 böcker, men faktiskt inte läst klart oktober månads engelska bok. Så det blir kanske två engelska böcker i nästa månadsavstämning. Har åtminstone bloggat om En dag ska jag skriva om den här platsen (bok 10 av 12 på svenska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Nä. Kommer inte gå i hamn med mitt spela-utantill-mål, men å andra sidan har jag spelat gitarr 14 gånger i oktober månad (trots att jag inte la handen på gitarren en enda gång de första två veckorna av oktober).
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: Oktober blev en underlig månad i relation till digital sabbat. Häll sabbat under körresan till Åra/Östersund 3-6, och sen avhöll jag mig 25-26 dessutom, och kanske också 11-12… fast helt säker är jag inte. Så ett vet jag och det är att jag inte varit så observant som jag brukar. Kanske därför jag känt att jag saknat dessa mina digitala sabbat-tillfällen senaste veckorna? I november månad planerar jag för sabbat 8-9, 15-16 och 29-30e.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Tack vare själssöstra Sara så blev det skrivretreat 28-29 oktober. Med darlings att göra mig av med och en påbörjad ebok känner jag mig mycket nöjd.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Med 15 svenska blogginlägg och 5 engelska så är jag åtminstone ganska bra på banan igen, inte minst med tanke på att oktober varit en månad fylld av aktiviteter, både dag- som kvällstid.
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Och oktober är än värre, så jag ska boka in dagar för podfiffande i november: 4 och 15e.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Som sagt… en påbörjad ebok finns nu på datorn min.

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars, augusti och oktober! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Check på den!

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Firat 12 år som egenföretagare med lunch hos Anita tillsammans med Pernilla, körresan till Åre och Östersund kommer för evigt finnas kvar i mitt minne, #HBGTALKS med sagda Pernilla och Elenor Thelander, podinspelning med Caspian och Mr D (likväl som med Rebecka Koritz, Anna Brix Thomsen, Jens Peter de Pedro och självfallet Caspian – mer om båda dessa poddar vad det lider!), och så höll jag ett grymt bra föredrag under Better Globes Köpenhamnska kundevent på tema ”Better Globe Forestry ur ett organisationsperspektiv” (bra mycket mer spännande än det månne låter, tjoa om du vill ha en privat reseskildring från sommarens resa, jag har fantastiska bilder och berättelser att förevisa), och så det smått absurda med en vit Risebergabäck. Mjölkutsläpp hos Skånemejerier på andra sidan stan! Många kallbad, som synes, ett underbart dygn i Lessebo och Grimsnäs med en handfull #skolvårare, dag två av Likeaboss-kursen och direkt på det två dagars Intern revision för BRC food vilket även det var bra mycket roligare än det kan låta (Rikard Hellqvist på Bergström & Hellqvist är en lysande kursledare!), födelsedagsfirande i parti och minut (om än att min förstfödda lyckats med konststycket att befinna sig på andra sidan jorden på sin tjugoårsdag!), ett inspirerande möte på tåget och daglig sjua nummer 1900 på raken. Och så en egenritad gråååååda på det (tack Maja för den!). Vilken maffig månad!

 

Uruppförande: Missa brevis av Jens Bragdell Eriksson

Publicerad den av
12

Du spelar väl in det?, frågade jag Jens idag, när vi övat klart inför kvällens allhelgonamässa. Och jodå, det lovade han göra.

Kyrie och Sanctus har vi haft på repertoaren under året, men för ett par veckor sedan blev resten av Jens Bragdell Erikssons Missa brevis klar. Fem stycken, alla med sin egen unikitet. Och idag var det uruppförande i Södra Sallerups kyrka.

Sitter här i soffan och lyssnar. Vis av erfarenhet, t ex från vårt Stabat Mater, så vet jag att detta verk kommer att mogna i och med oss. Vi kommer sjunga det igen, och igen, och för varje gång kommer det att sätta sig bättre.

Men det är vackert som det är. Nu. Idag. ”Trots” att vi endast övat tre måndagar innan dagens genrep föra allhelgonamässan.

Vackert.
Förmår inte riktigt sätta ord på känslan.
Tacksamhet. Glädje. Rörd. Skaparglädje.
En stark känsla av ynnest. Att jag får vara del i detta. Så fantastiskt det är!

Men orden sviker mig…
Så jag bjuder in dig, kära läsare, att bilda din egen uppfattning:

 

 

Stunden som inte förevigades

Publicerad den av
9

Besök i Seven Forks-området
På besök en bit från Kiambereplantagen, i Seven Forks-området på den kenyanska landsbygden ett par timmars bussresa från Nairobi. Där ska vi träffa Simon Mulli, en av Better Globes alla partnerbönder, som med hjälp av träden som han planterar och sköter om för sig likväl som för mig (som träd-sparare) och många andra saker som kommit på köpet (tillgång till ett mikrofinansinstitut i närheten, till utbildning och bollplank gällande agroforestry, ökad förståelse och kunskap kring vattenhushållning till exempel) har fått en bättre livskvalitet. Och inte bara han, utan hans fru och barn är i allra högsta grad med på tåget.

Vackert och kontrastrikt
Tar foto av allt och alla, det är både vacker och kontrastrikt i jämförelse både med det liv och den miljö jag lever i.

Jorden, torr som snus, och rödare än rödast så järnrik den är.

Baobabträdens magnifika siluetter, som vore de uppochnedvända och grenverket snarast efterliknar ett rotsystem. Eller för den delen, en lunga som förgrenar sig från de stora bronkerna ut till små små alveoler. Livets träd, kallas det, av förståeliga skäl. Det är något oerhört mäktigt med dem, en urjordisk kraft, dignitas för de med sig där de står, som Enter. Så höga, så speciella, och så tjocka om basen, som på många vis ser ut som en gigantisk elefantfot. Den på en och samma gång kraftigt rynkiga och kullrigt bulligt rundade trädstammen påminner om elefanthud.

Människor, getter, hundar (är de vilda eller är de faktiskt någons? Vem vet…). Kossor nu och då. Enstaka ödlor och ett gäng småapor.

…som vore vi på Tivoli
Och vägarna. Asfaltvägarna (eller är det oljegrus?) som är så skumpiga att ”vi har det bra, vi här bak i bussen”-gänget i vår från-lastbil-ombyggda turistbuss med plats för 20 personer brister ut i vilda tjoanden som vore vi på Tivoli och åkte bergochdalbana. Grusvägarna som flankeras på båda sidorna av diken… inte av människan grävda, utan av regnperiodens forsande vattenavrinning-skapta diken. Vissa så djupa att jag inte skulle haft näsan ovan marknivå om jag hoppat ner i dem. Emellanåt kliver vi ur bussen för att underlätta för vår skicklige chaufför att få bilen nedför och/eller uppför en extra brant och trixig passage där erosionen ätit stora tuggor också ut vägen, något gång får ett gäng ta i och putta bussen ur läge; fastnar gör vi förvånansvärt få gånger.

Besök hos en partnerbonde
Nåväl. Vi parkerar i den lilla byn och anträder en kvarts promenad nerför en gångstig bakom husen i byn. Fortsätter fotografera, samtidigt som vi tar oss till Simons ena stycke land som han odlar både träd och annat på. Vi stöter på två kvinnor med vars en ett-åring (eller däromkring) fastknutna på ryggarna. Vi stannar och pratar lite, busar lite med barnen som är lätt mammiga och mest tycker vi är både främmande och skrämmande.

Jag halkar efter stora gruppen, men hinner slutligen i kapp eftersom de övriga stannat mitt i Simons odlingar, för att höra honom berätta om sina erfarenheter som partnerbonde. Intressant är det, men så kommer de  – de båda kvinnorna med sina små barn – och ställer sig en bit ifrån vårt stora sällskap. Inte bara jag utan flera andra av de svenska och norska besökarna inleder små trevande utbyten med såväl mödrar som barn, med skiftande framgång. Barnen är, förståeligt nog, ganska avvaktande.

Stunden som inte förevigades
Men så kommer den, stunden som inte förevigades, fast det mesta på denna resa förevigas av någon, så många kameror och smarta telefoner som går varma av allas iver att fånga så mycket som möjligt av denna en-gång-i-livet-resa på bild och film.

Den ena tösen tappar det stora mangoblad som hennes mamma gett henne att leka med. Jag böjer mig ner och plockar upp bladet. Sträcker långsamt fram det mot henne, och för första gången tittar hon på mig utan att vara blyg och förlägen. Hon sträcker fram sin lilla hand och tar varsamt mangobladet från mig. Jag flörtar lite med henne och hon ler.

När Simon Mulli pratat klart kommer Andrea fram till mig. Oh. Så vackert det var. Din stora vita hand, hennes lilla bruna hand, hur ni möttes över bladet. Jag såg vilken vacker bild det hade blivit, säger hon, och måttar med händerna i luften som ramade hon in bilden hon såg för sitt inre. Men så, på ett ögonblick var stunden förbi, och jag som stod där utan kamera i handen hann inte föreviga det. Men det var vackert, stunden som inte förevigades.

Ja, det var vackert. Och jodå, nickar jag till svar.
Visst förevigades ögonblicket. I mitt minne. Och i ditt. Det är som det ska.