Jag har det löjligt bra.

Jag har det löjligt bra. Trots lite feber och lätt illamående sen igårkväll, så har jag verkligen det. Sitter i min soffa med dator i knät, nyss uppstigen ur min varma säng. Faller matlusten på är kyl, frys och skafferi välfyllda, och rent vatten har jag i kranen dessutom. Värsta lyxlivet! Tom när jag känner mig ynklig och krank.
lyxlivSitter i soffan med katten i knät, varm och gosig, tittar på Monica Z på SVTPlay. Lyxliv.
Tacksamhet.
Hälsa.
Familj.
Vänskap.
Mat i magen, både idag och imorgon. Inget snack om saken.
Lever i ett land med sociala system som, om än i osynk med samtiden och med mycket övrigt att önska, trots allt finns och fungerar. Skolgång, sjukvård, socialförsäkring osv.
Barnen går i skola och har meningsfulla fritidsaktiviteter tack vare engagerade människor som brinner för fotboll, fridykning, och allt annat mellan himmel och jord.

Skänker en tanke till dig som inte har råd att värma upp ditt hem. Eller handla mat.
Du som bor på gatan, du som flytt från ditt land, du som kommit bort från hela din familj.
Du som lämnat barnen hos dina föräldrar, desperat efter att få ihop en slant så du kan skicka pengar till mat, kläder, skolgång till dem.
Du som drömmer mardrömmar om bomber och skott, om jordbävningar och översvämningar.

Att medvetet se mitt välstånd, och dela med mig, göra en insats, på de sätt jag kan, utöver den skänkta tanken. Känns viktigt för mig. För jag har det löjligt bra. Och jag är oändligt tacksam för allt jag har fått mig givet, för allt som jag själv skapat. Möjligt för jag bor i ett land som ligger högt på alla listor som finns, över allsköns aspekter. Medellivslängd, barnadödlighet, korruption, arbetslöshet, jämställdhet och mycket mycket annat. Hur vore mitt liv om jag hade fötts i ett land som ligger i nedre spannet av dessa listor?

Adventslyft nr 21 – Hem

hemHem. HEM. Vad är ett hem?

Är det min bostad?
Vad händer då om jag saknar bostad?

Är det min familj?
Vad händer då om jag förlorar min familj?

Är det sakerna jag omger mig med?
Vad händer då om någon olovligen tar mina saker?

Om jag förlorar min bostad, min familj, mina saker.
Betyder det att jag är hemlös då?

På sätt och vis. Ja.
Men samtidigt.
Nej. Absolut inte!

För hem är en känsla som jag bär inom mig.
Hem är inte min bostad.
Hem är inte min familj.
Hem är inte mina saker.
Hem finns inuti mig.

Hem kan vara mina känslor om min bostad.
Hem kan vara mina känslor om min familj.
Hem kan vara mina känslor om mina saker.
Men det sitter inte i bostaden, familjemedlemmarna, sakerna. Även fast det är lätt att tro det. Det har jag själv gjort under större delen av mitt liv. Men inte längre.

För hem är en känsla som sitter inuti mig.

Detta är en insikt jag slagits av senaste året. Michael Neill inledde Supercoach Academy 2014 med att prata till känslan av att vara hemma, att komma hem, och gjorde just denna koppling. Att hem är något jag bär inom mig.

Jag förstod inte först. Det kändes svårt att frikoppla begreppet hem från fysiskt påtagliga saker, så som min bostad, allt jag möblerat och inrett min bostad med och mina kära familjemedlemmar. Men successivt under året så har känslan av hem allt oftare landat i mig, och den växer, fördjupas, förgrenar sig. Jag jordas. Och idag är jag allt som oftast hemma, i mig själv.

Hem – jag tänker med tacksamhet på Michael Neill som inledde SCA2014 i Santa Monica med en invitation att komma hem. Att hem är något jag bär inom mig.
Hem – vem eller vad tänker du på?

Adventslyft nr 7 – Rötter

rötterRÖTTER är för mig något vackert, som har extra stor betydelse sen jag blev en Roth själv.

Begreppet rötter har många betydelser för mig. Jag tänker dels på den faktiska biologiska aspekten. Att ha starka rötter, vidsträckta rötter, kraftigt förgrenade, som håller mig fast till marken, samtidigt som de förser mig med mycket av det jag behöver för att kunna leva. Ett rotsystem som hjälper mig att stå stadig när stormvindarna viner.

Men så tänker jag också på familjen. Den närmaste. Vi fyra själar som bor tillsammans. Jag brukar kalla oss för Rötter när jag t ex ska skicka en födelsedagshälsning från oss alla fyra: ”Grattis önskar fyra Rötter!”.

Vi fyra själar.
Dottern och sonen som växer och utvecklas. Jag hoppas de har vars ett starkt växande och förgrenande rotsystem i vardande.
Maken vars kärlek blir allt tydligare och mer explicit, den märks, i det lilla, i det vardagliga. Maken som älskar skogen, framför allt tallskogen, och förstärker därmed mitt inre bildspråk än mer, för vad vore en tallskog utan sitt rotsystem? Vindpinade tallar som på något vis lyckas förankra sig i mark som till stor del kan bestå av klippor – jag minns barndomens somrar längs Mälaren, alla dessa klippblock som kantar kusten och min förundran över hur tallarna lyckas skapa sig ett habitat där de växer, vissa långa och raka, andra knotiga och vindpinade. Oavsett vilket, vackra som få. Precis som min make. Vacker som få, på insida så väl som på utsida.

Men familjen är större än så.
Den består också av bonusbarnen, och deras växande familjer. Av våra föräldrar och bonusföräldrar, av syskon och bonussyskon. Av mostrar och fastrar, kusiner och kusinbarn. Av oldemor, den enda i livet kvarvarande bland min och makens mor- och farföräldrar.

Men min familj är större ändå.
Jag skjuter mina rötter vida omkring, och omfattar därför även mina vänner i begreppet familj. #skolvåren Back Office. MasterMind-gruppen. Vännen som jag drogs till då jag för många år sedan stod på lördagar på Lilla Torg i Malmö och sålde egenhändigt gjord sameslöjd. Vännen jag mötte på en kurs, som tagit mina barn till bonusbarn. Och min räddande ängel så klart, som varit med mig så stor del av mitt liv. Vänner, som är en del av min familj. Vänner som finns där. Som jag finns där för. I det där växeldragandet som är en så naturlig del av livet. Ibland drar jag, ibland får jag draghjälp. Och så turas vi om. Vänner som rotar mig!

RÖTTER – jag tänker på familjen min. Både den närmsta och den utvidgade.
RÖTTER – vem eller vad tänker du på?

KASAM

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är ett begrepp myntat av Aaron Antonovsky. Jag har på sista tiden reflekterat kring de olika sammanhang jag befinner mig i, och vilka olika delar av min personlighet som kommer till utlopp i de olika sammanhangen.

Jag ingår i en familj, och det är ju ett ganska tydligt sammanhang. Eller…. Tänker vidare och fnissar lite, och inser att det kan vara ganska löst definierat det med. Minns hur paff min make blev då vi blev tillsammans, då han insåg att födelsedagskalas anordnade av mig, definitivt bestod av familjen, men oj, vilken storfamilj. Närmsta familjen, släkten (både de bestående av blodsband, men likväl de som är ingifta och kanske tom frånskilda och därmed i mångas ögon ”inte längre en del av”-familjen, men så icke i mina tankar), goda vänner. Alla ingår de i sammanhanget Min familj. Och därför blir det alltid ganska stort antal individer som bjuds in.

Men visst, det finns den allra närmsta familjen, så klart, bestående av de tre unika människor jag bor tillsammans med, plus katt, kryp (dvs marsvinet) och numera även tre kycklingar.

Sen har jag ett för mig oerhört viktigt sammanhang, som vuxit fram senaste 1,5 åren, sedan #skolvårens födelse på Twitter, nämligen Back Office-sammanhanget. Just nu består back office av in alles fem personer, och om ni visste vilken stor betydelse detta sammanhang har i mitt liv. De finns där i vått och torrt, och jag får så oerhört mycket ut av den mer eller mindre dagliga konversation som vi alla deltar i. Tack gode gud för iMessenger, säger jag bara. Bland dessa fantastiska människor kan jag vara mig själv, och jag upplever endast kärlek, stöd, uppmuntran. Dömande, avund, missunsamhet och tjuvnyp finns inte på kartan helt enkelt. Jag är så oerhört tacksam för att vara en del av just det sammanhanget!

Min mastermind-grupp icke att förglömma dock. Det är ett sammanhang som vuxit fram parallellt med #skolvåren, med några veckors försprång, och det har utökats detta året så nu är vi sex personer. Fantastiska personer. Vilket mod jag får ta del av, kärlek, utmaningar, himlastormande glädje och djupaste förtvivlan. Allt får plats. Allt möts på samma vis, med kärlek, omtanke och acceptans. En ynnest att vara del av även det.

Jag upplever KASAM även i många andra sällskap, så klart, till exempel i Twitter-sfären jag rör mig i, med mina kollegor i Supercoach Academy, Södra Sallerups kyrkokör osv, men familjen, Back Office och Mastermind-gruppen sticker ut lite extra just nu.

20140529-093038-34238187.jpg

Jag funderar i detta nu på vad dessa olika sammanhang ger mig, vilka av mina behov jag täcker genom att vara en del av olika grupperingar. Det är en tanke att reflektera vidare över, just nu känner jag mest tacksamhet över det jag är delaktig i.

Vilka för dig betydelsefulla sammanhang är du en del av?