Check på den!

I samband med skilsmässa står många att-göra-saker på att-göra-listan. Idag kan jag sätta check på ytterligare en, då jag just – elektroniskt – signerat nya bolånehandlingar, som möjliggör att jag köper ut exmaken ur huset.

Eftersom jag är egenföretagare sedan dryga tio år, som de senaste åren medvetet plockat ut ganska lite i lön, var det inte helt enkelt att ordna med bolån. Men trägen vinner, och tiden gör dessutom sitt till, för nu har jag alltså plockat ut ”tillräckligt hög lön enligt bankerna” i ett drygt halvår för att bedömas kreditvärdig nog att ta lån i eget namn.

När jag dessutom stötte på en mycket hjälpsam och lösningsorienterad kontakt på Hypoteket Bolån Sverige AB så trillade övriga frågor på plats kring tillskifte av fastighet för att kunna lösa nya lån i enkom mitt namn (alla som står som ägare till en fastighet måste stå på lånet, nämligen).

Det kvarstår några små att-göra-uppgifter på listan, innan det rent juridiska och ekonomiska oss emellan är avklarat, och det ska inte vara några problem det heller. Vi vill både varandra och barnen väl, något som verkligen gör enorm skillnad och känns fantastiskt skönt.

Påminns om att jag nånstans (var? Vet du? En podcast månne?) hört ett resonemang kring vikten av att vara väldigt nogräknad vid val av partner (om man skaffar barn tillsammans), så man väljer någon ”man kan tänka sig att vara skild från”. För även om vi snart har löst alla band som går att lösa, så finns det viktigaste bandet oss emellan kvar: barnen. Vad vi än gör så kvarstår det faktum att vi har barn tillsammans, barn som (oaktat om de är myndiga eller omyndiga) behöver kloka föräldrar som kan samarbeta och respektera varandra. Att vi dessutom kan göra det med både värme, omsorg och kärlek, i en relation som övergått från en kärleks-relation till en vänskapsdito utgör grädde på moset. Så nog finns det mycket att vara tacksam för!

Det är inte tårta.

När någon ser storheten i mig, och delar sin syn, sin förståelse, sin uppfattning. Då växer jag. Växer i skorna som ställts framför mig, skor jag aldrig tidigare trott jag skulle kunna växa i… men plötsligt, så sitter de där, fötterna, i skorna, som passar perfekt.

När någon ser storheten i mig, så öppnas något inom mig, om så bara en springa. Sätter jag ögat till, så kan jag se: Mig själv, min storhet, det som någon annan kan se i mig. Jag ser det, själv. Jag kan känna det, själv. Skrämmande? Kanske. Spännande. Ja, definitivt.

När någon ser storheten i mig, så kan jag inte undgå att se storheten i denne någon. Det är som en spegel – vi reflekterar varandra och där, i det ögonblicket, växer vi. Båda.

”Du kan endast se i andra vad du redan ser i dig själv.”

Vem säger det? Och är det rätt ordalydelse?
Oavsett. Det är så det känns.

När jag får denna gåva, så tar jag ömt och varsamt, med sprittande glädje och nyfikenhet, emot den, och vill ge tillbaka. Vill återgälda – vill sprida mer storhet runt omkring mig. Glädjen i delandet!

Påminns om Rättviseförmedlingens Instagram-inlägg från Internationella Kvinnodagen:
Lika rättigheter för andra betyder inte mindre rättigheter för dig. Det är inte tårta. 

Just så är det. Det är inte tårta. Kärlek, värme, glädje, omsorg, generositet är inte heller tårta som tar slut om du delar dem med någon annan. Ingendera av dessa storheter förminskas när du delar med dig av dem – tvärt om. Det är som celldelning – när du delar kärlek har världen helt plötsligt fått två enheter kärlek där det tidigare enkom funnes en. Delad glädje är dubbel glädje, säger ett annat ordstäv på samma tema.

Delad glädje är dubbel glädje – illustration av Maja Säfström, vars fantastiska teckningar du finner bland annat på instagram.com/majasbok och än mer på majasbokshop.com

Tänk. Vilken förmåga vi har att göra skillnad i världen (oavsett om min värld är liten, i betydelsen att jag har en noga utvald skara familj och vänner som jag ägnar min energi åt, eller om den är stor, och du har ett världsomspännande nätverk som du sprider din varma energi åt) bara genom att inse, att det inte är tårta. Att det jag kan dela, som ger och gör gott, dubbleras, förmeras, varje gång jag gör det (innerligt! Äkta! Från hjärtat, lova mig det!).

I kärleksbubblan!

Idag blir jag fyrtiofyra år. För fyrtiofyra år sedan föddes jag, drog mitt första andetag och påbörjade en resa som tagit vändningar jag aldrig kunnat drömma om. Men de hände. Och det är jag både glad och tacksam för, för annars vore jag ju inte här. Och just nu, just här, är där jag vill vara. Älskar livet. Verkligen älskar. Befinner mig i en kärleksbubbla utan like och den växer och omfattar allt mer, för varje år som går.
morgonblomma

Dagen började med skönsång av make och barn, levande ljus och väldoftande Helena-rosor. Och sen har hela dagen bara varit min. Har spenderat en heldag tillsammans med min älskade familj som bokstavligt talat badat mig i kärlek. Vi har badat på Hylliebadet, käkat falafel, gått på bio och sett Livet efter dig *oj, som jag snyftade och snörvlade*, tittat på Sverige-Italien-matchen och mumsat på körsbär och aprikoser innan det var dags för födelsedagsmiddag, tillagad av make och barn medan jag badade i kärlek även på sociala media.kvällsblomma

För ja. Jag befinner mig i en kärleksbubbla. På riktigt. Världen exploderade i en kärleksbubbla under avslutningshelgen av Supercoach Academy 2014 och sedan dess har den fluktuerat lite grann. Aldrig varit helt bortom min förnimmelse; emellanåt väldig tydlig för mig, och stundtals mer svår att känna. Men nu. Sällan har den varit så tydlig som nu. Och aldrig har jag varit så synkad i mitt jag, som just nu, något min fantastiska coach Carla speglade åt mig under vår coachsession tidigare i veckan.

Tack till alla som finns i min värld – de jag stöts och blöts med dagligen; de jag mer sällan träffar, men som ändå finns där.

Tack för att du möter mig i en värld av kärlek, omsorg, generositet och välvilja.

Tack för all kärlek! ❤

 

Tagen som gisslan?

Det vore så lätt.
Igår. Idag. Troligen imorgon med.
Att drunkna i det moras av hat, illvilja, missunnsamhet, misstänksamhet, rädsla, fördomar och våld som är överallt, runtomkring mig.
Varhelst jag ser, varhelst jag läser, varhelst jag går… Omringad.

Så enkelt det vore att låta mig tas som gisslan av detta.
Av hatet. Våldet. Rädslan.

Att dela vidare.
Att läsa, förfasas, fördöma.
Fastna i dramaträsket.

Det gör jag. Ibland. Minimerar mängden ilska, hat, missunnsamhet jag sprider vidare.

Att säga ”Det räcker nu!”.
Att skriva #inteerkvinna och lägga upp ett foto av mig själv på Facebook.
Att hålla Förintelsen i åminnelse och högt och innerligt ropa ut ”Aldrig mer!”.

Jag gör allt det där också. Ibland. Markerar, säger ifrån, tar ställning.

Till vilken nytta? Gör det skillnad? Leder det till det jag önskar se mer av?kärlekHjärnan fungerar så att det som vi lägger fokus på, det vi uppmärksammar och ständigt återkommer till, det uppfattar hjärnan som viktigt. För mig är kärlek, medmänsklighet, generositet, omsorg och respekt, värme, glädje, livslust och en tro på välviljan viktigt. Så vad föder jag min hjärna med? Vilken kosthållning har jag, på det mentala planet? Vilken mental kost bjuder jag mig själv och min omgivning på? Väljer jag hatet eller kärleken, rädslan eller medmänskligheten, misstron eller förtröstan?

Kärlek i skrift

Kärlek i skriftKärlek i skrift från familjens yngsta mötte mig då jag kom upp från badrummet, redo för frukost.

Njuter av små yttringar av kärlek, omsorg, en puss, en klapp, en kram. Ett delat skratt, en blick, ett busstreck eller två. Glad i hjärtat blir jag. Vilken ynnest att leva ett liv i kärlek!

Oh, vad jag önskar att vi alla förmår möta åtminstone ett ögonblick av vår dag på detta vis, utifrån kärlek, som manifesteras. Det lilla, som knappt tar någon tid, energiåtgången är minimal, det där som så lätt glöms bort, gör vardagen desto vackrare i all sin enkelhet.

Manifestera din kärlek, din omsorg, värme och vänlighet. Skänk den till världen, till dig själv, till nära och kära, och till främlingen du möter på bussen. Var generös. Det finns i oändligt överflöd. Det tar inte slut, och kommer i retur. I ett evigt kretslopp berikar vi varandras liv och gör varandra bra.

Har du manifesterat kärlek idag?

Vad vill du se mer av?

Förståeligt läggs en massa fokus på #Kronan och händelserna där. Gärningsmannens motiv, åsikter, handlingar. Allt nagelfars och släpps ut i etern. Och etern har en större räckvidd idag än någonsin tidigare. Faran ligger i att vårt fokus är på det som inte får ske igen. Det som vi räds. Det hemskheter som gjorts. Och tyvärr, i detta läget, får vi mer av det vi fokuserar på. Så tänk dig för och fundera över om du istället för att fortsätta att sprida hat, skräck, förakt, kanske kan sprida det du vill se mer av? Kärlek? Omsorg?

Sprid berättelser om de som agerade så där som jag önskar och hoppas att jag hade agerat om jag befann mig i en motsvarande situation. De som agerar och kanske gör motstånd, i syfte att förhindra än värre händelser. De som ringer 112. De som låser dörren så alla klasskamraterna är säkra(re), håller någon i handen, lugnar någon skräckslagen. De som försöker stoppa en blödning, värmer en skadad.

Ett val mellan hat och kärlekDe, vars agerande verkligen är något att lyfta fram, agerande som jag, och förhoppningsvis även du, gärna ser upprepas.

De, som agerar utifrån kärlek, omsorg, vilja att hjälpas åt. Att de förmår göra det i en krissituation är stort, men jag tror mig veta att de även agerar så i det vardagligt lilla, vecka ut, vecka in.

De, vars agerande ger hopp om en framtid.

Vill du, liksom jag, se mer av sånt? Sprid då det! Vi får det vi fokuserar på. Så tänk till. För hat föder hat. Och kärlek föder kärlek.

Vad vill du sprida? Vilken värld vill du leva i?

Jag väljer kärlek!

Vad väljer du?

God kharma!

Om du är i behov av att se lite kärlek, omsorg, omtanke och ömhet, så kolla in detta blogginlägg med 21 bilder/händelser som visar just det:

http://cavnews.wordpress.com/2013/07/16/21-pictures-that-will-restore-your-faith-in-humanity/

20130720-223131.jpgJag njuter av bevis på omtanke, omsorg, ömhet och kärlek, i det lilla och det stora. Så här skapar vi en bättre värld!

Ut och sprid god kharma idag – ge någon en kram, skänk en främling ett leende och förvåna dig själv! Har du svårt att komma på saker så kolla in Micke Gunnarssons Fredsuppdrag, där finns det gott om idéer!

Antar du utmaningen?