Våga fråga – frågan är fri!

Handjagaren dog, gräsklipparen som vi ärvde av en vän som flyttade från hus till lägenhet för ett antal år sedan. Då hade vi redan kört slut på en som vi fyndade på loppis. Så jag tog en rövare, la ut en fråga i en av de lokala Facebook-grupperna, Riseberga Anslagstavla, om någon hade en handjagare ståendes som jag kunde få köpa för en billig penning.

Tog inte lång tid innan jag hade ett napp, en kvinna skrev att de hade en i garaget som de inte använt sedan de uppgraderade till en elektrisk gräsklippare. Kort därefter kom det ett direktmeddelande från henne, hon hade letat upp den i garaget och tagit ett foto på den, och sa att den var min om jag ville ha den.

Om jag ville!

Hämtade hem den häromdagen och igår så testade jag den, efter att ha justerat knivarna så de inte gick emot bottenplåten. Som en dans. Oj vilken annorlunda upplevelse än den gamla, som var så enormt tungrodd (handen på hjärtat, hade jag skött den bättre, smort och slipat den, kanske den inte hade varit så tuff att arbeta med). Den lilla gräsplätten är dock rejält vildvuxen eftersom jag inte klippt gräset på dryga månaden, så jag började på ”högsta klippdistansen” och gav gräset en avhyvling, så får jag korta distansen och köra en vända eller tre till, innan gräsplätten ser ut som om den är välklippt igen. Men det gör jag med glädje, för handjagaren var verkligen skön att klippa med!

Jag blir så glad av att dela denna berättelsen, av så många olika skäl:
* Att jag vågar fråga – att be om (och ta emot) hjälp har de flesta oerhört mycket svårare för än att erbjuda hjälp. (Just nu är jag verkligen inne i en övningsfas, jag övar på att fråga, och vissa saker är mycket enklare att fråga om än andra. En handjagare var lätt som en plätt att fråga om, i jämförelse med min önskan att få sällskap på en utflykt! Men jag frågade – i båda fallen. Klapp på axeln för det!)
* Att det finns sådan generositet – jag ställde frågan, och en vänlig själ erbjöd sig att hjälpa mig. Så fint det är, i all sin enkelhet.
* Att saker och ting kommer till användning – det är resurshushållning på bästa vis. En oanvänd gräsklippare plus en människa utan gräsklippare = uppfyllt behov. En winwin-situation på alla sätt och vis, på ett för planeten mycket mer hållbart vis än om jag gått ut och köpt en ny.

Så jag säger, än en gång, varmaste tack för att jag fick handjagaren, jag lovar att jag kommer slita den med hälsan och även ta lite bättre hand om den än den gamla, så den håller längre – hållbarhetsperspektivet igen!

Omtag:
Ovanstående skrev jag i förmiddags. Saknade en bild till inlägget så jag skickade inte ut det i världen, i väntan på en illustration. Sedan dess har jag begåvats med ytterligare två generösa erbjudanden! Ännu en person såg min efterlysning i Riseberga Anslagstavla och frågade hur det gått, för hon hade en handjagare att ge mig om jag inte fått napp. Och när jag – efter att ha målat vardagsrummets väggar hela dagen, tillsammans med äldsta barnet, och därefter stuckit ut på en löprunda – började dra andra vändan med handjagaren, så kom grannen och frågade om jag ville låna hans trimmer. Tackade ja, och gick loss ordentligt under en timmes tid i min rufsiga trädgård, både på den vildvuxna gräsmattan men än mer på alla andra ytor!

Dagens samlade dagsverke känns i kroppen må jag lova, och jag undrar hur det kommer gå imorgon då vi ska tackla matsalens väggar?

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag. En dag att ge sin älskade choklad och röda rosor? Eller en dag att med värme kliva ut i världen och möta människor på min väg, med hjärtat öppet och mottagligt? Jag satsar hellre på det sistnämnda. Och försöker möta varje dag så, inte bara denna överkommercialiserade februaridag.

alla hjärtans dagIbland enkelt. Hjärtat svämmar över, det finns värme och omsorg i outsinlig mängd. Med lätthet surfar jag fram på en våg av kärlek, och njuter av upplevelsen. Ibland svårt. När källan till synes sinat (till synes, sa jag!), och jag själv har tappat kontakten med välbefinnandet, med kärleken, med den outsinliga källan av värme och omsorg. Som finns där alltid, likt solen – bakom moln eller på andra sidan jorden emellanåt – men alltid där, om än dold för ögat. När jag går vilse bland rädsla och aggressioner; när känslan av frustration över ett samhälle som byggts på en grund av brist växer sig starkare och starkare. Då surfar jag inte på någon våg av kärlek inte…

Men det varar aldrig så länge. Jag har blivit så skicklig på att få syn på vågkrusningen i ögonvrån, hoppet i mig väcks och ett tu tre, så är den där igen, vågen av kärlek, och jag är fri att hoppa på den och bäras av den, in i en framtid med mer värme, generositet, omsorg, öppenhet, humor och glädje.

Bästa sättet att skapa den framtiden, är att leva som vore världen redan så. Att leva utifrån insikten att det finns oändligt av denna värme, av generositeten och omsorgen, öppenheten, humorn och glädjen. Det är så dessa känslor förmeras, det är så de växer och sprids vidare. Delad glädje är dubbel glädje, säger ordstävet. I sanning gäller det allt. Problemet är att när jag delar rädsla, skapar jag dubbel rädsla. Delar jag kärlek, skapar jag dubbel kärlek. Där har jag ett val. Ibland har jag inte tillräckligt med interna resurser för att vlja kärlek dock. Istället för att banka på mig själv när jag saknar resurser, och inte lyckas välja de känslor jag vill se mer av, så låter jag mig vara, nere, låg, sänkt. För om jag bara i varsam samvaro med mig själv håller ut ett tag, så vänder sinnesstämningen uppåt. Förr eller senare. Och då, då kan jag dela med mig, av överflödet av kärlek och värme.

Alla hjärtans dag – en dag att med värme kliva ut i världen och möta människor på din väg, med hjärtat öppet och mottagligt?

I kärleksbubblan!

Idag blir jag fyrtiofyra år. För fyrtiofyra år sedan föddes jag, drog mitt första andetag och påbörjade en resa som tagit vändningar jag aldrig kunnat drömma om. Men de hände. Och det är jag både glad och tacksam för, för annars vore jag ju inte här. Och just nu, just här, är där jag vill vara. Älskar livet. Verkligen älskar. Befinner mig i en kärleksbubbla utan like och den växer och omfattar allt mer, för varje år som går.
morgonblomma

Dagen började med skönsång av make och barn, levande ljus och väldoftande Helena-rosor. Och sen har hela dagen bara varit min. Har spenderat en heldag tillsammans med min älskade familj som bokstavligt talat badat mig i kärlek. Vi har badat på Hylliebadet, käkat falafel, gått på bio och sett Livet efter dig *oj, som jag snyftade och snörvlade*, tittat på Sverige-Italien-matchen och mumsat på körsbär och aprikoser innan det var dags för födelsedagsmiddag, tillagad av make och barn medan jag badade i kärlek även på sociala media.kvällsblomma

För ja. Jag befinner mig i en kärleksbubbla. På riktigt. Världen exploderade i en kärleksbubbla under avslutningshelgen av Supercoach Academy 2014 och sedan dess har den fluktuerat lite grann. Aldrig varit helt bortom min förnimmelse; emellanåt väldig tydlig för mig, och stundtals mer svår att känna. Men nu. Sällan har den varit så tydlig som nu. Och aldrig har jag varit så synkad i mitt jag, som just nu, något min fantastiska coach Carla speglade åt mig under vår coachsession tidigare i veckan.

Tack till alla som finns i min värld – de jag stöts och blöts med dagligen; de jag mer sällan träffar, men som ändå finns där.

Tack för att du möter mig i en värld av kärlek, omsorg, generositet och välvilja.

Tack för all kärlek! ❤

 

Adventslyft nr 15 – Generositet

generositetBlir du förundrad om jag säger att när jag tänker på Donationsregistret så associerar jag till GENEROSITET? Så här står det om generositet på Wikipedia:

Generositet är en personlig egenskap. Den generöse är frikostig i sitt givande till andra och ger utan förväntan om återgäldelse, och även om det innebär en personlig uppoffring.

Själv tog jag för många herrans år sedan beslutet att donera mina organ till behövande om möjligt och behövligt. För mig har det alltid känts väldigt självklart.

Det pratas om att göra organdonation till norm, dvs, om du inte aktivt tagit ställning mot organdonation, så kan dina organ komma att doneras vid händelse av din död. Det tycker jag är en god idé. Men så är det inte idag dock. Har du inte aktivt tagit ställning för organdonation, antas du nämligen vara emot det, alternativt att dina närstående får frågan att besluta.

För det är ett möjligt scenario att det händer något som gör att dina närmaste behöver fatta ett beslut i frågan, och inte har en aning om vad du tycker och tänker om organdonation. Det känns så onödigt, och är något jag gärna gör vad jag kan för att undvika. Att fatta ett beslut och göra det känt, t ex genom att anmäla mig till donationsregistret direkt, eller bara genom att berätta det för mina närmaste, är ganska enkelt. Det kräver inte så mycket av mig. Och det krävs inte mer av dig heller.

Så till dess att motsatsen är sann så hoppas jag verkligen att alla funderar igenom frågan och fattar ett val. För eller emot, det spelar mindre roll, men att ha fattat ett beslut är viktigt, tom livsviktigt. Och om du väljer att vilja donera dina organ, så kan du anmäla dig här: Anmäl dig till donationsregistret

Generositet – jag tänker på Donationsregistret, och alla de som valt att anmäla sig, och på det viset hjälper till att rädda liv.
Generositet – vem eller vad tänker du på?

Generositet föder utveckling

Skrev om humlande igår, och använde mig av skärmdumpar av de tweets där vi diskuterade begreppet. Jag brukar oftast fråga om lov att använda folks tweets, även om det inte behövs, strikt juridiskt sett. Men tycker ändå det känns bra.

20130428-101943.jpg

20130428-101957.jpg

Generositet kan ta många olika former. Sharing is caring är ett begrepp som är väl använt, framför allt på nätet, men det begränsar sig inte dit. Det handlar om hur vi genom att dela med oss, dvs vara generösa, visar omsorg och omtanke.

Själv tänker jag mycket kring detta även i förhållande till affärsvärlden, där öppenhet leder framåt på ett sätt som gör att jag funderar över hur länge till vi kommer ha immaterialrätt med patent, varumärkesskydd osv i den form vi har idag. Titta på Linux som bygger på öppen källkod, Wikimedia, Creative Commons, Khan Academy och öppna arkiv med ritningar på både det ena och det andra.

Jag försöker leva i enlighet med detta, att dela med mig av det jag har, kan, tänker, tycker och känner, till de som vill, kan eller rent av behöver det. De tre ord mitt företagande baseras på är ärlighet, professionalism och omsorg. Orden stammar ur mig, eftersom det är jag som definierar mitt företag.

Be honest and do good shit!

Det är Jocke Jardenberg som säger så. Jag gillar Jockes citat och funderar vidare kring hur jag kan arbeta vidare med att vara ärlig och göra gott, på alla plan. Eller fundera förresten, för mig handlar det mer om att ha dessa orden långt fram på hornhinnan helt enkelt.

Ingelas ord är tänkvärda nog att läsa ytterligare en gång:

Generositet med tankar, idéer och kunskap är utvecklingens viktigaste bränsle!

Hur bidrar du till utveckling med dina tankar, idéer och din kunskap? Vilka är dina arenor?

Möjligheter

Att se möjligheten/erna i det till synes omöjliga och icke-lösbara, det är en konst. Jag är nöjd med att det är en konst som jag är bra på.

Igårkväll såg jag en möjlighet i något som konstaterades som ett faktum av många. Idag har jag verkställt det, till mottagarens oerhörda glädje. Så glad blev h*n att jag idag blev kallad galen. Det gör mig bara glad, för galen på det viset som avses, det är något jag eftersträvar att vara. Dagens goda handling gläder mig extra mycket eftersom jag vet att den kommer att gagna många, både direkt och indirekt. Framför allt gagnas sådana som liksom jag brinner för att förändra skolan. Och det känns himla bra må ni tro!

Snön

Vilka möjligheter döljer sig i snön?

Ibland går det snabbt att få upp ögonen och se möjligheterna, ibland döljer de sig och det kan ta en stund, eller en dag eller två, innan de dyker upp. Men dyker upp gör de, möjligheterna, och de kommer med den där underbart pirriga känslan av att en ny dörr öppnar sig, som kan medföra insikter, upplevelser, kunskaper och erfarenheter.

Tillåt dig att uppleva den där känslan, för den är guld värd, jag lovar!