Född i fel århundrade?

Häromdagen plockade jag kirskål och löktrav. Gick dubbelvikt längs Risebergaån  i 75 minuter och fyllde tre bruna papperspåsar med detta naturens gröna guld. Löktraven använde jag, tillsammans med en massa kajplök från trädgården samt ramslök och gräslök som jag fryste förra året, för att göra löksalt, som jag fördelade på torkollorna i min grönsakstorkapparat.

Idag när jag kom hem efter två möten på stan med matinköp tog jag hand om dem, innan jag sedan gav mig i kast med att mala de torkade löksalts-kakorna, så nu har vi löksalt (alldeles ljuvligt knallrött!) för ett tag framöver (perfekt gå-bort-present dessutom!). Sen passade jag på att sila av vasslen från Matsoniyoghurten jag satte igår, och så tog jag hand om surdegen jag väckte till liv i morse från surdegsgrunden som alltid bor i kylen. Nu står det en ny burk surdegsgrund på vänt i kylskåpet och en rejäl bunke med surdeg för utbak imorgon bitti. Då vankas det nybakat surdegsbullar till frukost minsann!

Funderade, långt ifrån för första gången, över om jag är född i fel århundrade. Fast det är jag så klart inte – däremot så tycker jag verkligen om att göra saker från grunden och att dra nytta av det som naturen står till buds med. Resurseffektivitet helt enkelt!

La ut bilden från bestyren på Instagram och blev lite full i skratt av Caspians kommentar. Vips hade jag inspiration till dagens blogginlägg – som kanske i sin tur kan inspirera någon att gå ut och plocka kirskål till en smarrig ogräspaj månne?

 

 

Day 7 #NaJoWriMoPrompt: Who Inspires You?

For today’s prompt, think about and honor the people (personal friends, family members, writers, singers, artists, spiritual leaders, speakers) who inspire you in any way. Write a list of those people, and if you have time, add a few sentences about how each person inspires you. Happy journaling.

I’ve done this before. Or I do this routinely, would be more correct to say. In the blog Christmas advent calendar counting down to Christmas last year for instance, I showcased many people who inspire me. And I regularly write on the blog, about people that inspire me in some way, both people I know and those I just know of. So perhaps, a challenge for me, would be to try to write about people I haven’t written (much) about before? Or, perhaps, I’ll try to stay close to home instead…

My maternal grandmother, my Momo –  So skilled with her hands, in many ways. Her paintings adorn my walls. She passed away many years ago, but thanks to her art, she’s with me in everyday life.

My niece Sara – Another artist. Yeah. There is something about artists that attract me, people able to create beauty with nothing more than a pen, paper and their own hands. But I can also have very deep conversations with Sara. I am inspired by her wisdom, and honored that she opens up to me, for us to have these conversations.

Malin, my bonus daughter – Curious on life, filled with questions, and often with a huge grin on her face. She is like liquid sunshine, able to light up a room with her mere presence.

Birgers dogMy maternal grandfather Birger – never ”too old to learn”. I remember finding this dog during one of my #cleanse4expansion-sessions. He emailed that drawing to me few years before he died, or wait… No, he painted it using Paint on his computer, printed it and sent it via snail mail, that’s why it’s signed by him! Anyway,  80+ and eager to learn to use his new computer. That’s inspirational to me. And what a gifted story-teller he was! When he got started he had us all in raptures, eager to hear just one more story.

Then there’s Me – I inspire me. Huh. Go figure. Didn’t have that one pegged what I started this journaling session. But it’s true though. I do inspire myself, especially when I notice how far I’ve come towards unveiling the one deep within, the self of pure potential that is there, inside, shining through more and more often. When I see how differently I act Today, compared to Yesterday, it makes me very curious about Tomorrow!

Sitting here, listening to some music, hubby cooking dinner in the kitchen, reminiscing about my grandparents who have long since passed away, but also on the younger ones on this list. And then there is me. In the middle. A bit farther on the Journey we call Life than Malin and Sara, but with a long way to go before hitting old age. Aware of the links between us all, how I am connected to the past and the future, while being in the present.

I close my eyes. Exhale. And relax into gratitude. Gratitude for life, for awareness, for the sense of immense connection to all that is. Realize, there’s inspiration all around and within me. It’s abundant. I just have to look for it!

Ellen Langer talks about mindfulness as the act of noticing new things, and suggested looking at your spouse with the intent to find five things about them that you’ve forgotten about, that have faded into oblivion, into everyday ordinariness, in a way that makes you just not see it anymore. She suggested your spouse would come to life again in front of your eyes, rekindling a bit of the wonder you felt towards them once upon a time.

I just saw that inspiration is the same. As I sit here, I become aware that most people are inspiring to me. There’s always something inspirational. Just as I could probably find something really annoying about most people, I can find something about them that inspires me. *haha* Guess which one will make me feel better? I’ll choose the act of noticing things that inspire me any day, rather than going on a quest for annoyance.

What about you? Inspiration? Where? Who? What?
Do you actively look for and notice it in your life?

 

 

DAY 2 #NAJOWRIMOPROMPT: What inspired your creative self?

Yesterday you wrote about ways you express yourself creatively. For today’s journal entry, write about you creative influences. Who and what makes you feel creative. Who and what do you draw creative inspiration from?

Creative influences. Now that’s a questions I can probably provide a multitude of answers to, but nobody but me can make me feel creative!

I find it a bit odd that I read thousands upon thousands of blog posts (most notably school-related ones as well as Seth Godin, Leo Baubata, Arvind Devalia and the likes) up until I started blogging myself. Then, I basically stopped following blogs. I still read some occasionally, but I haven’t followed a blog for years. With one exception, that of my friends Wivan and Anders, as it’s one way to ensure I know what’s going on in their lives as they travel the world.

Since I started blogging myself, I listen to podcasts. (So yeah, I wouldn’t be surprised to see myself pick up podcasting and then cease to listen to other podcasts?!) All through out this year, my Sunday blog post has been, and will be, a podcast tip from me. My absolute favorites are On Being, One You Feed and Good Life Project. There are other as well, some Swedish ones, such as 100%-podden by my friend Charlotte Rudenstam (there are a few episodes in English as well, so do check it out) and Värvet with Kristoffer Triumf, but also English ones such as Freakonomics Radio, Peak Prosperity Featured Voice and several NPR shows with Invisibilia and Serial as my most loved ones. And yes, I draw an immense amount of creative inspiration from these podcasts!

appleNature is also something from which I draw creative inspiration. Walking about. Sitting down. Looking at a tree, a lake, a rock, a straw of grass, ants in an ant hill… anything and everything, nature is a marvelous source for inspiration!

And family and friends of course, it’s like having my very own treasure chest full of creative inspiration! I like to witness and observe, both the ongoings of my family and friends as well as what happens within me when I am in interaction with the ones close to me.

Since I’ve stopped reading blogs so much, perhaps you think I no longer get creative inspiration from written material. Well. That would be a faulty assumption. I read books, I love books, and I get a lot of inspiration from them. Fiction is more to let my mind just be, without triggering it too much, but I also read a lot of non-fiction, which definitely does just that, triggers my creativity, my curiosity, a wish to sit with a certain question or topic, and see what happens within as I do so. A lot of that comes out as blog posts.

Do I have other sources for creative inspiration. You bet. I could jot down another ten sources, easily, but no, I’ll stop here. But what about you? Who and what do you draw creative inspiration from?

Att skapa ett liv

I brist på inspiration, inget som riktigt lockar att skriva om idag, bläddrade jag igenom foton i mitt bildflöde, hittade ett stämningsfyllt foto från Gamla Stan i Stockholm, och sökte sedan i min citat-samling.

Resultatet blev det här:

Gamla Stan

Skapa ett liv som känns bra från insidan och
inte ett liv som bara ser bra ut från utsidan. – Christoph Treier

Själv har jag vaknat upp till insikten att jag skapar mitt liv. Har du?

Tända inspirationen

Som fortsättning på min dialog med Linus Jonkman landade vi här:

Linus: Det är en skön känsla när allt man hör tänder inspiration!
Just nu njuter jag av tystnaden från min fantasis tjatter.

Jag: Var sak har sin tid, ständigt tjatter ger ju vid hand att man kanske slutar reflektera över det. Perioder av tystnad behövs för att se vågrörelsen som är livet! (I sann kvantfysikalisk anda det med, energi är vågor!).

20130911-122453.jpgJu bättre jag blir på att lyssna till mig själv, desto mer utvecklas jag. Min inspiration tänds på allt mindre gnistor, för jag snappar upp mer subtila signaler.

För att de inte ska gå förlorade, så skriver jag ner tanken, gör ett röstmemo till mig själv, skapar en blogg-draft, tar ett foto, osv.

Att jag gör dessa små notiser som möjliggör för inspirationen att väckas till liv igen (då jag plockar fram notisen och kan återuppleva gnisttillfället), ger mig också ökad sinnesro. Jag oroar mig inte över att jag måste komma ihåg en viss tankegång (för ärligt, det räcker att jag vänder mig om och börjar göra det där jag stod i grepp att påbörja, för att den flyktiga tanken ska vara helt väck!). Gör jag en notis, av något slag, bums, så slappnar jag av och kan med lugn i sinnet gå vidare med mitt görande.

Vad tänder din inspiration?

Podcasts, en källa till inspiration

Inspiration kan jag få från många ställen, och jag njuter av det närhelst det uppstår – det där magiska ögonblicket då en gnista uppstår. Tycker om att lyssna på podcasts, och ibland slår det gott om gnistor ska du veta!

Elden, fokus, brinna, handling

Har just förberett fyra blogginlägg som alla hämtar inspiration från en och samma podcast. I det fallet rör det sig om Krista Tippitts fantastiska podcast On Being, men jag har fler podcasts som jag gillar. Tänkte jag skulle tipsa dig om dem under sommaren, och hoppas att du vill ge mig dina favoriter i gengäld. On Being är en engelsk podcast som namnet antyder. Jag älskar det engelska språket och började lyssna på podcasts som min bror tipsat mig om. Eftersom han bott i USA och nu bor i England, blev det engelskspråkiga podcasts som blev min ingång helt enkelt. Det är bara några månader sedan jag börjat lyssna allt mer på svenska podcasts.

Vilka podcasts vill du tipsa om?

Velar, vacklar, väntar…

Sitter här vid datorn och får inget gjort… Eller, tja, jag twittrar för #skolvåren denna veckan, så jag kollar Tweetdeck nu och då. Har ett fönster öppet med Facebook, kollar mailen, både den privata och företaget, och svarar på något enstaka. Läser lite ur Gränsbrytnings fantastiska specialnummer om skola samtidigt som jag pratar med barnbarnet som sitter i soffan med farfar och tittar på Bamse.

Hela tiden med den diffusa känslan att det vore skönt att få dagens bloggande gjort, så att resten av dagen kan få gå i umgängets tecken.

20130510-114849.jpg

Men jag kommer liksom inte riktigt loss. Velar, vacklar, väntar på inspiration. Tänker att om jag bara skriver, ord efter ord, så kanske det blir något av det. Frågan är om det blir något som går att publicera. Känner mig lite som rödkålen nedan – snacka om invecklad. Frågan är vilken väg som leder framåt?

Invecklad!

Fastnar du någonsin på detta vis? Vad gör du för att ta dig ur det? Har du något riktigt bra tips så dela gärna med dig!

UOSB

28 februari började jag skriva detta inlägg. Sen föll det i glömska men nu fångar jag bollen igen, inte minst för att UOSB just släppt en ny spoken word-video. Vem sa du, och vad är spoken word, säger du kanske?

UOSB står för The University of Suli Breaks. Och spoken word är en form av enmansuppträdande, som är baserat på det talade ordet. Har du upptäckt Suli Breaks än?

Själv fick jag upp ögonen för honom med Why I hate school but love education som lades upp på YouTube i början av december 2012. Uppföljaren The American’t Dream är lika tänkvärd, och nu har har nyligen släppt sin tredje video, I will not let an exam result decide my fate, som på kort tid setts nästan en miljon gånger (orden kan du hitta här):

Det finns mycket att säga om det budskap Suli Breaks vill förmedla – men framför allt gör det mig glad! Glad för att det runt om i hela världen finns människor, av alla åldrar, som reagerar på det samhälle och det skolsystem vi skapat. Bådadera behöver ifrågasättas i sin helhet, tycker jag.

20130501-220532.jpg

För vad ska vi egentligen med skolan till?

Smälter intryck!

Skriver detta på tåget på vägen hem, efter 4 intensiva dagar i Stockholm. Många intryck att bearbeta och smälta. Nya bekantskaper att ta tillvara. Insikter att reflektera över.20130423-132443.jpg

Fredagen ägnades åt förberedelser inför Barnverkets riksmöte, framför allt tillsammans med Martin. Lördagen och söndagen var det just riksmötet som stod främst på agendan. Och i söndags träffade jag ju @frokenann för första gången in the flesh! Ann är en av de fyra kvinnor som med stor glädje och entusiasm drar runt #skolvåren, bakom scenen, så att säga. Det var första gången någon av oss träffades fysiskt.

Måndag hade jag ynnesten att följa med Ann till hennes arbete, där hon är klasslärare för klass 3A på Edboskolan i Östra Skogås. Fick mycket att tänka på, och en stor dos igenkänning eftersom min son går i årskurs två. En fundering jag fick när jag stod och tittade på skolkomplexet, där dryga 900 elever F-9 går, är:

Är vi människor evolutionärt skapade för att samlas i stor skara med andra i samma ålder i en skolbyggnad? Är det verkligen det bästa sättet till lärande och utveckling?

Eftersom skoldagen slutade runt halvtvå kunde vi ta det lite lugnt ett par timmar innan vi begav oss till Babylon för en miniträff med #skolvårare. Och vilken träff det blev! Vi var totalt 12 #skolvårare som träffades och snackade, pratade, skrattade, tankespjärnade, funderade, reflekterade, fotograferade, spånade, snackade lite till, frågade, svarade och kramades!

20130423-132244.jpg20130423-132311.jpg

Att träffas fysiskt är verkligen en kick, efter att i olika utsträckning ha interagerat över nätet, på Twitter och Facebook. En av insikterna jag fick igår är att det ju inte alls är ett nytt fenomen detta med att knyta vänskaper per distans. Brevvänner är ju ett väldigt gammalt koncept, det enda som skiljer sig åt är ju egentligen att vi kan kommunicera i realtid numera.

Jag upplever en enorm tacksamhet och förundran över att det som jag drömt om, som mynnat ut i #skolvåren-initiativet, uppfattas och uppskattas av olika människor på precis de sätt som jag har fantiserat om. Det ger en enorm kick ska ni veta, att vara en del i detta från allra första början. Dessutom ger det bekräftelse av att vi är många som drömmer om och agerar för att ta oss dit, ett steg i taget. Och det – det är hoppfullt!20130423-132404.jpg

Vågar du drömma och vara hoppfull inför framtiden?

#StayConnected – tumme upp!

I måndags la Linus Jonkman upp länk till anmälan av Stay Connecteds event i Malmö om Generation Z. Jag sög på karamellen fram och tillbaka, men på kvällskvisten beslöt jag mig för att boka en plats.

Det var verkligen ett bra beslut. Är mycket nöjd med dagen! Och det är länge sedan jag varit så nöjd med ett dagsevent bestående av kortare föreläsningspass, så detta är ett riktigt gott omdöme! Befinner du dig i Göteborg eller Stockholm så har du chans uppleva detta själv, för Generation Z kommer dit till hösten!

Några höjdpunkter kommer här, i bildform – skapat av fantastiskt skickliga Louise Wester:

20130411-215618.jpgRasmus Ankersen startade dagen och gav tankespjärn så det stänker om det!

20130411-221324.jpgLinus Jonkman bjöd på insikter om generationer, levererade med en rejäl dos humor:

20130411-221509.jpgLite roligt att jag på två evenemang i rad upplever att någon tecknar/målar det som händer – det är verkligen ett fantastiskt sätt att förmedla ett budskap. Louise har också gjort en fenomenalt cool liten film som ni måste se!

Det kommer det fler inlägg vad det lider med inspiration från detta evenemang – känns som jag har material och tankar till tusen blogginlägg…. Angenämt bryderi, jag vill bara få ner tankarna på pränt så jag kan trycka på Publicera-knappen och dela med mig! Men det kommer, ett inlägg i taget. Och ni vet hur man säger – den som väntar på något gott…

En av de tankar som dagen gav upphov till hos mig är huruvida den första globala generationen som nu växer upp, kommer att fortsätta på inslagen väg och tänka konkurrens (mellan länder, världsdelar osv), eller om de kommer tänka globalt även i den frågan? Det vill säga, blir drivkraften att konkurrera mindre relevant och önskvärd när fler och fler har många vänner, spridda över hela världen? Vad tror du?