Men sen, absolut!

Hur många saker vet du med dig att du verkligen hade gagnats av att göra, och likförbaskat gör du inte dem?

Hur många saker vet du med dig att du kommer börja göra, sånt som verkligen skulle gagna dig, men du ska bara [lägg till valfri bortförklaring] först?

Hur många saker vet du kommer göra ditt liv rikare, bättre, härligare, roligare, mer utmanande (på det där härligt pirriga viset!) som du ska göra. Bara inte nu. Men sen, absolut!

Är du som jag har du otaliga exempel att plocka fram som ess ur rockärmen.
Problemet är ju att det faktiskt inte är ess du plockar fram, utan…
sämre hälsa – för att jag inte slutar röka, börjar springa/gymma/simma, hoppar av bussen en hållplats före och går sista biten, tar trapporna istället för hissen…
sämre ekonomi – för att jag inte tar en halv dag/år och med hjälp av t ex Compriser kollar status på bolån/försäkringar/mobilabonnemang osv och får ner mina kostnader rejält, drar på att fatta beslut om olika former av investeringar, skjuter alla tankar på pensionssparande på framtiden…
sämre relationer – för att jag håller inne med kärleksbetygelser, inte orkar bjuda in till social samvaro av olika slag, för att jag drar på mig offerkoftan så fort jag går en promenad med bästa vännen som gör att vi båda gär därifån mer deprimerade än vi var när vi sågs…

Och så vidare.
Listan kan göras lång, och exemplen än talrikare.

Vad är det som gör att vi (jag är den första att räcka upp handen, men anar att jag inte är ensam om det här…) prokrastinerar? Att vi inte agerar? Att vi undviker att prioritera sådant vi ärligt vet kommer göra oss gott?

Mmhmm…
Ärligt talat är det där retoriska frågor.
För jag vet (tror jag). Och till stor del är det bara dåliga ursäkter…

Vad jag också vet är att n ä r jag tar action, så kostar det mig generellt sett mindre energi (än att gå och dra på ”jag borde verkligen”-surdegar) o c h ger mig bättre resultat (än mitt icke-görande ger… självklart!).

*skakar på huvudet.
Människan.
Fascinerande varelse, eller hur?!*

Drömvecka?

David Stiernholm berättade i Hur kan vi-podden att han i sin kalender har en bild av hans ”drömvecka” sett utifrån hans kalender. Ett par dagar för leverans ute hos kund, en dag för möten, en dag för kreativt arbete och ett par dagar obokad familjetid. Eller hur det nu var. Men typ så.

Just idag önskar jag att jag haft en sån där tydlig drömvecka, som jag fluktat på när jag tackat ja till grej på grej på grej. För så ser min vecka ut, fullspäckad från morgon till kväll tisdag till fredag, plus konserter med min kör både lördag (i Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn klockan 17) och söndag (i Husie kyrka klockan 16). Bara måndagen som var relativt obokad, bortsett från kvällsövning med kören inför helgens begivenheter.

En drömvecka för mig… har minst ett par dagar av mig-tid. Gärna en dag ute hos kund. En eller två kvällsaktiviteter, men inte mer. Och eftersom jag har körsång på måndagar (och gitarrlektion därefter varannan måndag dessutom) och för stunden Lindy hop-kurs på onsdagar så är kvällarna egentligen redan fullbokade, utifrån det kriteriet. En CoachWalk eller två, och dessutom ett coachsamtal med min egen coach, vill jag också ha med. Lite sociala aktiviteter på det, kanske en familjemiddag, eller en tur till min mamma, och så gott om utrymme för promenader och cykelturer. Hur ser din drömvecka ut?

Jag vet nog i stort hur min drömvecka ser ut… så det handlar nog snarast om att se till att fylla kalendern mer medvetet för att efterlikna drömveckoscenariot?

Mandala!

Mandala betyder cirkel, hemligt rum, centrum, på sanskrit.

Tanken är att hålla sig innanför cirkeln… till dess det är en begränsning du inte vill förhålla dig till. Det var uppmaningen jag fick första gången jag skulle måla mandala, som ett inslag i en coachutbildning jag gick på Coachwalk Academy. Jag tyckte det var så fint, att det finns en ram att förhålla sig till, och den kan man också välja att inte förhålla sig till. Som så mycket annat i livet.

Har suktat efter att måla mer mandala ända sedan dess, men inte kommit till skott. Men så lyckades jag skapa ett specialartillfälle hos Lisa Rislöw, där jag och fem andra kvinnor ställdes inför vars en vit målarduk, en massa färgburkar, plasthandskar och trasor. Med ramar att förhålla oss till och varm vägledning av Lisa, gav vi oss alla i kast med att skapa vår alldeles egna mandala, eller som Lisa själv skriver ”möten med din inre signatur”.

Inspirerande. Rogivande. Meditativt. Kreativt.
Spänningsfyllt – den där lilla stundens tvekan innan handen lägger an till målarduken… vad vill komma ur mig, vad vill ske, i just detta nu?

Fantastiskt god fika, som välbehövligt break då den lagda grunden torkade, innan vi gav oss i kast med själva Mandalaskapandet med vit akrylpenna.

Sex kvinnor.
Sex Mandala.
Oerhört skilda skapelser. Allas våra inre signaturer tog sig väldigt unika uttryck.
Alla sex väldigt kraftfulla. Speciella. Värdefulla.

Vi avslutade med att dela ett par ord om våra respektive Mandala – betydelsen och signifikansen som vi, var och en, läste in i dem. Ingen jämförelse mandala emellan, utan varje mandala fick ta plats utifrån sina alldeles egna förutsättningar. Så där som jag önskar alla och envar i mänsklig skepnad skulle få lov att göra.

Får du chansen att Måla Mandala – så rekommenderar jag dig varmt att ta tillfället i akt!

Bestäm dig, sa Dave.

Coachsamtal med min coach idag, och jag fick precis vad jag behövde. En knuff i häcken för att fatta ett beslut. Ett beslut kring något jag just nu skapar, som ger mig något att arbeta vidare med. Vad, hur länge, hur många. Var och när återstår att besluta om, men nu när jag bestämt mig för hur länge och hur många så är var och när ganska enkla att besluta om.

Idéen kläcktes för ett par veckor sedan och landade så himla bra i mig. Känns helt rätt! En fokuspunkt som naturlig slut- såväl som startpunkt på den resa jag gjort och gör, en övergång från en fas till en annan, och jag har hållit mig i mitt varför i ett par veckors tid, för att landa i det. Men Hur:et har fladdrat in och ut ur synfältet mitt, och det blev tydligt idag att jag lätt skulle kunna fastna här. I val och kval. Ska det vara si, eller så? Ska det vara x eller y antal deltagare? En dag, två dagar, tre dagar, samlat eller utspritt? Och hundra andra funderingar…

Där hade jag kunnat uppehålla mig lång tid. Men icke.
Bestäm dig, sa Dave.

Så jag bestämde mig.
Vad vi ska hitta på.
Hur många vi ska vara och hur många dagar vi ska vara tillsammans.
Klart!

Så skönt.
Nu vet jag.
Och kan börja jobba för det.

Ett pilotprojekt blir det, och pirrar gör det. Rejält, och på det allra bästa av sätt!

Uppföljning februari 2019: Som jag är.

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Under februarimånad har min rygg ställt till det för mig på flera sätt. Eller, ställt till och ställt till. Har hjälpt mig se på ”som jag är” med lite nya ögon. Och det är ju faktiskt riktigt häftigt. Så jag kommer stryka lite av mina uttalade mål, samtidigt som jag nog kommer utforska mina intentioner på andra vis, i gott sällskap av både D och D. Spännande fortsättning följer med andra ord!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅får jag även för februari månad, fast den 27 februari valde jag aktivt att sluta med dagliga burpees. Efter 1005 dagar av minst en, oftast bra många fler sådana. Mer om det kan du läsa på engelska bloggen: Zero burpees.
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor: 1 löprunda under februari månad. Även här finns det en möjlighet att jag springer när jag känner att det är vad kroppen vill ha, snarast än ”för att jag sagt det”.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 2 kallbad även under februari månad
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan (anmäld till kurs under våren, och så social dans på det!): kursen är igång, 3 av 10 tillfällen genomförda, med social dans direkt efteråt. Det är så fantastiskt kul att dansa lindy!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat drygt 4 mil och cyklat drygt 32 mil

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 10/75 böcker. Bloggat om Igelkottens elegans (bok 2 av 12 på svenska) och engelska motsvarigheten är Professional capital – Transforming teaching in every school.
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Spelat gitarr varje dag utom en under februari, och tragglar på med mitt utantill-lärande. Det är lite spännande, för jag kan klara kompet, eller sången, men det är lurigt att kombinera dem. Har dock börjat öva mer på utantill-sång även under körövningarna, som ett sätt att ge mig själv draghjälp i själva tekniken.
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: två tillfällen i februari, 12-13 och 23-24. I mars preliminärbokar jag in digital sabbat 9-10, 16-17 samt 29-30.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: ✅

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: får ett budskap från en ekorre utanför fönstret under ett Mastermind-samtal, mina arbetsdagar tillsammans med Better Globe-gänget är så fantastiskt givande (inte minst sedan lilla Snötass gjort oss sällskap, hon är ljuvlig. Och inte min. Här hemma regerar katten Pop i ensam majestät.) och ryggen sätter definitivt igång processer, och dessutom skrev jag Jag ser… som jag skulle tro är det viktigaste jag någonsin satt på pränt. Min coach Dave körde en fem-dagars Reignite your business-utmaning på Facebook som jag tog del av med stor behållning, jag hade en heldags foto-session med Anders Roos, och jag tror att både jag och minstingen börjar vänja oss vid att storungen befinner sig på andra sidan jordklotet. Våren gör sitt intåg med värme, solsken, blomsterprakt och ljuvlig vårluft!

Jag är redo. Är du?

Det ligger där, mer eller mindre konstant. Som ett hummande i bakgrunden, ett vibrato, ganska högintensivt, men inte obehagligt. Inte som en mygga som tagit sig in i sovrummet när jag precis släckt lampan och försöker somna. Mer som en katt, som fått syn på något i det höga gräset, ett prasslande som kan innebära att det gömmer sig en mus eller sork där. Hur katten liksom kurar ihop sig, hur musklerna darrar lätt, redo att aktiveras vid första bästa tillfälle.

Så känns det.
Så känner jag mig.
Som att jag är redo, äntligen, att göra, att vara, att ta handling.
Kliva fram.
Som jag är.

Men.
Vad betyder det då?

Ja.
Vad betyder det?

Jo. Jag var på en intervju hos socialtjänsten för att bedömas som lämplig eller olämplig att bli särskilt förordnad vårdnadshavare för mitt Gode Barn, istället för hens Gode Man. Jag fick besvara ett antal frågor, om familjeförhållande och arbete, ekonomi och hälsa, varför jag valt att bli God Man med mera. Slutligen kom frågan om jag hann med något mer än att jobba?

Så jag började rabbla vad jag gör när jag inte arbetar. Efter att jag hållit på en stund (läser, bloggar, promenerar och kallbadar, har bok- och poddklubb, dansar lindy hop, trädgårdsarbetar osv osv osv) så tittade socialtanten på mig, log, och sa nått i stil med Du verkar ha enormt mycket energi? Så jag log tillbaka och sa, med eftertryck, att jag älskar verkligen att leva livet!

Att förmedla den känslan, det är del av att kliva fram som jag är. Och det jag verkligen vill göra under 2019 är att bistå andra i att göra detsamma, att nå punkten där det inte går att hålla tillbaka längre, där livsglädjen och livslusten bubblar över! 

Jag är redo. Är du?

Vad blir möjligt då?

När jag utsätter mig för annat än det vanliga – vad blir möjligt då?

När jag öppnar upp, om så bara en liten glipa i pansarskalet, och låter ljus flöda in såväl som ut – vad blir möjligt då?

När jag ger mig själv tankespjärn, inte bara intellektuellt, inte bara emotionellt, utan också fysiskt – vad blir möjligt då?

Självkännedom handlar det om, som jag ser det. Hur, var, på vilket sätt får du ökad självkännedom? Och vill du få ökad självkännedom? Eller är du där jag var, där jag inte strävade efter ökad självkännedom, för att jag dömde mig själv så hårt att jag inte kunde annat än vara rädd för att lära känna mig själv bättre. (När jag skriver det där så fascineras jag. Förundras. Kanske också – jo, faktiskt – förfäras. Tänk att tro så lite om sig själv att man inte vill lära känna sig själv bättre…)