Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Uppe på piedestalen

Publicerad den av
4

piedestalPå piedestalen är det ensamt och blåsigt. Inget stöd, ingen värme, inget sammanhang. Jag hoppas ingen någonsin sätter mig på en piedestal likväl som jag aldrig vill beskyllas för att sätta någon där. Inte minst för att jag tror att uppe på en piedestal får aldrig en hel människa plats. Där kan bara delar av en enskild individ platsa, om man med piedestal menar det jag syftar till. Det vill säga när man lyfter upp en människa och närmast avgudar, vördar denne, såsom varande perfekt och ofelbar. Jag vill inte se människor så. Visserligen tror jag människan är perfekt, men perfekt i sin operfekthet. Det är innebörden i att vara människa för mig.

Vi är som kalejdoskop. Sammansatta av många delar, och bilden är konstant föränderlig vid minsta rörelse. Och rörelse är en del av livet, utan rörelse dör vi. Den jag är, är inte statisk. Den du är, är inte heller statisk. Och bilden av mig som du får, kan variera både på grund av min rörelse, men också av din rörelse. Bevis nog för att allt det som är en människa inte får plats på en piedestal. Piedestalen för mig anger nog närmast icke-rörelse, och därmed död. Jag ser mig själv som en kalejdoskopiskt komplex bild av en människa, fullständig. Och jag ser på dig likadant.

Ibland citerar jag någon, och gör det för att det citerade betyder något för mig. Inte för att jag sätter vederbörande på en piedestal och därmed upphöjer hen till ofelbarhet. Inte för att jag sanktionerar allt den människan någonsin gjort i sitt liv. För finns det en enda människa, vars alla handlingar, på alla plan, alltid varit rätt och riktiga, beundransvärda, perfekta? Nej. Inte en chans. Det är absolut inte jag åtminstone. Jag vet att jag inte skulle göra och säga allt jag någonsin gjort och sagt tidigare i livet, om möjligheten uppstod att göra om det. Det finns saker jag önskar jag kunde göra ogjorda, osagda. Men det går inte. Och allt jag varit med om, allt jag gjort, sagt, har bidragit till att ta mig hit.

Jag är människa.
Du är människa.
Tillsammans är vi – människor.

Alla människor brottas – mer eller mindre medvetet – med våra mörka sidor. Alla är vi perfekta i vår operfekthet. Och nog är det så att människans pärlor av visdom blir desto mer betydelsefulla när man vet att dess väg genom livet inte varit enkel, rak, och icke-klandervärd?

Orörd mark

Publicerad den av
Svara

Så. Nu har jag bestämt mig. Nu är det läge.

Ett par dagar senare än avsett så är nu min engelska sida uppe och där kommer alla mina engelska texter publiceras framöver. Här blir det på svenska, rakt av. Sidan, http://helenaroth.com, är inte hundra fiffad än, men det är bara finlir som återstår och det kommer lösa sig inom ett par dagars tid. Det skulle göra mig riktigt glad om du kvistade dit för att kolla runt en sväng. All text och alla foton är skriven/tagna av mig. Själva kodknackandet (eller vad man nu gör nuförtiden) för att få sidan att se ut som den gör, det skötte fiverr.com åt mig.helenarothdotcomOm du vill följa även mina engelska blogginlägg så föreslår jag att du prenumererar på sidan WRITINGS, så får du alla inlägg i din epost-inkorg. (Detsamma kan du göra även här så klart!)

Jag har ju bloggat dagligen i knappt tre års tid, mer eller mindre, och har för avsikt att fortsätta med det. Men inte på båda sidorna. Istället lär det bli lite färre inlägg på respektive sida, men totalt sett dagliga inlägg på endera av mina bloggar.

Bara för att göra det lite extra besvärligt för mig har jag dessutom just dragit igång en liten dedicerad mini-cleanse här hemma, under januari månad, så även på https://cleanse4expansion.wordpress.com kommer jag blogga några veckor framöver.

Pjuh. Så skönt. Och samtidigt lite läskigt.
Precis så där som det ska vara när man tar ett fotsteg ut på orörd mark?

Som fan läser bibeln – eller inte?

Publicerad den av
1

fan och bibelnSom fan läser bibeln.

Så kan man också ta sig an världen.

Eller inte. Det är ett val det med.

Och jag förstår ärligt talat inte… nä. Det stämmer ju inte Helena. Nu ljuger du för dig själv. Jag vet precis varför man väljer att ta sig an världen på det viset. Jag har ju för hundan varit sådan. Länge. En majoritet av mina levnadsår, om jag ska vara ärlig. Och det är lika bra det.

Jag slutade dock med det. Att ta mig an världen som fan läser bibeln alltså. Ett medvetet val. En föresats. Och jag har ju bevisligen lyckats, eftersom jag så när glömt att jag tagit mig an världen annorlunda än jag gör idag. Allt som oftast, ska jag tillägga. För ibland faller jag i fällan.

Fällan?

Ja. Faktiskt. Jag undrar om inte en del av mitt val att möta världen som fan läser bibeln handlade om att jag tyckte det var lika bra att föregå än föregås. Alltså – lika bra jag lyfter det negativa och deprimerande och omöjliga och ogörliga från början. Så blir jag inte besviken. Om jag aldrig bygger upp förhoppningar, eller haussar nånting, så blir fallet desto mindre när det skiter sig.

Så ja. Fällan. För vet du hur outsägligt trist det var att leva livet så? Som när någon sträckte fram sin nytatuerade arm för att visa upp den för mig och de andra i sällskapet. Dess ägare var stolt och nöjd. Med all rätta. Med jag. Nej då. Jag skulle prompt såga det där. Både tatueringen i sig och själva fenomenet. Och jag minns hur ögon sänktes, missmod spred sig. Jag skulle bestämt dit och strö salt i såret. Istället för att låta hen fortsätta nöjd och stolt. Varför kunde jag inte hållit tand för tunga istället? Jag hade möjligheten att vara vänlig, men tog den inte. Varför?

Påminns om Dalai Lama som sagt:

Var snäll när det finns möjlighet till det. 
Möjligheten finns alltid.

Ja. Möjligheten finns alltid. Kanske det inte alltid är det önskvärda valet. Och jag vet med mig att det ofta händer att jag väljer den andra vägen. Men möjligheten finns där, och jag tänker allt oftare på det. Gagnar det någon att jag yppar det jag tänker just nu?, är en fråga som dyker upp i min skalle lite nu och då. Jag önskar den dykt upp den där gången med tatueringen, i köket, vi stod samlade framför spisen, i en lägenhet i ett annat landskap, för tja, sisådär en 25 år sen kanske.

Jag. Minns. Det. Som. Vore. Det. Igår.

Om jag finge chansen hade jag agerat annorlunda. Jag var elak, helt i onödan. Det fanns ingen anledning att vara det. Allt oftare, så lyckas jag fånga mig själv innan jag går över gränsen, innan jag släpper ut den där lille djävulen.

Att vara snäll när möjligheten finns. Den finns. Alltid.
Så är det. Men tar jag den?

2016 – my year to Ship!

Publicerad den av
Svara

For the past few years I’ve set an intention for each upcoming year. Like turning a new leaf, blank, crisp, open to possibilities. Ready for me to fill it with just about anything.

2013 was about School development.
2014 I focused on Transformation.
2015 was my year of Expansion.

As I look back over these years, I can see my expansion. That is a word with a great deal of significance to me. It’s become a part of my life, on a daily basis. As I do my morning Headspace, I am reminded by each intake of breath of the importance of expansion. And each time I breathe out, I am reminded that in order to expand, some things have to go. Those that no longer serve me. That which I am done with. The memory of it, and the learnings, remain. But the thing or action or habit itself has passed its due date and it’s time to let it go.

2016 will be my year to Ship.2016

My Advent Calendar theme of #SethinLondon has certainly inspired me to set this intention, but it’s not been an active process to find it. I woke up, early in the wee morning hours on the 30th of December. And there it was. Ship. That’s what 2016 will be about.

Like being given a gift from the Universal Mind.

Ship it.

Shimmering in the horizon.
No specifics. There doesn’t have to be. It’s not the details of what I ship that is at hand here. It’s the habit of shipping. Of creating, and letting it out into the world. In a bang, loud and clear, so no one can escape knowing something big has just been released. Or very very gently. Like a whisper, a soft breeze, nudging your cheek, so faint, you can hardly tell there was a movement of the air, at all.

How I ship, is of lesser importance, than That I ship.
Can you see the difference? Do you understand why?

2016 – mitt år att skeppa!

Publicerad den av
1

De senaste åren har jag satt en intention för det kommande året. Som att vända blad, blankt, vitt papper, helt öppet för nya möjligheter. Oändliga potential att fylla det med precis vad som helst.

2013 handlade om Skolutveckling.
2014 fokuserade jag på Transformation.
2015 var mitt år av Expansion.

När jag tittar tillbaka på dessa år, så kan jag se hur jag expanderat. Expansion är ett ord som för mig har stor betydelse. Det har blivit en del av mitt liv, på daglig basis. Varje morgon, när jag gör min Headspace, påminns jag om expansion, för varje andetag jag tar. Varje gång jag andas ut, påminns jag att för att kunna expandera, måste jag släppa taget om visst. Sådant som inte längre gagnar mig. Sådant jag är klar med. Minnena består, och lärdomarna. Med saken, handlingen, vanan har passerat bäst-före datum och det är tid att släppa taget.

2016 kommer vara mitt år att Skeppa.2016

Julkalendern på temat #SethinLondon har med all säkerhet inspirerat mig att formulera just den här intensionen, men det har inte varit en aktiv process. Jag vaknade, arla morgonstund, den 30 december. Och där var det. Att skeppa. Det är vad 2016 ska handla om.

Som att räckas en gåva från Universum.

Skeppa.

Det är som en hägring på horisonten, glimrar och vibrerar.
Inga detaljer. Det behövs inte. Det är inte detaljerna i vad jag ska skeppa under 2016 som spelar roll. Det är vanan att skeppa. Att skapa, och släppa lös i världen. Högt och tydligt, med en rejäl smäll, så ingen kan undgå att märka att något just har tagit plats i världen. Eller väldigt väldigt tyst. Som en viskning, en ljuv bris, som smeker kinden din så mjukt och försiktigt att du inte riktigt vet om luften faktiskt rörde sig.

Hur jag skeppar spelar mindre roll, än Att jag skeppar.
Kan du se skillnaden? Kan du förstå varför?

Bye bye 2015!

Publicerad den av
2

Sit down to write a few lines on the highlights of the year… and discover my mind is blank. Open my calendar and start to scroll, month by month, and wow. What a year. Again, Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and memorable?2015en

2015 has a lot to offer. Considering how much I travelled in 2014 I never thought 2015 would be yet another year filled with travels. All in all I actually think I travelled even more times than 2014, even though the duration was mostly shorter.

Creating the impossible
I started off the year with 90 days online-course with and by Michael Neill. Creating the impossible really made an impression on me, and the project I chose really gave me a lot of room for expansion.

#cleanse4expansion
This was my project for Creating the impossible. 90 + 90 days of daily cleanse, aiming to go through both my physical and digital home. Each thing in its place, and a place for each thing. You would not believe the amount of cleansing I did. I managed to work through almost every little bit of my house, I donated a lot of stuff, and it feels so good. It’s as nice to have done a significant inroads on my digital vistas, most notably my Evernote-account and my Dropbox.

#afkUmeå, Sweden
What would a year be without an #afkSkolvåren (i.e. School-spring)? Luckily, I didn’t have to discover this in 2015 either, and for that I am very happy. Do you know what it feels like to be a part of such an incredible movement that #skolvåren is?

Innate Health conference, England
What an experience. The realization that I won’t be attending more conferences like this, where the main part (or all?) is about intake, and very little is about taking active part and cocreating, was a large one. And yet. Listening to Dicken Bettinger, made the entire journey worth it. I was deeply touched, and reinforced in my hope for the future at that.

Mainland support Almedalen
After three years at Almedalen I chose to stay at home to be the mainland support for the #skolvåren gang on site. This was both very rewarding and tough. Not to be right smack in the middle of it all, very curious as to what’s happening, whom are they meeting, what possible connections and future collaborations are being born and so on. A lot of thought, and without a doubt it’s very less taxing for body and psyche to act as mainland support rather than being there on site. But the number of tweets certainly dwindled!

Center for Sustainable Change
Board member and chair of the Programming Committee is also something new for 2015. The Center for Sustainable Change, with strong roots in the US, is an organization in the midst of a transformation, and I’ve been given an opportunity to contribute with my thoughts, energy and wisdom. Let me tell you, there is a lot of learning opportunities here for me!

Human Potential Realization summit, The Netherlands
As a total opposite to the Innate Health conference, this was a fully co-creative experience. 2,5 days of intense energy and connection, connective harmonies and exploration. What a magnificent experience, and there is more to come!

Choir tour with a royal twist, England
The day after coming home forn the Human Potential Realization summit it was takeoff time to head off to England with the rest of my choir and our smashing choir master Jens. 4 days of fun and singing in an England on it’s best behavior (weather wise!). What a treat!

#theconf
A little over a year ago I bought two get-two-pay-for-one-tickets to #theconf, an odd sort of conference organized by Media Evolution i Malmö since quite a few years back. I gave away my extra ticket to Michael Sillion, who did a great job at summarizing Derek Sivers small gigs. DThese short snippets of mindbendingly well spoken thoughts were really great, and along with Suleiman Bakhit they were my main take-aways from #theconf, which is a conference I strongly recommend you attend.

#SethinLondon, England
This was high-impact. Talk about being wowed! A 5 hour Q&A-session with Seth Godin, in front of an audience of 400 people, including me and (yet again!) Michael Sillion. He was the best travel companion I could have to ensure that this very powerful experience won’t stay an experience as such, but will actually grow into something more permanent. The experience in itself was the inspiration for my advent calendar here on the blog this year.

#ULab
Sara Modig asked a handful of people if we wanted to join her for #ULab, a MOOC with and of Otto Scharmer, the father of Theory U. JI was all game, along with five others, and we set up our own coaching circle. Now what an experience that turned out to be. And such an amazing set up of people to experience this with. And it won’t end either, my coaching circle will run through the entire #ULab course once more, in slightly slower tempo, starting January. Read the summary in Huffington Post, written by Otto Scharmer, and definitely keep an eye out for future MOOCs!

KASAM – a feeling of connection
Thanks. My deepest thanks to you all, who surround me. Connections that Näve contributed to, a co-creation that enrich my life. For real. It’s not just something I state here, because it sounds a bit fancy. I truly mean it. These past few years have meant that I now am surrounded by a supporting circle of friends and family who play a large part in my personal development. No matter the life-force of a seed, if the soil isn’t just right for it, nothing good will come out of it anyway. And the soil I thread in is extremely life-affirming, let me tell you! It consists, amongst other things, of my MasterMind-gang, my life line, and the #skolvåren mobile office. Ledarlyftet, everyone at Being at full potential and many others. Newfound friends, such as Tess. Relationships that have grown deeper, such as with Dominic. And not to forget, Carla, my coach, mirroring me, and giving me wisdom and loving nudges along the way. My deepest heartfelt tanks to you all, both those specifically singled out here, and everyone else!

My family
In think and thin, in rain as well as sunshine, in the ordinaryness of life as well as on vacation and on travels – this year to London, Franska Rivieran and Madrid, to name three. Love and care, irritation and quarrels. We encompass it all, together, and I love you! Add to that the joy of having gotten another two bonus-grandchildren during 2015, and you can understand what a rewarding life it’s been on a strictly private level as well.

HEROs very own day
Mmm. That’s what the calendar says, weekly, a full day, and have done, since the end of August. It doesn’t always turn into a full day. And I move it around when needs be. But it’s a significant change. I have started to put Myself as my top priority, and truly stand for it. To say No is an art Iäve been practicing a lot since I posted HEROs very own day as a regular activity in my calendar, and it’s been very instructive and worthwhile. I don’t know exactly what 2016 will bring for me, but HEROs very own day will most definitely be a piece of the puzzle that I will bring with me in to the upcoming year!

And what a year. Again. Because aren’t they all like that really – amazing, jam-packed with experience and totally memorable – all the years that pass?

Hej då 2015!

Publicerad den av
4

Sätter mig för att skriva några rader om årets höjdpunkter…. när hjärnan känns helt blank. Öppnar kalendern och börjar bläddra, månad för månad, och oj. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – åren som går?2015sv2015 bjöd på mycket. Med tanke på hur mycket jag reste 2014 trodde jag aldrig att 2015 skulle bli ett år fyllt av resor. Det blev nog tom ännu fler resor än 2014, om än inte fullt så långa.

Creating the impossible
Året inleddes med 90 dagar online-kurs av och med Michael Neill. Creating the impossible gjorde verkligen ett avtryck på mig, och projektet jag valde gav utrymme för oerhört mycket expansion.

#cleanse4expansion
Detta var mitt creating the impossible-projekt. 90 + 90 dagar av dagligt röjande, i syfte att gå igenom både mitt fysiska såväl som mitt digitala hem. Var sak på sin plats och en plats för varje sak. Oj vad jag röjde. Nästan varenda liten bit av huset blev genomgången, mycket prylar bortskänkta och det känns oerhört skönt. Lika skönt att ha gjort stora insatser i mina digitala visten, mest anmärkningsvärt Evernote och Dropbox.

#afkUmeå, Sverige
Vad vore ett år utan en #afkSkolvåren? Som tur är behövde jag inte uppleva det under 2015 och det är jag glad för. Vet du hur det känns att vara en del av en så fantastisk företeelse som ansvarsrörelsen #skolvåren är?

Innate Health conference, England
Omtumlande upplevelse. Insikten att jag inte ska åka på fler konferenser av detta slag, där huvuddelen (eller allt) består av intryck, och väldigt lite delaktighet och samskapande, var väldigt stor. Men ändå, att få lyssna till Dicken Bettinger, det var värt allt. Blev så oerhört berörd, och stärkt i mitt hopp om framtiden.

Fastlandssupport Almedalen
Efter tre år i Almedalen valde jag att stanna hemma och agera fastlandssupport till #skolvåren:s gäng istället. Något som var både oerhört givande och väldigt tufft. Att inte befinna sig mitt i smeten, nyfiket undrande hur det går, vad händer, vem träffar dem, vilka kontakter och blivande samarbeten föds osv osv osv. Många tankar blev det och onekligen tär det mindre på kropp och psyke att vara fastlandssupport kontra att befinna sig på plats. Men väsentligt mycket färre tweets blir det dessutom.

Center for Sustainable Change
Styrelsemedlem och ordförande i Programming Committee har jag också blivit under 2015. En organisation med rötter i USA som är mitt uppe i en transformation, där jag har fått chansen att bidra med mina tankar, min energi och min visdom. Snacka om lärorikt!

Human Potential Realization summit, Nederländerna
Som en total motsats till Innate Health conference, så var detta en fullkomligt samskapad upplevelse. 2,5 dagar av intensiv energy och samhörighet, sammanflätade harmonier och utforskande. Vilken fantastisk upplevelse, och det kommer mera!

Körturné med kunglig glans, England
Dagen efter hemkomst från Human Potential Realization summit var det avfärd till England tillsammans med resten av min kör och vår underbare körledare Jens. 4 dagar av hygge och sång i ett ljuvligt höstvarmt England. Vilken ynnest!

#theconf
För ett drygt år sedan köpte jag gå-två-betala-för-en-biljett till #theconf, en annorlunda konferens anordnad av Media Evolution i Malmö sedan ett antal år tillbaka. Gav bort min extrabiljett till Michael Sillion, som summerat Derek Sivers små uppträden. Dessa korta tankespjärn var enormt berikande, och tillsammans med Suleiman Bakhit var de min största behållning från #theconf, som jag definitivt rekommenderar att du går på.

#SethinLondon, England
Detta var high-impact. Snacka om wowad! En 5 timmars Q&A-session med Seth Godin, för en publik om 400 personer, inklusive mig och (även här!) Michael Sillion. Bästa ressällskapet för att säkra att denna oerhört starka upplevelse inte heller stannar vid en upplevelse, utan faktiskt blir något som gör bestående intryck. Upplevelsen i sig inspirerade mig till årets julkalender.

#ULab
Sara Modig kastade ut en fråga till en handfull människor om vi ville haka på henne på #ULab, en MOOC med och av Otto Scharmer, fadern till Theory U. Jag hakade på, tillsammans med totalt sex andra, och vi utgör en egen liten coaching-cirkel. Vilken upplevelse. Och vilket fantastiskt gäng att uppleva detta tillsammans med. Och inte tar det slut här heller, vår coachingcirkel ska gå igenom hela #ULab-kursen tillsammans en gång till, i lite långsammare tempo, med start i januari. Läs summeringen i Huffington Post, skriven av Otto Scharmer, och håll definitivt koll på kommande MOOC:ar!

KASAM
Tack. Mitt djupaste tack till er alla, som finns i min omgivning. Sammanhang jag bidragit till att skapa, ett samskapande som berikar mitt liv. På riktigt. Inte bara något jag säger, för att det låter tjusigt. Jag menar det verkligen. De senaste åren har medfört att jag nu har en stödjande omgivning som är en stor del i min egen utveckling. Ett frö kan vara nog så livskraftigt, om jordmånen är undermålig blir det inget bra av det ändå, och min jordmån är helt fantastiskt livgivande ska du veta! Jordmånen består bland annat av MasterMind-gänget, min livlina, och #skolvårens mobile office. Ledarlyftet, Being at full potential-gänget och många fler. Nyvunna vänner, som Tess. Fördjupade relationer, som Dominic. Och inte minst Carla, min coach, som speglar mig, och ger mig vishet och kärleksfull pepp och puff på vägen. Ett hjärtinnerligt tack till er alla, nämnda som onämnda!

Min familj
I ur och skur, i vardag såväl som på semester och under resor – i år bland annat London, Franska Rivieran och Madrid. Kärlek och omsorg, irritation och bråk. Allt omfamnar vi, tillsammans, och jag älskar er! Lägg till det ynnesten att ha berikats med ytterligare två bonus-barnbarn under året, så förstår ni vilket underbart år det varit på det privata planet.

HEROs very own day
Mmm. Så står det i kalendern, varje vecka, en hel dag, och har så gjort sedan slutet av augusti. Det blir inte alltid en full dag. Och dagen kan flyttas vid behov. Men det är en signifikant förändring. Jag har börjat prioritera Mig, och verkligen stå för det. Att säga Nej är en konst jag har fått chans att öva tack vare HEROs very own day, och det har varit oerhört lärorikt. Vet inte exakt vad 2016 kommer att medföra, men detta är en av sakerna jag definitivt ska ta med mig in i det kommande året!

Som sagt. Vilket år. Igen. För är de inte alla sådana egentligen – fantastiska, händelserika och minnesvärda – alla dessa år som går?

Förändringar på gång!

Publicerad den av
Svara

gate grindJag öppnar en dörr till något nytt. Snart, från 1e januari med lite tur, så kommer alla mina nya engelska blogginlägg att ligga på en ny hemsida och blogg. Jag har bestämt mig för att dela upp det från och med nu, eftersom jag inte är riktigt nöjd med den mix av svenska och engelska som har uppstått på denna blogg. Alla svenska inlägg kommer publiceras här, för stunden.

Jag ber dig att hjälpa mig att sprida ordet om den nya sidan, när jag väl publicerat den, och om du vill fortsätta läsa även mina engelska bloggtexter så hoppas jag att du prenumererar på den nya bloggen också. Ja, om du uppskattar de svenska inläggen så går det ju lika bra att prenumerera här!

Jag har inte riktigt bestämt mig för ett bloggschema än, men funderar över en fast struktur, där jag publicerar inlägg på givna veckodagar. Jag kommer inte försöka publicera dagligen på både engelska och svenska, så mycket vet jag. Men jag har för avsikt att fortsätta blogga dagligen, antingen här eller på den nya sidan, eftersom daglig bloggning är ett av mina bästa verktyg för självcoachning, och det vill jag inte gå miste om!

För första gången nånsin så kommer jag använda en självhostad WordPress-hemsida, och det har visat sig vara krångligare och mer tidskrävande än jag förväntade mig. Så jag snokade runt på fiverr.com häromdagen, och just nu, så sitter det en fiverr WP-guru som ger allt sin omsorg och expertis till min nya hemsida, hoppas jag.

Och vet du vad, jag är riktigt nöjd med det. Jag hade löst det förr eller senare (inte till första januari dock, och det är datumet jag föresatt mig!), men ärligt talat – varför skulle jag? Det finns sådant jag verkligen älskar att göra, och andra som jag inte alls älskar, som t ex att konfigurera en ny hemsida. Jag älskar att skriva, så att text på den nya sidan har jag skrivit. Jag älskar att fotografera, så alla foton är egna skapelser dessutom.

Är det inte bättre att jag gör det jag älskar, och låter andra göra det som de älskar, så säg?

Changes are afoot!

Publicerad den av
Svara

key nyckelI’m opening the door to something new. Soon, by January 1st I hope, all my new English blog posts will reside at a new website and blog. I have decided to separate it from now on, as I am not really happy with the mix of Swedish and English that this blog has become. The Swedish posts will be published here, for now.

I hope you will help me spread the word of the new site, once it’s up, and if you enjoy my English blog posts, please subscribe to the new blog. If you enjoy the Swedish posts, subscribing here is an option as well, of course!

I have not really decided upon a blog schedule yet, but am considering having a more fixed structure, with posts being published on specific weekdays. I will not even try to publish daily in both English and Swedish, that I know. But I plan to keep on blogging daily,  either here or at the new site, because daily blogging is one of my best tools for self-coaching, and I wouldn’t want to miss out on that!

For the first time ever I am self hosting a WordPress site, and that has proven to be a wee bit trickier and more time-consuming than I expected. So I succumbed to fiverr.com the other day, and as of right now, some fiverr WP-guru is working his magic om ny new site, or so I hope.

And you know what, I am quite happy with that. I would have figured it out eventually (not by January 1st though, and that’s been my shipping date for a few months now!), but honestly – why should I? There are things I truly love to do, and other things I don’t, such as configure a website. I love to write, so all the copy on the new site is written by me. I also love to take photographs, so all the photos are my creations as well.

It’s better that I do what I truly love doing, letting other people do what they truly love doing, isn’t it?

Podcast 52/52 – Love your soul

Publicerad den av
Svara

Suddenly. It struck me.

Hey. It was Sunday the other day. And I didn’t post a podcast-tip on my blog. I did the Sunday before, I know I did. But I must have forgotten this past Sunday. Or didn’t I?

So I had to check it out. And whaddayaknow? I was right. I did forget. So here it comes, a few days late, but better late than never, as the saying goes. Podcast tip 52 out of 52 for 2015. And you know what? I have enough to have a go at another 52 weeks of tips without even listening to a single new podcast, there are so many good podcasts out there!

Martin Sheen on On Being will be be featured on this my last podcast recommendation of the 2015.

About 18-19 minutes in (in the edited version at least) Martin talks about love. About finding it, deep within ourselves, and how often we forget to look just there.

We have to look in the spot where we’re least likely to look, and that is within ourselves. And when we find that love, that presence, deep within our own personal being — and it’s not something that you can earn, or something that you can work towards. It’s just a realization of being human, of being alive, of being conscious. And that love is overwhelming. And that is the basic foundation of joy. 

Listening to this podcast… I shiver, experience a sharp intake of breath, of having my eyes opened, realizing that here is a person, a full person, with so much more depth to him than I ever imagined in my restricted and prejudiced mind. Amazing.I love it. I love having my eyes opened to the extraordinary ordinariness of another human being, and slowly, slowly, I notice I look at my fellow human beings, those around me, with a more open heart, open mind, and I know. I know there is more to this person – to every person – than meets the eye. Because there always is. It is wonderful. Imagine the marvel of it, the joy of glimpsing the soul, the onlyness, and it will never end. There are more souls out there for me to glimpse than I will ever be able to actually experience.

I close my eyes.
Feel myself twirling around and around.
On an old-fashined merry-go-round, round and round.
Knowing whenever I open my eyes, there will be a completely unique human being there to meet, to get a soul-glimpse of, to befriend and love.love your soul

Knowing I am also one.
A complete human being.
With more to me than meets the eye.
Someone for me to meet, to get a soul-glimpse of, to befriend and love.

Opening my eyes.
Look around me.
Look within me.
There’s love. All over.
Inside me. Outside of me.
Overwhelming.
Absolute joy.

We look high, we look low, we look afar and we – might – look close.
But how often do we actually look within ourselves for Love?