ChattyMeals: Samtal om verkligheten – en poddklubb

Så blev det äntligen av, mitt andra ChattyMeals för året på temat: Ett samtal om verkligheten – en poddklubb. Följande tre poddar lyssnade vi till inför eventet:
HERMES ur Myter och Mysterier
B.J. Miller i On Being
Ashkan Fardost i Frågepodden (observera att det finns totalt fyra-delpoddar av Frågepoddens intervju med Askan, enklare att upptäcka i valfri podspelare än på hemsidan)

Fullsatt var det, det vill säga, jag och min med-värd Caspian, samt ytterligare sex hugade deltagare, samlades under linden i min trädgård, där vi dryftade poddar generellt samt specifikt, verkligheten, magi, ego och självupptagenhet, framtid och skola, lärande och podd-relationer emedan vi inmundigade melon och vindruvor, äpple och mörk choklad, samt drack hemlagat iste (utan is och knappt kallt… men det gick det med!) och vatten.

Jag och Caspian (som är fotograf på ovanstående bild) hördes vid efteråt och gjorde en snabb utvärdering enligt FFES-metoden, det vill säga: Funkar – Funkar Ej – Saknas.

Jag (ja, Caspian också visade det sig under vår utvärdering) var lite orolig för att tiden var för lång – tidigare ChattyMeals jag deltagit i samt hållit har varit två timmar, och denna gången hade vi satt av tre timmar. Men det blev bra. För en gångs skull kände jag mig nämligen klar. Tre timmar funkade bra, möjligen att två och en halv också hade räckt.

Vi kände båda att åtta verkligen är ett maxantal, helst skulle vi båda se en poddklubb om max sex personer, för att kunna djupdyka lite mer och också minimera risken för flera samtal samtidigt.

Summan av kardemumman var att vi definitivt kommer köra vidare – både på poddklubb i sig och poddklubb som ChattyMeals, troligen i en kombination, det vill säga, ibland det ena och ibland det andra (med poddklubb i sig menar jag att vi medvetet riktar invit till människor vi känner och/eller är nyfikna på, medan ChattyMeals-varianten ju är öppen för vem som helst som känner sig manad att anmäla sig till eventet).

Inte helt otippat kläckte jag ur mig en drös tips om poddar och/eller bloggar som berörde en eller annan sak vi lyfte under vårt böljande samtal, och jag delar även dem, kanske kan de väcka någons nyfikenhet till att läsa/lyssna mer:
*Om förväntningar och överenskommelser (inget podavsnitt)
*Om att leva vs överleva (inget podavsnitt)
*Om fantasi som är kreativitet i handling, något Caspian säger i Ett samtal-podden m Tess
*Om den inre kompassen (inget podavsnitt)
*Det fantastiska podavsnittet från Invisibilia om mental ohälsa (hälsa?)
*On Being med Jean Vanier, den äldre herren som grundat L’Arche

Samtal om verkligheten – en podklubb

Det är så himla roligt hur saker och ting liksom får snurr när man (läs: jag) skickar ut dem i universum. Skrev i maj månads uppföljning av årets intentioner att jag minsann skulle dra till med ett ChattyMeals… varpå Caspian tjoade via Messenger med frågan: men du, ska vi inte göra vår podklubb som ett ChattyMeals? Jo, sa jag, så klart, och vips, så hade vi gjort två flugor på smällen. Himla smart!

Två flugor?

Jo, alltså, när jag och Caspian hade en fika-date härförleden för att snacka Bokabonnemanget så kläckte Caspian ur sig något som länge varit en av mina drömmar: Ska vi inte starta en podklubb? Joooo, sa jag. (Ni börjar se mönstret va?) Där och då satte vi ett datum för första träffen, och sen spånade vi på hur vi skulle kunna skicka ut podklubben i världen, så att det kom blandat folk, inte samma varje gång. Så det var ju helt logiskt att Caspian såg sambandet till ChattyMeals; tur att han agerar på det också. Kreativitet är fantasi i handling, som han ju själv så klokt sagt!

Temat inför första podklubben är verkligheten, och vi har tillsammans valt ut tre poddar att lyssna till inför samtalet:
1) Avsnitt nr 3 HERMES ur serien Myter och Mysterier
2) BJ Miller på On Being
3) Ashkan Fardost i Frågepodden

Alla tre poddarna berör verkligheten (eller verkligheterna, för kanske finns det fler än en?) i en eller annan form. Om det och mycket annat språkar vi när vi möts. Och om du inte har möjlighet att komma, så kan du alltid inleda ett samtal med oss om verkligheten i FB-eventet, om så bara för att markera att det finns fler dimensioner än den fysiska att relatera kring!

Podcast: Ett samtal

I höstas tjoade vännen Caspian Almerud och bad om tips på personer att föra ett samtal med, i podcast-form, om olika väl valda ämnen/tema. Jag tipsade om ett antal, inklusive mig själv, inte minst för att Caspian är en spännande person att samtala med.

Ett par veckor senare låg det en propå i Messenger, där Caspian frågade Jag ska starta en samtalspodd, som jag skrev om för jättelängesedan. Skulle du vilja vara med? Föga förvånande sa jag Ohhhh, så spännande, och ja! Klart jag vill! 

Vi hade två möjliga samtalsämnen, skrivande och ansvar, och på vår första pod-inspelningsdate samtalade vi långt om länge på tema ansvar. Dock var inte tekniken välvilligt inställd så enkom de första tjugo minutrarna fastnade. Så jag fick helt enkelt komma tillbaka till Caspian för ännu ett spännande samtal, denna gången om skrivande.

Nu är vårt samtal släppt; det är premiäravsnittet av Caspians pod Ett samtal. Jag upptäckte det lite av en slump i veckan då jag satt mig på bussen till Sjöbo, på väg till en heldag ute hos kund. Så jag fick sällskap av mig själv, och Caspian, på bussen ut.

Och vet du… det är ett jättefint samtal. Jag blir glad av att lyssna, och gläds åt att så många av mina favoritsaker lyckades ta plats under vår konversation. Som #blogg100, som var kicken som gjorde att jag verkligen kom igång med att blogga 2013; Letters to a young poet, denna fantastiskt fina bok av Rainer Maria Rilke som jag verkligen rekommenderar; hur både #skolvåren och Lou Rossling är ett så tydligt exempel på en för-kraft för mig; om värdet i att uppnå oenighet, detta favoritavsnitt från On Being med Krista Tippett; hur jag tack vare Alan Seale dansar DiSCO och ställer mig själv frågan Gagnar detta mig?; när vännen Dominic Venter fick mig att inse skillnaden mellan att vara anti- respektive icke-rasist; så fantastiskt kul det är att DanceWalk:a (som gumman i lådan!); hur fantastiskt skicklig jag varit på att banka på mig själv mentalt och sist men inte minst, hur mycket jag tycker om uttrycket Slow down to the speed of Life. Tänk så mycket – och mycket mer än detta – som kan rymmas i ett samtal!

Men kanske är det bara jag som tycker det är ett jättefint samtal, som snirkelisnurklar runt temat skrivande, med ganska rejäla avstickningar både här och där?! Jag är nyfiken på vad som väcks i dig när du lyssnar till Ett samtal, och skulle bli jätteglad om du…
lyssnar
– delar vidare
– skriver en rad till mig och/eller till Caspian med dina tankar och reflektioner.

Tillägg 14FEB2018:
Lyssna till podcasten i…
ITunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/ett-samtal/id1344488109?mt=2
Acast: https://www.acast.com/ettsamtal
Soundcloud: https://soundcloud.com/ettsamtal
RSS-feed: http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:394349817/sounds.rss

6 frågor om webben

Webbtanten Anna bloggar om sex frågor om webben och jag blir nyfiken på mina egna svar. Så jag kör, helt enkelt:

Vem är du på och utanför webben?
I stora delar samma person, på samma sätt som jag i stort är densamma oavsett om du träffar mig i jobb eller privat. Med ett tydligt undantag, sedan jag blivit allt mer synlig på webben så har jag blivit snålare med privata bilder på mina nära och kära. Det märker jag själv främst genom Facebooks minnes-funktion ”Det här hände för x år sedan” som ger mig bilder från det förflutna att jämföra med de jag lägger upp nu.

Så vem är jag då? Tja du, den frågan kan jag orda mycket och länge om. Fast det ska jag inte. Jag nöjer mig med att säga att jag i görligaste mån försöker förankra allt jag gör i meningen med mitt liv: Att göra ett positivt avtryck.

Vad är dina favorittjänster/webbplatser på webben, och varför?
Just nu har jag följande bästa vänner på webben, i ingen särskild ordning:
Trello – för att-göra-listor (som jag älskar!)
Goodreads – för att ha koll på böcker jag läst, läser och vill läsa
Facebook och Instagram – för inspiration och KASAM
Messenger och SMS – för kontakt
Basecamp – för arbete i team
Harvest – för tidredovisning (tack Anna för tipset!)
Netflix och SVT Play – för förströelse så väl som tankespjärn
ChattyMeals – för alla nya möten och insikter
Podcaster – för skratt och gråt, för reflektion och aha-upplevelser, för igenkänning såväl som nya perspektiv
WordPress – för det ger mig en plats (eller två i mitt fall) att skriva, reflektera, fundera, upptäcka och förmedla det jag tycker och tänker kring

Vad är det absolut bästa du gjort/sagt på webben?
Hm. Vilken intrikat fråga. Hur ska jag veta det, är första tanken som slår mig. Den andra tanken kommer snabbt därefter: #skolvåren så klart! Denna livsomvälvande rörelse som startade på Twitter 2013 och på alla sätt och vis påverkat mitt liv något oerhört; som nu har uppnått sitt syfte – när det finns icke-#skolvåren-organiserade Almedalsevenemang med en titel som lyder ”Varför skola? Vilken skola? Vem leder den?” med bland annat Svenska Skolledarförbundets vice ordförande i panelen, tja, då känns det som vi frågat #VarförSkola tillräckligt högt, ofta och mycket!

Vilka personer har du inte träffat annat än digitalt men skulle vilja äta middag med och varför?
Jag är ju så lyckligt lottad att jag faktiskt har träffat väldigt många av mina digitala vänner även i köttvärlden. Och det ställer till det, för just nu är det bara den kategorin jag kommer på.

Fast… när jag tänker efter lite så skulle jag väldigt gärna äta middag med Krista Tippett, journalist och värdinna för min absoluta favorit-podcast On Being; så mycket jag skulle vilja fråga henne om allt hon upplevt i samtal under åren!

Och Sara Bäckmo från Skillnadens Trädgård skulle jag mer än gärna sitta ner med över en gemensamt tillagad (och skördad!) middag, tänk så mycket jag skulle kunna lära mig om odling av henne!

Gunnar Fägersten Novik. Har träffats via Bloggare som hjälper varandra-gruppen på Facebook, honom skulle jag också vilja äta middag med. Vi skulle tala om språket, och fotograferande, och om barn och skolgång och att tvingas strida för det som man rimligtvis inte ska behöva strida för.

Vad brinner du mest för på webben?
Hm. Ja. Vad brinner jag mest för…. alltså, egentligen kan jag nog inte svara annat än: dessa oändliga möjligheter till samhörighet, till samskapande, till kreativitet och påhittigheter som webben ger plats för, om jag (vi) låter det. Att ställa frågan. Att ta kontakt. Att våga knacka på, såväl som släppa in. Då kan a l l t hända och för egen del är #skolvåren ett av de finaste exemplen som jag har tagit del av att kreera.


Och där tog det slut. Fast… det var ju bara fem frågor, tänker du nu. För det gjorde jag. Räknade flera gånger, om och om igen, och insåg att jag måste googla lite. Fann då, så klart, svaret på gåtan då jag hittade #6frågoromwebben. Frågorna var inledningsvis del av en intervju-serie som Webbtanten gjorde, där sista frågan helt enkelt var:
Vem skulle du vilja besvarade dessa frågor?
Och svaret på den frågan är ju enkel. Jag vill att du besvarar dem!

Välbefinnandet – ett medfött grundläge

Hur fick du det så tyst där inne, frågade Larry King en swami, berättar Krista Tippett i ett On Being-avsnitt. Swamin (en vis man) svarade: Det är redan tyst. Vi fyller vårt inre med oväsen och en uppsjö tankar som snurrar runt runt och ger upphov till en massa oljud. Men i grunden är stillheten, friden, välbefinnandet.

Om det är vår grundinställning, och det tror jag stämmer, så är inte stillhet något vi behöver skapa. För det finns där. Redan. Alltid.

Tillåter jag mig att följa känslan? Känslan, som jag vill följa, som jag tror livet är skapt för; Välbefinnandet. Detta medfödda grundläge, utgångspunkten för allt mänskligt liv, som vi sen helt i onödan sliter som djur för att komplicera. Som vi tror vi måste skapa. Lugnet. Stillheten. Klarsikten. Som om det kommer utifrån och måste genereras, och hårt jobb ska det dessutom vara, annars är vi inte förtjänta av det. Som om…ytanSå knasigt. Galet. Uppåt väggarna. För det finns där. Grundläget är alltid välbefinnande. Det behöver inte skapas. Vi behöver bara släppa taget om det, för välbefinnandet är som ett flöte i vatten, det tar sig upp till ytan, helt av egen kraft.

 

Det. Finns. Där. Alltid.
Släpp taget och låt det flyta till ytan.

Podcast 52/52 – Love your soul

Suddenly. It struck me.

Hey. It was Sunday the other day. And I didn’t post a podcast-tip on my blog. I did the Sunday before, I know I did. But I must have forgotten this past Sunday. Or didn’t I?

So I had to check it out. And whaddayaknow? I was right. I did forget. So here it comes, a few days late, but better late than never, as the saying goes. Podcast tip 52 out of 52 for 2015. And you know what? I have enough to have a go at another 52 weeks of tips without even listening to a single new podcast, there are so many good podcasts out there!

Martin Sheen on On Being will be be featured on this my last podcast recommendation of the 2015.

About 18-19 minutes in (in the edited version at least) Martin talks about love. About finding it, deep within ourselves, and how often we forget to look just there.

We have to look in the spot where we’re least likely to look, and that is within ourselves. And when we find that love, that presence, deep within our own personal being — and it’s not something that you can earn, or something that you can work towards. It’s just a realization of being human, of being alive, of being conscious. And that love is overwhelming. And that is the basic foundation of joy. 

Listening to this podcast… I shiver, experience a sharp intake of breath, of having my eyes opened, realizing that here is a person, a full person, with so much more depth to him than I ever imagined in my restricted and prejudiced mind. Amazing.I love it. I love having my eyes opened to the extraordinary ordinariness of another human being, and slowly, slowly, I notice I look at my fellow human beings, those around me, with a more open heart, open mind, and I know. I know there is more to this person – to every person – than meets the eye. Because there always is. It is wonderful. Imagine the marvel of it, the joy of glimpsing the soul, the onlyness, and it will never end. There are more souls out there for me to glimpse than I will ever be able to actually experience.

I close my eyes.
Feel myself twirling around and around.
On an old-fashined merry-go-round, round and round.
Knowing whenever I open my eyes, there will be a completely unique human being there to meet, to get a soul-glimpse of, to befriend and love.love your soul

Knowing I am also one.
A complete human being.
With more to me than meets the eye.
Someone for me to meet, to get a soul-glimpse of, to befriend and love.

Opening my eyes.
Look around me.
Look within me.
There’s love. All over.
Inside me. Outside of me.
Overwhelming.
Absolute joy.

We look high, we look low, we look afar and we – might – look close.
But how often do we actually look within ourselves for Love?

Podcast 48/52 – how to be together?

As I was making raw food balls I listened to another maker, Ann Hamilton, in a conversation with Krista Tippett, from an episode of On Being, and as seems to be the norm these days, once I’d listened to the entire show, I pressed play yet again.

In a Times interview before the new millennia, Ann stated ”I want to bring to the surface the questions we should be asking” and Krista asks her what that question is today.

How to be together.” That’s her answer, and then she continues ”That seems like the biggest question. How to be together?”.

Look around you. Look at how we are towards each other. How do we interact? How do we disagree, without belittling or abusing our opponent? How do we maintain healthy relationships with people in our lives?

Look at yourself to start with, and how you are with yourself. But also, how are you with your closest family and friends, your colleagues, your circles of support? And what about going yet another step further towards the periphery: How are you with more distant acquaintances, in your social media circles and the like?how to be together

I, for one, struggle with this. Daily. Or, perhaps struggle isn’t the right word. Because I don’t fight with this. But I do take care, deliberately try to consider my actions in the world, to make sure that I make a positive impact. And the question really comes down to this:
How do I act in the world, moment by moment, so that I am true to myself, while at the same time interact with those around me, close or far apart, in a way that is congruent with my worldview?

Podcast 46/52 – An act of rebellion

On Being.
Krista Tippett in conversation with Parker Palmer and Courtney Martin.
Topic: The inner life of rebellion.

At this point in time, a time of terror and natural disasters, war and tyranny, people fleeing from their home and countries, from death and destruction…. holding onto hope is a challenge. A struggle. Not always easy. But I stick with it. I stick with my hope of a better world, for all. With the knowing, deep within me, that the path of love is the path ahead, towards that world, which is better for each and every one. In times like these, holding onto hope is an act of rebellion.act of rebellion

This is the essence of this podcast. Holding onto hope. Parker Palmer and Courtney Martin remind me of the path I’ve chosen in life. The path of love.

Does that mean I never despair? Dread? Fear? Hate?
No. I feel it all. It’s a part of the human experience.
But I cannot, will not, let those emotions become the main route of my life.

That is not how I want my life to play out, focusing on those feelings, the feelings of despair, dread, fear, hate. It’s not what I chose. So when those feelings show up, I see and acknowledge them, I don’t shy away from them, but I have the choice not to dive headfirst into them, and that’s most often the choice I make.

Trying to avoid falling for the siren’s call of the cynic, the sarcastic, the pessimistic and the negative. Instead, I try to listen to the love, the creativity, the compassion and the positive. Simply, because it makes my life more enjoyable. That’s my act of rebellion. Holding onto hope, believing in and living my life out of love and light.

What is your act of rebellion?

 

Podcast 41/52 – the other side of the story

There’s an episode of On Being that I listened to over and over again in May when I was in London for the Innate health conference. I had a 30 minute walk from my Air BnB to the venue, and there was so much depth in this one show, that I basically listened, re-listened and listened yet again to this episode, hearing new things each time.

I put it in the Evernote list for ”blog series podcasts” and then it fell prey to the same problem that several of my absolute favorite podcast episodes have been struck by:
I love them so much, and there is wisdom upon wisdom spoken that I would like to point out and write about, that I tell myself ”I’ll get around to it some day”, wanting to really take my time, listening to the episode and jot down all of the moments of insight…. and guess what? I don’t take the time for that. And the absolute gems of the podcast world, according to me, never makes it into my podcast series here on the blog.

So. Time to change that. Yesterday I relistened to this specific episode of On Being again, featuring journalist Michel Martin, and I just new I have to stop holding these gemstones hostage in Evernote!

BoldomaticPost_You-just-can-t-live-in-your-bMichel Martin is apparently a well known and accomplished journalist, even though I’d never heard of her before listening to this podcast. But then again, being Swedish it’s not surprising I don’t know of her work. But from what I hear on this show, I understand that she’s really taken this question to heart in her journalistic work:
What’s the side of the story that isn’t obvious?

One of the ways she does this, is to look for the people who’s voice hasn’t been heard, which she gives some great examples of in the podcast. This is something she would like more people to do, which she phrases like this:
My real charge to people is look around and see who’s missing. And try to invite that person.

That is such an important charge.
Simply stated, and clear in what to look for, and how to act.

It all ties together very well. If there is a void in the voices being heard, I won’t get to hear all sides of the story will I? And if I don’t, it is easy to stay in my bubble. The missing voices tell the other side of the story, the side that isn’t obvious from the get-go. And when I hear those voices, when my perspective is widened. My bubble bursts. Or, if you would, it widens and expands, to take in a larger portion of the world around me. And then. I hear another not so obvious story, and it expands again. And again. And again.

Look around you. See who’s there.
Then look again.
Who’s missing?

DAY 2 #NAJOWRIMOPROMPT: What inspired your creative self?

Yesterday you wrote about ways you express yourself creatively. For today’s journal entry, write about you creative influences. Who and what makes you feel creative. Who and what do you draw creative inspiration from?

Creative influences. Now that’s a questions I can probably provide a multitude of answers to, but nobody but me can make me feel creative!

I find it a bit odd that I read thousands upon thousands of blog posts (most notably school-related ones as well as Seth Godin, Leo Baubata, Arvind Devalia and the likes) up until I started blogging myself. Then, I basically stopped following blogs. I still read some occasionally, but I haven’t followed a blog for years. With one exception, that of my friends Wivan and Anders, as it’s one way to ensure I know what’s going on in their lives as they travel the world.

Since I started blogging myself, I listen to podcasts. (So yeah, I wouldn’t be surprised to see myself pick up podcasting and then cease to listen to other podcasts?!) All through out this year, my Sunday blog post has been, and will be, a podcast tip from me. My absolute favorites are On Being, One You Feed and Good Life Project. There are other as well, some Swedish ones, such as 100%-podden by my friend Charlotte Rudenstam (there are a few episodes in English as well, so do check it out) and Värvet with Kristoffer Triumf, but also English ones such as Freakonomics Radio, Peak Prosperity Featured Voice and several NPR shows with Invisibilia and Serial as my most loved ones. And yes, I draw an immense amount of creative inspiration from these podcasts!

appleNature is also something from which I draw creative inspiration. Walking about. Sitting down. Looking at a tree, a lake, a rock, a straw of grass, ants in an ant hill… anything and everything, nature is a marvelous source for inspiration!

And family and friends of course, it’s like having my very own treasure chest full of creative inspiration! I like to witness and observe, both the ongoings of my family and friends as well as what happens within me when I am in interaction with the ones close to me.

Since I’ve stopped reading blogs so much, perhaps you think I no longer get creative inspiration from written material. Well. That would be a faulty assumption. I read books, I love books, and I get a lot of inspiration from them. Fiction is more to let my mind just be, without triggering it too much, but I also read a lot of non-fiction, which definitely does just that, triggers my creativity, my curiosity, a wish to sit with a certain question or topic, and see what happens within as I do so. A lot of that comes out as blog posts.

Do I have other sources for creative inspiration. You bet. I could jot down another ten sources, easily, but no, I’ll stop here. But what about you? Who and what do you draw creative inspiration from?