Kategoriarkiv: Lärandeprocess

Ansvar

Publicerad den av
5

Therese Linnér skrev på Facebook:
”Med risk för att bli helt lynchad så skriver jag nu detta”, och sen följde en text som hon senare publicerade på sin blogg under följande rubrik: Kompetenta barn blir passiva barn

”Den handlar mer om den icke tilltro som visas vad det gäller elevers förmåga att själva ta ansvar utifrån ålder och mognad. Elever som blir passiva och sitter och väntar på att bli serverade, som helst inte ska anstränga sig utan det finns en förhoppning om att problemet kommer lösas genom att någon annan fixar det. Det är en tickande bomb.”

Läs hela hennes inlägg! Nu. Innan du läser vidare. För det som komma skall är min reflektion på hennes tankar:

Det du sätter fingret på är för mig så mycket mer än bara vår syn på barn. Det är vår syn. Tydligen. På allt och alla.

Det gäller elever i skolan. Men även på alltför många arbetsplatser sker samma sak. ”Chefen bestämmer”. Man vågar inte fatta egna beslut för vi har skapat en rädslans ekonomi/styrning som är allenarådande.

Vi behöver, alla och envar, för egen del titta över hur Jag agerar i förhållande till detta. Överallt. På alla plan. Hemma. På jobb. Med släkt och vänner. Är jag en möjliggörare eller begränsare? Tar jag ansvar för någon annan? Ansvar som inte är mitt att ta? Eller tar jag hand om mig genom att ta det ansvar som är mitt att ta, och låter alla andra göra detsamma?

Jag sätter handen på hjärtat och säger…. shit.BoldomaticPost_Ibland-later-jag-inte-andra-t

Jag faller i fällan. Igen och igen.

Både i förhållande till mig själv (när jag vill att någon annan ska ta ansvar som är mitt att ta) och i förhållande till barnen, maken, släkten, arbetskamrater…. skit också. Listan kan göras lång. Jag låter inte andra ta sitt ansvar och ibland vägrar jag att ta mitt.

Men. Jag är medveten om det i hög utsträckning. Och mer och mer medveten blir jag. Den medvetenheten använder jag till att agera på det jag ser. I denna kontext betyder det, för mig, att jag allt oftare  tar mitt ansvar där det är mitt att ta och avstår från att ta det som är någon annans ansvar att ta.

Hur mycket ansvar tar du, som faktiskt inte är ditt att ta?
Och hur mycket ansvar undlåter du att ta ansvar, som faktiskt är ditt att ta?

Tankar. Vid vatten.

Publicerad den av
2

Sitter och tittar på när en familj leker i vattnet. Bollen kastas fram och tillbaka. Vilda skratt. Bollen far. Vatten stänker.poolen

Sen.
Plötsligt.

Något går galet, enligt en av de lekande. Orättvist. Ändrade regler. Surt. Riktigt syns fysiskt vilken skillnad det blev av tanken som kom – som därefter togs på allvar. Tanken kanske följdes av ännu ett par tankar som gjorde det än svårare att bara fortsätta leken. Genansen.

Leken fortsätter en kort stund till, fast den nu så tydligt haltar. En av spelarna har dragit sig ur leken, i sinnet, men inte tagit konsekvensen av det och sagt att hen inte vill mer.

Ser hur tankarna – och efterföljande känslor – växer, snurrar runt, det inre kaoset som ökar.

Jag sitter och iakttar och reflekterar kring det jag ser. Det som syntes utåt är ju kanske något helt annat än det som skedde på insidan, men å andra sidan… Resultatet antyder att jag inte är helt snett på det åtminstone.

Igenkänningen i mig är stor. Och som allra störst i insikten att jag ibland – om än mer sällan idag än tidigare – tar mig själv på allt för stort allvar.

I en annan sinnesstämning hade kanske lekkamraten bara skrattat av sig den upplevda oförrätten, utan att tanken överhuvudtaget hade kommit i närheten av en oförrätt.

Så snabbt det där förändras. I ena stunden på topp – i andra i bott. Är det helt enkelt så att vi i varje stund bombarderas av en oändlig mängd möjliga tankar – men en slinker genom nätet och blir sedd, resulterar i en känsla, och där. Just där. Där finns möjligheten att släppa taget om tanken som slank in och se vad nästa för med sig.

Ibland lyckas jag. Ibland inte. Men det är faktiskt en ganska cool upplevelse att iaktta mina tankar och låta dem komma och gå, utan att lägga så stor vikt vid dem. Att känna. Men inte förlora mig i känslan, framför allt när det inte är en känsla jag mår bra i.

Mmm.

Tankar. Vid vatten.

Med en IPhone i närheten så möjligheten att skriva ner mina funderingar i stunden, finns. Vilken ynnest!

Flashback från sommarsemester i Frankrike, juli 2015.

Behov att förstå

Publicerad den av
Svara

Här sitter jag, på en skuggig bänk med utsikt över Medelhavet. Brisen svalkar skönt. Läpparna salta från havsdoppet.en bänkFundersam. Jag tycker ibland att jag är väldigt svår att förstå själv, och då har jag ändå i någon mån försökt sluta förstå så mycket (både mig själv och världen i stort). Jag är mer ok med det som är, snarare än att jag fastnar i en önskan att jag förstår varför det som är faktiskt är.

Men andra. Det är som om det är svårare att släppa önskan att förstå när det gäller andra. Och allra svårast, både att förstå och att släppa önskan om förståelsen, är de som är som mest annorlunda i jämförelse med mig själv.

Jag har alltid sett mig som en iakttagare, men i jämförelse med någon som är så ofantligt mycket mer iakttagare än jag, så står jag mig slätt. Förundras över avsaknaden av deltagande. Av drömmen om att någon gång… och så är det som om det tar slut där. Inte leder till någon form av verkställande. Inte till synes i alla fall, jag ser inga handlingar som leder nånstans.

Är det så att iakttagaren är en större drömmare? Lever mer för det som en gång kan bli, än för det som är? Flyr nuet för framtiden, när allt är som hen vill? Bort från ett nu där verkligheten är för påtaglig, ensamheten för stor, oförmågan att göra – och vara – allt det som dröms om, är närmast förlamande?

Packar ihop mig. Tar kameraväskan över axeln, spänner sandalremmarna och knatar iväg mot ett Pharmacie, på jakt efter Clarityn eller dess franska motsvarighet. Allt för att minska myggbettens ilskna kliande, som drabbat tre av fyra. Tyvärr är jag en av de tre.

Marche!

Flashback från sommarsemester i Frankrike, juli 2015.

24/24 – Are you a cook or a chef?

Publicerad den av
3

We got a final gift. The generosity kept on coming. A beautifully printed piece of paper to remember the occasion by. (As if I would ever forget it anyway?!)

The photo doesn’t do the print justice at all. But my piece of print is being framed right now, so it’s the only photo I’ve got to share with you.london session

The question is this: Do you want to be a cook or a chef?

You see. Seth calls out for more chefs. And I agree. We do need more chefs. But, if at heart you are truly are a cook. Go be a cook, and create a life that matters to you, doing what you love!

But if you are not, at heart, a cook. Don’t settle for it. Don’t listen to the mind chatter telling you that you cannot venture forth and try to become a chef. Because you can. And that, now that I think about it, really sums up the message Seth keeps on hammering out there.

You can.

At least. You can venture forth. You can act. You can also fail. And learn from that. Venture forth anew, course-adjusted based on your learnings. Act again. And possibly. Fail again. Repeat, repeat, repeat, and then… You will see that little by little, you become more and more of a chef. If you learn. And don’t fall for the biggest scam around, ok? Falling in love with a specific way to achieve your goal, rather than setting your hearts desire on said goal, is just not a good idea. Try one way. If it fails. Try another. And another.

If you are a chef at heart – the world needs you. Your onlyness. Don’t cut yourself – or the rest of the world – short. Be a chef. And please, echoing Seth, go, make work that matters.

Reflection #24 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

23/24 – Construct your life

Publicerad den av
Svara

construct

You.

You construct your life. 

Unless someone else does it. And is it then the life you want to live? Or does it turn into a life lived by you, rather than the life you want to live?

Perhaps it’s a subtle difference, not visible to each and all of you.

But for me… there is a difference there. A matter of ownership. Of being the person constructing my life, taking it on, fully, actively. Constructing my life.

The opposite is riding along in the bus. Back-seat driver at best. Likely nothing more than a passenger. Passive. Ceding ownership to someone, something, else. Almost a way of claiming victimhood. Who would I cede to? And why?

No. Not for me. That is not my path. I don’t see a reason why I would not construct my life. Do you?

Reflection #23 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

22/24 – What’s your Why?

Publicerad den av
Svara

If you know me at all, you know I have a soft spot for the question Why.

Why makes my heart beat a little bit faster, as I truly believe knowing what lies at the heart of something, a passion, an interest, a purpose, makes a difference. It makes the feeling behind the action and/or words purer, more energetic, vibrant and full of life.heart

So ask yourself – what is your Why?

But don’t stop there. Do it the Toyota Way, asking at least five why’s in a row, really getting to the bottom of it, finding the root-cause.

But it doesn’t have to be a problem that needs fixing. Not at all. Rather. Get to the heart of what makes you happy everyday, and then, DO more of that. Create a life where that Why infuses your day. Every day.

I know my Why. But still. I get prompted by this Advent Calendar to dig deeper. To redefine it. Or clarify it. It’s as if the rough sketch is about to turn into a sharp and well-shot photograph. With great clarity in the details, and unquestionably clear in what it’s showing.

Yeah. My Why is getting sharper. Your’s?

Reflection #22 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

21/24 – Your elevator question?

Publicerad den av
Svara

elevator question

Everyone has heard of a thirty second elevator pitch. But have you ever heard of anyone actually getting anywhere with one? Making a sale? Catching a big fish, so to speak?

I doubt it. I haven’t heard of any example at least. Maybe you have?

Anyway. Seth has a suggestion, and I love it.

Rather than go down the Ego lane of making an elevator pitch, get an elevator question instead. Questions are so much more invigorating and interesting than any pitch you might come up with.

And once you have you elevator question ready (or two? Three? Ten?), make sure you have this down as well: Be. Honestly. Curious. About. The. Answer. 

Otherwise you don’t have to bother. People who ask a question without an interest in the answer isn’t much fun to talk to, are they?

Reflection #21 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

20/24 – Podcast 51/52 – The Startup school

Publicerad den av
Svara

I am a fan of Seth Godin. I guess that isn’t a big surprise if you’ve stuck with me these past 20 days or so?

I am fascinated by his mind, marvel and wonder at how it works, because he has an ability to look at things from a totally different perspective that what seems the obvious one, and that is a very valuable skill. He is a great teacher at that, and I learn so much from reading and listening to him.your turn

He is also very generous! At the London Session, everyone got a copy of What to do when it’s your turn, and also a copy of one of the other books he brought to London. Generous with his books. But also, very generous with his knowledge, which he shares freely. So when I went searching for podcasts with or by him, and stumbled upon his Start up school, it feels as if I hit the jackpot!

Here are fifteen episodes of Seth. 

1 – Freelancer or Entrepreneur?
2 – Adjusting the Course?
3 – Creating Scarcity
4 – Appealing to Consumers
5 – Permission and Trust
6 – Raising Money
7 – Advertising and Competitors
8 – Making Ideas Travel
9 – Compromising
10 – Tactics
11 – Cash Flow
12 – The Dip
13 – Building The Truth
14 – The ShipIt Journal
15 – Distinct and Direct

Do what I did. Start at number one and just keep on going all the way to fifteen. Most of these are around twenty minutes long, so it’s doable, and well-spent time at that.

Seth is unrehearsed, as this was all taped during three days of a Startup school he ran with a handful of budding entrepreneurs. Genius as always, sharing wisdom, insight and knowledge, asking questions, the answers of which has the potential to change my life.
If. I. Act. On. It.

As always, that’s the catch. If I don’t take action, it will never change my life. Listening to it, and never ever acting upon what I hear and learn, won’t make a dent in the universe. Not at all. But if I listen. Learn. And act, out of what is mind to do. Now. That’s another story!

Reflection #20 of 24 is a bit of an odd ball, as it’s not from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. Rather, this is a reflection on a podcast with Seth Godin. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

19/24 – Will I be redundant?

Publicerad den av
Svara

linchpin

Are you afraid of Artificial Intelligence? Does it scare you that soon, computers and robots seem able to do just about everything?

I don’t go down that road, deliberately, as I don’t want to live a life out of fear. Fear for myself, for my children and grand-children, for work – will there be any? -, for being extraneous and redundant.

So. I actually try to do that which only I can do (i.e. be me) really really well, letting my onlyness flow freely into the world, sharing what I see, do, feel, know.

And work will never be scarce. Having a job might be a thing of the past, sooner than we think, but work. I get to do work that matters every day. That’s my prerogative. And your’s as well. Life. Work. There’s no difference. Or at least, there doesn’t have to be.

Living a life that matters means doing work that matters.

What are you doing with your onlyness?

Reflection #19 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.

18/24 – Forget writer’s block, just write!

Publicerad den av
Svara

writers block

Did you know? That writer’s block is an invention? (Well. Isn’t everything?)

You sit down.
Take a pen and paper (or a computer, an IPad, your phone or even a piece of chalk and a chalk board).
Then you write.

Voilà.
You’ve created something.
Written something which can be read by someone else.
Write. Then write some more. The more you write the better it will get.

Find your written voice.
And you know what? The less difference there is between your spoken and your written voice, the easier it will be to write. Because then you can just as easily just start to talk. And no one get’s talker’s block, do they?

Have you even heard of talker’s block before?

No. Me neither.

Question is. Should we invent speaker’s block? Or shall we simply see that if we write, as we speak, there is no such thing as writer’s block either?

Reflection #18 of 24 from the notes I took and the experience I had at the Seth Godin Q&A-session in London, November 2015. These reflections will constitute my Advent Calendar for 2015, and will be posted daily from December 1st to the 24th.