Onåd (bok 5 av 12)

Har säkert fem stycken böcker igång för stunden, ett antal av vilka hör hemma bland de 12 + 12 böcker jag valde ut vid årsskiftet. ”Egentligen” borde jag läst ut och bloggat om en av de engelska böckerna, eftersom jag ännu inte bloggat om bok nummer 4 i ordningen av dem, men… igårkväll orkade jag inte ge mig i kast med ett par ansträngande sidor. För ja, de böcker jag har igång är krävande, antingen på grund av språket eller innehållet, eller bådadera. Så jag lät hand och öga falla på Onåd av J.M. Coetzee i bokhyllan vid sängen

”… en fördom som har fastnat i hans medvetande, slagit rot. Hans medvetande har blivit en tillflykt för gamla tankar, sysslolösa, utblottade, utan någon annanstans att ta vägen. Han borde jaga ut dem och städa ur lokaliteterna. Men han har ingen lust att göra det, bryr sig åtminstone inte tillräckligt.”

La mig tillrätta, bläddrade fram till första sidan… och fastnade. Läste halva boken i ett svep innan ögonlocken äntligen började bli tunga. Vaknade med ett ryck i morse av dotterns väckarklocka, som jag i min förvirring trodde var min egen, och därefter lyckades jag inte somna om… eller, ärligt talat, så gjorde jag bara ett halvhjärtat försök. Istället tände jag sänglampan och drog åt mig Onåd igen.

”[Syndabocksmetoder] fungerade i praktiken medan de fortfarande hade en religiös kraft bakom sig. Man lastade stadens synder på bockens rygg och drev ut den, och därmed var staden renad. Det fungerade därför att alla kunde tolka ritualerna, inklusive gudarna. Sen dog gudarna, och plötsligt måste man rena staden utan gudomlig hjälp. Verkliga handlingar krävdes istället för symbolik. Censorn föddes, i den romerska bemärkelsen. Vaksamhet blev parollen: allas vaksamhet över alla. Rening ersattes av utrensning.”

Ett tu tre så ringde faktiskt mitt eget larm, då jag hade en tid att passa, så med ett femtiotal sidor kvar fick jag motvilligt lägga ifrån mig boken igen. Men så, efter att jag mött mina Buddhas över Zoom för ännu en inspelning, lät jag min obändiga längtan efter att läsa klart boken blomma ut till fullo, och följde lydigt efter den upp till sovrummet, där jag la mig tillrätta på sängen och läste ut den.

”David skulle inte ha något emot att höra Petrus historia en dag, men helst inte förringad till engelska. Han blir alltmer övertygad om att engelska är ett otjänligt medium för Sydafrikas sanning. Bitar av engelska som är hela meningar långa har grovnat, tappat sina artikulationer, sin böjlighet, sin kopplingsbarhet. Likt en dinosaur som dör och sjunker ner till ro i gyttjan har språket stelnat. Inträngd i engelskans mall skulle Petrus historia låta stel, föråldrad.”

Det är något fantastiskt att emellanåt läsa böcker som bara flödar. I språk, i handling, i känsla. Onåd är en sådan bok. Oerhört välskriven, och, måste jag säga, väl översatt. Merparten av böckerna jag läser just nu är inte sådana. Kanske för att merparten av dem inte är fiktion utan fakta? Oavsett vilket, Onåd är på intet vis en lätt bok, inte ens tillnärmelsevis lättsmält heller. Kraftfull, tankeväckande, ger den mig insyn i karaktärer i en kulturell kontext långt från min egen. Och samtidigt… det där som förenar oss alla finns där hela tiden, och är kanske det som gör att jag trots allt känner mig väldigt nära huvudkaraktärerna, om jag med karaktärer i plural inberäknar inte bara huvudrollens David Lurie utan också hans dotter Lucy.


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2020, att läsa och blogga månatligen om 12 svenska och 12 engelska böcker, böcker som jag redan har hemma.

Hen, detta fantastiska ord!

Jag har vant mig.
Han. Hon. Hen.

I olika situationer är dessa tre pronomen guld värda. Hon, när det handlar om en hon och könet är av relevant. Han i samma situation. Och hen när könet inte är relevant i situationen eller när det rör en icke-binär person.

Men på engelska… jag saknar motsvarigheten till hen.

Så jag googlar, vad annat?

Tyda.se ger mig ordet hir som engelsk motsvarighet.
Aldrig hört.
Googlar vidare för att höra hur det uttalas och lär mig något nytt. Inte minst skillnaden mellan hen och hir. Hur svenskan – och svenskar – tagit till sig detta nya pronomen och inkorporerat det i dagligt språkbruk, medan jag, som både läser, lyssnar och tittar på mycket på engelska, inte hört den engelska motsvarigheten tidigare. Varför det?

 

Orörd mark

Så. Nu har jag bestämt mig. Nu är det läge.

Ett par dagar senare än avsett så är nu min engelska sida uppe och där kommer alla mina engelska texter publiceras framöver. Här blir det på svenska, rakt av. Sidan, http://helenaroth.com, är inte hundra fiffad än, men det är bara finlir som återstår och det kommer lösa sig inom ett par dagars tid. Det skulle göra mig riktigt glad om du kvistade dit för att kolla runt en sväng. All text och alla foton är skriven/tagna av mig. Själva kodknackandet (eller vad man nu gör nuförtiden) för att få sidan att se ut som den gör, det skötte fiverr.com åt mig.helenarothdotcomOm du vill följa även mina engelska blogginlägg så föreslår jag att du prenumererar på sidan WRITINGS, så får du alla inlägg i din epost-inkorg. (Detsamma kan du göra även här så klart!)

Jag har ju bloggat dagligen i knappt tre års tid, mer eller mindre, och har för avsikt att fortsätta med det. Men inte på båda sidorna. Istället lär det bli lite färre inlägg på respektive sida, men totalt sett dagliga inlägg på endera av mina bloggar.

Bara för att göra det lite extra besvärligt för mig har jag dessutom just dragit igång en liten dedicerad mini-cleanse här hemma, under januari månad, så även på https://cleanse4expansion.wordpress.com kommer jag blogga några veckor framöver.

Pjuh. Så skönt. Och samtidigt lite läskigt.
Precis så där som det ska vara när man tar ett fotsteg ut på orörd mark?

Förändringar på gång!

gate grindJag öppnar en dörr till något nytt. Snart, från 1e januari med lite tur, så kommer alla mina nya engelska blogginlägg att ligga på en ny hemsida och blogg. Jag har bestämt mig för att dela upp det från och med nu, eftersom jag inte är riktigt nöjd med den mix av svenska och engelska som har uppstått på denna blogg. Alla svenska inlägg kommer publiceras här, för stunden.

Jag ber dig att hjälpa mig att sprida ordet om den nya sidan, när jag väl publicerat den, och om du vill fortsätta läsa även mina engelska bloggtexter så hoppas jag att du prenumererar på den nya bloggen också. Ja, om du uppskattar de svenska inläggen så går det ju lika bra att prenumerera här!

Jag har inte riktigt bestämt mig för ett bloggschema än, men funderar över en fast struktur, där jag publicerar inlägg på givna veckodagar. Jag kommer inte försöka publicera dagligen på både engelska och svenska, så mycket vet jag. Men jag har för avsikt att fortsätta blogga dagligen, antingen här eller på den nya sidan, eftersom daglig bloggning är ett av mina bästa verktyg för självcoachning, och det vill jag inte gå miste om!

För första gången nånsin så kommer jag använda en självhostad WordPress-hemsida, och det har visat sig vara krångligare och mer tidskrävande än jag förväntade mig. Så jag snokade runt på fiverr.com häromdagen, och just nu, så sitter det en fiverr WP-guru som ger allt sin omsorg och expertis till min nya hemsida, hoppas jag.

Och vet du vad, jag är riktigt nöjd med det. Jag hade löst det förr eller senare (inte till första januari dock, och det är datumet jag föresatt mig!), men ärligt talat – varför skulle jag? Det finns sådant jag verkligen älskar att göra, och andra som jag inte alls älskar, som t ex att konfigurera en ny hemsida. Jag älskar att skriva, så att text på den nya sidan har jag skrivit. Jag älskar att fotografera, så alla foton är egna skapelser dessutom.

Är det inte bättre att jag gör det jag älskar, och låter andra göra det som de älskar, så säg?