Som fan läser bibeln – eller inte?

fan och bibelnSom fan läser bibeln.

Så kan man också ta sig an världen.

Eller inte. Det är ett val det med.

Och jag förstår ärligt talat inte… nä. Det stämmer ju inte Helena. Nu ljuger du för dig själv. Jag vet precis varför man väljer att ta sig an världen på det viset. Jag har ju för hundan varit sådan. Länge. En majoritet av mina levnadsår, om jag ska vara ärlig. Och det är lika bra det.

Jag slutade dock med det. Att ta mig an världen som fan läser bibeln alltså. Ett medvetet val. En föresats. Och jag har ju bevisligen lyckats, eftersom jag så när glömt att jag tagit mig an världen annorlunda än jag gör idag. Allt som oftast, ska jag tillägga. För ibland faller jag i fällan.

Fällan?

Ja. Faktiskt. Jag undrar om inte en del av mitt val att möta världen som fan läser bibeln handlade om att jag tyckte det var lika bra att föregå än föregås. Alltså – lika bra jag lyfter det negativa och deprimerande och omöjliga och ogörliga från början. Så blir jag inte besviken. Om jag aldrig bygger upp förhoppningar, eller haussar nånting, så blir fallet desto mindre när det skiter sig.

Så ja. Fällan. För vet du hur outsägligt trist det var att leva livet så? Som när någon sträckte fram sin nytatuerade arm för att visa upp den för mig och de andra i sällskapet. Dess ägare var stolt och nöjd. Med all rätta. Med jag. Nej då. Jag skulle prompt såga det där. Både tatueringen i sig och själva fenomenet. Och jag minns hur ögon sänktes, missmod spred sig. Jag skulle bestämt dit och strö salt i såret. Istället för att låta hen fortsätta nöjd och stolt. Varför kunde jag inte hållit tand för tunga istället? Jag hade möjligheten att vara vänlig, men tog den inte. Varför?

Påminns om Dalai Lama som sagt:

Var snäll när det finns möjlighet till det. 
Möjligheten finns alltid.

Ja. Möjligheten finns alltid. Kanske det inte alltid är det önskvärda valet. Och jag vet med mig att det ofta händer att jag väljer den andra vägen. Men möjligheten finns där, och jag tänker allt oftare på det. Gagnar det någon att jag yppar det jag tänker just nu?, är en fråga som dyker upp i min skalle lite nu och då. Jag önskar den dykt upp den där gången med tatueringen, i köket, vi stod samlade framför spisen, i en lägenhet i ett annat landskap, för tja, sisådär en 25 år sen kanske.

Jag. Minns. Det. Som. Vore. Det. Igår.

Om jag finge chansen hade jag agerat annorlunda. Jag var elak, helt i onödan. Det fanns ingen anledning att vara det. Allt oftare, så lyckas jag fånga mig själv innan jag går över gränsen, innan jag släpper ut den där lille djävulen.

Att vara snäll när möjligheten finns. Den finns. Alltid.
Så är det. Men tar jag den?

Ständigt dessa motpoler

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar,
sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Hon är så angelägen om sin framtid,
att hon inte njuter av nuet.

Följden blir att hon inte lever i nuet,
och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skall dö,
och så dör hon utan att någonsin ha levt.

Fick ett mail med ovanstående text. Den väcker mycket i mig. Påminner om Dalai Lamas ord, om ”Vår tids paradox” som jag faktiskt har som väggsmycke här hemma.

livet

Hur tänker du själv i förhållande till det där med pengar – hälsa, framtiden – nuet, döden – livet? Är de motpoler? Är det det ena på bekostnad av det andra? Eller kan de samspela? Hur i sådana fall? Och hur ställer du dig till dem personligen?

Och inte minst, i dessa dagar, är någon av dessa faktorer sådana du anser dig ha rätt till? Har alla det? Hur mycket behöver du egentligen för att faktiskt ha hälsan och leva ett liv som är värt att leva, både i nuet och i en trolig framtid? Om du strävar efter ett gott liv, sker det på bekostnad av någon annans möjlighet till detsamma? Har du större rätt till – pengar och hälsa – ett nu och en framtid – ett liv värt att leva – än vad alla andra har?

Möjligheten finns alltid

Läste Sydsvenskan i morse ganska snabbt, för jag hade en CoachWalk kl 8. För en gångs skull fastnade mitt öga på serierna, och Nemi stack ut. Närmast ropade på mig, lite pockande så där. Så jag sprang in i köket och hämtade en sax, och klippte ut dagens klokskap:

Nemi does Dalai Lama

Citatet är av Dalai Lama och lyder:
Var snäll när det finns möjlighet till det. 
Möjligheten finns alltid.

Som en liten passus blev jag idag följd på Twitter av Dalai Lama, ja, ett av alla konton som gör anspråk på Dalai Lamas namn, åtminstone. Skulle tro det var för att jag twittrade ut strippen tidigare idag.

Dalai Lama

Vad har du gjort för något snällt idag?

To worry or not to worry?

Had a lot on my mind when I stumbled upon a quote by his holiness the 14th Dalai Lama that I took to. Played around on PixlrExpress+ and ended up with this:

20140815-224113-81673278.jpg

My choice of picture to go with the quote might be a good indication of my current state of mind. Looking at it from a distance I’d give myself the advice to drop whatever is on my mind, and go do something else. Because there is just no point to worrying is there?

Vänlighet

On being with Krista Tippit där hon intervjuar fd buddistmunken Thupten Jinpa rekommenderas varmt. Mycket intressant och tankeväckande.

20130316-170854.jpg

Bland annat talade de om vänlighet och hur det inte skapar rubriker i media. Dalai Lama har en teori om detta – att det kommer sig av att vänlighet faktiskt är vårt normaltillstånd, det är vad vi förväntar oss av våra medmänniskor. Däremot förväntar vi oss inte våld, mord, stöld, krigshandlingar osv. Och eftersom vi inte förväntar oss detta så skapas rubriker, givetvis blir det sensation.

Problemet med detta är att nyhetsmedia blivit så fylld av dessa avskyvärda handlingar att vi blir cyniska och avtrubbade. Men Dalai Lamas budskap är att vi på sätt och vis ska vara tacksamma för att vänlighet ÄR norm, vår grundinställning.

Tänkvärt, och lite hoppgivande. Själv känner jag dock att jag gärna drar mig undan avskyvärdheterna – jag tittar väldigt sällan på nyhetsprogram, har slutat titta på action och thrillers mm, likväl som jag faktiskt nästan helt slutat läsa kriminalromaner. Jag vill/orkar inte med att fylla mitt jag med allt detta.

Jag fyller det mycket hellre med goda nyheter, med vänlighet och medmänsklighet. Till exempel Good News Magazine som ger mig detta i en härlig blandning. Även #skolvåren ger mig detta – viljan och engagemanget att skapa ett hållbart lärande samhälle ger enorm tro på framtiden!

Detta betyder inte att jag helt fjärmat mig från det som sker i omvärlden. Snarast tvärt om faktiskt. Det innebär bara att jag väljer att ha mitt huvudfokus på det goda, det hoppfulla, det livgivande.

Var har du ditt fokus?